Nästan högtidligt – men tidskrävande

Trots 25 år i datorbranschen är jag fortfarande lika förtjust över att handha en sprillans ny dator. Det är snudd på högtidligt att bekanta sig med en ny individ, men också tidskrävande.

Med start i fredags efter att vi hämtat datorn har jag suttit parkerad framför den så gott som hela helgen. Men nu börjar det mesta vara installerat, liksom anpassningar och inställningar som jag vill ha dom.

Starten var dock inte helt smärtfri. När jag hade kopplat alla kablar startade datorn snällt, men efter en stund ”dog” bildskärmen. Första tanken var förstås att den också borde ha förnyats … Men skam den som ger sig.

Eftersom inte ens strömknappen lyste, började jag misstänka att det var fel på eluttaget och flyttade kontakten till ett annat uttag. Ingen skillnad. Skärmen var fortfarande svart.

För att göra en lång historia kort, beklagade jag mig för Husse som pillade lite lätt på elkabelns ände som satt i skärmen och voilá, då fick skärmen liv igen! Han konstaterade att det måste vara fel på elkabelns anslutning, så jag bytte till en ny elkabel. Problemet löst! 😊

I eftermiddags hittade jag Lenovo Vantage, ett program som följde med datorn, men som också finns att hämta gratis i Microsoft Store. Så här beskrivs det där (min fetstil): ”Din Lenovo-dator har unika funktioner som du inte hittar på någon annan dator, och Lenovo Vantage gör det enkelt att få ut så mycket som möjligt av din enhet. Via ett lättanvänt gränssnitt kan du anpassa dina inställningar, förbättra Wi-Fi-säkerheten, uppdatera drivrutiner, begära support och mycket annat. Allt i Lenovo Vantage är skräddarsytt för dig: Där hittar du praktisk information och rekommendationer baserat på din enhet och hur du använder den.

Viktiga funktioner:
-Anpassa din Lenovo-dator med anpassade inställningar.
-Skydda datorn och uppdatera systemprogramvara och drivrutiner.
-Kom åt systemets användarhandbok, kontrollera garantistatus och få support.
-Se attraktiva och exklusiva erbjudanden på Lenovos produkter och tjänster.
Lenovo Vantage har utvecklats särskilt för Windows 10.

Mest imponerad var jag över möjligheten att uppdatera datorns BIOS. Det är första gången jag har sett att man kan göra det med hjälp av ett program avsett för användare. Så då gjorde jag det förstås. 😊

Det fanns en hel del annat matnyttigt också i programmet, så det var en mycket angenäm bekant­skap. Till skillnad från många andra nya datorer hittade jag inga ”skräpprogram”, möjligen för att den här modellen är avsedd för företag och hemmakontor. I Windows fanns dock en del ”krafsappar”, men det är ju enkelt att avinstallera dom.

Att det i datorpriset ingår tre års garanti hade jag missat, så det blev också en trevlig överraskning. På en skala från 1-5 får Lenovo M910S 4 poäng utan tvekan. Ett bra köp! Fast så säger väl alla som har köpt nåt som motsvarar förväntningarna? 😀

Nöden är uppfinningarnas moder och spänningen stiger

Nöden är uppfinningarnas moder
I söndags uppstod ett delikat problem. Var skulle vi tina den djupfysta forellen som vi skulle ha till middag kommande dagar?

Ofta ställer jag in frysvaror att tina i mikron, då slipper Mia bli frestad. Men i det här fallet gick det inte, fisken var för stor.

Ute i verandan var uteslutet. Mia skulle garanterat hugga in på firren när hon kände doften. Ve­ran­daskåpet gick inte heller, där huserar ju mössen.

I köket på diskbänken var otänkbart eftersom hon utan problem skulle kunna komma åt fisken. Så var kunde den tina ostört?

”I tvättmaskinen” föreslog jag halvt på skämt, men det var ju faktiskt bästa stället, så där hamnade den. I dag åt vi upp den, så nu är den oåtkomlig för andra än magsyran och eventuella inälvs­para­siter.

