19.3 – Blandad kompott

Det syns vårtecken på Udden och låter illa i Silverpilen. Husse har lurat mig igen och vi har frossat i fisk. I morse hade jag herr‑ och dambesök.

Vårtecken på Udden
Förra onsdagen noterade jag att våren tydligen är i antågande – åtminstone inomhus. Förutom ett par flugor som vaknat till liv, har ett par spindlar och en gråsugga visat sig. 🙂

Ute är det däremot inte särskilt vårlikt. Isen är fortfarande tjock, snön ligger kvar och nätterna är kalla. På en bild från 2015 har jag redan börjat kratta på tomten, men det var då det.

Silverpilen låter illa
Jag vet fortfarande inte med säkerhet om läckaget har upphört, men för närvarande har jag andra, nästan lika dyra, bekymmer.

Då jag var på väg till Lustläsarna förra onsdagen tyckte jag mig höra ett nytt (illavarslande) ljud när jag startade motorn. Det lät närmast som om ett fläktblad tog i nånstans och kom från motor­rum­mets vänstra sida konstaterade jag när jag öppnade motorhuven.

Efter träffen med mina ”läsarkolleger” åkte jag till macken och bad killen bakom disken komma ut och lyssna. Han la huv’et på sned, lyssnade och sa: ”Antingen är det generatorn eller vatten­pumpen”.

Idag hade jag tid för diagnos. Det visade sig att ljudet kommer från vattenpumpen, som alltså behöver bytas. Suck.

Husse har lurat mig igen
På eftermiddagen i lördags beslöt vi ta en länk längs G:vägen som kompensation för den uteblivna länken i fredags. Då vi kom fram till ”Rompängen” föreslog Husse att vi skulle gå längst bort på den. Skaren höll fint.

Men si, det nöjde han sig inte med. ”Ska vi gå genom skogen?” föreslog han när vi kom till slutet på åkern. Hela mitt inre ropade NEJ! men jag svarade avmätt ”åkejdå” för husfridens skull.

I vanliga fall har jag inget alls mot att gå i skogen, men den täta och snåriga skogen avskräckte. Dessutom var jag inte rätt klädd för att bryta mig fram bland grankvistar och björkris.

Att skaren inte höll ställvis gjorde inte saken bättre. Husse travade på som en älg medan jag kämpade mig fram på mina ”svamphuggarben”.

I ett avseende fick jag ändå som jag ville. I stället för att bestiga ett berg höll vi oss nedanför och kom så småningom fram till den ganska nyanlagda vägen som går till sommarstugorna längst bort i byn.

Resten av turen var ”a piece of cake”. Åtminstone tills vi skulle gena över isen. För min del gick det bra tack vare icebug-kängorna, men Husse fick lov att gå försiktigt för att inte tappa fotfästet.

Frossat i fisk
Vi är båda två förtjusta i fisk, så det var ingen uppoffring att äta det tre dar i rad. Stekt salt sill på fredag, fiskmiddag på Holmbergs café i lördags kväll och pannstekt strömming igår. Vi torde alltså ha fått en rejäl dos Omega 3 och annat nyttigt. 🙂

Herr‑ och dambesök
I förmiddags skymtade jag en rörelse i ögonvrån då jag satt vid datorn. När jag tittade ut genom fönstret såg jag först en dam, därefter en herre och ett ögonblick senare ytterligare en dam komma trippande. Råbocken var på besök med sitt lilla harem.

Det torra gräset som stack fram mellan snöfläckarna fick duga som mat, nåt annat fanns inte att bjuda på.

16.4 – Hektiskt mellan varven

Jag har fått ökat tryck och ny kran, köpt en karaff, vaknat till ett kadaver, jäktat och haft ovanligt tebesök.

Ökat tryck och ny kran
I onsdags mitt på da’n dök VVS-killarna upp. Medan den ena ökade trycket i vattenpumpen, mon­te­rade den andra nya kökskranen. Snabbt och elegant.

Pumpen

Trycket i pumpen hade sjunkit från 2 till 1,2 bar på dom tio år sen den installerades. Den som upp­fattar ett pussmärke på bilden har helt rätt. Bilden är tagen från invigningen den 31.7.2006 då den förevisades för alla inbjudna.

