Jag har överlevt en ”uppvisning”, praktiserat som sambo, verkställt åtaganden och bytt status.

Överlevt en ”uppvisning”
Efter förra lördagens tebesök blev jag erbjuden att följa med och upp­vakta en dam som hade namnsdag. Nu var det inte vilken dam som helst utan Hundens (= del­tids­sambons) moster.

Det lät ju trevligt så jag var redan på vippen att tacka ja, men blev minst sagt betänksam då Hunden av­slöja­de att ett annat ändamål med besöket var att ”visa upp” mig. Jisses! Efter att ha tagit reda på hur stor ”publiken” skulle bli tog jag mod till mig och tackade ja trots allt.

Om det berodde på en tillfällighet eller på att de andra gästerna hade fått en förvarning om mitt del­tagande vet jag inte, men det visade sig (lyckligtvis) att de uppvaktande begränsades till den närmaste fa­miljen. Det blev med andra ord en mjukstart, vilket jag var tacksam för.

Praktiserat som sambo
Söndag-måndag fortsatte min sambopraktik. Efter 16 år som ensamboende (bortsett från Mia) kändes det ytterst ovant… Men faktiskt inte ett dugg obehagligt. 😀 Mest tack vare Hundens goda förmåga till anpassning och hänsyn.

De facto var utfallet så positivt att jag på tisdag förmiddag gjorde ett officiellt uttalande på FB i form av en s k livshändelse som fick rubriken Deltidssambo. Mina nära vänner gratulerade och önskade lycka till i en strid ström och andra gillade den stora händelsen.

Verkställda åtaganden och statusbyte
På tisdagen återgick jag till deltidsstatus igen. Hunden var upptagen på annat håll så jag fick möjlighet att stilla mitt dåliga samvete. Dels väntade ett protokoll och en över­sätt­ning, dels hade jag ett kund­upp­drag på kvällen.

På onsdagen fullföljde jag resten av mina åtaganden och kunde andas ut. På kvällen var det dags att praktisera som sambo igen. Det hade jag absolut inget emot. Och nu kunde jag ju njuta med gott samvete.

Torsdag-fredag fortsatte i samma anda. Vid det här laget kände jag mig redan varm i kläderna. Det här gick ju strålande! Definitivt något jag kunde tänka mig att vänja mig vid.

Fast jag har upptäckt att jag redan har sänkt servicenivån… Vid vår första gemensamma frukost kokade jag Hundens morgongröt, nästa gång ställde jag bara fram kastrull och tallrik. I morse ”lät” jag Hunden fixa sin gröt alldeles själv. Undrar om han har noterat nedtrappningen? 😀