Alla problem har en lösning. 😊

Spänningen stiger
I dag ringde teknikern på Kimito Telefon igen en gång. Efter hand som iordningställandet av den nya datorn fortskrider, desto fler uppgifter om användarkonton och lösenord behöver han.

Men nu ser det ut som om leveransdagen är nära. Han skulle höra av sig igen i morgon, då han förhoppningsvis fått ”kälken”, dvs kabinettet till den andra interna hårddisken.

Husse övertygade mig nämligen om att det är korkat att flytta över en gammal hårddisk till en ny maskin och försöka få den att passa i det nya chassit. En ny SSD-disk (Solid State Drive) på 500 GB får jag för ca 60 €.

På min fråga framkom det att den nya datorn inte har samma typ av anslutning för bildskärmen som den jag har, men det gick att lösa med en omkopplare. För säkerhets skull tar jag med mig skärmen när jag hämtar nya datorn så jag får testa att den verkligen funkar. Att åka 100 km ytterligare i fall den inte gör det verkar himla onödigt.

Det ska bli sååå spännande att bekanta sig med och tafsa på en sprillans ny dator igen! 😊

Kreativ helg, dödsdom och musjakt

Kreativ helg
Lördag-söndag hade vi skrivarhelg i Kojan. Perfekt miljö för kreativa skrivövningar. Flera av dom företogs också utomhus i strålande sen­som­mar­väder.

Vår ”standardgrupp” var den här gången utökad med en ny deltagare. Hon fann sig väl i våra dåliga skämt och vårt raljerande och var också hon en van skribent.

Dödsdom
I dag ringde Kimito Telefon som jag lämnade in datorn hos. Nån uppenbar orsak till att den hade lagt av hade man inte hittat, men en vidare felsökning skulle medföra höga arbetskostnader och högst troligen svårigheter att hitta nya delar.

Jag blev rekommenderad att köpa en ny. Ett inte helt oväntat besked. Med 13 år på nacken är min trotjänare redan en antikvitet i datorvärlden.

Jag hade ju redan hittat en värdig efterföljare, men förutsättningen är att min andra interna hårddisk går att bygga in i den. Det skulle dom kolla och återkomma om.

Musjakt
I dag hade Husse fått nog. Han greppade resolut min skräp­plockare och knep den runt musen som Mia hade tagit med sig in och släppte den i rhododendronbusken.

Det dröjde inte länge innan hon kom in med den igen. Men innan hon hann släppa den ur käkarna pytsade jag ut henne och stängde dörren.

Nu återstår ”bara” en. För n:te gången hade hon med sig ett levande byte in i förrgår och för n:te gången överlistade musen henne och gömde sig nånstans i sovrummet där hon inte kom åt. Tidigt i morse hörde jag att jakten var i full gång, men den luriga musen räddade sig undan igen.

Felet är förstås mitt. Jag har låtit henne komma in med både levande och döda byten under årens lopp, så hon tycker förstås att det är OK.

I år har det rört sig om upp till tre om dagen tidvis, så tillgången är god. Enda fördelen med den flitiga jakten är att hon har gått ner i vikt. Flera hundra gram faktiskt. 😉

Men nu införs ny rutin på Udden. När vi släpper ut henne första gången på morgonen stänger vi dörren till köket och får finna oss i att bli väckta när hon ska in igen. Och innan vi öppnar dörren gäller det att kolla om hon har nåt i munnen.

Nästan normaltid och akut problem

Nästan normaltid
Dom senaste veckorna har Mia varit ganska påfrestande. Sovit hela dagarna och gått på jakt efter 21, vilket har betytt att hon inte kommit in förrän vid ett- halvtvåtiden på natten. Och som bekant kan jag inte somna lugnt om hon inte ligger bredvid mig.

Till råga på allt har hon väckt oss redan vid halvfemsnåret och propsat på att få gå ut. Men nu har hon nästan återgått till normaltid och kommer in senast vid elva-tiden. Dess värre ska hon fort­fa­rande ut runt halv fem nästa morgon.

Men det blir väl ordning på det också när dagarna blir kortare och det ljusnar senare.

