Månad: december 2016

av

29.12 – Rester

Skink- och förkylningsrester återstår, jag har påmint, inventerat och blivit bjuden på middag.

Skink- och förkylningsrester
Annandag jul blev det äntligen läge att steka den lilla julskinkan som skulle ätas varm. En för Husse okänd delikatess som gick ner utan protester. Och jag njöt i fulla drag… Nystekt julskinka har jag inte ätit på flera år. Det innebär att det nu finns både palvade (rökta) och stekta skinkrester i kylskåpet, bara att välja.

forkyldFörkylningarna har långsamt avtagit efter att Husse fick min hosta och jag fick hans snuva. För min del var förkylningskulmen olyckligtvis förlagd till samma tidpunkt som annandagens besök. Husses syster och svåger gjorde oss sällskap till eftermiddagste och -kaffe.

Min sällskaplighet inskränkte sig till ett ständigt snörvlande och nysande, så gästernas första intryck av Udden kan inte ha varit särskilt positivt. Förhoppningsvis slapp dom åtminstone att bli smittade.

På tisdag eftermiddag ordinerade jag mig vila, men idag har jag faktiskt tagit mig utanför tomten och inandats mer frisk luft än på flera dar. Snart är dom sista förkylningsresterna också avverkade, även om jag inte känner mig på topp precis.

Påmint
Tre dagar försenade gick de sista betalningspåminnelserna i väg idag. Det är ytterst sällan väglaget behöver påminna om vägavgiften, men i och med en ändring i vår admini­stra­tion blev en del nya vägandelsägare debiterade den här gången så jag kan tänka mig att en del undringar uppstod.

Inventerat
Det börjar dra i hop sig till nyårsafton och firande av den samma. Det fick mig att företa en in­ven­tering av mitt förråd av strumpbyxor för att kolla vilka som passar bäst till nya festblåsan.

I och med att jag ytterst sällan klär mig i klänning annat än sommartid, har jag inte behövt strump­byxor tidigare. Men nu gällde det alltså att hitta rätt färg och kvalitet.

strumpbyxorFörrådet var större än jag mindes… Vardagsstrumpbyxor i brunt, grått, blått och svart, en påse märkt Finstrumpbyxor, en annan märkt Feststrumpbyxor och en tredje märkt Tights. Jisses vilket sortiment!

Efter noggrann genomgång hittade jag ett par som jag tror blir bra. Fast det kan mycket väl hända att jag ändrar mig när jag väl drar på mig klänningen.

Bjuden på middag
I eftermiddags bjöd Husse på middag i Tallmo bestående av en soppa som julfirarna hade lämnat kvar. Den räckte precis till två personer så dagens middagsbestyr var synnerligen enkelt överstökade.

Dessutom slapp jag disken. Husse tog välvilligt hand om den medan jag bryggde kaffe. Kaffet blev en nära-döden-upplevelse för att låna Husses uttryck. Mängden kaffe i förhållande till vattnet blev liksom lite fel. Men det gick ju för all del att spä ut den bittra brygden och mildra den med lite socker. 😀

av

25.12 – En högst ovanlig jul

Dagarna före jul var sällsynt hektiska och årets julfirande har varit klart annorlunda.

Sällsynt hektiskt
Dom senaste åren har dagarna före jul varit mer eller mindre som alla andra dagar i och med att jag firat julen tillsammans med Mia. I år blev det ruschigt värre.

skinkorTill skillnad från föregående år, bestämde jag mig för att plocka fram julpyntet i början på veckan och pla­ce­rade successivt ut tomtar här och där – trots att det blev märken i dammet. På onsdag eftermiddag fick vi sätta oss vid dukat kaffebord hos Grisen/Tvillingen och i torsdags skulle skinkorna avhämtas i Bjärnå.

Det tänkta 2-månaders jubilerandet byttes ut mot hosta och snuva. Husse insisterade på att dela med sig av sin förkylning så champagnen får vänta till en annan gång.

På fredagen fick jag för mig att jag nog skulle julstäda trots allt och skinkan skulle kokas. Spadet från rull­syltan som kokades dagen innan kunde därmed återanvändas. Och plötsligt var det julafton.