Det betyder så­ledes att min hörsel uppfattar en tryckminskning på 0,8 bar eftersom jag reagerade på att pumpen gick oftare och inte lika länge som vanligt. Tänk om hörseln fungerade lika bra i fråga om bildäckens lufttryck? 😀

Köpt en karaff
På Kimitoöns bytesbörs på FB annonseras då och då attraktiva objekt. Dottern till grannen på udden mittemot hade nyligen två gamla karaffer till för­sälj­ning, varav den ena tilltalade mig speciellt så jag slog till omgående.

Vi kom överens om att hon skulle leverera den i onsdags eftermiddag när jag var tillbaka från Silverpilens olje­byte. Jag hann bara parkera, bära kassarna till trappan och låsa upp innan hon dök upp med mitt fynd.

Nu är den rengjord och står fylld med Vana Tallinn i södra salongens ”bar” tillsammans med sina karaffkolleger i väntan på likörsugna besökare.

MuslikVaknat till ett kadaver
Med tanke på hur många lik som ”processas” på Udden är det inte lätt att ha koll, men i torsdags morse visste jag exakt vem den halvt uttorkade kroppen tillhörde när jag nästan snubblade på den.

Det är Mias förtjänst att kadavret dök upp. Hon pillade fram det under vedlådan där jag för ett bra tag sen stängde in en skogsmus. Den hade hon använt som leksak länge nog tyckte jag. Bra att slippa den odören.

Jäktat
Igår blev det jäktigt igen. Att gå på födel­se­dags­kalas vid lunchtid tillhör verkligen inte vanligheterna, men det var enda tiden som passade. F d ”bonuspappan” fyllde 88 så givetvis ville jag gratulera.

Efter att ha druckit kaffe med diverse läckerheter hastade jag vidare till Kerstin för att hämta mat och därifrån till frissan. ”Kortkort” beställde jag när hon frågade hur jag ville ha håret klippt den här gången. Om sex veckor är jag ändå lika lurvig igen.

Från frissan hann jag hem en kort vända innan det var dags att träffa styrelsen i Dragsfjärds hem­bygds­förening. Mötet hölls givetvis i föreningens hemtrevliga lilla hus som ”lystrar till” namnet Dragegården.

DragegårdenJag åkte dit som suppleant – ”ersättare säger vi här” påpekade ordföranden – och hem som ny­ut­nämnd sekreterare! Om det är förenligt med stadgarna och årsmötets beslut råder delade me­nin­gar, men tids nog får jag väl veta. Jag har i alla fall skrivit mötesprotokollet och fullgjort en del av upp­dragen som jag blev tilldelad eller åtog mig.

Tebesök
Idag var det som vanligt tebesök strax efter lunch. Fast ändå inte så vanligt. Den här gången kom­plet­terades brödpåsen med lastpallar. Och inte bara en utan hela fyra stycken!

Dom tycker Vik Husse blir perfekta att ha under sommarveden när den väl flyttar in i vedlidret. Det har han förstås rätt i, så jag tackade och tog emot.

Till dess fungerar dom som tyngder på presenningen som vi spände över vedhögen i och med att MI hotar med regn i morgon. Dom första dropparna kommer redan nu ser jag så det var en klok åtgärd. 🙂

9.5 – Full rulle

Pumpen är fixad, jag har missbedömt, öppnat konto, fått dispositionsrätt, hållit mina löften och gjort rätt för mig.

Pumpen fixad
Idag var det väckning 07:30. Jag vaknade redan 06:37 och beslöt stiga upp, men somnade om innan jag kom ur sängen. Att morgonstund har guld i mun(d) kanske stämmer för andra men absolut inte för mig, även om min fyrbenta väckarklocka brukar få upp mig redan före sju för det mesta.

RörmokareMin favoritrörmokare hade ju sagt att han skulle dyka upp klockan åtta. Exakt 07:57 hörde jag bilen köra upp för backen. Jag berömde honom för att han är så duktig på att passa tider och hålla sina löften. Sånt är guld värt!

Halv nio var han klar och pumpen fungerade som den skulle. Det enda som behövdes var rengöring – partiklarna från sjövattnet hade fått givaren att sluta fungera. Med tanke på att pumpen installerades 2005 är jag inte ett dugg förvånad. Möjligen kan det finnas ett filter man kan sätta framför bottenventilen sa rörkillen. Han skulle under­söka och återkomma lovade han, så då gör han nog det.

