31.10 – Udden-Tallmo t/r och deltidssingel

Jag har haft veckobesök, intagit middag på annan ort, fått lära mig ett och annat och är deltidssingel igen.

fangelseVeckobesök
Vik Husse gjorde sitt sedvanliga besök på lördagen, komplett med tilltuggspåse. Dagens dis­kus­sions­äm­nen – förutom väder och vind – rörde sig bland annat om kriminella, incest-offer, sociopater och psykopater.

Hur och varför det ämnet dök upp har jag ingen aning om? Det kanske berodde på att sommartiden var till ända inom kort?

Middag på annan ort
Senare på eftermiddagen dök Ordinarie Husse upp som avtalat så samtalsämnena bytte karaktär.

Efter en sen frukost och nya samtalsämnen, intogs söndagsmiddagen på annan ort, vi åkte till Tallmo, Husses andra hem. Jag hade pratat mig varm för dill­stuvad potatis, vilket gjorde att jag fick äran att laga till den.

Till den serverades gravad regnbågsforell som jag också haft äran att förse med kryddor. Både fisk och ­stuv­nin­g fick godkänt så förhoppningsvis är Husse nu övertygad om att jag är bättre än mitt (egenskapade) rykte som kock. Fast jag vidhåller att texten på kyl­skåps­mag­ne­ten fortfarande håller streck: ”Jag kysser bättre än jag lagar mat.” 😀

Efter middagen åkte vi tillbaka till Udden för att hålla Mia sällskap. Husse har redan skämt bort henne med leverpastej så vi blev varmt välkomnade.

dammtussarFått lära mig ett och annat
Vår Husse är av samma kaliber som jag. Det innebär att det ofta finns två sätt att göra saker och ting på: Fel sätt och mitt sätt. Men lyckligtvis accepterar och respekterar vi båda två den andras ”rätta” sätt.

Därav följer att jag fått lära mig ett och annat de senaste dagarna. Till exempel torkar man inte damm med våt trasa för då krullar dammet bara ihop sig. Tydligen har jag en teknik som kompenserar den våta trasan eftersom det gick bra. 😀

Jag har också fått höra att jag är generös med svordomar och att jag ofta använder vissa ut­fyll­nads­ord. Bådadera är frånstötande tycker jag också så jag ska försöka skärpa mig.

Deltidssingel
Då den sena lunchen var uppäten idag var det dags att ta farväl igen och återgå till livet som del­tids­singel. Det blev väldans tomt och tyst så jag sysselsatte mig utomhus i stället.

sjoutsiktMedan jag planerade vad jag skulle ta itu med först, avnjöt jag en mugg kaffe på pallen vid ”pump­huset” och gottade mig åt efter­mid­dags­solen. Underhållningen utgjordes av tre svanar långt ute på sjön som uppen­barligen hade sin rengöringsdag av plaskandet att döma.

Målet var att kratta löv i syrenbuskarna så scillan slipper stångas med våta, halv­för­mult­nade löv i vår. Men som vanligt gjorde jag en massa annat först.

Jag tog ner tvättlinan och ställde in stolpen i vedlidret, stjälpte ut vattnet ur stora tunnan, flyttade sommarblommor till ”blom­kyrko­gården”, bar in mitt s k planteringsbord till boden, tog ut trapptrallen och ställde in allt som fanns på planteringsbordet i ”alustan”, dvs förvaringsutrymmet under huset. Sen började jag kratta.

Utevistelsen avslutades med att Mia kom hem från en byrunda misstänker jag eftersom hon var borta i drygt fyra timmar. Hon meddelade omgående att hon var vrålhungrig så vi gick in.

Just nu har hon kurat i hop sig i min famn trots att det är både trångt och obekvämt. En fyrbent heltidssambo är verkligen en värde­full till­gång. 🙂

29.10 – Det tar sig sa pyromanen

Jag har överlevt en ”uppvisning”, praktiserat som sambo, verkställt åtaganden och bytt status.

Överlevt en ”uppvisning”
Efter förra lördagens tebesök blev jag erbjuden att följa med och upp­vakta en dam som hade namnsdag. Nu var det inte vilken dam som helst utan Hundens (= del­tids­sambons) moster.

