23.8 – Sorgligt och trevligt

Jag har varit på begravning, hjälpt ett åskoffer, nöjeseldat, lagt in gurkor, haft besök och fått ett trevligt samtal.

BåtutflyktBegravning
Igår begravdes min allra första arbetsgivare, en kvinna som jag har känt hela mitt liv. Det kändes tungt och ledsamt, som alltid på begravningar. På bilden sitter jag i hennes famn under en båt­ut­flykt på sjön med mina foster­för­äld­rar. Hennes man tog bilden antar jag och året kanske var 1956 eller 1957?

Ceremonin i kyrkan gav mig en flashback. Inledningsvis spelades Time To Say Goodbye, samma melodi som på mammas begravning och dessutom sjöng vi Härlig är jorden, samma psalm som sjöngs på mammas begravning. Ett underligt sammanträffande.

Dessutom hittade jag min halsduk. Den hade jag glömt kvar på en klädkrok i kyrkan sen mamma begravdes den 8.2. Det är i alla fall ingen som stjäl i kyrkan kan jag konstatera.

Åskoffer
Jämfört med den här personen klarade jag mig lindrigt från åskvädret. Både dator och modem slogs ut hos det här åskoffret. Efter begravningen återställde jag alla hans program och genvägar på ut­bytes­datorn.

Nöjeseldning
Jag kan absolut inte påstå att jag frös igår kväll, jag eldade i kakelugnen av rent och skärt nöje över att se lågorna, höra veden knastra och känna värmen. Ett rätt så billigt nöje. 🙂

Lagt in gurkor
Idag, äntligen, la jag in gurkorna. Hoppas dom ändå tar åt sig smak av lagen trots att dom var väldigt ”saltstinna”. Om nån vecka ska jag provsmaka.

ArtikelBesök
Sent i eftermiddags hade jag ett kort besök av LMFs ordförande. I dagens ÅU fanns en helsidesartikel om honom och hans fru som är sekreterare i föreningen.

Sekreteraren mejlade i torsdags och undrade om jag kunde medverka vid intervjun på fredag för­middag, men eftersom den kolliderade med begravningen avböjde jag naturligtvis. Jag tyckte för övrigt att det räckte gott med vår ordförande och sekreterare. Texten i artikeln kan läsas på ÅUs webbsajt.

Förhoppningsvis ger artikeln den publicitet och goodwill föreningen så väl behöver och bidrar till att vi kan öka medlemsantalet. Jag hoppas den också bidrar till att vi får in materiel som innerligt väl behövs.

Trevligt samtal
En stund efter att ordföranden hade åkt vidare ringde mammas kompis. Jag tänkte på henne bara härom dagen, men kom mig inte för att ringa just då, så jag blev glatt överraskad.

Det är en glad och pigg 84-åring, fast hon beklagade sig över att minnet har blivit så dåligt. Men det hindrar ju henne inte från att plocka bär i skogen, sjunga i kör eller dansa seniordans. En aktivare dam får man leta efter. Mysigt att hon hörde av sig. 🙂

28.11 – För knopp och kräva

Jag är fellärd, har inte setts i mössa, avverkar sista burken, ser siffror och har varit på plättkalas.

ABC-bokFellärd
I somras hittade jag min ABC-bok – det första studiematerialet jag fick när jag började i ”småskolan” 1959(!). Jag och många med mig som använde den blev tyvärr fellärda… På sidan 8 finns ett stavfel som många fortfarande upprepar: grant stavas med ett n och inget annat. Ett beklagligt ”tryckfel” förutsatt att stav­nin­gen inte har ändrats under åren?

FelstavningJag har inget minne av att lärarinnan påpekade felet. Hon kanske litade blint på materialet som Skolmaterialie Centralen Aktiebolag publicerade? Ett bra exempel på särskrivning för övrigt. 😦

Jag hittar inget årtal för trycksaken men kan tänka mig att den härstammar från början av 50-talet. Undrar om det är fler än jag av 50-talisterna som är fellärda?

Inte setts i mössa
I förrgår träffade jag en trogen bloggläsare (enligt egen utsago) i butiken i kyrkbyn. När jag hejade på henne såg hon först lite förvirrad ut men sen hejade hon tillbaka och sa: ”Jasså är det du! Jag tror jag aldrig har sett dig i mössa förr.”

