luftvärmepump

av

Hett och kallt

Jag har tidigare skrivit om Uddens luftvärmepump som slutade fungera 2016 och som vaknade till liv igen 2019 (se inlägg 17.10.2019). Än så länge har killen som lovade ta sig en titt inte dykt upp. ☹

Mot all förmodan har pumpen snällt värmt hela vintern även om den var högljudd. Men den 7.6 la den av på nytt, inte helt oväntat. Med tanke på att det var sommar och att vi har gott om ved blev vi inte alls för­tvivlade.

Den senaste veckan har temperaturen dagligen närmat sig 30 graders strecket – senast i går hade vi 29 grader i skuggan. Eftersom min smärtgräns går vid 25, har jag pustat, svettats litervis och ojat mig en del. Ända till i förrgår. Då fick jag en ingivelse.

Jag slog på luftvärmepumpen och ställde in den på kylning. Ha! Funkade hur fint som helst. Inget ylande hördes ens. På nolltid sänktes inomhustemperaturen med nästan 10 grader i vardags­rum­met.

Jag ställde först in temperaturen på 20°, men det kändes på tok för kallt så jag höjde två snäpp. Kylan nådde inte riktigt in i köket, men om man låg på golvet eller satt i fläktriktningen kände man ljuvligt svala luftströmmar. 😀

På kvällen när vi satt framför teven tyckte jag det började kännas obehagligt varmt igen. Hade pumpen lagt av? Jag tog en titt på fjärrkontrollen och upptäckte till min för­vå­ning att pumpen var av­stängd! ”Har du stängt av luftvärmepumpen?”, frågade jag Husse. ”Ja, jag tyckte det var kallt här inne”, fick jag till svar. Just så.

Till saken hör att vi har lite olika preferenser när det gäller temperatur. Husse gillar värme och jag gillar svalka/kyla. Fast det gäller inte i sovrummet… Där ska det vara svalt, gärna 18°, tycker Husse medan jag föredrar lagom värme, dvs ca 20°.

För det mesta lyckas vi kompromissa – Husse tycker det är varmt och jag huttrar vintertid innan jag fått upp värmen under täcket. Ganska ofta värmer Husse min säng innan jag kryper ner. Sen går det bra att somna och sova.

Jag vet att det finns konstiga människor som sover med öppet fönster året runt, men det är definitivt inget för mig! Att ligga och frysa under täcket eller vakna av att jag fryser är bland det värsta jag vet!!

Från och med i dag är hettan dock ett minne blott. Dagen har varit mulen och efter åskvädret med stört­regn i efter­middags är det ingen risk för att svettas.

Och äntligen får växtligheten njuta av fukt igen. Vid det här laget hade många växter nästan dukat under av hettan och torkan.

av

17.10 – Nästan som hos doktorn

I januari 2009 köpte jag en luftvärmepump av en lokal leverantör. Under årens lopp har han gjort ett par besök för smärre åtgärder, bland annat bytt en säkring som gick på grund av åska och nerisning av ute-enheten. Men i övrigt har den fungerat utmärkt.

Ända fram till hösten 2016. Då slutade den leverera värme efter att ha låtit illa ett tag. Enligt dom jag pratade med kunde det vara lagret som var på väg att lägga av, så jag beställde ett nytt hos företaget jag köpte den av. Det fick jag aldrig.

Eftersom jag inte fick tag i leverantören jag köpte pumpen av, vände jag mig till en annan här på ön. Han gjorde en felsökning och kom fram till att drivgasen hade läckt ut.

Med tanke på alla rör som kunde tänkas läcka var det inte kostnadseffektivt att felsöka vidare ansåg han. Han rekom­men­de­rade mig att köpa en ny pump.

Som av en händelse hade företaget extrapris på en viss modell av luftvärmepumpar fram till jul. Jag tackade nej till erbjudandet och stängde i stället av pumpen helt. Vi övergick till ved­eld­ning, kom­pletterad med elvärme vid behov.

I tre år har pumpen alltså stått still. Men så fick vi nys om att sonen till en bekant också kunde det här med luftvärmepumpar. För att kunna beskriva felet startade vi pumpen. Och hör och häpna, den gick i gång och levererade också värme! Ett visst missljud fanns dock kvar.

Idag kom han på besök för att ställa diagnos på plats. En opartisk sådan eftersom han inte är kopplad till nåt företag som säljer luftvärmepumpar.

Han kollade trycket, dvs gasnivån, men hittade inget fel. Gasen läcker alltså inte ut. Kompressorn var också i skick konstaterade han, men kom fram till att det är nåt annat fel. Enligt hans uppfattning kunde det vara fel på nån av ventilerna och tyckte det var bäst att låta den gå tills den strejkar.