Annorlunda julfirande
Strax före fyra på julafton anslöt jag mig till sällskapet i Tallmo, där Husse redan befann sig. Eftersom jag hade fått träffa dom flesta redan innan, kände jag mig inte helt bort­kommen.

Ganska exakt klockan fem satte sig nio personer vid det färdigdukade julbordet i ”salen”. Sortimentet kunde  vilken restaurang som helst ha varit avundsjuk på, jisses vilket urval! Av utrymmesskäl fick ”ung­do­marna” sitta i köket, så totalt bestod matgästerna av 14 personer. 13 fler än jag är van vid. Ja, och så fyra hundar förstås.

Julbord "under arbete"

Julbord ”under arbete”

Att smaka på alla rätter var fullständigt otänkbart. Jag höll mig därför till fiskrätterna, men lyckades också klämma ner en halv skiva rullsylta och dito rökt skinka.

Kaffe/te, med tilltugg förstås, serverades så snart den kopiösa mängden disk var överstökad. För att framstå i god dager åtog jag mig att torka en del, sen satte jag mig på soffan bredvid Husse och umgicks med hans syster och svåger tills det var dags att åka hem till Mia.

Idag firades ett barnbarns födelsedag på för­mid­dagen, vilket betydde tårta förstås. Den hade Husse ”ställt till”. Han har oanade resurser vår Husse. 🙂

Efter en paus på några timmar som jag utnyttjade till att diska(!), var det dags igen. En repris på går­dagens sortiment stod uppdukat fem minuter i fem. Kockarna och kall­skän­korna höll tiden idag också.

Och efter det en ny diskomgång givetvis. Den här gången torkade jag allt som behövde torkas. På så sätt fick jag chansen att bli närmare bekant med Husses systerdotter som åtog sig uppdraget idag också.

Som avslut på middagen vanka­des fruktkräm med vispgrädde som la sig som bomull kring dom allt mer tilltagande kärlekshandtagen.

Efter desserten tackade vi för oss och avvek för att mata och släppa ut Mia som varit instängd i fyra timmar. Det behövdes förresten också eld i spisen och kakelugnen. Den friska vinden hade gjort sitt bästa för att kyla ut Udden trots plusgraderna.

Nu hostar och nyser vi således på Udden igen och hoppas att vi inte smittat ner dom övriga julfirarna!

av

19.12 – Diverse angelägenheter

Årets julklapp är mottagen, jag har varit ute på hal is, besökt grannkommunen och pratat med morbror. Mia har fått julkort.

Årets julklapp mottagen
Förra torsdagen fick jag meddelande om att årets julklapp finns på kontot. Skatteverket i Östersund tyckte att jag har varit snäll i år också. Snällare än vanligt av beloppet att döma, så det var en glad överraskning. 🙂

På hal is
I fredags hade jag anledning att prova om isen höll. Husse meddelade att vi var välkomna på efter­middagskaffe hos ”Lingongrannen” och föreslog en sparktur.

sparken-2Jag är modig i flera avseenden, men vistelse på is tillhör definitivt undantagen! Jag tittade förskräckt på honom och ifrågasatte klokheten i förslaget. Han lugnade mig genast med att Lingongrannen och hans bror hade färdats på den och mätt upp istjockleken till 16 cm så det var ingen som helst fara försäkrade han.

För att lugna mina franska nerver försåg jag mig med isdubbar innan jag försiktigt steg ut på isen i stranden där sparken redan väntade. Eftersom sparken är försedd med ”lastkorg” blev jag skjutsad på medarna – det är bestämt första gången i mitt liv.

Sparkföret var perfekt, ett tunt lager rimfrost täckte största ytan. Värre var det när vi skulle hem. Dels var det mörkt och dels hade vädret hade slagit om till plusgrader, vilket innebar kraftig dimma och ett tunt lager vatten på isen.

Ingendera av oss hade nåt fäste, så att bli skjutsad var det inte längre tal om. Det gällde i stället att hjäl­pas åt att få sparken att överhuvudtaget röra sig framåt och i rätt riktning. Men hem kom vi så småningom – både torra och oskadda.

Besökt grannkommunen
På dagens agenda stod ett besök i grannkommunen. Det innebar förstås att jag var tvungen att lämna ön. Resan gick till Bjärnå, som numera tillhör Salo stad.