Jag förklarade genast anledningen – jag hade inte mössa för kylans skull utan just den dagen var frisyren extra rolig (= anskrämlig) så jag drog en mössa över eländet. Dom flesta damerna i när­he­ten smålog igenkännande tyckte jag mig se. Ibland är det skönt med mössa fast det inte är kallt.

Faktum är att jag alltid har mössa vid behov. I synnerhet sen jag förfrös ytterkanten på öronen. Men i regel klarar jag mig bra med mina öronlappar. Jag har två modeller, en för höst och vår och en för vinterbruk.

SkinnmossaNär det är smällkallt tar jag fram nån av pälsmössorna och om det blåser hårt blir det skinnmössan med fårskinnsfoder. Så nog ses jag i mössa när vädret så kräver. Dock inte om jag är bilburen och det är jag oftast då jag träffar folk. Här på Udden är det ju ingen större trängsel. 😀

Sista burken på G
Igår hämtade jag sista gurkburken i källaren. Mest för att få in den innan källardörren sväller så jag inte kan öppna den, men också för att jag redan har förbrukat dom två första burkarna. Så mumsiga som dom är, blir det kanske rentav repris på Tant Agdas gurkor nästa år?

Synliga siffror
Eftersom jag inte hade fått besked om lampleverans till Silverpilens instrumentpanel slog jag en pling i tisdags. Jodå, den fanns på plats, så vi kom överens om att macken fick disponera bilen medan jag hade kurs igår.

Nu blir jag nästan störd av dom lysande siffrorna. Jag hade redan vant mig av med att se dom. Sen jag såg dom senast har jag hunnit köra nästan 2.000 km konstaterade jag, så det var ett bra tag sen.

Plättkalas
Idag beslöt jag äntligen efterkomma min ryska bekants önskemål om besök. Egentligen var det be­stämt redan till förra veckan men då kunde jag skylla på förkylningen och lovade återkomma.

Till råga på allt blev jag sen. Det berodde helt och hållet på min bristande planeringsförmåga. Att åka hemifrån klockan ett, hinna med två besök och vara framme vid det tredje före halv två är så gott som omöjligt. Åtminstone om man är funtad som jag.

PlättarDessutom åtog jag mig att åka till Labbnäs med Daphnias spargris. Ordföranden hade kommit överens med föreståndarinnan om att vi får tigga bidrag av julbordsbesökarna.

En alldeles utmärkt idé tycker jag! När gästerna är mätta och belåtna känner dom sig säkert generösa och välvilliga nog att avstå en slant som stöd till insatserna för sjöns hälsa.

Strax före två var jag framme (jag hade ringt och varskott om förseningen). Bordet stod dukat med tallrikar och bestick, kaffet var klart och inom kort dök ett fat med plättar upp.

Plättar är en av favoriträtterna för mannen i familjen. Min ryska bekant talade om att han för flera dar sen hade undrat om hon slutat älska honom eftersom han inte hade fått plättar på länge? Och idag var det för min skull hon hade stekt dom, så han kom fram till att han får be mig på besök varje gång han är sugen på plättar.

Det känns som ett stort ansvar att vara delaktig i att äktenskapslyckan består må jag säga. Med min figur bör jag rimligtvis begränsa plättintaget så risken är stor att tilltaget misslyckas och jag blir skyldig till skilsmässa i stället. 😉

10.10 – Från verktyg till gurka

Jag har kompromissat, gjort ett smakprov, försöker fånga svanparet, har början till julstämning och medger min begränsning. Mia gillar inte ättiksgurka.

ElmotorsågKompromiss
För några år sen blev jag ju förälskad i en ”trådlös” motorsåg, dvs laddningsbar, men drog öronen åt mig när jag såg priset och kom fram till att jag knappast skulle lyckas få den investeringen att löna sig.

I förrgår blev det en kompromiss – en el­motor­såg. Och 40 meter elkabel förstås, mina 20 meters kablar är onödigt korta. Än så länge ligger underverket kvar i kartongen, jag har haft annat för mig, men i helgen ska vi be­kanta oss har jag tänkt. Möjligen också provköras.

Smakprov
Igår provsmakade jag Crème Bonjours matfettsblandning efter att ha sett deras reklam på TV. Smör och rypsolja smaksatt med havssalt lät ju helt OK. Färg och konsistens är godkänd, men i min mun smakar det inte bra. Jag håller mig nog till det gamla vanliga matfettet också i fort­sätt­ningen.