Det lät ju trevligt så jag var redan på vippen att tacka ja, men blev minst sagt betänksam då Hunden av­slöja­de att ett annat ändamål med besöket var att ”visa upp” mig. Jisses! Efter att ha tagit reda på hur stor ”publiken” skulle bli tog jag mod till mig och tackade ja trots allt.

Om det berodde på en tillfällighet eller på att de andra gästerna hade fått en förvarning om mitt del­tagande vet jag inte, men det visade sig (lyckligtvis) att de uppvaktande begränsades till den närmaste fa­miljen. Det blev med andra ord en mjukstart, vilket jag var tacksam för.

rosor-2Praktiserat som sambo
Söndag-måndag fortsatte min sambopraktik. Efter 16 år som ensamboende (bortsett från Mia) kändes det ytterst ovant… Men faktiskt inte ett dugg obehagligt. 😀 Mest tack vare Hundens goda förmåga till anpassning och hänsyn.

De facto var utfallet så positivt att jag på tisdag förmiddag gjorde ett officiellt uttalande på FB i form av en s k livshändelse som fick rubriken Deltidssambo. Mina nära vänner gratulerade och önskade lycka till i en strid ström och andra gillade den stora händelsen.

Verkställda åtaganden och statusbyte
På tisdagen återgick jag till deltidsstatus igen. Hunden var upptagen på annat håll så jag fick möjlighet att stilla mitt dåliga samvete. Dels väntade ett protokoll och en över­sätt­ning, dels hade jag ett kund­upp­drag på kvällen.

På onsdagen fullföljde jag resten av mina åtaganden och kunde andas ut. På kvällen var det dags att praktisera som sambo igen. Det hade jag absolut inget emot. Och nu kunde jag ju njuta med gott samvete.

Torsdag-fredag fortsatte i samma anda. Vid det här laget kände jag mig redan varm i kläderna. Det här gick ju strålande! Definitivt något jag kunde tänka mig att vänja mig vid.

Fast jag har upptäckt att jag redan har sänkt servicenivån… Vid vår första gemensamma frukost kokade jag Hundens morgongröt, nästa gång ställde jag bara fram kastrull och tallrik. I morse ”lät” jag Hunden fixa sin gröt alldeles själv. Undrar om han har noterat nedtrappningen? 😀

Värme och skönhet

kottbrasa

Det är ju ingalunda så att Uddmor har ont om ved, men eftersom stora granen bjöd på ett bidrag passade jag på att plocka in dom medan dom var torra. Det blev veritabla konstverk när dom fattade eld och värmde gott gjorde dom också. 🙂

24.10 – Ordinarie Husse

Mia och matte har fått en Ordinarie Husse!

Ordinarie Husse
Som alla vet, är det verkligen inte lätt att hitta en Ordinarie Husse. I all synnerhet inte i min mogna ålder och med min kräsna smak. Det är bara utsökt kvalitet som gäller.

Faktiskt gav jag upp långt innan Mia flyttade in. Men då och då drömde både Mia och jag ändå om att hitta en.

mia-vadjarMias krav var rätt anspråkslösa jämfört med mina. Det räckte om hon fick respekt, kärlek och ömhet mellan mat­tiderna. Men som sagt, dom växer inte på träd, så vi var glada och nöjda över att Vik Husse ville rå om oss med jämna mellanrum.

Så, plötsligt en vacker dag i våras fanns han där, mitt framför näsan på mig! Jag skyndade mig förstås att diskutera hans lämplighet med Mia. Hon litade helt på mig sa hon. Om jag godkände honom var han OK för hennes del också.

Då gällde det nu att inte skrämma i väg honom, utan göra sitt bästa för att framstå i så positiv dager som möjligt. Många män tål inte Drakar i alltför stora portioner så det gällde att ta det lugnt och för­siktigt.

Det lyckades inge’ vidare. Ibland blev jag så entusiastisk att jag avslöjade mer än jag hade tänkt. Men till all lycka tålde han det. Mia hejade på och blev allt nyfiknare. ”När får jag träffa honom då?” tyckte hon.

