16.3 – Kunduppdrag, datorberoende och kultur

Jag har fått en ny kund, är datorberoende och har blivit kulturell. Mia gillar vedkorgen.

Ny kund
I torsdags fick Din Konsult en ny kund som behövde hjälp med att skapa en webbsajt. Sånt befattar jag mig inte med på grund av bristande kunskaper, så mitt råd var att välja en av fyra leverantörer som tillhandahöll allt som behövdes.

Ett av förslagen föll i god jord. För ca 100 € per år får kunden tillgång till webbserver, eget domän­namn och färdiga sidmallar. Det enda han själv behöver göra är att välja layout, färgsättning och skapa innehåll förstås.

Det tyckte kunden var en bra lösning, så vi registrerade sajtens namn och övriga uppgifter som krävdes. Lätt som en plätt. 🙂

Datorberoende
Härom dagen kom jag på att jag har använt datorer som arbetsverktyg sen 1975. Det betyder 44 år, ungefär ett halvt liv. Inte att undra på att jag är datorberoende!

I början på 70-talet var verktygen ord‑ och textbehandlingsutrustningar. De första hade enbart intern‑ och externminnen för att senare följas av modeller med bildskärm och mus.

Jag minns att jag inte fattade vad jag skulle med musen till i början. Det fanns ju funktionstangenter för markör­förflyttningen? Bildskärmen underlättade förstås hanteringen även om jag visste exakt hur texten såg ut i internminnet.

Då PCn kom till Sverige 1981 hade jag redan hunnit arbeta en del med s k mikrodatorer, så över­gången till PC var inte så stor. Dock var programvaran inte mycket att hurra för i början, men ut­vecklingen gick fort som bekant.

Redan då förutspådde jag att PCn skulle bli en ”all-round-maskin”, dvs man skulle kunna använda den till ”allt”. Jag fick rätt. Numera finns det få arbetsuppgifter som inte kan lösas eller underlättas med datorns hjälp.

Och själv är jag givetvis en hängiven användare. Nästan allt jag behöver veta eller göra finns i datorn.

Blivit kulturell
Jag har blivit kulturell på senare tid. Tidigare har jag alltid påstått att jag är kulturanalfabet, men man kan ju ändra sig vetja. Fast i vissa kretsar skulle mitt nymornade intresse knappast godkännas som ”finkultur” misstänker jag.

Teaterbesöket i Fallåker i början på februari följs härnäst av Mark Levengood den 21.3, pianokonsert den 30.3, teater den 4.4 och Babben Larsson den 11.4. Ganska späckat framöver med andra ord.

På vår ö är kulturutbudet både digert och mångsidigt som man kan se i öns händelsekalender. Utöver evenemangen som annonseras där anordnas också många andra, så det torde finnas något för alla och envar oavsett smak och intresse.

Mia gillar vedkorgen
Med tanke på Mias förtjusning i vedkorgen borde vi kanske skaffa en egen korg till henne? Så snart vedlagret har minskat så mycket att hon får plats lägger hon sig i den. En tom korg är förstås ändå bättre. 🙂

 

3.1 – Snö, helgerån och invandrare

Udden har fått snö, jag har begått helgerån, varit kulturell och hjälpt en datoranvändare. Vi är alla invandrare.

Snö
Igår fick vi snö på Udden. Det blev märkbart ljusare och isen bytte färg till vitt. Enstaka snöbyar har dragit över oss också idag, men än så länge kan man inte påstå att vi har nåt snötäcke.

MI lovar/hotar dock med mer framöver och lägre temperaturer. I morse hade vi -10,1°. Nu blir det nog vinter på riktigt.

StegenHelgerån
Snart är sista bitarna av bastustegen uppeldade. Det känns som helgerån med tanke på allt ar­be­te som krävdes för att konstruera den, men vad gör man?

Jag kunde förstås ha hängt upp den på nån yttervägg som prydnad eller som minne av svunna tider, men det är inte riktigt min grej. Den fick omvandlas till energi i stället.

Jag försökte komma underfund med hur gammal den kan vara? På tavlan som tant Sissis syster har målat 1948 verkar bastun omålad, vilket tyder på att den var ganska nybyggd. Om stegen kom till samtidigt, betyder det att den har minst 68 år på nacken. Äldre än jag alltså.