Svårfångade svanar
Svanparet i viken är synnerligen svårfångat på bild. Antingen har dom huv’et under vatten eller så glider dom i väg bakom skymmande trädgrenar. Idag har jag gjort flera försök, men varje gång verkar dom ha på känn att jag tänker fotografera dom och gömmer sig.

Men vänta bara, när jag kommer i gång med min nya såg kommer det garanterat att bli glesare mellan grenar och kvistar! 😀

JulstämningBörjan till julstämning
Under årens lopp har jag fått flera blockljus som har blivit stående i ett skåp. För ett tag sen beslöt jag skaffa en bricka att ställa dom på och idag hittade jag en som är helt perfekt, precis lagom för fyra ljus.

Självfallet ville jag se hur det skulle ta sig ut när dom var tända, så jag skapade lite förtida jul­stäm­ning i efter­mid­dags. Eller kanske snarare s k höstmys? Riktigt fint blev det.

Begränsning
I eftermiddags knackade f d grannen på och behövde lite scanningshjälp, men hon hade också med sig datorn som inte riktigt ville vara med på noterna. Windows Update genomförde inte installa­tionen av dom senaste uppdateringarna.

Tyvärr fick hon åka hem tillbaka med delvis oförrättat ärende. Hämtningen av uppdateringarna häng­de upp sig och ”frös” datorn trots flera försök. Och nån PC-tekniker är jag som sagt inte så jag var tvungen att medge min begränsning. Tråkigt att inte kunna lösa problemet, men man kan ju inte göra mer än sitt bästa.

Mia tiggerÄttiksgurka – nej tack!
Så snart jag håller till vid diskbänken och hanterar nåt ätbart hoppar Mia upp och sätter sig framför mikron om hon är inne. Hon har lärt sig att matte gärna delar med sig av det hon äter, i synnerhet smörgås och pålägg. Hon tigger inte högljutt, men följer intresserat varje tugga jag tar.

Det mesta jag ger henne slinker ner om hon ser att jag också äter det, som till exempel salmiakkola senast. Dock inte tant Agdas gurka. Men ett kort ögonblick var det nära att hon skulle slicka i sig gurkbiten jag gav henne innan hon för­mod­ligen avskräcktes av ättiksdoften. Det finns ju gränser, till och med för Mia. 🙂

23.9 – För alla sinnen

Vissa krukväxter har fått sommar igen, jag har provsmakat gurkan, inlett en ruschig vecka, satt snurr på elmätaren och ätit kräftbete.

BlommigareSommar igen
Igår sa krukväxterna på trappan att det börjar kännas kallt. Petuniorna i balkong­lådan för­pas­sades till växt­kyrko­går­den, men träkorgen med ”silvertråd” och minicyklamen fick flytta in i verandan och blomställningen med invånare klämde jag in i vardagsrummet. Kry­san­te­mer­na sa inget så dom fick stå kvar ute.

Blomställningsväxterna njuter nu av sommarvärme igen, luftvärmepumpen är i gång och inställd på 20°. För­hopp­nings­vis blev omställningen inte för våldsam så dom kroknar? Eftersom jag inte har några fönsterbräden har jag hittills vintertid bara haft ett par krukväxter på en piedestal men nu är rummet klart ”blommigare”.

Tant Agdas gurkor
När jag ställde in den magra potatisskörden i källaren igår fick jag syn på gurkburkarna. Dom hade jag redan glömt… Definitivt läge att provsmaka, nu har dom stått i drygt tre veckor.

Jättegoda är dom! Tant Agda kunde minsann sin sak. Skyddslingen som var på besök gick med på att prov­smaka han också under förutsättning att man inte kände senapssmak. Jag försäkrade att smaken inte kändes och gav honom en liten bit.

Han tuggade och svalde utan att kräkas, men tyckte dom var (ättik)starka och ville inte ha mer. Jag kan också tycka att dom kunde ha varit något sötare för att mildra ättikan. Ändå ökade jag socker­mängden med 100 g jämfört med receptet, så om det blir några fler inläggningar ska det stå 400 g i stället. Ättika har förresten blodförtunnande verkan, så i stället för Waran eller nåt annat (rått)gift kan jag äta en gurka om dagen vid behov. 😀

Ruschig vecka
Den här veckan är ovanligt späckad. Idag inhämtade jag bakgrundsinfo och historik om Daphnias verksamhet hos vår ordförande, i morgon är det kursförberedelser och födelsedagskalas, på onsdag levnadsintyg och kurs, på torsdag veckoinköp och besök hos min ryska bekant och på fredag föredrag och eventuellt supportbesök hos min före detta granne. Jäktigt värre för en nybliven pensionär.

