12.7 – Surt

Idag blev jag sur. Riktigt sur.

Sur på läckage
Tack vare gårdagens regnväder fick jag ju möjlighet att skriva årsmötesprotokollet och lata mig resten av dagen men idag hade jag helt andra planer. Dom gick delvis i stöpet.

LäckageFast först blev jag sur när jag gick på dass. Regn­mäng­derna har satt tydliga spår i taket – igen. 😦 På min lilla hylla låg dessutom en pöl med vatten så det droppar uppenbarligen från taket.

Hela konstruktionen är av allt att döma en varg. Först läckte det runt ventilationsröret och när det var tätat började det läcka på ena sidan av taket. Killen som byggde dasset jobbar inte med sånt längre så nu gäller det att hitta nån annan händig människa som kan fixa det.

Tanken slog mig att jag kunde klippa en bit presenning och lägga ovanpå takfilten, men det är ju en nödlösning.

Sur på regn
Idag tyckte jag det var lämpligt att ”lufta” motorsågen tills gräset hade torkat upp på östra sidan av huset så jag kunde klippa det. Alltså fyllde jag på kedolja, rullade ut elkabeln, tog på hjälmen och satte i gång.

TrädfällningJag hade dels lovat sommargrannen att fälla lönnarna som växte mitt i häcken och dels behövde jag såga upp det torra plommonträdet som jag tog ner för flera veckor sen. Dessutom skulle stora granen putsas från grenar som låg på marken och hindrade gräsklippningen.

För att underlätta kvistning och kapning, beslöt jag hämta sågbocken. Då kom regnet. Och då blev jag sur för andra gången idag. 😦

Visserligen går det alldeles utmärkt att såga fast det regnar men jag hade ingen lust att klä mig i regnmundering. Min uppdragsgivare ställer heller inte såna krav så det var av nöden. I stället tog jag rätt på sågen, ställde kabelvindan under tak, bytte till torra kläder och värmde middag.

I brist på annan vettig sysselsättning satte jag mig vid datorn efter maten och skrev det här inlägget. Och eftersom det regnar fortfarande får utesysslorna ställas in idag också konstaterar jag surt.

14.10 – Vinterförberedelser

Silverpilen är (nästan) klar för vinter, jag har fått en biologilektion, fastnat i motorsågen och båtarna är på land. Mia har haft ett långpass.

MotorvärmarkabelNästan klar för vinter
Igår gjorde jag Silverpilen klar för vinterväder. Motorvärmare och elkabel är på plats, snö­bor­star, snö­spade och isskrapor ligger i ”skuffen”. Än så länge sitter sommardäcken på, men snart är det dags att byta dom också.

Biologilektion
På eftermiddagen höll jag till i stranden. Jag hade fått den lysande idén att använda den antika pinn­stegen som båtslip och bar ner den i förhoppning om att få upp båten utan hjälp.

Innan jag öste båten och drog den till ”vinterhamnen” fick jag en liten biologilektion. Svanparet hade som vanligt varit uppe i viken och provianterat, men var nu på väg därifrån. Det vill säga hannen(?) hade bestämt att det var dags att dra, honan var tydligen inte riktigt beredd än.

För att skynda på sin dam hade han ett speciellt ljud som jag aldrig har hört tidigare. Det lät nästan som en häst som frustar dämpat, men avslutades med början till en trumpetton. Lockropet upp­re­pades tre gånger, sen såg jag honan komma simmande i god fart. Tredje gången gillt verkade gälla här också.

(Av ovanstående framgår mina fördomar tydligt… Jag kan inte se skillnad på hanne och hona, åtminstone inte på långt håll, men förutsatte alltså att det var gubben som bestämde i familjen. Det kanske var precis tvärtom? :D)

Fastnat i motorsågen
I morse bestämde jag mig för att förlänga garantin på elmotorsågen. Genom att registrera sig och produkten på tillverkarens sajt kunde man förlänga garantin till tre år (i stället för ett).

Det krävde förutom personuppgifter, modellbeteckning och serienummer. Eftersom sågen var par­kerad i boden, slängde jag på mig sjalen över morgonrocken (termometern visade -0,3) och gick dit.

Jag drog fram sågen ur den vita plastpåsen som den ligger i, vände och vred på den tills jag hittade numret och la tillbaka den i påsen igen. Då satt jag fast. Sjalen hade fastnat i ”taggarna” som jag antar ska förhindra att man sågar för nära stammen. Förhoppningsvis är det första och sista gången jag fastnar i den!

BåtslipBåtarna på land
Som om han kunde läsa mina tankar igår, ringde händige släktingen vid lunchtid och undrade när jag har tänkt ta upp båten? ”När som helst” svarade jag. ”Åkej, då kommer jag inom en liten halvtimme” sa han. En kort stund senare hördes ”spinnet” från fyrhjulingen, som rullade ner mot stranden så jag lämnade matportionen på hälft, drog på stövlarna, tog fram arbetshandskarna och gjorde honom sällskap.