För att provköra fyllde jag och startade tvättmaskinen. Pumpen fungerade utmärkt. 🙂

Missbedömning
Att hjälpa nån med datorn tar oftast längre tid än jag räknar med. Idag missbedömde jag grovt, eller rättare sagt upptäckte att jag behövde göra mer än jag hade planerat… Nästan två timmar gick åt och jag började känna mig stressad, det här var bara första ärendet av ett halvdussin till.

Öppnat konto
Helst hade jag åkt hem tillbaka och uträttat ärendena en annan dag, men jag hade avlagt tre löften som jag ville hålla. Bland annat hade jag lovat fixa ett insamlingskonto till LMF, så det blev full sula i riktning Kimito.

Så klart hann det in en gubbe på banken strax före mig. Han skulle lämna in dagskassan noterade jag så jag beslöt att jag gott och väl hann springa över till postlådan under tiden. Så småningom blev det min tur. När jag hade lämnat kopia på protokollsutdraget och skrivit under kontoavtalet knallade jag upp till konkurrentbanken.

Dispositionsrätt
Enligt beslut på det konstituerande styrelsemötet skulle jag överta dispositions­rätten till Daphnias konto efter den förra sekreteraren. Jag var första och enda kunden så det gick snabbt och smärtfritt.

KatsaKatsa-inköp
Efter bankbesöken åkte jag för att köpa katsan som jag hade pratat med försäljaren om tidigare och lovat hämta den här veckan. Jag nöjde mig med en mindre modell än den som vår ordförande i Daphnia har efter att ha hört vilka bekymmer hon har när den är full med fisk.

När den var instuvad i Silverpilen strök jag övriga ärenden på listan och åkte hemåt. Nu var det bara ett löfte kvar.

Gjort rätt för mig
Igår var jag in till Varu-Tjänst för att se den rosa skottkärran ”live”. I posten hade jag nämligen fått två rabattkuponger, dels på skottkärran och dels på en stamros. Båda tilltalade mig. I synnerhet den rosa skottkärran förstås. 🙂

Jag bad min favoritförsäljare lägga undan en till mig och lovade komma in och hämta den idag. Fast nu var det ju liksom fullt i bakluckan… Jag betalade båda varorna men tog bara med mig rosen och lovade hämta kärran i morgon i stället, jag har ju flera ärenden ogjorda så det går samtidigt.

Epilog
En ovanligt ruschig dag således. Den senaste tiden har jag känt att jag inte hinner med mina egna arbetsuppgifter. Det är jämt nåt som inkräktar och andras tid går före. Till all lycka har vädret gynnat innejobb, men nu börjar det snart bli bråttom med ”vårbruket”. Jag kanske ska ta semester en vecka så jag hinner med det jag helst vill och känner att jag behöver göra?

8.5 – Banksekretess och annat kul

I måndags och tisdags fick jag krupp på Swedbank igen. Igår fick vattenpumpen krupp och  jag skickade en kursbeskrivning. Idag har mamma fått pengar, jag har besökt en skola och medförfattat en ansökan.

Krupp på Swedbank
Vid det här laget kan jag en hel del om Swedbanks banksekretess och har lärt mig en oerhört viktig sak. Sekre­tessen är helt i klass med social- och sjukvårdens och byråkratin är fullt jämförbar. 😦

Swedbank-logoI måndags och tisdags var mejltrafiken tät mellan Swedbank i Jakobsberg och Udden – 10 mejl fram och tillbaka. Tjänstemannen på banken började med ett snorkigt svarsmejl på min fråga om dom fått bo­upp­teck­ningen och har ärendet under behandling? Hon upplyste mig om att såna här ärenden sköter man inte på distans. ”Vill du boka en tid?” slutade det med.

Att min mejladress slutade på .fi hade tydligen gått henne helt förbi. Eller så har hon ingen koll på lands­be­teckningarna? Hon hade inte värst mycket koll på mitt ärende heller visade det sig. I ett av tisdagens mejl konstaterade hon: ”Hemskt ledsen för allt strul, jag har aldrig varit med om en liknande situation, så ursäkta om det går lite trögt här borta. 😉

Jag missuppfattade formuleringen och började redan skriva nåt i stil med: ”Nä, jag har heller aldrig upplevt maken…” men sen kom jag på att hon menade att hon var rudis (i det här fallet dålig/okunnig) på den här typen av ärenden.

