9.11 – Lite gnäll följt av leenden

Felfrekvensen har ökat igen, jag har motionerat och administrerat, träffat en bekant och Silverpilen ler förnöjt.

luftvarmepumpenÖkad felfrekvens
Felfrekvensen har ökat igen. Under helgen som var greps luftvärmepumpen av dödsryckningar. Den har en längre tid kvidit av smärta så jag blev inte värst överraskad.

Redan för flera veckor sen ringde jag leverantören och bad honom komma och ta en titt, men han har inte hörts av. Eftersom han inte gick att nå på telefon i måndags ringde jag Strandells i stället, dom säljer samma fabrikat.

Första beskedet jag fick var att dom kunde åtgärda pumpen ”inom två veckor”. Bättre än inget, men nöjd var jag inte. Nån timme senare ringde herr Strandell och meddelade att på fredag förmiddag (11.9) skulle dom komma. Ett nytt litet mirakel. 🙂

Sen var det kameran, en av mina kärare ägodelar. Den ”hängde sig” helt plötsligt då jag skulle tanka över bilder till datorn. Den gick inte ens att stänga av. Fullständigt obegripligt?!

Men jag är ju inte tappad bakom en vagn så jag löste problemet genom att ta ut batteriet och vips var den sig själv igen. Fast jag fattar inte hur det kom sig att den betedde sig som den gjorde?

vinterliktMotionerat och administrerat
Udden har nu full vinter om man ser till snömängden. Förhoppningen om att vi skulle få plusgrader igen grusades av ymniga snöfall så det var bara att plocka fram snö­skott­nings­atti­ral­jer­na igår.

”Vägmästaren” hade redan röjt vägen och sett till att jag kunde ta ut svängarna när skulle ta mig ut från parkeringen men alla mina stigar på tomten behövde förstås skottas. Efter två timmars arbete var jag nöjd och Silverpilen hade fått kupé‑ och motorvärmarsladdar.

Resten av dagen gick åt till diverse administration för både väglagets och hem­bygds­före­ningens räkning så jag kände mig riktigt belåten när jag väl gjorde kväll. Troligen fick jag för mycket frisk luft för jag somnade framför teven redan innan 22-nyheterna var slut.

Träffat en bekant
Idag hade jag tid på macken efter lunch för att få dom nya vinterdäcken monterade. En dryg timme skulle det ta så jag knallade raka spåret till Holmbergs för att få nåt ätbart, magen skrek av hunger.

Vid ett av borden fick jag syn på en f d kursdeltagare som jag inte har sett på länge så jag frågade om jag fick göra henne sällskap. Det fick jag sa hon, men talade om att hon inte blir långvarig för hon har en tid att passa.

Vi hann ventilera en hel del ändå tyckte jag. Bland annat hade hon sett på FB att jag har blivit med karl. Ett mer eller mindre onödigt bihang med andra ord. Så sa hon nu inte, men det lät nästan så.

Hon menade säkert inte alls så, men ibland har jag en förmåga att tolka saker på mitt eget, underliga sätt. Det kan Husse förresten intyga. 😀

dubbdackSilverpilen ler förnöjt
Visserligen har jag så gott som nya sommardäck, men det kändes ändå lite lurigt att ta sig till Dalsbruk i vinterföret. Jag höll för säkerhets skull max 60 och kröp i alla branta kurvor för att slippa incidenter. Lyckligtvis fick jag inga möten så jag kunde köra som ”in­fö­dingar­na”, dvs mitt på vägen.

Till min stora förvåning tog åktiden bara några minuter längre än vanligt så jag var på plats i god tid. Macken höll som vanligt den utlovade väntetiden och när jag kom fram till macken såg jag på långt håll att Silverpilen sträckte på sig och log förnöjt. Första gången den har däck med ”fartränder” på. 🙂

Det gjorde den hela vägen hem också. I synnerhet då vi passerade en stor skåpbil som stod tvärs över ena körfältet med ett bakhjul i diket. Tur att det inte gick värre än så.

20.3 – Nya och gamla underverk

Jag har invigt nya kameran, fått en beställning, varit handikappad, missat solförmörkelsen och upp­graderat min Zenbook.

Invigt kameran
I förrgår hämtade jag paketet och packade upp nya kameran. En högtidlig stund och en glad över­raskning – det är minsann inte alla leverantörer som bjuder på godis i samband med leveransen!

UppackningTill min stora sorg fanns ingen färdigtryckt handbok på svenska, bara finska och ett par östeuropeiska språk, men på den medföljande CDn hittade jag alla andra språk. ”Läs hela handboken innan du börjar” inleddes den med. Det betyder 220 sidor!

Jag skrev ut en del av dom jag tyckte var viktigast, men med tanke på antalet nya finesser lär jag behöva läsa fler. Samtidigt är jag innerligt glad över att jag valde samma tillverkare som förra gången, många funk­tio­ner är välbekanta sen tidigare.