Jag hade tid hos min rara ”jäsenkorjaaja”, hon som ser till att min kropp är i balans och fungerar som den ska. Anledningen att lämna ön var alltså välmotiverad.

Pratat med morbror
Ett av årets julkort gick till min morbror och moster i Helsingfors. Idag ringde morbror och tackade för kortet. I hans generation är man uppfostrad att göra så.

Han talade om att moster är intagen på ett åldrings‑/vårdhem sen drygt ett halvår och att han har problem med sina fötter. Inte så konstigt om man fyllt 91.

mias-julkortEnsamheten känns ändå värst lät han mig förstå – morbror och moster har varit gifta i 68 år(!). Att efter så lång tid bo ensam måste verkligen kännas tomt. Men det är förstås ett öde han delar med många andra gamlingar.

Mia har fått julkort
Idag fick Mia julkort från Simon via mejl. Min avlägsna släkting kallad ”kusinen” hade fått i uppdrag att skicka det. Texten lydde: ”Simon ville sända ett eget julkort till Mia och självklart hjälper matte till…” Gulligt tyckte både Mia och jag. 🙂

Befordran II

namn

Idag tyckte jag det var hög tid för Husse att få nästa befordran. Egen handduksplats har han haft ett bra tag, men inte namnförsedd. Det fick han idag. 🙂

av

12.12 – Från julkort till avsked

Jag har skrivit julkort, haft tebesök och privatchaufför, provsmakat en ny rätt, tagit en soppromenad och är gräsänka igen.

julkortSkrivit julkort
I fredags tog jag mig i kragen och skrev jul­kor­ten som ska gå med snigelposten. Alla inrikeskort åkte efter det ner i den röda påsen som posten vill ha dom i och limmades igen. Då kom jag på att dom var ofrankerade. :-/

Lyckligtvis finns det nya påsar i butiken, så idag blev korten frankerade och postade. En liten bunt ligger kvar eftersom jag delar ut dom direkt i mottagarnas brevlådor. Res­te­ran­de julhälsningar skickas via mejl.

Tebesök
Som vi hade kommit överens om, dök Vik Husse upp efter lunch i lördags. Han har äntligen förstått att det räcker att ha med sig en bullpåse i stället för två. Det tackar vi för.

Efter inledande hälsningskram gick han fram till Mia som låg i korgstolen vid spisen, strök henne över huv’et och sa ”God morgon älskling”. Han hade läst sig till att den häls­nings­fra­sen är vanlig numera och tyckte att Mia skulle ha samma favörer som matte. Det ledde till ett av mina ljudliga skratt.

Resten av vårt samtal var inte lika muntert. Vi uppehöll oss en bra stund vid dödsfall och be­grav­ningsritualer. Väderanlayserna gav heller inte upphov till några glädjeutbrott, men jag tycker ändå att vi hade en gemytlig eftermiddag. 🙂

bilarPrivatchaufför
Igår hade jag privilegiet att ha privatchaufför. Husse tyckte det var onödigt att värma två bilar och åtog sig att skjutsa mig till dom två ställen som jag hade ärende. (Jag börjar misstänka att han inte törs åka med mig i Silverpilen?)

Första stället var julmarknaden i Dalsbruk. Där fanns mina förköpsexemplar av Västanfjärdsboken att hämta hade jag fått löfte om av byarådets rara sekreterare.

Nästa anhalt var före detta grannen som behövde lite assistans med datorn. ”Ring när du är klar så hämtar jag dig” sa Husse. Ca en halv timme senare ringde jag och så kom han susande. Sån service är jag heller inte van vid!

Provsmakat en ny rätt
Att man kan göra gravlax av morot var för mig full­ständigt obekant tills jag blev erbjuden att smaka på det i Tallmo, dit färden gick efter av­hämt­ningen. Husses systerdotter hade tillrett den.

Eftersom en av ingredienserna är ”rök på burk”, smakade den mer rökt än gravad var vi alla överens om, men smaken var faktiskt inte alls så tokig. Fast jag kommer nog att hålla mig till ”äkta vara” i fortsättningen. Gravad fisk är en av mina favoriter.

Sopstigen 2Soppromenad
Privatchauffören var i tjänst idag också – vi hade några ärenden att uträtta i kyrkbyn. Därefter var det dags för eftermiddagsfika (mina landsmän avskyr ordet fika!) följt av en soppromenad.