Vi blev ändå rekommenderade att vända oss till en expert. Jag hade svårt att hålla mig för skratt då jag hörde företagets och personens namn. Samma som jag köpte pumpen av. 😀

Av erfarenhet vet jag att det är så gott som omöjligt att nå honom per telefon, men gjorde ändå ett försök. Som väntat fick jag inget svar. Förmodligen ser han att det är jag som ringer och låter därför bli att svara. Fast jag vet inte varför? Jobbig kund kanske?

Då fick Husse en briljant idé. Vi kunde ju ringa från hans telefon i stället. Och då fick vi minsann svar. Han måste ha varit något förvånad över att höra min röst, men lyssnade tålmodigt då jag relaterade resultatet från dagens felsökning och vem som gjort den.

Det slutade med att han nog behövde ta sig en titt på pumpen. Det var bara det att han hade bråttom. Tidigast i nästnästa vecka kunde han komma. Återstår att se. Om han inte dyker upp får vi väl låna någons telefon och ringa upp.

Hela den här historien påminner om medicinska diagnoser. Läkare nr 1 gör en undersökning och ställer diagnos. Om jag går till läkare nr 2 ställer han en annan diagnos och läkare nr 3 ytterligare en annan i värsta fall.

Jag kan ändå inte begripa hur det kom sig att pumpen gick i gång eftersom den var död 2016? I sanning ett mirakel. 🙂

av

14.11 – Från nya rutiner till tråkigt besked

Jag har lyssnat på radio, haft besök, bekantat mig, träffat skyddslingen och fått ett tråkigt besked.

radioLyssnat på radio
Som bekant(?) lyssnar jag i vanliga fall på radio bara när jag kör bil. Jag har ställt in radion på en station som mest spelar ”skval­musik” och den spellistan kan jag nästan utantill vid det här laget. På Udden föredrar jag tystnad.

Men nu har det blivit annan ordning. På fredagkvällar vill Husse lyssna på Tongåvan. När jag senast hörde det programmet hette det En gåva i toner men det är väl snart 100 år sen. Innehållet är dock fortfarande det samma.

Besök
Strax efter lunch i lördags anlände Vik Husse, i vanlig ordning välförsedd med kaffebröd. Förlåt, tebröd. Kaffe dricker han aldrig.

Självfallet diskuterade vi bland mycket annat det amerikanska presidentvalet. Vi var rörande eniga om den nya presi­dentens kompetensnivå och väljarnas, eller snarare elektorernas, intelligensnivå. Den kvinnliga kandidaten fick ju de facto flest röster om än med knapp marginal.

Vad valet leder till påminner mig om ett citat av min avlidna vän Apan/Tvillingen: ”Den som äter lever får se”. Flera upprop är redan i gång på nätet för att påtala missnöjet noterar jag, bland annat ett hos avaaz.org.

familjBekantat mig
Bland de nyinförda rutinerna ingår ju också lördagsbastu i Tallmo numera. Fast den här gången nöjde jag mig med att duscha. När vi nyskrubbade kom tillbaka in i köket kändes en aptitretande doft. Husses dotter som var på besök med två av sina döttrar gräddade pannkaka.

Då den var klar bänkade vi oss runt köksbordet och lät oss väl smaka. Därmed fick jag tillfälle att be­kanta mig närmare med både dotter och barnbarn. Helt plötsligt håller familjekretsen på att utökas mar­kant. 🙂

Träffat skyddslingen
Skyddslingen hade aviserat besök på Udden så vi kom överens om att söndagen var lämplig dag eftersom lördagen var (nästan) fullbokad för min del. Och ingen hade gratulerat honom på Fars dag försäkrade han när jag frågade vid ankomsten. 😀

Innan Husse gjorde oss sällskap vid kaffebordet hann jag få reda på det senaste från hans jobbfront och lite annat som var nytt för mig. Ett trevligt och välkommet besök som alltid.

Ett tråkigt besked
Jämfört med de chockartade besked som de omkomna personernas anhöriga fick förra helgen har jag verkligen ingen anledning att klaga! Här handlar det om ett dött ting, men det var ändå ett oväntat och tråkigt besked.

reparatorVärmepumpsreparatören som först skulle komma i fredags förmiddag och enligt senare besked idag mellan 11 och 12 dök upp 16:30. Han ringde för all del vid två-tiden och talade om att han blir för­senad så jag var förvarnad den här gången.

Jag hade inte väntat mig en vacker ung man men det var inte ett dugg tråkigt. Däremot hade han ett tråkigt besked efter att ha tagit sig en titt på luftvärmpumpen. Han konstaterade att gasen som be­hövs för att pumpen ska alstra värme läckte ut nånstans.

