19.3 – Blandad kompott

Det syns vårtecken på Udden och låter illa i Silverpilen. Husse har lurat mig igen och vi har frossat i fisk. I morse hade jag herr‑ och dambesök.

Vårtecken på Udden
Förra onsdagen noterade jag att våren tydligen är i antågande – åtminstone inomhus. Förutom ett par flugor som vaknat till liv, har ett par spindlar och en gråsugga visat sig. 🙂

Ute är det däremot inte särskilt vårlikt. Isen är fortfarande tjock, snön ligger kvar och nätterna är kalla. På en bild från 2015 har jag redan börjat kratta på tomten, men det var då det.

Silverpilen låter illa
Jag vet fortfarande inte med säkerhet om läckaget har upphört, men för närvarande har jag andra, nästan lika dyra, bekymmer.

Då jag var på väg till Lustläsarna förra onsdagen tyckte jag mig höra ett nytt (illavarslande) ljud när jag startade motorn. Det lät närmast som om ett fläktblad tog i nånstans och kom från motor­rum­mets vänstra sida konstaterade jag när jag öppnade motorhuven.

Efter träffen med mina ”läsarkolleger” åkte jag till macken och bad killen bakom disken komma ut och lyssna. Han la huv’et på sned, lyssnade och sa: ”Antingen är det generatorn eller vatten­pumpen”.

Idag hade jag tid för diagnos. Det visade sig att ljudet kommer från vattenpumpen, som alltså behöver bytas. Suck.

Husse har lurat mig igen
På eftermiddagen i lördags beslöt vi ta en länk längs G:vägen som kompensation för den uteblivna länken i fredags. Då vi kom fram till ”Rompängen” föreslog Husse att vi skulle gå längst bort på den. Skaren höll fint.

Men si, det nöjde han sig inte med. ”Ska vi gå genom skogen?” föreslog han när vi kom till slutet på åkern. Hela mitt inre ropade NEJ! men jag svarade avmätt ”åkejdå” för husfridens skull.

I vanliga fall har jag inget alls mot att gå i skogen, men den täta och snåriga skogen avskräckte. Dessutom var jag inte rätt klädd för att bryta mig fram bland grankvistar och björkris.

Att skaren inte höll ställvis gjorde inte saken bättre. Husse travade på som en älg medan jag kämpade mig fram på mina ”svamphuggarben”.

I ett avseende fick jag ändå som jag ville. I stället för att bestiga ett berg höll vi oss nedanför och kom så småningom fram till den ganska nyanlagda vägen som går till sommarstugorna längst bort i byn.

Resten av turen var ”a piece of cake”. Åtminstone tills vi skulle gena över isen. För min del gick det bra tack vare icebug-kängorna, men Husse fick lov att gå försiktigt för att inte tappa fotfästet.

Frossat i fisk
Vi är båda två förtjusta i fisk, så det var ingen uppoffring att äta det tre dar i rad. Stekt salt sill på fredag, fiskmiddag på Holmbergs café i lördags kväll och pannstekt strömming igår. Vi torde alltså ha fått en rejäl dos Omega 3 och annat nyttigt. 🙂

Herr‑ och dambesök
I förmiddags skymtade jag en rörelse i ögonvrån då jag satt vid datorn. När jag tittade ut genom fönstret såg jag först en dam, därefter en herre och ett ögonblick senare ytterligare en dam komma trippande. Råbocken var på besök med sitt lilla harem.

Det torra gräset som stack fram mellan snöfläckarna fick duga som mat, nåt annat fanns inte att bjuda på.

10.5 – Från udda besök till PFA

Vi har haft udda besök i sängen, premiär i bersån, gratulerat, festat på fisk och tjänstgjort. Jag har korrekturläst och ansökt om PFA.

Udda besök i sängen
I fredags bäddade jag rent i sängen. Det undgick inte Mia som omgående hoppade upp och la sig mitt i sängen på underlakanet. När jag en kort stund senare var klar med att dra på påslakanen, upptäckte jag en liten svart prick på underlakanet och inspekterade den närmare.