Vi kunde faktiskt ha tagit bil till soptunnan också kom vi fram till, men ansåg att vi behövde en nypa frisk luft mellan varven. Så dags hade temperaturen stigit till bara ett fåtal minusgrader så det kändes skönt att få sträcka på benen och inandas lite syre.

Gräsänka igen
Sen en dryg timme är jag gräsänka igen. Det kändes vemodigt att se baklyktorna försvinna längs by­vägen konstaterade jag… Jag har av allt att döma börjat vänja mig vid och trivas med att vara två. Men på onsdag ses vi igen, så det blir en kort frånvaro. 🙂

av

9.12 – Lyxtillvaro och problemlösning

Jag bor nästan som på hotell, vi har letat efter pudersocker och löst sängproblem. Mia har funnit sig.

hotellNästan som på hotell
Morgnarna på Udden har blivit alltmer hotellika på sistone. Eld i köksspisen, vatten, ved och morgon­tidningen inburen samt ”God morgon älskling” som första tilltal. Sån’t är jag minsann inte bortskämd med!

Faktiskt kan jag inte påminna mig om att jag nånsin blivit kallad älskling på morgonkvisten? I regel har ingen vågat tilltala mig före frukost… Men Husse är en modig man. Fast i går morse möttes jag av  ”Å, fröken F har stigit upp” och ett brett leende i stället. Det är inte illa det heller. 🙂

Letat efter pudersocker
På Husses egenhändigt bakade julstjärnor ska det vara pudersocker. Eftersom jul­stjär­nor­na befann sig på Udden just då, frågade han om jag hade pudersocker. Det var jag väldigt osäker på, så jag företog genast en inventering av översta hyllan i skafferiet.

Oj, vad mycket livsmedel jag hittade som jag hade glömt att jag hade! Flera av dom kraftigt föråld­rade givetvis. I en påse mannagryn från 2012 låg en död insekt så jag tömde ut innehållet på kom­posthögen. Därifrån försvann det på ett par dar, så det var säkert många som blev mätta.

Till slut hittade jag en burk längst in ett hörn som var försedd med målartejp och texten Pudersocker. Perfekt! Som bonus blev det både bättre plats och bättre ordning på hyllan.

Att det senare visade sig att Husse hade två förpackningar pudersocker i sitt skåp i Tallmo (där jul­stjärnorna skulle bjudas besökarna) är ju en helt annan femma. Så om du är i behov av puder­socker är det bara att höra av sig. 😀

sovrumLöst sängproblem
I måndags löste vi sängproblem. I Uddens lilla sovrum tronar en dubbel­säng som har varit placerad med ena långsidan mot en fönstervägg, vilket har inneburit att det alltid är knöligt att bädda och komma åt att putsa fönstret.

Dessutom konstaterade vi att man stör den som sover i sängen intill om man behöver gå upp nattetid. Det beslöt vi ändra på.

Efter diverse baxande och omflyttande av prylar fick vi till en smal gång så nu är alla problem lösta. Fast av nån konstig anledning är den ena sängen ändå tom rätt ofta. 😉

Besök
Vi har haft en del besök under veckan. På Udden har vi sett skyddslingen och gjort vårt bästa för att underhålla El-Tigerns fru. I Tallmo avåts julstjärnorna tillsammans med Husses goda vänner i tors­dags. Med pudersocker givetvis!

Våra besök har begränsat sig till Holmbergs café och julbordet i Labbnäs. I båda fallen var avsikten att fylla magen, vilket lyckades med gott resultat.

mias-sovplatsMia har funnit sig
Ännu för några dar sen tillbringade Mia nätterna i en fåtölj i vardagsrummet. Antingen av hänsyn eller för att hon var sur över att Husse har lagt beslag på ”hennes” säng?

Det stadiet är nu passerat. Hon har helt funnit sig i att Husse är en del av vår tillvaro och låter nådigt honom servera frukost och godbitar i fall matte inte syns till.

Hon har också gjort sitt bästa för att övertyga honom om att man bör få nåt gott från köksbordet när man sitter och tittar på honom med bedjande ögon. Men si den strategin har matte redan varnat för, så Husse låter sig inte bevekas. 😀