Hett och kallt

Jag har tidigare skrivit om Uddens luftvärmepump som slutade fungera 2016 och som vaknade till liv igen 2019 (se inlägg 17.10.2019). Än så länge har killen som lovade ta sig en titt inte dykt upp. ☹

Mot all förmodan har pumpen snällt värmt hela vintern även om den var högljudd. Men den 7.6 la den av på nytt, inte helt oväntat. Med tanke på att det var sommar och att vi har gott om ved blev vi inte alls för­tvivlade.

Den senaste veckan har temperaturen dagligen närmat sig 30 graders strecket – senast i går hade vi 29 grader i skuggan. Eftersom min smärtgräns går vid 25, har jag pustat, svettats litervis och ojat mig en del. Ända till i förrgår. Då fick jag en ingivelse.

Jag slog på luftvärmepumpen och ställde in den på kylning. Ha! Funkade hur fint som helst. Inget ylande hördes ens. På nolltid sänktes inomhustemperaturen med nästan 10 grader i vardags­rum­met.

Jag ställde först in temperaturen på 20°, men det kändes på tok för kallt så jag höjde två snäpp. Kylan nådde inte riktigt in i köket, men om man låg på golvet eller satt i fläktriktningen kände man ljuvligt svala luftströmmar. 😀

På kvällen när vi satt framför teven tyckte jag det började kännas obehagligt varmt igen. Hade pumpen lagt av? Jag tog en titt på fjärrkontrollen och upptäckte till min för­vå­ning att pumpen var av­stängd! ”Har du stängt av luftvärmepumpen?”, frågade jag Husse. ”Ja, jag tyckte det var kallt här inne”, fick jag till svar. Just så.

Till saken hör att vi har lite olika preferenser när det gäller temperatur. Husse gillar värme och jag gillar svalka/kyla. Fast det gäller inte i sovrummet… Där ska det vara svalt, gärna 18°, tycker Husse medan jag föredrar lagom värme, dvs ca 20°.

För det mesta lyckas vi kompromissa – Husse tycker det är varmt och jag huttrar vintertid innan jag fått upp värmen under täcket. Ganska ofta värmer Husse min säng innan jag kryper ner. Sen går det bra att somna och sova.

Jag vet att det finns konstiga människor som sover med öppet fönster året runt, men det är definitivt inget för mig! Att ligga och frysa under täcket eller vakna av att jag fryser är bland det värsta jag vet!!

Från och med i dag är hettan dock ett minne blott. Dagen har varit mulen och efter åskvädret med stört­regn i efter­middags är det ingen risk för att svettas.

Och äntligen får växtligheten njuta av fukt igen. Vid det här laget hade många växter nästan dukat under av hettan och torkan.

Återställd

Det tog sin tid, men nu är hon helt återställd vår lilla dam. ❤ Jag har aldrig varit med om att sövningen sitter i mer än några timmar, men här var det fråga om drygt två dar! 😦

Otrevlig midsommarnatt

Klockan 21 på midsommarafton sa jag till Husse: ”Det är lika bra att åka nu.” Om inte Husse hade valt att följa med, var jag beredd att åka ensam. Resmålet var djursjukhuset i Reso, enda stället jag hittade som hade jouröppet under helgen.

Orsaken var igen ett grässtrå som fastnat i halsen på Mia. Senast hände det i maj 2013, men då var det vardag så vi kunde besöka öns kommunala veterinär som försiktigt drog ut det efter att ha sövt henne. Hösten 2015 lyckades hon få upp det själv.

Vi det här laget känner jag väl igen symtomen. Mitt på dagen hörde jag de välbekanta ljuden. Gräs­strået aktiverar kräkreflexen, vilket får henne att hulka och kraxa. Det gör det också så gott som omöjligt att äta eller dricka. Att försöka få bort det utan proffshjälp är omöjligt. Strået sitter långt ner i svalget och änden är invikt under en hudflik.

Vid 22.30-tiden kom vi fram till sjukhuset och anmälde oss. Vi blev hänvisade till väntrummet för katter. Lyckligtvis var Mia lugn. När hon låg stilla irriterade inte strået. Efter många timmars hulkande och hostande var hon förmodligen ganska trött.

Ca 23.10 kom en sköterska ut och meddelade att veterinären var upptagen med en operation och att det skulle dröja ungefär en en timme innan vi fick komma in. Hon tipsade oss att gå nån­stans och dricka kaffe under tiden.