Så småningom tog jag mod till mig och föreslog en söndagsmiddag i början av november. Det kan ju vara lite chockartat att komma till Udden med tanke på mina antipatier mot hushållsarbete och annat ”kvinnogöra” men till dess hade jag gott om tid att göra Udden presentabel räknade jag ut.

Sen hände nåt fullkomligt oväntat. Av vår digra och täta mejlkorrespondens framgick så småningom att vi borde diskutera om vi skulle bli ett par!! Det var ju tur att jag satt ner när jag läste mejlet, men jag höll ändå på att trilla av stolen.

Det verkade bestämt som om han kunde tänka sig rollen som Ordinarie Husse. Dessutom långt före den planerade middagen som han tackat ja till.

Efter långa och hårda förhandlingar om vilka krav det ställs på en Ordinarie Husse, nådde vi till slut en överens­kommelse som vi alla var nöjda med. Mia förhöll sig neutral, hon litade helt på att jag skulle företräda hennes intressen.

hundenEftersom vår nya husse fullbordade sin prövo­tid med glans, så återstod bara att lösa de praktiska de­taljerna. Därmed vidtog nya förhandlingar.

Resultatet blev att vi införde ett nytt begrepp: deltidssambo. På så sätt skulle den ackumulerade sömn­bristen inte behöva bli förödande och Mia fick möjlighet att ha matte för sig själv några dar per vecka.

Den första deltidssambo-fasen är nu av­ver­kad. Betyget blev utmärkt väl godkänt, även om Mia uppenbarligen hade vissa tvivel tidvis.

Men hon kom snart över dom och instämde i att vi nog hade gjort ett riktigt kap. Alla hussar skulle minsann inte lika smidigt klara av det tunga ansvaret som ställs på en Ordinarie Husse.

En ödets ironi är att vår nya husse råkar vara en Hund. Men bara enligt det kinesiska horo­sko­pet förklarade jag för Mia som blev alldeles panikslagen när hon hörde det.

Vi har därför kommit överens om att han kommer att benämnas Hunden i fortsatta inlägg. Förutsatt att han ännu efter särbo-fasen vill fortsätta i sin nya roll förstås?!

19.10 – Från teknik till liten värld

Jag minns uppringda modem, har fått fiber-info, ändrat uppfattning och knappt trott mina öron.

Uppringda modem
Minns ni tiden med uppringt modem? Då gällde det att veta om man skulle ställa in modemet på synkron eller asynkron överföring och det krävde ofta ett telefonsamtal till mottagaren först för att allt skulle bli rätt. Vissa saker har onekligen blivit bättre med åren. 🙂

fiberkabelFiber-info
Igår kväll deltog jag i Kimito telefons fiber-info i Dalsbruk. Det var deprimerande. Troligen klipps de sista kopparledningarna år 2020, vilket betyder att den som har fast telefon eller ADSL-modem (som jag) måste överväga andra alternativ. Helst fiber förstås om KIT får som dom vill.

Jag förstår mycket väl fördelarna med fiberanslutning, men ser inga behov för egen del, åtminstone inte just nu. Fast 2020 är jag kanske i det skicket att jag behöver senior­ser­vice på distans? Dessutom är det inte helt gratis om man säger så.

Enda alternativet är mobilt bredband. Nackdelen med det är att ju bättre prestanda, desto kortare räck­vidd har signalen. Suck. Tur att vi får lite betänketid. Då kanske det dyker upp andra intressanta lösningar under tiden?

bob-dylanÄndrat uppfattning
På eftermiddagen idag var det träff i Lustläsar-gruppen. Vi inledde med en kort dis­kus­sion om årets nobelpristagare i litteratur (se gårdagens inlägg). Som avslutning på den läste en av deltagarna upp två av Bob Dylans sångtexter.

Då ändrade jag uppfattning. Det fanns både tanke och djup i texterna, så jag ber om ursäkt: Mr Dylan, I truly regret my prejudiced opinion”.

Knappt trott mina öron
När det var min tur att dela med mig av böcker jag läst sen senast ingick Isabel Fonsecas bok, Begrav mig stående, som jag nämnde i inlägget 23.9. Efter det uppstod diskussion om romerna och deras livsvillkor.