När jag tog i den, fastnade den på pekfingret och då jag la den i handflatan såg jag att den rörde på sig… En pytteliten, blodsugande igel avgjorde jag resolut och gick ut med den. På vägen dit ändrade jag uppfattning, för nu hade den fått två ”horn” i ena änden av kroppen.

Det var alltså en alldeles harmlös snigelbaby. Den måste ha fastnat i Mias päls och på så sätt följt med in. Den fick hur som helst återvända ut i det fria och bäddningen kunde avslutas utan ytterligare fynd.

Bersåpremiär
På lördagen väntades f d klasskompisen och hans sambo klockan två. Vi funderade hit och dit om vi skulle sitta inne eller drista oss till att sitta i bersån. Det blev bersån och premiär för i år. Ter­mo­me­tern hade krupit upp till dryga 15 grader, så i solen skulle vi säkert ha det varmt.

Det kändes ljuvligt att kunna äta och dricka ute utan att frysa! Solen stekte från molnfri himmel och vinden var hygglig nog att inte ta i onödigt mycket.

Gratulerat
I söndags gratulerade vi fru grannen med anledning av födelsedagen. Barnbarnet fyllde också, men bara ett halvt år än så länge. Kaffebordet dignade som vanligt och gästerna var många, de flesta bekanta, men också ett par nya ansikten.

Festat på fisk
På lördag kväll la vi ut nät som vi vittjade nästa morgon, fångsten kunde du läsa om i föregående inlägg. På söndag kväll festade vi på kokt gädda och abborre med äggsås, mums filibabba.

Jag fick nöjet att äta abborren, Husse åt lika gärna gädda (sa han), men jag tror bestämt att han bara var snäll. 🙂 Jag ”offrade” mig mer än gärna och njöt i fulla drag! Abborre tillhör definitivt en av mina favoritfiskar när det gäller mat.

Tjänstgjort
På måndag kväll gick det andra föredraget av stapeln som hembygdsföreningen anordnade i Kärra café. Uppslutningen var större än förra gången – vi räknade till 46 åhörare! Det var knappt så sittplatserna räckte till, men vi samsades gott.

Den här gången hade en styrelsemedlem bakat och skötte serveringen, disk och städning togs om hand av en annan. Sekreteraren och jag skötte möbleringen, så allt fungerade finfint. Tack igen!

Korrekturläst och ansökt om PFA
I går förmiddag sa Husse: ”Nu klarar du dig till torsdag” efter att han burit in ved och vatten och tömt slaskhinken. Sen vinkade jag av honom och tog itu med diverse föreningsadministration, följd av korrekturläsning.

Idag har korrekturläsningen fortsatt, men först skickade jag en ansökan om utbetalning av PFA, dvs min kommunala pension. Hela 10 kronor per månad får jag så länge jag lever om jag inte väljer ut­be­tal­ning på kortare tid. Det låga beloppet är nu inte så konstigt, jag var kommunalt anställd bara i 10 år och pensionerna är tydligen inte mycket att skryta med.

Och när jag är klar med det här inlägget ska jag fortsätta korrekturläsa igen ett par timmar så jag kan uträtta annat i morgon. 🙂

24.7 – I vatten och värme

Jag har vinkat av mamma, städat, blivit utmattad, fått färsk fisk och träffat en gädda. Mia ogillar värmen.

Mamma avvinkad
Igår eftermiddag åkte mamma tillbaka till sta’n. Så fort gick den veckan. Lite trist att vädret inte var varmare dom senaste dagarna, men det är ju inget man kan beställa.

När jag kom hem efter att ha lämnat av henne vid bussen kände jag mig ”upphängd och nersläppt” på nåt vis, men piggade upp mig med en mugg kaffe och tog i tu med disken innan jag så småningom sjönk ner i TV-fåtöljen. Kvart över tio kom Mia in och väckte mig, sen gick vi och la oss.

NystädatNystädat
Efter förmiddagens sedvanliga rutiner i min makliga takt bestämde jag mig för att tvätta bad­rums­mat­torna och torka golvet. Det var verkligen på tiden.