Det visade sig att min lysande idé var fullkomligt beck­mörk. Pinnarna på stegen skapade snarare mer motstånd än underlättade uppdragningen. Så nu vet jag det. Dessutom glömde jag att vända båten med aktern upp mot land så vi fick baxa runt den. Kondensvattnet rinner nämligen ut i fören och ska därför luta neråt. Det man inte har i huv’et får man ha i benen, eller i armarna i det här fallet.

Jag hade visserligen inte fått svar på min fråga till sommargrannen psykologen, men jag antog att hon också ville ha sin båt uppdragen, så den fick samma behandling som min. Hjärtligt tack än en gång för be­nä­get bistånd! 🙂

Långpass
Vid elva-snåret igår förmiddag var Mia in och kollade läget, sen såg jag inte henne förrän tio över sex! Från fyra framåt lockade jag på henne med ojämna mellanrum, men till ingen nytta.

I regel brukar hon vara hungrig vid halv sex-tiden men syntes inte till nu heller. Gissa om matte våndades… Jag hade redan kollat att hon inte var instängd nånstans och ringde till slut till grannen för att höra om hon hade synts till där, men fick nej som svar.

Klockan sex beslöt jag gå till soptunnan. På nåt sätt kände jag på mig att hon kunde finnas åt det hållet. Jag hann bara plocka fram soppåsarna och stänga dörren till vedlidret så såg jag henne komma trippande nerför skogs­­stigen.

Jubel och klang utbröt givetvis. Vilken lättnad att hon var hemma och välbehållen! Just då önskade jag intensivt att vi kunde prata samma språk så jag hade fått höra var hon hållit hus. Men slutet gott, allting gott.

Långpasset hade av allt att döma varit påfrestande. Efter en extra stor portion mat gick hon raka spåret och la sig och ville inte gå ut mer den dagen. Det var matte fullt nöjd med. 🙂

Mia är trött

10.10 – Från verktyg till gurka

Jag har kompromissat, gjort ett smakprov, försöker fånga svanparet, har början till julstämning och medger min begränsning. Mia gillar inte ättiksgurka.

ElmotorsågKompromiss
För några år sen blev jag ju förälskad i en ”trådlös” motorsåg, dvs laddningsbar, men drog öronen åt mig när jag såg priset och kom fram till att jag knappast skulle lyckas få den investeringen att löna sig.

I förrgår blev det en kompromiss – en el­motor­såg. Och 40 meter elkabel förstås, mina 20 meters kablar är onödigt korta. Än så länge ligger underverket kvar i kartongen, jag har haft annat för mig, men i helgen ska vi be­kanta oss har jag tänkt. Möjligen också provköras.

Smakprov
Igår provsmakade jag Crème Bonjours matfettsblandning efter att ha sett deras reklam på TV. Smör och rypsolja smaksatt med havssalt lät ju helt OK. Färg och konsistens är godkänd, men i min mun smakar det inte bra. Jag håller mig nog till det gamla vanliga matfettet också i fort­sätt­ningen.

Svårfångade svanar
Svanparet i viken är synnerligen svårfångat på bild. Antingen har dom huv’et under vatten eller så glider dom i väg bakom skymmande trädgrenar. Idag har jag gjort flera försök, men varje gång verkar dom ha på känn att jag tänker fotografera dom och gömmer sig.

Men vänta bara, när jag kommer i gång med min nya såg kommer det garanterat att bli glesare mellan grenar och kvistar! 😀

JulstämningBörjan till julstämning
Under årens lopp har jag fått flera blockljus som har blivit stående i ett skåp. För ett tag sen beslöt jag skaffa en bricka att ställa dom på och idag hittade jag en som är helt perfekt, precis lagom för fyra ljus.

Självfallet ville jag se hur det skulle ta sig ut när dom var tända, så jag skapade lite förtida jul­stäm­ning i efter­mid­dags. Eller kanske snarare s k höstmys? Riktigt fint blev det.

Begränsning
I eftermiddags knackade f d grannen på och behövde lite scanningshjälp, men hon hade också med sig datorn som inte riktigt ville vara med på noterna. Windows Update genomförde inte installa­tionen av dom senaste uppdateringarna.

Tyvärr fick hon åka hem tillbaka med delvis oförrättat ärende. Hämtningen av uppdateringarna häng­de upp sig och ”frös” datorn trots flera försök. Och nån PC-tekniker är jag som sagt inte så jag var tvungen att medge min begränsning. Tråkigt att inte kunna lösa problemet, men man kan ju inte göra mer än sitt bästa.

Mia tiggerÄttiksgurka – nej tack!
Så snart jag håller till vid diskbänken och hanterar nåt ätbart hoppar Mia upp och sätter sig framför mikron om hon är inne. Hon har lärt sig att matte gärna delar med sig av det hon äter, i synnerhet smörgås och pålägg. Hon tigger inte högljutt, men följer intresserat varje tugga jag tar.

Det mesta jag ger henne slinker ner om hon ser att jag också äter det, som till exempel salmiakkola senast. Dock inte tant Agdas gurka. Men ett kort ögonblick var det nära att hon skulle slicka i sig gurkbiten jag gav henne innan hon för­mod­ligen avskräcktes av ättiksdoften. Det finns ju gränser, till och med för Mia. 🙂