En annan kvinna och jag delade med oss av våra erfarenheter av romer och då råkade jag nämna en person vid namn. ”Va?!” utbrast en av damerna i gruppen. ”Var det HAN, honom känner jag ju! Vi gick utbildning samtidigt i Borgå”. Helt makalöst vad världen är liten ibland!

Det fick mig att leta efter personen i fråga på FB, men alla med rätt namn var för unga för att stäm­ma, så jag gav upp. Troligen är det hans yngre släktingar, men jag ville inte lägga näsan i blöt den här gången.

18.10 – Ny vecka, nya bekymmer

Jag är inte överens med Nobelkommittén, har stött på ett nytt begrepp, haft ”fröbesök”, hittat ostronsås och väntat på Mia.

sv-akademienInte överens med Nobelkommittén
Nobelpriset i litteratur gick som bekant till Bob Dylan. Det torde vara första gången vi kan sjunga pris­tagarens alster.

Jag har inget emot BD, men är inte överens med Nobelkommittén om valet. För mig är litteratur och författare nåt man läser, företrädesvis i en bok. Men om sångtexter ska belönas i fortsättningen kan vi kanske förvänta oss att Abba eller en eurovisionsschlager får priset här näst? :-/

Nytt begrepp
Trots att jag har haft en hel del med tryckerier och pappersleverantörer att göra i mina dagar har jag aldrig tidigare stött på begreppet martinerat papper? Jag förstår vad som menas – papper med ytstruktur – men ordet är som sagt helt obekant.

Möjligen används det bara i Finland? Jag kan förstås ha en lucka i min allmänbildning men är i så fall i gott sällskap. SAOL känner inte heller till ordet.

”Fröbesök”
Strax innan jag var klar med månadens disk, dök ”den unge gentlemannen” upp. Den här gången var han till min stora förvåning fullastad med kartonger i varierande storlek.

fronDet visade sig att kartongerna kom från hans arbetsplats och innehöll frön som annars hade åkt på tippen och dom ville han att jag skulle ta för mig av. En veritabel julafton! Och hjärtevärmande att han tänkte på mig. 🙂

Om jag ska så alla frön jag valde ut får jag göra om hela tomten till blomland inser jag, så det blir nog till att dela med sig. Det lär inte stöta på några problem. Jag har många i be­kant­skaps­kret­sen som gillar blomfrön.

Ostronsås
Ibland gör man oväntade fynd. I förrgår fick jag syn på en flaska ostronsås i kylskåpet. Jag smakade inte på den utan förutsatte att den inte var så fräsch längre eftersom det stod bäst före 2005 på flaskan. 😀

Väntat på Mia
I morse släppte jag ut Mia tio över åtta och gick tillbaka i kojen. Jag hade nämligen en sömnskuld från söndag natt på grund av kvällskaffe efter söndagsmiddagen jag blev bjuden på.

Kaffe efter maten hör liksom till, så jag tackade ja trots att jag var medveten om kon­se­kven­ser­na. Klockan hann bli halv tre innan jag släckte lampan och somnade. Men nu ville jag ta igen den för­lo­ra­de sömnen.

mia-ute11:30 vaknade jag och klev upp. Ingen Mia syntes eller hördes. Möjligen hade jag inte hört hennes begäran om att få komma in så hon hade gjort en ny tur i sitt distrikt? Ibland glömmer hon ringa på klockan och sitter bara utanför dörren och jamar och det hör jag inte till sovrummet.

Som alla mina bloggläsare vet vid det här laget är jag världens fjantigaste matte. Jag blir genast orolig om hon är borta mer än tre timmar.

Klockan slog både tolv och ett utan att hon dök upp. Lyckligtvis hade jag saker att uträtta så jag slapp höra mina tankar.

Strax före halv två kom hon äntligen och hejade som vanligt. Jag blev förstås jublande glad och över­öste henne med kramar och pussar och frågade var hon hade varit så länge? Gissa vad hon svarade? ”Jag är vrålhungrig, var är maten?” 😀