Månad: juli 2020

av

Invaderad

I vanliga fall har jag inget emot insekter. Åtminstone inte så länge de inte är påträngande eller angriper mig. Den milda vintern måtte har varit extra gynnsam för tvestjärtarnas förökningstakt, för på Udden finns dom snart sagt överallt.

Att dom håller till utomhus är helt OK. Jag är van vid att dom gömmer sig under det mesta som står ute, men vad ska dom inne i huset att göra? Här finns väl ingen föda som passar dom?

Eller jagar dom möjligen gråsuggor, silverfiskar och spindlar? Såna ”husdjur” har vi också. Egent­ligen är dom nyttodjur i och med att dom äter skadeinsekter, men nåt måste väl ha gått snett när dom söker sig inomhus?

En dag när jag skulle borsta tänderna hittade jag en tvestjärt inuti korken på tandkrämstuben, men dom finns på dom mest oväntade ställen.

Senast i dag avslöjade jag en som hade gömt sig i plastfickan där jag förvarar bankkoderna. Tidigare i dag bet Husse i en som hade blivit dränkt i hans kaffemugg. Makalöst!

Enligt en skröna(?) kryper dom in i öronen och lägger ägg där, men så långt har det inte gått. Än. ☹

av

Platt fall

I morse väckte Mia mig tjugo över fem. Hon tyckte det var dags att börja dagen då, så jag släppte ut henne. En knapp timme senare kom hon in (dörren in till köket stod på glänt) och ”meddelade” att hon fått tag i ett jaktbyte. En mus hörde jag på pipet.

Jakten fortsatte delvis i sovrummet. Jag hörde ljudet av fallande föremål, men somnade om. Nästa gång vaknade jag av att hon hoppade upp i sängen.

I mitt sömndruckna tillstånd fick jag för mig att hon hade lagt musen på täcket nära fotänden och tänkte roa sig med den ett tag till. Fort som ögat knuffade jag ganska omilt ner henne på golvet, kollade om det låg nån mus kvar på täcket, men såg ingen.

Kort därefter hoppade hon upp igen och la sig till rätta intill mina ben. Hon hade förlåtit mitt bryska avvisande. När jag steg upp låg hon kvar på samma ställe, men hoppade ner i förhoppning om att få delta i min frukost. Husse var klar med sin för länge sen.

När hon hade hoppat ner vek jag ner täcket till fotändan som jag brukar för att lufta sängen innan jag bäddar. På underlakanet uppenbarade sig då en tillplattad liten skogsmus.

Vems vikt som hade plattat till den är ovisst, men förmodligen var det min. Mia hade knappelunda lagt sig att sova på ett byte.

Lyckligtvis var musen oskadd. I värsta fall kunde den ha varit halväten. 😀

av

Att truga eller inte truga

Härom dagen hade Husse och jag en diskussion om trugande vid middagsbordet. Jag hävdade att det är självklart att man tackar ja om man vill ha det som bjuds, annars är man oärlig.

Det gick Husse inte alls med på. Då är man ohövlig och bortskämd. Det kunde jag inte förstå, så han förklarade att det hör till god ton att tacka nej och låta sig trugas. Det här gäller inte inom familjen, då får man vad jag förstår tacka ja eller nej och blir trodd.

Tydligen är jag ohövlig och bortskämd. Jag ogillar trugande. Om jag har sagt nej tack förväntar jag mig att omgivningen förstår att jag inte vill ha.

Samtalet kom sig delvis av att jag tog en besökare på orden när hon sa nej tack till glass för ett tag sen. Husse var övertygad om att hon alldeles säkert ville ha, men att hon var artig och behövde trugas. Vilket jag alltså inte gjorde, utan utgick i från att hon menade vad hon sa.

Fast ibland låter jag mig också trugas för all del. Alternativt frågar jag om jag får ta till. Det måste ju betraktas som verkligt ohövligt!

Jag tror att trugande är nåt som (bara?) förekommer på landsbygden, men jag kan ha fel. Vad jag kan minnas trugas det inte i stan.

Det kan förstås också vara en generationsfråga. När värdinnan i min barndom sa ”var så goda” var det ingen som reagerade. Efter en stund påminde hon om att kaffet var ihällt. Ingen reaktion. Först då hon påpekade ”ta nu, kaffet kallnar” lydde gästerna.

Men har inte den seden tagits ur bruk för länge sen, också här på landsbygden? Eller är det bara jag som tror så?

av

Vadå njuta?

Idag kom sommaren tillbaka. Det var ju nu jag skulle njuta, men vad hände? Jo, först fastnade jag i en del väglagsadministration efter gårdagens årsmöte, därefter senaste nytt på FB och sen blev skärmen blå! Även kallad BSoD eller Blue Screen of Death, dvs Windows slutade fungera.