Efter att jag hade styrkt min identitet via bankdosan och Swedbanks telefonbank kom hennes sista mejl igår: ”Jag måste dock ha ett papper ifall våra interrevisorer väljer att plocka fram just denna bouppteckning för kontroll, så vi får nog köra på papper ändå.

Bankens jurister krävde nämligen ett intyg på att bo­uppteckningen är registrerad hos skatte­myndig­heten i Finland. Jag föreslog då att hon skulle kontakta vårt lokala skattekontor, men det uppfattade hon som en telefonkontakt och det räckte ju inte. Att hon kunde ha bett skattebyrån faxa intyget föll henne tydligen inte in. Då gav jag upp och mejlade till min jurist. Han skulle fixa det lovade han.

En oerhört viktig sak har jag lärt mig av den här till synes oändliga soppan… För att skona mina arvingars mentala hälsa ska jag till varje pris se till att avsluta mitt konto i ovan nämnda bank innan jag dör!

VattenpumpVattenpumpen fått krupp
Iförrgår hörde jag att vattenpumpen gick längre än vanligt. Och fortsatte gå och gå… Till slut visade tryckmätaren bortåt fyra kilopascal eller vad det nu är för mått på tryck? Jag såg framför mig att vatten­be­hål­laren skulle explodera när som helst så jag drog blixtsnabbt ur kontakten innan kata­stro­fen var ett faktum.

Jag räknade raskt ut vad felet berodde på och ringde min favoritrörmokare. När han hörde värdet på tryckmätaren bekräftade han min diagnos och lovade infinna sig under veckan men skulle ringa idag. Och pålitlig som han är, ringde han och meddelade att han kommer i morgon bitti klockan åtta. Där fick han en stjärna i himlen igen.

Jag förvarnade honom om att jag visserligen skulle vara vaken, men att han skulle få se mig i morgon­­rock. Det var OK bara han tog sig in och fick tillgång till pumpen svarade han diplomatiskt. Skönt, då slipper jag bekymra mig över det problemet nåt mer. Pumpen alltså, inte morgonrocken. 😀

Kursbeskrivning
Igår ringde rektorn för Vuxeninstitutet och hade en idé som jag också gillade. En timmes privat­under­visning per vecka i Dalsbruk för den som behöver det med start i höst.

På eftermiddagen skickade jag förslag till textformulering. Om det finns intresse innebär det att jag har en till två timmars arbete per vecka i sex veckor. Alldeles lagom för en nästan utsliten ”passionär”.

Återbetalning
I morse kollade jag mammas konto och blev glatt överraskad. Helsingfors stad hade återbetalt det resterande beloppet. Dessutom hade hon återfått insatsen från S-gruppen, hela 35 €. Så bra, då är dom ärendena avslutade.

SkolaSkolbesök
I eftermiddags besökte jag Brännboda skola tillsammans med min sekre­te­rar­kollega i Lion Mountain Finland rf. Skolan har varit nerlagd ett tag och kommunen var villig att donera en del av av dom gamla inventarierna till oss för vidare transport till Sierra Leone.

I skolan fanns inte så väldans mycket kvar, men av det som fanns fick vi gärna överta det mesta lovade kommunens förvaltningschef som visade oss runt. Så där ser man, kom­mun­tjänste­män har också ett gott hjärta. Åtmonstone en del av dom.

Medförfattare till ansökan
En av LMF rf:s ”hjälpgrenar” består i att samla in penningmedel. För det måste man ha polisens tillstånd och för att få det krävs att man fyller i en åttasidig(!) ansökan med bilagor. Snacka om om­ständigt! Och så måste man ange ett specifikt bankkonto för dom insamlade medlen läste vi oss till.

Efter skolbesöket satte vi oss ner vid sekreterarens köksbord och hjälptes åt att fylla i ansökan. Att göra en uppskattning av intäkter och kostnader för insamlingen var utan tvekan det svåraste. Hur ska man kunna veta sånt? Vi plitade i alla fall ner siffror för dom insamlingsmodeller vi ska praktisera och hoppas givetvis att dom är i underkant.

I egenskap av kassör är morgondagens uppdrag givet – jag ska i väg till banken och öppna ett nytt konto. Igen. Det blir tredje kontot inom loppet av ett par månader. Då måste jag väl räknas som VIP-kund i den banken åtminstone? 😀