Självfallet måste jag ju pilla lite på underverket trots att jag inte hade läst instruktionerna, men insåg genast att utan ny kunskap blir bilderna som tidigare. Hoppas det blir dåligt väder framöver så jag får sitta inne och studera. För den som undrar blev modellvalet en Panasonic Lumix DMC-FZ200.

Beställning
Jag fick också en beställning i förrgår. En före detta kursdeltagare ringde och behövde få ”drillning” i Excel. Idag ringde han på nytt och bokade tid till på måndag förmiddag så då blir det påklädning tidigare än vanligt.

Handikappad
I morse kände jag att jag borde ha låtit bli ”övertiden” igår. Jag tog mig visserligen ur sängen men kunde inte stå rak. Det kändes som om ett ryggskott hotade vilket ögonblick som helst. Efter lunch lättade smärtorna lyckligtvis och jag kunde gå och stå obehindrat, men jag har ändå tagit det lugnt idag.

Övertiden kom sig av att jag kom på den vansinniga idén att kratta bland syrenerna när jag var klar med slänten. Anledningen är att jag tycker synd om scillan som måste trängas med tjocka sjok av lönnblad. Jag hade också ett annat motiv med krattningen. Om scillan får fritt spelrum får jag chans till bättre bildmotiv när den väl börjar blomma. 🙂

SjöfåglarMissat solförmörkelsen
På Udden sågs inte mycket av dagens solförmörkelse på grund av molntäcket, men jag noterade att det blev mörkare vid lunchtid. Det gjorde inget, jag kunde ändå se och njuta av svanparet och de andra sjöfåglarna uppe i viken som nu är i det närmaste isfri.

Uppgradering
Utan att studera licensvillkoren beslöt jag uppgradera Office och Publisher på min Zenbook. Visser­ligen är 2007‑ och 2010-versionerna kompatibla med varandra, men det kändes ändå lite ålderdomligt med den gamla versionen.

Jag var helt inställd på att bli nekad tillgång eftersom Microsoft i regel tillämpar regeln en program­licens per dator, men med tanke på att dom nu vill sälja 2013-versionen kanske dom inte bryr sig hoppades jag på. Än så länge har allt gått bra och uppdateringarna har också installerats som dom skulle, så det går nog vägen. Och om inte, kan jag alltid ominstallera den gamla versionen.

Den observante bloggläsaren ser också att jag har bytt bakgrundsfärg, rubriktypsnitt och ‑färg på bloggen. Egentligen var jag ute efter att ändra till en mörkare grå färg på löptexten, men det gick nu inte. Den mörkare bakgrunden skapar större kontrast och underlättar på så sätt läsningen hoppas jag och färgen på rubriker och länkar kanske piggar upp?

9.3 – Festligt och angenämt

Jag har haft kvinnodag, festat till det, gjort en investering, upptäckt insekter och infört reglerad arbetstid. Mia gillar nya vedkorgen.

JulrosKvinnodag
Med tanke på att det var internationella kvinnodagen igår var det ju på sin plats med kvinnobesök. Sommargrannen psykologen hade redan druckit ur sitt te då fru grannen tittade in. Att hon nändes nypa av sin julros för att ge mig kändes stort. Tack igen! 🙂

Festlig måltid
På senaste butiksresan slog jag till med två bitar oxfilé, dels för att dom såg frestande ut och dels tack vare rabatten. Förpackningen hade kort utgångsdatum.

Det måste vara minst fem år sen jag åt innerfile senast, men igår kände jag för att festa till det. Tournedos med bearnaise är inte alls fy skam! Potatisgratäng med vitlök fulländade anrättningen.

Investering
I förmiddags kom jag äntligen till skott. Jag har ett bra tag funderat på att köpa ny kamera, men inte hittat nån som tilltalat mig helt. Den jag har är visserligen inte mer än sju år gammal, men den har tyvärr drabbats av en del krämpor som verkar tillta.

Tack vare en fantastisk månbild på FB och fotografens information om vilken kamera han använt googlade jag på modellen. En sån ville jag absolut ha bestämde jag när jag hade läst specifikationer och omdömen.

Bland sökresultaten fanns förstås också försäljningsställen, bl a Gigantti som ju hävdar att ”det är dumt att betala för mycket”. En prisjämförelse visade att dom är 70 € dyrare än t ex Cyberphoto, där jag köpte förra kameran. Dessutom ingick fotoväska och ett 16 GB minneskort i Cyberphotos pris, så givetvis köpte jag den där.

LiljebaggarInsekter
Att så många insekter redan har vaknat trodde jag inte förrän jag hörde och såg dom idag. Både en fluga och en humla surrade förbi mig och en blomspindel blev skrämd på flykten när jag putsade bort löv runt kaprifolen.

Strax intill upptäckte jag en pigg liten liljebagge och en liten svärm be­vin­gade insekter som såg ut att roa sig i solskenet. Härliga tider!

