Jag har arbetstränat, undrar varför jag aldrig lär mig och har höstkänslor. Inlägget har tillkommit trots ett kärlekstörstande hinder.

Arbetstränat
Arbetstillvänjningen har börjat så smått. I söndags datorsupport på närliggande ort, igår privat­under­vis­ning, idag fortsatta kursförberedelser och test av ett nytt ”molnverktyg” kallat Office Sway. Verktyget är tillgängligt för alla som har, eller registrerar ett Microsoft-konto.

Jag har också labbat en del med fildelning och funktioner i OneDrive eftersom det avsnittet inleder den kommande kursen. Än så länge har jag inte lyckats hitta alternativet Sluta dela? Självfallet är det bara ägaren till filerna som ska kunna göra det, men konstigt nog hittar jag alltså inget sånt kom­mando när jag markerar den delade mappen? Det är då man går till Hjälp och hittar lösningen.

På tal om verktyg ska jag genast ta tillbaka mitt första intryck av Windows 10. I ett tidigare inlägg (24.8.2015) var jag inte alls imponerad över snabb­he­ten i den nya versionen. Efter att jag övergick till lokalt användarkonto (och slutade testa F-Secure Freedome) går datorn igång klart mycket snabbare än tidigare. Jag hinner inte längre fixa frukost under tiden.

Att jag inte lär mig?
Igår var jag tvungen att ägna mig åt självrannsakan ett tag. Orsaken var att jag i vanlig ordning var bombsäker på att jag hade rätt härom dagen – ända tills jag blev överbevisad. Den minnesgode kanske kommer i håg att det inte är första gången jag har varit styv i korken och fått ge mig?

Jag begriper inte varför jag är så säker på att jag har rätt när jag har fel? Då jag hörde en nära vän som (för länge sen) tyckte att man aldrig ska ge sig, inte ens när man har fel, tyckte jag det lät urkorkat, men nu är det andra gången på ganska kort tid jag har fått mig en näs­bränna. Det tyder på att jag ännu inte har lärt min läxa.

Ett av mina motton: ”Stå på dig, annars gör nån annan det!” har helt klart vissa begränsningar.

Höstkänsla
Jag har fått höstkänslor. Det innebär att jag humörmässigt inte är på topp och försöker intala mig att det säkerligen går att sitta i bersån ännu ett tag. Och faktiskt kan det gå om man törs lita på meteo­ro­lo­gernas prognos för veckoslutet: Sol och ca 20 grader varmt. Men det återstår att se.

Det är också en hel del annat som ska förberedas inför vintern. Fast om man ska tro på det där med rönnbär så blir det tydligen ingen vinter alls. På Udden har det funnits högst en handfull skruttiga rönnbär.

Till höstkänslan hör också att de första plom­mo­nen är avsmakade, att lingonen börjar bli helröda och att solen står allt lägre på himlen – om man alls får se den. Udden har redan hunnit få 45,5 mm regn den här månaden. För att inte tala om att det mörknar allt tidigare på kvällarna.

Men jag ska inte beklaga mig. Det är ju faktiskt ingen som tvingar mig att bo i det här klimatet. Bara första snön kommer piggnar jag till igen.

Kärlekstörstande hinder
Just precis när jag satte i gång att skriva blev Mia med ens väldigt kelnödig. Första delen av inlägget är därför skrivet med vänster hand. 🙂