Vi valde att sitta kvar. Husse som är pessimistiskt lagd (realistisk enligt egen utsago) trodde att vi skulle få vänta till halv ett minst. Han hade mer än rätt. Klockan hann bli kvart i två innan det var vår tur. Vårt fall var ju inte lika akut som många andras.

Ny väntan. Två nya akutfall kom emellan, så först strax efter tre återsåg vi Mia. Hon var sövd men hade fått uppvakningsmedel. Fast den här gången gick det inge bra.

Grässtrået hade brustit och hon hade nu ett sår i halsen förstod jag av sköterskans förklaring. Om det kom (mera) blod ur näsan skulle vi torka bort det så att det inte torkade i nosen. Lyckligtvis hade blödningen upphört så vi slapp det.

Vid halv fem var vi hemma på Udden igen. Mia var alldeles groggy, men gick genast fram till mat­skålarna och både åt och drack. Det har hon inte gjort sen dess. 😥

Under gårdagen bara sov hon och verkade inte vara vid fullt medvetande ens när hon vaknade till ibland. I natt vaknade jag vid halv två av hennes ”lockrop”, så jag bar henne till sängen där hon brukar ligga. Hon hade varit på sin innetoa konstaterade jag när jag kollade.

Hon låg kvar i sängen trots att både Husse och jag steg upp. För att se om hon alls kunde svälja gav jag henne en smörklick. Den hade hon märkbara problem att få ner.

En stund senare kom hon och satte sig i verandan där hon blev sittande ett tag. Sen förflyttade hon sig ut till trappan och efter en ny paus vidare ut i gräset.

Där såg vi henne ännu vid halv två-snåret i eftermiddags, men efter det har hon gått och lagt sig nån annanstans. Hon är som bortblåst, men det brukar hon var på eftermiddagarna.

Hon mår uppenbarligen uruselt, men idag reagerade hon i alla fall på ljud och fåglar och insekter hon såg. Men än så länge ingen mat eller dryck. Det har nu gått 24 timmar sen hon fick i sig vätska, så snart är det risk för att hon blir uttorkad. Håll en tumme för att hon repar sig!

En dag i Uddmors liv

Rubriken aspirerar ingalunda på att konkurrera med Aleksandr Solzjenitzyns långnovell! Uddmors liv är fullkomligt bekymmersfritt jämfört med Ivan Denisovitjs liv som straffånge i Sibirien. (Läs den om du inte redan har gjort det!)

Dagens första uppvaknande blev tidigt och abrupt. Ännu halvt i sömnen hörde jag ett bekant pipande ljud och tyckte det var underligt att det hördes så nära. Husse vaknade också men somnade om innan han blev varse varifrån det kom.

När jag vaknade till kände jag tyngden av Mias kropp. Hon hade lagt sig på täcket mellan mina ben. Med sig i sängen hade hon dagens första jaktbyte som förtvivlat bad om nåd. Det var det ljudet som hade väckt oss.

Hon åkte abrupt ner på golvet med sin fångst när jag lyfte benen och täcket över sängkanten. Sen blev det tyst och jag somnade om.

När jag steg upp vid halv tio-snåret fanns inga spår efter bytet. Husse hade inte heller upptäckt några, så hon hade an­tag­li­gen ätit upp musen med hull och hår den här gången.

Morgonrutinen – frukost, kolla bloggstatistiken, läget på Guru Shots och Facebook – tog som vanligt nästan tre timmar i anspråk.  Husse hade åkt i väg till Kimito på ärenden vid elvatiden med en kort inköpslista för min räkning.

Dags att läsa dagens tidningar. Hoppas min uppdragsgivare inte blir förnärmad… Jag läste faktiskt Annonsbladet på toaletten. Sen stod ÅU i tur.

Vid ett-tiden var Husse tillbaka. Därmed var det hög tid för förmiddagskaffet. Husse hade köpt en ny sorts bröd som vi skulle avsmaka, vilket vi gjorde med den äran. Mer än halva brödet gick åt.

Efter kaffet började jag packa upp min beställning. Nytt bord och nya stolar till trappan till det köp­vän­liga priset av 39,95 €. Stolarna var kompletta, men bordet skulle monteras, så det satte jag i gång med.

När bordet var klart började flyttkarusellen. Det befintliga bordet och stolarna på trappan flyttades till samma plats som hammocken och bordet som stått där rengjordes för flytt till bryggan. Där blir det lämpligt att läppja på kall rosé när den utlovade värmen på 30° har nått oss.