Golvytan är synnerligen begränsad, men det är ändå bökigt att komma åt att torka eftersom det står prylar i vägen överallt. Värst är det att komma åt bakom vattenpumpen så där brukar jag fuska. Men inte idag, nu är det rent där också.

Utmattad
När jag hade städat klart och hängt badrumsmattorna på tork ringde jag Grisen/Tvillingen i avsikt att locka henne på te i bersån så länge det fina vädret håller i sig. Hon ställde sig positiv till förslaget men hade fullt upp fram till söndag. Jag blev alldeles utmattad när jag hörde allt hon skulle ha för sig dom närmaste dagarna.

Vi kom överens om att höras av i slutet av veckan. I fall hon inte skulle i väg på födelsedagskalas kom hon gärna sa hon. Med det digra programmet kan hon verkligen behöva en ledig dag.

Färsk fisk
I kväll dök han upp igen, storfiskar’n med stora hjärtat. Han tänkte hämta färsk fisk till mamma och mig sa han, men fick förstås besked om att hon redan hade åkt. Lyckligtvis hindrade det inte honom från att överlämna två abborrar som jag tacksamt tog emot, så i morgon blir det fiskmiddag. 🙂

Läge för bad
Redan igår eftermiddag kändes det varmare i luften och strax före nio i morse stod ter­mo­me­tern på 18,9°. Den utlovade värmen från öster har nått Udden.

Bildkälla: http://lnu.se

Jag har inte kollat temperaturen under efter­middagen men den räckte gott och väl till för ett dopp i sjön. I vattnet var det 23° så det kändes bara skönt att sjunka ner i böljan den blå.

När jag kom ner till stranden hörde jag ett ljudligt plaskande, antar bisamråttan var i farten, och vid bryggänden lurade en gädda. Den minsta jag nånsin sett (dock dubbelt större än den på bilden). Först trodde jag det kunde vara en av dom utplanterade gösarna, men efter en grundligare titt kände jag igen huvudform och färgteckning.

Gäddan var inte ett dugg skrämd av min närvaro, den låg kvar fast jag viftade med handduken och rörde mig på bryggan. Så småningom vände den stjärten till och gled i väg i sakta mak. Om man är rovfisk kan man ju inte låta sig skrämmas så lätt.

För varmt för Mia
Stackars Mia, nu är det på tok för varmt för henne igen. Efter morgonjakten har hon mest legat i skuggan fram till dess att solen började försvinna bakom trädtopparna.

Mia i skuggan

9.9 – Goda gåvor

Jag har fått färsk fisk och blivit uppvaktad i efterskott.

Bildkälla: vetamix.net

Fiskleverans
Efter lunch knackade det på dörren. Jag höll på att diska (hör och häpna!) och hojtade ”kom in” som jag brukar. Jag hörde dörren öppnas och en manlig stämma säga: ”Jag ska inte komma in men vill du ha fisk?” Då förstod jag att jag pratade med Oxen/Tvillingen och snabbtorkade händerna.

”Och du är i morgonrocken som vanligt” konstaterade han när jag dök fram bakom draperiet. Jag kunde ju inte förneka det uppenbara faktumet. Han trodde säkert att jag nyss hade stigit upp, men jag hade faktiskt varit i gång i nästan fyra timmar.

Det var bara att välja från fiskhinken, så jag tog två fina abborrar och en gösfilé till Mia. Vilken lyx va’? Färskare fisk än så kan man ju inte få! Där fick han en stjärna i himlen igen den rara fiskaren.

Nyttig födelsedagspresent
Igår kväll aviserade skyddslingen att han tänkte komma och gratulera i efterskott vid kaffetid idag om jag var hemma? Självklart var jag hemma, var skulle jag annars vara? 😀

Jag hann precis tvätta mig och klä på mig tills det var dags att duka kaffebordet. Eftersom alla andra födelsedagsfirare fick sitta i vardagsrummet dukade jag där nu också.

