27.8 – Vardagligt, festligt och dystert

Jag har varit huslig och råkat ut för blodvite, vi har återintagit bersån och utökat radiolyssnandet, Husse saftar och hösten kryper närmare.

Huslig
Förra tisdagen gick åt till att koka kräftor och kapa grangrenar. Efter det slöade jag i hammocken med Mia på magen ett par timmar, men på onsdagen var jag riktigt huslig. Hela huset fick en välbehövlig städomgång.

Råkat ut för blodvite
På torsdagen provianterade vi det sista inför kvällens lilla tillställning och förberedde den. Strax före sex anlände gästerna som avtalat. Vi gick till bords på direkten, kräftfatet låg redan och väntade.

Att kräftknivarna var så in i vassen vassa hade jag ingen aning om förrän jag skar mig i tummen. Ett rejält jack dessutom, blodet strömmade ur såret en lång stund. Möjligen gjorde kräftlagen sitt till.

Lagom till kaffet hade blodflödet lugnat sig så jag kunde nöja mig med ett plåster. Men som alltid när man skär sig i fingrarna är man lätt handikappad och såren har svårt att läka.

Senast i morse upp­täckte jag blod på ostskivan jag hade lagt på smörgåsen, såret hade gått upp igen. Men det finns ju långt värre skador så jag har ingen anledning att beklaga mig!

Återintagit bersån
I fredags hade vi Vik Husse på tebesök. Bersån har av naturliga skäl varit obemannad under den hetaste tiden, men nu kändes det skönt att kunna sitta där igen.

Timmarna rann fort i väg medan vi avhandlade ditt och datt, bl a fiske och fiskar. Ett ämne som intresserar båda ”hussar”.

Utökat radiolyssnande
På fredagar ska man ju lyssna på Tongåvan men nu har lyssnandet utökats. På lördagar har Yle Vega ett musikprogram som heter Lördagsdansen eller nåt ditåt. Det ska man också lyssna på tycker Husse, så då gör vi det numera. Undrar vad det blir härnäst? 😀

Husse saftar
Som bekant är jag ingen som syltar eller saftar, mest för att jag nästan aldrig dricker saft och an­vänder små mängder sylt. I det avseendet är Husse och jag olika, så det är han som står för den produktionen.

Idag var det dags för första omgången saft. Saftmajan ställdes i gång i Tallmos källare ”för det är så klottigt jobb” visste Husse. Ett drygt jobb innan alla bär är förbrukade.

Hösten kryper närmare
På FB såg jag för ett tag sen nåt i still med: Januari, februari, mars, april, POFF, augusti, september osv. Så är det varje sommar känns det som. Den har knappt börjat innan den är slut.

Naturen börjar förbereda sig för sin vintervila, kvällarna mörknar allt tidigare och morgondaggen ligger kvar allt längre. Redan om några dagar är vi inne i första höstmånaden. Dystert. 😦

Om en månad har Udden fått höstfärger igen.

 

8.9 – Tillvänjning, självrannsakan och höstkänslor

Jag har arbetstränat, undrar varför jag aldrig lär mig och har höstkänslor. Inlägget har tillkommit trots ett kärlekstörstande hinder.

Arbetstränat
Arbetstillvänjningen har börjat så smått. I söndags datorsupport på närliggande ort, igår privat­under­vis­ning, idag fortsatta kursförberedelser och test av ett nytt ”molnverktyg” kallat Office Sway. Verktyget är tillgängligt för alla som har, eller registrerar ett Microsoft-konto.

OneDriveJag har också labbat en del med fildelning och funktioner i OneDrive eftersom det avsnittet inleder den kommande kursen. Än så länge har jag inte lyckats hitta alternativet Sluta dela? Självfallet är det bara ägaren till filerna som ska kunna göra det, men konstigt nog hittar jag alltså inget sånt kom­mando när jag markerar den delade mappen? Det är då man går till Hjälp och hittar lösningen.

På tal om verktyg ska jag genast ta tillbaka mitt första intryck av Windows 10. I ett tidigare inlägg (24.8.2015) var jag inte alls imponerad över snabb­he­ten i den nya versionen. Efter att jag övergick till lokalt användarkonto (och slutade testa F-Secure Freedome) går datorn igång klart mycket snabbare än tidigare. Jag hinner inte längre fixa frukost under tiden.

Att jag inte lär mig?
Igår var jag tvungen att ägna mig åt självrannsakan ett tag. Orsaken var att jag i vanlig ordning var bombsäker på att jag hade rätt härom dagen – ända tills jag blev överbevisad. Den minnesgode kanske kommer i håg att det inte är första gången jag har varit styv i korken och fått ge mig?

Jag begriper inte varför jag är så säker på att jag har rätt när jag har fel? Då jag hörde en nära vän som (för länge sen) tyckte att man aldrig ska ge sig, inte ens när man har fel, tyckte jag det lät urkorkat, men nu är det andra gången på ganska kort tid jag har fått mig en näs­bränna. Det tyder på att jag ännu inte har lärt min läxa.

Ett av mina motton: ”Stå på dig, annars gör nån annan det!” har helt klart vissa begränsningar.

Höstkänsla
Jag har fått höstkänslor. Det innebär att jag humörmässigt inte är på topp och försöker intala mig att det säkerligen går att sitta i bersån ännu ett tag. Och faktiskt kan det gå om man törs lita på meteo­ro­lo­gernas prognos för veckoslutet: Sol och ca 20 grader varmt. Men det återstår att se.

PlommonDet är också en hel del annat som ska förberedas inför vintern. Fast om man ska tro på det där med rönnbär så blir det tydligen ingen vinter alls. På Udden har det funnits högst en handfull skruttiga rönnbär.

Till höstkänslan hör också att de första plom­mo­nen är avsmakade, att lingonen börjar bli helröda och att solen står allt lägre på himlen – om man alls får se den. Udden har redan hunnit få 45,5 mm regn den här månaden. För att inte tala om att det mörknar allt tidigare på kvällarna.

Men jag ska inte beklaga mig. Det är ju faktiskt ingen som tvingar mig att bo i det här klimatet. Bara första snön kommer piggnar jag till igen.

Kärlekstörstande hinder
Just precis när jag satte i gång att skriva blev Mia med ens väldigt kelnödig. Första delen av inlägget är därför skrivet med vänster hand. 🙂

Mia söker närhet