Nöden är uppfinningarnas moder
I söndags uppstod ett delikat problem. Var skulle vi tina den djupfysta forellen som vi skulle ha till middag kommande dagar?

Ofta ställer jag in frysvaror att tina i mikron, då slipper Mia bli frestad. Men i det här fallet gick det inte, fisken var för stor.

Ute i verandan var uteslutet. Mia skulle garanterat hugga in på firren när hon kände doften. Ve­ran­daskåpet gick inte heller, där huserar ju mössen.

I köket på diskbänken var otänkbart eftersom hon utan problem skulle kunna komma åt fisken. Så var kunde den tina ostört?

”I tvättmaskinen” föreslog jag halvt på skämt, men det var ju faktiskt bästa stället, så där hamnade den. I dag åt vi upp den, så nu är den oåtkomlig för andra än magsyran och eventuella inälvs­para­siter.

Alla problem har en lösning. 😊

Spänningen stiger
I dag ringde teknikern på Kimito Telefon igen en gång. Efter hand som iordningställandet av den nya datorn fortskrider, desto fler uppgifter om användarkonton och lösenord behöver han.

Men nu ser det ut som om leveransdagen är nära. Han skulle höra av sig igen i morgon, då han förhoppningsvis fått ”kälken”, dvs kabinettet till den andra interna hårddisken.

Husse övertygade mig nämligen om att det är korkat att flytta över en gammal hårddisk till en ny maskin och försöka få den att passa i det nya chassit. En ny SSD-disk (Solid State Drive) på 500 GB får jag för ca 60 €.

På min fråga framkom det att den nya datorn inte har samma typ av anslutning för bildskärmen som den jag har, men det gick att lösa med en omkopplare. För säkerhets skull tar jag med mig skärmen när jag hämtar nya datorn så jag får testa att den verkligen funkar. Att åka 100 km ytterligare i fall den inte gör det verkar himla onödigt.

Det ska bli sååå spännande att bekanta sig med och tafsa på en sprillans ny dator igen! 😊