10.7 – Skönt och mindre skönt

Jag gillar flanell, har haft tidig väckning, blivit hemsökt, fått ny givare, besökt en vernissage, ätit smultron och nystekta plättar.

PyjamasFlanell
Julen 2013 fick jag en härlig flanellpyjamas i julklapp av Råttan/Väduren. I förrgår tyckte jag det var lämpligt att inviga den. Inte som sovplagg utan som hemma­dress. Bomullsflanell är en stor favorit när det gäller tyg­ma­te­rial, så den klappen blev jag jätteglad över även om jag inte sover i pyjamas.

Det kan ju verka helknäppt, men med tanke på den här s k sommarvärmen (f n 12,8°) kommer flanell synnerligen väl till pass! Det är snudd på att jag behöver elda i köksspisen.

Tidiga väckningar
Igår morse väckte Mia mig kl 4.08 och tyckte absolut att det var dags att börja dagen. Jag kan gott förstå att hon var ”färdigsoven” då, för hon sov så gott som hela föregående dag på grund av det regniga vädret.

Men vi var ju inte riktigt överens om tidpunkten. I ytterligare en halv timme fick jag sova, sen blev hon olidlig så jag steg upp och släppte ut henne. Ett par timmar senare kom hon in tillbaka och la sig på mitt täcke (jag hade lämnat innerdörren på glänt) och så sov vi tre timmar till. Skönt.

I morse var det väckning kl 4.40, men då beroende på en störtskur som skrämde henne. Stackars liten, hon är så rädd så hon skakar i hela kroppen. Den rädslan tycks aldrig gå över. 😦 Lyckligtvis var regnet ganska kortvarigt, så efter att ha lugnat henne fick jag henne att somna om.

Hemsökt
Igår blev jag ytterst förvånad när jag skulle borsta tänderna. På duschkarskanten(!) kröp en fästing. Varken Mia eller jag hade vistats i badrummet under natten så jag fattar inte var den kom ifrån? Fast med tanke på alla småkryp jag ser och ett par borttappade näbbmöss som Mia är skyldig till, borde jag vara härdad.

Ny givare
Efter lunch igår fick Silverpilens vevaxel ny givare. Varningslampan som i mina ögon signalerade DYRT FEL! är släckt och reparationen blev inte närmelsevis så dyr som jag befarade.

Utställning CeraconVernissage
Klockan 14 igår öppnade konst- och hant­verks­ut­ställ­ningen Manufactura hos Ceracon. Grisen/Tvillingen hade tipsat mig om tillfället och vi kom överens om att ses där. En läcker keramikvas ur Ceracons produktion och en keramiktavla av en annan konstnär föll mig i smaken och fick följa med hem.

Av Yoshimasa Yamada fick jag information om hans möbler i ask. På utställningen har han en pall och ett litet bord som jag uppfattade som barnmöbler och oj vad fina dom var! Trä är minst lika sympatiskt som flanell.

SmultronSmultronställe
Tänk att ha förmånen att bo så man kan plocka smultron fem meter från trappan… När jag hämtade tidningen i morse passade jag på att smaka på ett. Det var ganska syrligt kan jag säga, men det är ju solens fel, eller rättare sagt bristen på den.

Nystekta plättar
Idag hade jag en vådlig röta! Jag besökte fru grannen i ett litet ärende och fick frågan om jag ville ha plättar? Det hade junior nämligen beställt. Sånt kan man (= jag) ju inte säga nej till!

Nystekta med rabarbersylt och vispad grädde till satt dom som bomull kring hjärtat. Och bilringarna svällde antagligen, men det var det värt. Tack igen snälla fru grannen! 🙂

28.11 – För knopp och kräva

Jag är fellärd, har inte setts i mössa, avverkar sista burken, ser siffror och har varit på plättkalas.

ABC-bokFellärd
I somras hittade jag min ABC-bok – det första studiematerialet jag fick när jag började i ”småskolan” 1959(!). Jag och många med mig som använde den blev tyvärr fellärda… På sidan 8 finns ett stavfel som många fortfarande upprepar: grant stavas med ett n och inget annat. Ett beklagligt ”tryckfel” förutsatt att stav­nin­gen inte har ändrats under åren?