Tvätt på torkSnurr på elmätaren
Det är ca fem månader sen jag använde torktumlaren senast, men idag var det dags att sätta lite snurr på elmätaren. Optimist som jag är hängde jag ut en del av plaggen trots att himlen var grå­mulen, men fem minuter senare bar jag in dom igen då dom första regnstänken föll.

Kräftbete
När jag var barn dög sarv och mört enbart till kräftbete, men dom senaste åren har jag lärt mig att mört är en alldeles utmärkt matfisk. Filosofen gör en delikat mörtpastej, fru grannen på udden mittemot använder den i fiskbiffar och idag bjöd ordföranden på en holländsk variant som också smakade utmärkt.

I Holland skär man bort huvudet, rensar och fjällar fiskarna, snittar dom ner till ryggbenet i täta tvärgående snitt på vardera sidan och friterar dom hela. För att minimera oljestänken torkar man av fiskarna före fritering.

Fisken ska vara gyllenbrun på båda sidor innan den är klar och oljan ska vara så het som möjligt. Man kan slänga i en liten brödbit för att testa temperaturen. Om brödbiten blir brun har oljan rätt temperatur.

När den krispiga fisken är klar lägger man den på hushållspapper för att överskottsoljan ska sugas upp, saltar med strösalt och äter den direkt (med händerna). Allt utom ryggbenet äts upp. Jättegott, pröva själv får du se!

6.9 – Från ättiksgurka till sommarväder

Jag har ”mådas” leta fram ett recept, undrar över mejlkultur och haft efter fest. Det luktar skunk i vardags­rummet och sommarvärme utlovas i helgen.

ReceptRecept
Igår letade jag rätt på ett recept och köpte ingredienser till ”Tant Agdas ättiksgurka”. En av pre­senterna i tisdags bestod näm­ligen av en kasse frilandsgurkor. Tänk vad kom kan hitta på, ”ungdomarna”. Sylta, safta och lägga in är ju inte riktigt min melodi, men nu är jag alltså tvungen.

Om dom blir ätbara, har jag ättiksgurkor för flera år framåt misstänker jag. Fast det är en stor favorit som tillbehör till diverse kötträtter så dom kommer nog väl till pass. Jag kanske ska göra gurksallad av en del kom jag på? Det är också gott.

Mejlkultur
Jag blir lätt frustrerad när jag inte får svar på mejl jag skickat. Troligen beror frustrationen mest på att jag blir osäker på om mejlet alls har kommit fram.

Även om innehållet i sig inte kräver det, är jag van vid att få åtminstone nåt slags svar. ”Noterat” eller ”OK” om inte annat. Men det kanske inte tillhör mejlkulturen i det här landet?

BlomlådaEfter fest
Idag var det en efter fest-dag på Udden. Och nej, jag har INTE drabbats av särskrivningssjukan. Efter­fest är ju nåt helt annat, idag hade det redan gått tre dar sen festen så då måste det bli efter fest eller hur?

Grisen/Tvillingen hade inte möjlighet att komma när det begav sig, så hon kom idag i stället. Hon var minst lika välkommen nu.

Vädret medgav bersåvistelse idag också, så vi satt där och pokulerade medan vi tuggade i oss skorpa och sörplade på vårt te, respektive kaffe. En lugn liten tillställning som motvikt till ”män­nisko­mas­sor­na” i tisdags.

Liklukt
Sen ett par dar tycker jag mig känna en svag liklukt i vardagsrummet uppblandad med den ljuvliga doften av rosor. Jag har noga undersökt rummet men kan för mitt liv inte härleda lukten?

Möjligen kan den komma underifrån men det skulle inte förvåna mig om det ligger ett muslik nån­stans med tanke på min tidvis rätt nonchalanta sambo. Det är ju bara två år sen jag hittade ett skelett ovanpå kakelugnen, så allt är möjligt.

VäderSommarvärme att vänta
Det har minsann inte funnits nåt skäl att klaga på vädret hittills den här månaden, men i helgen utlovas ändå bättre! Enligt gårdagens väderkille på TV får vi sol och 24° varmt både i morgon och på söndag. Dagens webbprognoser är mer moderata, vi får nöja oss med svalare än Östersunds-vädret.

I morgon får vi facit. 🙂