Lagren behövde för all del också bytas, men gasläckaget är så gott som omöjligt att åtgärda talade han om, eftersom det finns en mängd rör i den yttre enheten. Att söka och täta läckan blir prismässigt orimligt och eventuellt inte heller hållbart om man lyckas reparera den. Usch, vad deppig jag blev. 😦

Alternativen är alltså en ny luftvärmepump, ökad eluppvärmning (när min förnämliga kakelugn inte räcker till) eller att bomma igen vardagsrummet vintertid. Inget av alternativen är särskilt tilltalande så jag får ta mig en allvarlig funderare.

av

9.11 – Lite gnäll följt av leenden

Felfrekvensen har ökat igen, jag har motionerat och administrerat, träffat en bekant och Silverpilen ler förnöjt.

luftvarmepumpenÖkad felfrekvens
Felfrekvensen har ökat igen. Under helgen som var greps luftvärmepumpen av dödsryckningar. Den har en längre tid kvidit av smärta så jag blev inte värst överraskad.

Redan för flera veckor sen ringde jag leverantören och bad honom komma och ta en titt, men han har inte hörts av. Eftersom han inte gick att nå på telefon i måndags ringde jag Strandells i stället, dom säljer samma fabrikat.

Första beskedet jag fick var att dom kunde åtgärda pumpen ”inom två veckor”. Bättre än inget, men nöjd var jag inte. Nån timme senare ringde herr Strandell och meddelade att på fredag förmiddag (11.9) skulle dom komma. Ett nytt litet mirakel. 🙂

Sen var det kameran, en av mina kärare ägodelar. Den ”hängde sig” helt plötsligt då jag skulle tanka över bilder till datorn. Den gick inte ens att stänga av. Fullständigt obegripligt?!

Men jag är ju inte tappad bakom en vagn så jag löste problemet genom att ta ut batteriet och vips var den sig själv igen. Fast jag fattar inte hur det kom sig att den betedde sig som den gjorde?

vinterliktMotionerat och administrerat
Udden har nu full vinter om man ser till snömängden. Förhoppningen om att vi skulle få plusgrader igen grusades av ymniga snöfall så det var bara att plocka fram snö­skott­nings­atti­ral­jer­na igår.

”Vägmästaren” hade redan röjt vägen och sett till att jag kunde ta ut svängarna när skulle ta mig ut från parkeringen men alla mina stigar på tomten behövde förstås skottas. Efter två timmars arbete var jag nöjd och Silverpilen hade fått kupé‑ och motorvärmarsladdar.

Resten av dagen gick åt till diverse administration för både väglagets och hem­bygds­före­ningens räkning så jag kände mig riktigt belåten när jag väl gjorde kväll. Troligen fick jag för mycket frisk luft för jag somnade framför teven redan innan 22-nyheterna var slut.

Träffat en bekant
Idag hade jag tid på macken efter lunch för att få dom nya vinterdäcken monterade. En dryg timme skulle det ta så jag knallade raka spåret till Holmbergs för att få nåt ätbart, magen skrek av hunger.

Vid ett av borden fick jag syn på en f d kursdeltagare som jag inte har sett på länge så jag frågade om jag fick göra henne sällskap. Det fick jag sa hon, men talade om att hon inte blir långvarig för hon har en tid att passa.

Vi hann ventilera en hel del ändå tyckte jag. Bland annat hade hon sett på FB att jag har blivit med karl. Ett mer eller mindre onödigt bihang med andra ord. Så sa hon nu inte, men det lät nästan så.

Hon menade säkert inte alls så, men ibland har jag en förmåga att tolka saker på mitt eget, underliga sätt. Det kan Husse förresten intyga. 😀

dubbdackSilverpilen ler förnöjt
Visserligen har jag så gott som nya sommardäck, men det kändes ändå lite lurigt att ta sig till Dalsbruk i vinterföret. Jag höll för säkerhets skull max 60 och kröp i alla branta kurvor för att slippa incidenter. Lyckligtvis fick jag inga möten så jag kunde köra som ”in­fö­dingar­na”, dvs mitt på vägen.

Till min stora förvåning tog åktiden bara några minuter längre än vanligt så jag var på plats i god tid. Macken höll som vanligt den utlovade väntetiden och när jag kom fram till macken såg jag på långt håll att Silverpilen sträckte på sig och log förnöjt. Första gången den har däck med ”fartränder” på. 🙂

Det gjorde den hela vägen hem också. I synnerhet då vi passerade en stor skåpbil som stod tvärs över ena körfältet med ett bakhjul i diket. Tur att det inte gick värre än så.