Reglerad arbetstid
Det vackra vädret lockade till fortsatt vårstädning, men först tog Mia och jag en runda över ”vårt västliga distrikt” för att kolla hur långt blåsippor och annat har hunnit. Mia såg inte en enda blåsippa men det beror förstås på att dom inte intresserar henne ett dugg. 😀

Efter inspektionsrundan satte jag i gång med att fylla skräptunnan. När den var fylld kom jag på att det är en idealisk mätare på arbetstiden. Full tunna innebär slut på arbetet så slipper jag sota för nöjet i form av ”fysiska olägenheter”. Det innebär i snitt två timmars pyssel, vilket känns väldigt lagom.

Mia gillar nya vedkorgen
Med tanke på skräpet jag har samlat i hop efter vedleveranserna och den ”mikroved” som återstår, beslöt jag falla för spånkorgen jag fick syn på hos Varu-Tjänst senast jag var där. Den gillar Mia också. 🙂

Mia i vedkorgen

29.7 – Sysselsättning och ålderstecken

Jag har ångrat ett projekt, ägnat mig åt blomstervård och gjort en omvärdering, möblerat om och haft kameran på villovägar. För att få lite svalka skriver jag inlägget i skuggan ute på trappan. 🙂

Ångrat ett projekt
För länge sen köpte jag gula och röda äggkoppar på Åhléns i Östersund. Felet var bara att färgen så småningom började flaga efter ett antal diskningar. Modellen är däremot OK, så idag fick jag för mig att jag skulle lägga dom i terpentin för att eventuellt få färgen att lossna.

Efter en kort stund tänkte jag om… Jag mindes att thinner/terpentin är självantändande. Med tanke på rådande brandrisk var det en himla dum idé så jag la ner projektet tills vidare. Aceton kan ju också fungera förresten, det kanske jag ska testa i stället?

BandageBlomstervård och omvärdering
Fysiska ansträngningar var inte att tänka på idag heller. När man blir svettig av att sitta på dass, då är det varmt! Jag valde att ägna mig åt blomstervård i stället.

Av blommorna som jag är blompensionat för har jag snott två skott som var färdiga att plantera, jag har putsat blommor och blomfat, bytt ytterkrukor, etc, etc. Lagom ansträngande och rolig syssel­sätt­ning tycker jag. Dessutom tål mitt lillfinger inga större åthävor. För att skydda det har jag slagit in det i ett ”jättpaket”.

Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag djur och blommor. Ännu för 20 år sen brukade jag påstå att jag hade människor om hobby, men det gäller verkligen inte längre! Nuförtiden föredrar jag att umgås med dom jag känner och har inget som helst behov av att träffa eller lära känna nya människor. Det känns enbart jobbigt. Möjligen beror det på att jag har ”mättat” mitt behov under årens lopp?

OmmöbleringOmmöblering
Eftersom antalet blomkrukor utökades med dom nyplanterade skotten beslöt jag möblera om lite på trappan. Nu ser det ut som ett väntrum eller möjligen ett utrymme för parterapi. 😀 Blommor på alla håll och kanter och två stolar mittemot min favoritstol i stället för det lilla brickbordet som skilde dom åt tidigare.

Mina ommöbleringar är i regel minimalistiska. För mig räcker det att byta prydnadsföremål, vas eller ljusstakar så är jag nöjd, möblerna flyttar jag aldrig på annat än när jag städar.

Kameran på villovägar
I regel är kameran inom räckhåll dagarna i ända. Det var den idag också, men när jag fick syn på en ”trollrumpa” som jag ville fota var den spårlöst försvunnen. Jag gick ut och in flera gånger utan att se till den.

TrollrumpaJag försökte minnas när jag använt den senast, men det kunde jag inte komma på. I och med att motiven är förevigade rensas dom automatiskt ur minnet tydligen. Till slut fick jag en ingivelse att titta i verandaskafferiet. Och där stod den på en tom syltburk och sa ingenting.

Typiskt mig. Jag hade antagligen tänkt använda den men kommit på att jag skulle göra nåt annat först och sen hade jag glömt vad jag tänkte. Den förmåga till ”multikörning” jag hade för bara några år sen verkar ha försvunnit. Och den lär knappast bli bättre med stigande ålder har jag på känn.

Jag kanske kunde ha en webbkamera i pannan som kontinuerligt spelar in och lagrar vad jag gör, så kunde jag koppla loss mitt minne helt? Och alla grejer jag behöver kan jag ha hängande runt halsen så jag vet var jag har dom. Det vore väl en god idé? 😀

—————————-

Epilog
Att hantera tangentbordet i en stol med armstöd i fel höjd (i förhållande till tangenterna) är synner­ligen opraktiskt. För att kunna skriva måste jag hålla armarna tätt mot kroppen för att få plats innanför armstöden, vilket känns obekvämt och skaver på armbågarna.

Musen har ingen bra plats den heller (jag hatar touch paden och har inaktiverat den). Stolen är för smal, så den ligger inklämd mellan stolssitsen och låret och ramlar bort med jämna mellanrum, men det går ju bra att använda kortkommandon i stället. Så nu vet jag hur det känns att sitta ute på trappan och skriva.