Jag har lyssnat på radio, haft besök, bekantat mig, träffat skyddslingen och fått ett tråkigt besked.

Lyssnat på radio
Som bekant(?) lyssnar jag i vanliga fall på radio bara när jag kör bil. Jag har ställt in radion på en station som mest spelar ”skval­musik” och den spellistan kan jag nästan utantill vid det här laget. På Udden föredrar jag tystnad.

Men nu har det blivit annan ordning. På fredagkvällar vill Husse lyssna på Tongåvan. När jag senast hörde det programmet hette det En gåva i toner men det är väl snart 100 år sen. Innehållet är dock fortfarande det samma.

Besök
Strax efter lunch i lördags anlände Vik Husse, i vanlig ordning välförsedd med kaffebröd. Förlåt, tebröd. Kaffe dricker han aldrig.

Självfallet diskuterade vi bland mycket annat det amerikanska presidentvalet. Vi var rörande eniga om den nya presi­dentens kompetensnivå och väljarnas, eller snarare elektorernas, intelligensnivå. Den kvinnliga kandidaten fick ju de facto flest röster om än med knapp marginal.

Vad valet leder till påminner mig om ett citat av min avlidna vän Apan/Tvillingen: ”Den som äter lever får se”. Flera upprop är redan i gång på nätet för att påtala missnöjet noterar jag, bland annat ett hos avaaz.org.

Bekantat mig
Bland de nyinförda rutinerna ingår ju också lördagsbastu i Tallmo numera. Fast den här gången nöjde jag mig med att duscha. När vi nyskrubbade kom tillbaka in i köket kändes en aptitretande doft. Husses dotter som var på besök med två av sina döttrar gräddade pannkaka.

Då den var klar bänkade vi oss runt köksbordet och lät oss väl smaka. Därmed fick jag tillfälle att be­kanta mig närmare med både dotter och barnbarn. Helt plötsligt håller familjekretsen på att utökas mar­kant. 🙂

Träffat skyddslingen
Skyddslingen hade aviserat besök på Udden så vi kom överens om att söndagen var lämplig dag eftersom lördagen var (nästan) fullbokad för min del. Och ingen hade gratulerat honom på Fars dag försäkrade han när jag frågade vid ankomsten. 😀

Innan Husse gjorde oss sällskap vid kaffebordet hann jag få reda på det senaste från hans jobbfront och lite annat som var nytt för mig. Ett trevligt och välkommet besök som alltid.

Ett tråkigt besked
Jämfört med de chockartade besked som de omkomna personernas anhöriga fick förra helgen har jag verkligen ingen anledning att klaga! Här handlar det om ett dött ting, men det var ändå ett oväntat och tråkigt besked.

Värmepumpsreparatören som först skulle komma i fredags förmiddag och enligt senare besked idag mellan 11 och 12 dök upp 16:30. Han ringde för all del vid två-tiden och talade om att han blir för­senad så jag var förvarnad den här gången.

Jag hade inte väntat mig en vacker ung man men det var inte ett dugg tråkigt. Däremot hade han ett tråkigt besked efter att ha tagit sig en titt på luftvärmpumpen. Han konstaterade att gasen som be­hövs för att pumpen ska alstra värme läckte ut nånstans.

Lagren behövde för all del också bytas, men gasläckaget är så gott som omöjligt att åtgärda talade han om, eftersom det finns en mängd rör i den yttre enheten. Att söka och täta läckan blir prismässigt orimligt och eventuellt inte heller hållbart om man lyckas reparera den. Usch, vad deppig jag blev. 😦

Alternativen är alltså en ny luftvärmepump, ökad eluppvärmning (när min förnämliga kakelugn inte räcker till) eller att bomma igen vardagsrummet vintertid. Inget av alternativen är särskilt tilltalande så jag får ta mig en allvarlig funderare.