FelstavningJag har inget minne av att lärarinnan påpekade felet. Hon kanske litade blint på materialet som Skolmaterialie Centralen Aktiebolag publicerade? Ett bra exempel på särskrivning för övrigt. 😦

Jag hittar inget årtal för trycksaken men kan tänka mig att den härstammar från början av 50-talet. Undrar om det är fler än jag av 50-talisterna som är fellärda?

Inte setts i mössa
I förrgår träffade jag en trogen bloggläsare (enligt egen utsago) i butiken i kyrkbyn. När jag hejade på henne såg hon först lite förvirrad ut men sen hejade hon tillbaka och sa: ”Jasså är det du! Jag tror jag aldrig har sett dig i mössa förr.”

Jag förklarade genast anledningen – jag hade inte mössa för kylans skull utan just den dagen var frisyren extra rolig (= anskrämlig) så jag drog en mössa över eländet. Dom flesta damerna i när­he­ten smålog igenkännande tyckte jag mig se. Ibland är det skönt med mössa fast det inte är kallt.

Faktum är att jag alltid har mössa vid behov. I synnerhet sen jag förfrös ytterkanten på öronen. Men i regel klarar jag mig bra med mina öronlappar. Jag har två modeller, en för höst och vår och en för vinterbruk.

SkinnmossaNär det är smällkallt tar jag fram nån av pälsmössorna och om det blåser hårt blir det skinnmössan med fårskinnsfoder. Så nog ses jag i mössa när vädret så kräver. Dock inte om jag är bilburen och det är jag oftast då jag träffar folk. Här på Udden är det ju ingen större trängsel. 😀

Sista burken på G
Igår hämtade jag sista gurkburken i källaren. Mest för att få in den innan källardörren sväller så jag inte kan öppna den, men också för att jag redan har förbrukat dom två första burkarna. Så mumsiga som dom är, blir det kanske rentav repris på Tant Agdas gurkor nästa år?

Synliga siffror
Eftersom jag inte hade fått besked om lampleverans till Silverpilens instrumentpanel slog jag en pling i tisdags. Jodå, den fanns på plats, så vi kom överens om att macken fick disponera bilen medan jag hade kurs igår.

Nu blir jag nästan störd av dom lysande siffrorna. Jag hade redan vant mig av med att se dom. Sen jag såg dom senast har jag hunnit köra nästan 2.000 km konstaterade jag, så det var ett bra tag sen.

Plättkalas
Idag beslöt jag äntligen efterkomma min ryska bekants önskemål om besök. Egentligen var det be­stämt redan till förra veckan men då kunde jag skylla på förkylningen och lovade återkomma.

Till råga på allt blev jag sen. Det berodde helt och hållet på min bristande planeringsförmåga. Att åka hemifrån klockan ett, hinna med två besök och vara framme vid det tredje före halv två är så gott som omöjligt. Åtminstone om man är funtad som jag.

PlättarDessutom åtog jag mig att åka till Labbnäs med Daphnias spargris. Ordföranden hade kommit överens med föreståndarinnan om att vi får tigga bidrag av julbordsbesökarna.

En alldeles utmärkt idé tycker jag! När gästerna är mätta och belåtna känner dom sig säkert generösa och välvilliga nog att avstå en slant som stöd till insatserna för sjöns hälsa.

Strax före två var jag framme (jag hade ringt och varskott om förseningen). Bordet stod dukat med tallrikar och bestick, kaffet var klart och inom kort dök ett fat med plättar upp.

Plättar är en av favoriträtterna för mannen i familjen. Min ryska bekant talade om att han för flera dar sen hade undrat om hon slutat älska honom eftersom han inte hade fått plättar på länge? Och idag var det för min skull hon hade stekt dom, så han kom fram till att han får be mig på besök varje gång han är sugen på plättar.

Det känns som ett stort ansvar att vara delaktig i att äktenskapslyckan består må jag säga. Med min figur bör jag rimligtvis begränsa plättintaget så risken är stor att tilltaget misslyckas och jag blir skyldig till skilsmässa i stället. 😉