Det var fjärde gången på en vecka, så nu var jag tvungen att börja felsöka och försöka åtgärda problemet/problemen. Där rök den här soliga och varma dagen. 😦

Det är många som tycker det är dyrt med datorsupport och ‑hjälp, men det är definitivt billigare än att som amatör sitta och ”grotta”en hel dag. Lyckligtvis är min tid i egenskap av pensionär inte lika dyrbar som om jag fortfarande jobbade.

Sen är frågan om jag verkligen lyckades lösa problemen? Än så länge funkar allt som det ska, men osvuret är bäst!

Mia tog däremot vara på sommarvädret. Vid 14-snåret signalerade hon på långt håll att hon fångat ett jaktbyte. En liten snok den här gången. Den släppte hon på dörrmattan.

Det är första gången jag har sett en rutig (eller prickig?) snok. I regel ser man inget mönster i skinnet, men den här hade fått en specialdesign.

Snoken skulle så klart återbördas tillbaka till naturen, så jag puttade in den i en vattenskopa. Den spelade död som snokar brukar så det var en enkel manöver.

För att avleda Mias uppmärksamhet slängde jag några bitar torrfoder på golvet medan jag gick ut med skopan. Jag tömde den i högt gräs som låg i skugga så att värmen inte skulle bli alltför intensiv. Ormar kan som bekant inte reglera sin kroppsvärme. Därmed var dagens utomhusvistelse avverkad.

Det var dagens enda avbrott. När jag var klar med felsökning och åtgärder tyckte jag att jag kunde förstöra resten av dagen också med datorunderhåll, så jag uppdaterade min och Husses bärbara.

Sen kom Husse hem och påminde mig om att vi skulle äta fisksoppa i dag. Han skalade potatis medan jag la sista handen vid datorerna, så jag behövde bara komplettera potatisen med övriga in­gre­dien­ser.

Så klart hade jag glömt att köpa sopprötter, så vi fick nöja oss med gröna ärter, men allt övrigt fanns. En kombination av fisk‑ och snålsoppa konstaterade Husse. Men den smakade bra och mätta blev vi, så den här varianten gick ju också an. 😀

av

Mera sommar tack

Det känns som om det var länge sen vi klagade över hettan och torkan. Från juli månads början har vi i stället klagat på kyla. Dock har vi välkomnat regnen. På Udden har vi fått hela 60,5 mm sen den 1 juli, så nu är vi nöjda ett tag.

Men riktigt nöjd är man ju aldrig. Den här sommaren har vi varken slitit på bersån eller hammocken. Antingen har det varit för varmt, för kallt eller för blåsigt. Mina ”uteliggartillfällen” är också lätt räk­nade. Jag som älskar att ligga ute i hammocken och läsa tills jag somnar.

En endaste gång har jag simmat i sjön. Bedrövligt. Undrar om jag har slösat bort sommaren och inte tagit vara på alla tillfällen?

Det går inte ens att skylla på att andra aktiviteter har inkräktat. Under hela juni var jag upptagen av viktigare saker bara några timmar per dag under elva dagar, så det hade funnits gott om tillfällen att njuta av värme och sol i stället.

Å andra sidan går somrarna alltid för fort upplever jag. I maj har man en hel sommar framför sig och så vips är den på väg att ta slut. Om ett par veckor är vi inne i augusti och då är dagarna redan märk­bart kortare och naturen har blomstrat färdigt. Alltid lika vemodigt.

Men jag ska inte klaga. Än så länge kan jag glädas åt färgprakten i ”djungeln” nedanför köksfönstret. Och om väder­prog­nosen stämmer, får vi lite mera sommar nästa vecka. DÅ ska jag passa på att njuta!

av

I väntan på regnet

Varken onsdagens eller torsdagens besök gick av stapeln i bersån på grund av regnhot. Men det gick förstås lika bra att minska på Husses jord­gubbs­kaka vid köksbordet. Då grannarna på udden mittemot drog sig hemåt i torsdags hade det börjat regna som aviserat.

I förrgår tyckte Husse det var lämpligt väder att kapa syrenerna vid uthuset, så då tyckte jag det också. 😉 Kommande dagar spåddes nämligen nya regnväder. Husse sågade och jag gick loss med kvisttänger och häcksax.

Det blev en ansenlig vedhög trots att vi lämnade ungefär en tredjedel till en annan dag.

I går fick vi 5 mm i regnmätaren och i dag lyckades jag framkalla ytterligare nederbörd. Jag gissade att det snart skulle börja regna eftersom jag hade bestämt mig för att ta en bildrunda på tomten. Just nu pryder mängder av vilda och halvvilda blommor tomten.

Mycket riktigt, strax innan rundan var avslutad kom dom första dropparna. Mia hade gjort mig säll­skap så jag ropade till henne ”nu går vi in”. När jag kom till trappan såg jag henne ingenstans, men bara några ögonblick senare dök hon upp. Regn är som bekant inte kul om man är katt.Regnet är välkommet, men förstås tråkigt för dom som har semester. Vilken tur att man inte har nåt sånt! Ute saknas många grader till 20 och vinden gör att det känns kallt i huset, så jag har tänt upp i köksspisen. Skönt med en brasa. 😊