Sen var det dukens tur. För att tåla vind och vatten plus annat klott, har jag gått in för vaxduk. En sprillans ny (som jag köpte för flera år sen) skulle göra sig fint tyckte jag. Och visst blev den fin, men vid närmare eftertanke alldeles för ljus och smutskänslig även om den är avtorkbar.

Det fick bli en rockad. Vaxduken i verandan dög gott, så jag bytte. Nu var jag nöjd och kunde plocka ihop alla grejer jag strött omkring mig.

Då fick jag syn på parasollet i bersån. ”Huvan” saknades sen vi satt där förra gången. Eftersom solen förr eller senare gör tyget skört, brukar jag dra en sopsäck över. Inte snyggt, men praktiskt.

Nu var jag äntligen klar för morgontoalett och påklädning. Klockan hade hunnit bli 16:11 kon­sta­te­rade jag, men bättre sent än aldrig sägs det ju. 😉

Tja, sen var det dags att börja förbereda middagen. I dag vankades Flygande Jakob, en rätt som jag aldrig tillagat tidigare så det gällde att börja i god tid.

Kvart över sex stod middagen på bordet. Som förrätt/tillbehör nyskördad sparris från Tallmo, ovanpå det Jakob förstås och så glass som dessert. Därmed var det slut på Uddmors dag och kvällen tog vid.

Att putsa fönster som jag egentligen hade planerat, räckte tiden inte till för – i dag heller. 😀

Nytt ormbesök och andra aktiviteter

För några dar sen fick jag syn på en ny liten orm. En huggorm den här gången. Den låg på en av stenarna framför trappan och verkade nyss ha intagit en rejäl måltid av kroppsformen att döma.

Den var så stinn att den inte ens klarade av att rulla ihop sig när faran, dvs jag, dök upp. Men den gjorde sitt bästa för att skrämma mig genom att göra utfall med huv’et.

Jag förklarade att jag var ofarlig, men att jag inte ville ha den liggande där som man ska gå. ”Jasså, varför inte det då?” undrade den, men ställde villigt upp för fotografering. 😉

När jag hade förevigat det lilla livet hämtade jag ”nyptången”, en sån där mojäng som man plockar upp grejer med. Nypet gjordes så skonsamt som möjligt för att inte skada den. Den ogillade förstås tilltaget, men blev högst antagligen desto gladare när den fick landa på fast mark igen. Den kröp snabbt i väg i gräset intill komposthögen.

Veckan i övrigt har varit lite annorlunda jämfört med tidigare stiltje. I torsdags bevistade jag mitt livs första vernissage i egenskap av frilansredaktör. Konstnären Katja Öhrnberg ställer ut i Café Söderlångvik fram till den 31.10.

Det var en angenäm upplevelse. Att få höra konstnärens tankar kring skapandet av konstverken ger en helt annan dimension än om man bara ser dom eller deras namn.

Mötet senare samma dag var också en angenäm upplevelse. Styrelsen för väglaget har inte träffats sen i höstas, så det var trevligt att träffa ”gubbarna” igen.

På fredag eftermiddag träffade Husse och jag en trevlig dam från Västanfjärd som inventerar bomärken i Åboland. Hon ville se om det fanns några i Dragegården, vårt föreningshus.

 Varken vi eller tidigare ordföranden har sett några, men å andra sidan har vi heller inte letat eller ens haft en tanke på eventuella bomärken. Det var därför en glad överraskning att det fanns ett på det första föremålet hon undersökte, ett mangelbräde.

Hon hittade minsann fler, både i föreningshuset och i loftboden, så hennes besök var inte förgäves. Som tack för besöket överräckte hon ett kaffepaket och bjöd oss dessutom på medhavt kaffe och wienerbröd.

Vi fick då se och höra mer om hennes inventering i våra trakter. Rena rama detektivarbetet och arbetsdrygt. Det krävs både intresse och engagemang för att hålla på med sånt.

Igår var det sedvanligt program, bastu i Tallmo. Husses mörkröda pioner har slagit ut och gurk­plan­torna ser ut att trivas. Med oss hem hade vi några nyskördade sparrisar, såna gillar vi skarpt.

Artikeln från vernissagen gick  i väg i fredags och protokollet i går, så idag har jag haft vilodag. Eller åtminstone nästan. Jag fick äntligen ändan ur vagnen och bytte ut vintertröjorna mot sommar­dito i klädskåpet. Så nu får det gärna bli soligt och varmt. 😊