Akut problem
I går kväll gav jag upp. Min stationära dator är bevisligen dödssjuk.

Dom första problemen började redan i mitten på juni och har stadigt förvärrats sen dess, trots försök till diverse felsökning och åtgärder. I dag har jag kopplat ur alla enheter och lämnat in den till en tekniker som förhoppningsvis kan få liv i den igen.

Husse undrade om det kanske är dags för en ny stationär och hur mycket sådana kostar? Eftersom jag inte kunde svara på rak arm ställde han en följdfråga: ”Rör det sig om 50 eller 5.000 €?” Jag gissade på hundralappar.

Min nuvarande är köpt 2007, men har fått nytt inkråm och blivit uppgraderad några gånger, så den är inte så antik som det kan verka och är faktiskt hyfsat snabb (den har en 4-kärnig processor) trots en del gamla komponenter.

Som av en händelse ramlade jag över en perfekt modell för mig när jag sökte en bild till det här inlägget. Lenovo har en som uppfyller det mesta av mina krav. Prislapp: 599,90 €, dvs i samma prisklass som en lite vassare bärbar. I priset ingick för övrigt tangentbord och mus.

Men först ska vi höra vad teknikern kommer fram till.

Jag tackar min lycka för att min bärbara är pigg och kry, annars skulle jag gripas av svåra abstinens­besvär. Nästan allt jag gör, gör jag ju med datorns hjälp!

 

Oväntad tvättiver

I går tvättade jag kläder. Torkvädret var ypperligt – sol och lagom vind. Fast den här årstiden gäller det att ta in tvätten i god tid före solnedgången, annars blir den fuktig igen. Bra om man ska stryka förstås, men det skulle man inte den här gången.

Till min stora förvåning höll tvättinspirationen i sig också i dag. Ett av tvättbehoven uppstod i går då jag klantade mig och fick en halv filbunke att landa på mattan framför kylskåpet. Mattan var för övrigt ganska nyskurad, så nu är den renare än nånsin.

Tvättbehov två uppstod då Husse mycket riktigt påpekade att hyllorna i torkskåpet behövde ren­göras. Det har ingalunda undgått mig, men det gäller att invänta inspirationen.

När Husse såg vad jag höll på med i dag påpekade jag att det var hans förtjänst. ”Ja, men det sa jag ju för flera veckor sen!”, svarade han. ”Just det, men nu blir det av!”, fick han till svar. Ibland är det långt mellan idé och verkställning. 😀

Mattans tvättvatten dög gott beslöt jag men kompletterade med flytande skurmedel. Att rengöra trådhyllor tar sin runda tid, men det är det värt. Till slut såg dom nästan ut som nya.

Tvättbehov tre var nåt jag har tänkt på längre än hyllorna i torkskåpet. Nedre delen av verandans yttervägg har under årens lopp fått en grön beläggning av alger(?) som gjorde att den såg smutsigare ut än den var.

Eftersom jag hade tvättvatten kvar i baljan sen jag rengjorde hyllorna, var det bara att plocka fram en lagom hård borste. På väggen i vindstrappan hänger en som jag tyckte skulle passa perfekt. Varken för hård eller för mjuk och försedd med skaft.

Tyvärr räckte tvättmedlen i tvättvattnet inte riktigt till. Här krävdes tuffare grejer. Ett biologiskt ned­brytbart specialmedel gjorde underverk. Resultatet blev inte perfekt, men klart bättre än tidigare, så det får duga. Om nåt år är det dags igen.

Därmed tror jag bestämt att min tvättiver tog slut för den här gången. 😀

Kärringen mot strömmen

Senaste torsdag åts det kräftor på Udden i glada vänners lag. Husse hade utverkat fiskelov, men var missnöjd med fångsten. Inte alls lika stort antal per håv som i fjol.

Till slut hade han i alla fall fått ihop så många att det räckte till fem personer.

Men säg mig, visst är kräftorna bakvända på fatet? Man brukar väl ha klorna utåt? Uddmor är som vanligt kärringen mot strömmen. 😀