Vid tre-snåret steg han in den unge mannen, kramade mig och gratulerade, samtidigt som han över­räckte ett litet svart paket med sidenrosett. När kaffet var upphällt läste jag kortet som hörde till: ”En symbol för ditt miljöengagemang” stod det överst. Nu blev jag riktigt nyfiken.

Av paketstorleken framgick helt klart att det inte innehöll en förpackning biopåsar. När jag hade pillat upp knuten på rosetten och lyft på locket hittade jag ett litet blad med texten ”Terve Itämeri, meidän ja lastemme meri” (i egen översättning: Ett friskt Östersjön, vårt och våra barns hav).

Under bladet låg ett silversmycke i form av en livboj med texten ”Saving The Baltic Sea”. Av bladet framgick att smycket är av inhemsk tillverkning, nickelfritt och handsmitt av återvunnet elektronik­avfall och säljs som bidrag till Skyddsfonden för Skärgårdshavet. Det var ju en jättefin present tycker jag! Fiffig kille som kom på den.

Ett bra tips till den som vill göra nytta med sin present. Eller varför inte köpa ett smycke till dig själv och samtidigt stöda det viktiga arbetet?

Jag gör mig givetvis inga illusioner om att Östersjön kommer att må bra under min livstid, men förhoppningsvis leder arbetet till förbättringar åtminstone – förutsatt att alla parter drar åt samma håll. Av allt att döma verkar just det vara det svåraste. :-/

Två goda gåvor samma dag är väl fantastiskt?

15.4 – Hotad och hatad

Jag har blivit hotad och är hatad. Mia har blivit slankare.

Hotad
Idag kom ”fiskbilen” strax efter lunch. Oxen/Tvillingen hade varit på fiskafänge och sin vana trogen delade han med sig av fina gösfiléer och färdigrensade abborrar.

Den här gången fick jag fisken på ett villkor. Jag var tvungen att lova att aldrig mer återgälda gåvan (han och frun fick ett presentkort i julas). ”Annars får du aldrig fisk mera!” avslutade han med eftertryck. Han lät så sträng att jag kände mig som en barnunge som får bannor och neg djupt i ren reflex.

Han undrade var Mia höll hus och undrade om hon äter färsk fisk? Just då var hon osynlig, men jag intygade att hon gillar fisk och att jag ska dela med mig till henne. Det får bli hennes kvällsmål, aptiten har varit minimal under dagen. Troligen har hon försett sig med jaktbyten.

Hatad
Efter en tidig lunch/middag hämtade jag skottkärran, stoppade på mig kniv och sekatör och satte i gång med att decimera bergeniorna nedanför verandan.

Det är ju tur att dom inte kan prata eller gå till motangrepp. I så fall hade jag blivit utskälld eller ihjäl­slagen med tanke på hur hårdhänt jag hanterade dom. Men hatar mig gör dom garanterat.

Jag försöker förgäves lista ut hur jag ska hindra dom från att sprida sig? I fjol experimenterade jag med tegel­stenar men ser att jag behöver vända dom på kant så hindret blir högre. Nåt annat trick har jag inte kommit på. Tips mottas med tacksamhet!

En slankare kisse
Till för nån månad sen såg Mia ut som om hon var hög­gravid, men nu har hon blivit betydligt slanka­re. Det hänger förstås i hop med att hon sover mindre och rör sig mer.

Det är hård åtgång på mullvadar, sorkar, skogsmöss och ödlor. Fast inget av bytena har jag sett henne äta upp. Mullvadar och ödlor biter hon bara i hjäl, skogsmössen och sorkarna äter hon bara huvudet på. Men hon kan ju för all del sätta i sig en massa utan att jag ser det.

Lyckligtvis har hon slutat ta med sig levande byten in. Däremot kan ett avlivat byte fortfarande slinka in ibland om jag inte är påpasslig, men oftast lämnar hon dom utanför dörren. Ett tecken på att hon börjar bli vuxen kanske?

Epilog
Strax efter att jag publicerade det här inlägget ringde dörrklockan. På trappan stod Draken/Tvillingens son och överräckte en påse med nyfångad strömming. Tänk så mycket gott det kan bli samtidigt i bland!  🙂