23.9 – För alla sinnen

Vissa krukväxter har fått sommar igen, jag har provsmakat gurkan, inlett en ruschig vecka, satt snurr på elmätaren och ätit kräftbete.

BlommigareSommar igen
Igår sa krukväxterna på trappan att det börjar kännas kallt. Petuniorna i balkong­lådan för­pas­sades till växt­kyrko­går­den, men träkorgen med ”silvertråd” och minicyklamen fick flytta in i verandan och blomställningen med invånare klämde jag in i vardagsrummet. Kry­san­te­mer­na sa inget så dom fick stå kvar ute.

Blomställningsväxterna njuter nu av sommarvärme igen, luftvärmepumpen är i gång och inställd på 20°. För­hopp­nings­vis blev omställningen inte för våldsam så dom kroknar? Eftersom jag inte har några fönsterbräden har jag hittills vintertid bara haft ett par krukväxter på en piedestal men nu är rummet klart ”blommigare”.

Tant Agdas gurkor
När jag ställde in den magra potatisskörden i källaren igår fick jag syn på gurkburkarna. Dom hade jag redan glömt… Definitivt läge att provsmaka, nu har dom stått i drygt tre veckor.

Jättegoda är dom! Tant Agda kunde minsann sin sak. Skyddslingen som var på besök gick med på att prov­smaka han också under förutsättning att man inte kände senapssmak. Jag försäkrade att smaken inte kändes och gav honom en liten bit.

Han tuggade och svalde utan att kräkas, men tyckte dom var (ättik)starka och ville inte ha mer. Jag kan också tycka att dom kunde ha varit något sötare för att mildra ättikan. Ändå ökade jag socker­mängden med 100 g jämfört med receptet, så om det blir några fler inläggningar ska det stå 400 g i stället. Ättika har förresten blodförtunnande verkan, så i stället för Waran eller nåt annat (rått)gift kan jag äta en gurka om dagen vid behov. 😀

Ruschig vecka
Den här veckan är ovanligt späckad. Idag inhämtade jag bakgrundsinfo och historik om Daphnias verksamhet hos vår ordförande, i morgon är det kursförberedelser och födelsedagskalas, på onsdag levnadsintyg och kurs, på torsdag veckoinköp och besök hos min ryska bekant och på fredag föredrag och eventuellt supportbesök hos min före detta granne. Jäktigt värre för en nybliven pensionär.

Tvätt på torkSnurr på elmätaren
Det är ca fem månader sen jag använde torktumlaren senast, men idag var det dags att sätta lite snurr på elmätaren. Optimist som jag är hängde jag ut en del av plaggen trots att himlen var grå­mulen, men fem minuter senare bar jag in dom igen då dom första regnstänken föll.

Kräftbete
När jag var barn dög sarv och mört enbart till kräftbete, men dom senaste åren har jag lärt mig att mört är en alldeles utmärkt matfisk. Filosofen gör en delikat mörtpastej, fru grannen på udden mittemot använder den i fiskbiffar och idag bjöd ordföranden på en holländsk variant som också smakade utmärkt.

I Holland skär man bort huvudet, rensar och fjällar fiskarna, snittar dom ner till ryggbenet i täta tvärgående snitt på vardera sidan och friterar dom hela. För att minimera oljestänken torkar man av fiskarna före fritering.

Fisken ska vara gyllenbrun på båda sidor innan den är klar och oljan ska vara så het som möjligt. Man kan slänga i en liten brödbit för att testa temperaturen. Om brödbiten blir brun har oljan rätt temperatur.

När den krispiga fisken är klar lägger man den på hushållspapper för att överskottsoljan ska sugas upp, saltar med strösalt och äter den direkt (med händerna). Allt utom ryggbenet äts upp. Jättegott, pröva själv får du se!

28.12 – Från snösörja till ny vän

Igår var det ruschigt och ruskigt på Udden, idag har jag lärt mig ett nytt begrepp, lagat ris­gryns­pudding och fått en ny vän.

Ruschigt
Det är sällan mattorna slits lika mycket under en och samma dag som igår! Skyddslingen anlände vid lunchtid, följd av fru grannen. Efter dom kom herr grannen junior en sväng och Oxen/Tvillingen som vikarierade postbäraren högst tillfälligt.

Ruskigt
Alla besökare pratade om tövädret och dålig framkomlighet på byvägen. Plusgraderna hade för­vand­lat snön till en blöt och hal sörja och det var därför Oxen hade ryckt in som postbärare. Ju mer dom berättade, desto nervösare blev jag inför mammas förestående avfärd.

Nån timme innan det var dags upptäckte jag att vår ovärderlige ”vägmästare” hade varit i farten och skalat av snö­sörjan så han fick en stjärna i himlen igen och jag kände mig betydligt lugnare. Nu skulle det nog gå bra att ta sig fram också för lilla Silverpilen.

Restiden till kyrkbyn tog bara två minuter längre tid än vanligt noterade mamma. Eftersom vi hade gett oss av med extra god tidsmarginal hann vi in på Varu-Tjänst för att köpa snöskoveln jag behöver och var ändå i god tid till bussen.

Hemresan gick lika smärtfritt. ”Snorigast” var det att köra upp till Silverpilens parkeringsplats, men det gick efter lite hjulsläng. Eftersom det finns gott om svängrum kunde jag ha kört på annat sätt, men envis som jag är, sätter jag en ära i att köra som jag brukar.

Det innebär att svänga tvärt höger strax före backkrönet och ha tillräckligt med fart för att komma uppför sista knycken innan jag kan parkera. Det gick med viss nöd, men det gick. Duktig flicka. 🙂

Nytt begrepp
Idag stötte jag på ett för mig helt nytt begrepp på sajten vackertvader.se. Borgerlig gryning och skymning har jag aldrig hört talas om tidigare? Det är nog inget jag tänker svänga mig med i fort­sätt­ningen för jag har redan glömt vad det innebär exakt trots att jag läste förklaringen på Wikipedia.

Risgrynspudding
Ingen utom jag kan väl misslyckas med att koka risgrynsgröt? Det är för all del inget fel på smaken, men när man kokar den för länge får den en gulrosa färg. Dessutom hade den blivit brun längs kastrullkanterna. Suck.

Mamma och jag kom överens om att koka en extra stor portion för att kunna laga risgrynspudding av det som blev över. Den lyckades jag i alla fall med! Lite vaniljsocker hade inte skadat men tyvärr hade jag inget så jag var desto generösare med russinen i stället.

Den som är sugen på att provsmaka är välkommen! I annat fall lär den räcka minst en vecka om jag ska äta den ensam.

FB-logoNy vän
Det inträffar då och då att jag får vänförfrågningar på Facebook av personer jag inte känner. Idag hände det igen. Personen i fråga har 290 vänner så jag antog att det var nån som vill imponera med kvantitet i stället för kvalitet.

Innan jag eventuellt bekräftar förfrågan skickar ett standardmeddelande i stil med: ”Beklagar, men jag vet inte på vilket sätt vi känner varandra?” och brukar förklara att jag är väldigt kräsen när det gäller vänner. Om jag får en vettig förklaring till varför personen vill bli min FB-vän är det helt OK förstås även om vi inte känner varandra.

Som svar fick jag en omsorgsfull presentation av personen i fråga och en motivering till för­frå­gan så jag accepterade den. Det visade sig också att min nya vän är förtjust i katter, så vi har i alla fall en gemensam nämnare förutom gemensamma bekanta. Nån högre makt tycker kanske att jag behöver utvidga vänkretsen?