Det märks på trävirket. Det är så hårt och kompakt att en bit brinner längre än all annan ved. För­mod­ligen är energiutvinningen ganska låg med tanke på att träet är kruttorrt. 20 % fuktighet ska bra ved ha har jag lärt mig av exet som kan sånt.

Kulturell
Jag brukar kalla mig kulturanalfabet, men igår gjorde jag en liten korrigering. Jag tittade och lyssnade nämligen på Wiens filharmoniker en stund. Att det skedde i väntan på att ett annat program skulle börja behöver jag ju inte avslöja. 😉

SkypeHjälpt en datoranvändare
Idag har jag lärt mig nåt nytt igen. En dator­an­vän­da­res alla kontakter hade försvunnit från Skype. Jag var bergsäker på att det bara berodde på en inställning, men där misstog jag mig.

Först efter en god stund kom jag på att hon var inloggad med sitt FB-konto i stället för med MS-kontot. Så snart jag bytte inloggning var alla kontakter på plats igen. Lätt som en plätt bara man kommer på/vet det.

Det är på gott och ont att man kan logga in till Skype på flera sätt tycker jag. Eftersom jag hade Skype långt innan Microsoft köpte det, har jag tre alternativa inloggningsmetoder: Den urpsrungliga, MS-, resp FB-kontot. Om man är ovan användare är det säkerligen förvirrande.

Vi är alla invandrare
Invandrardebatten går het och åsikterna är delade också i vårt land. Varför är det ingen som tänker på att vi alla är invandrare? Finnarna från öst och finlandssvenskarna från väst. Men det har vi visst glömt för många generationer sen?

FlyktingarBackar vi tillbaka till människans ursprung har våra förfäder utvandrat från Afrika enligt alla gällande rön. Alltså består världens befolkning till allra största delen av invandrare. Frågan är om ur­sprungs­be­folk­nin­gar­na har glömt att vi inkräktade på deras områden?

Att EU har misslyckats kapitalt i att hantera flyktingfrågan på ett människovärdigt sätt står väl utom alla tvivel. Genom att muta Turkiet försöker man nu med alla medel ta sig ur den nesliga situationen.

Det finns givetvis gränser för hur många människor man förmår ta om hand om och invandringen kräver stor organisationsförmåga (som kanske är bristfällig i många avseenden), men att skylla på vår dåliga ekonomi luktar illa lång väg. Vi har visst råd att hjälpa nödlidande och dela med oss av det vi har!

8.10 – Kallt och kulturellt

Rattmuffen har kommit fram, jag har köpt tallriksskärvor, säljer böcker och vykort och har varit kulturell. Trappan är vinterbonad.

Rattmuffen har kommit fram
På väg till kursen i tisdags kväll insåg jag att det är läge för rattmuff. Jag hann ända fram till Västanfjärd innan jag hade värmt upp ratten. Inga handskar hade jag heller, så följaktligen var fingrarna stelfrusna innan jag var framme. Men igår åkte den på så nu kan jag köra utan handskar ett tag till.

Lauras VintageKöpt tallriksskärvor
På den här ön finns mängder av duktiga konstnärer! Och bredden är stor, allt från hantverk och konst till keramik och fotografering. Ett av företagen, Lauras Vintage, har spe­ciali­se­rat sig på att återvinna olika material och skapa nytt av dom. Mig veterligen är hon den enda här på ön som säljer tallriksskärvor omgjorda till smycken?

På företagets FB-sida fick jag syn på dom återanvända skärvorna och föll pladask för ett par blommiga kreationer (se bilden). Ju äldre jag blir, desto ”blommigare” blir jag har jag märkt.

Säljer böcker och vykort
För att finansiera mina (spontana) inköp har jag lagt ut böcker till försäljning i en FB-grupp och försöker via en annan FB-grupp bli av med åter­sto­den av vykorten jag sålde för några år sen. Ett par böcker har redan fått nya ägare och vykorten tycks också gå åt, så snart kan jag köpa nåt igen. 😀

Varit kulturell
Igår hade jag ärende till Dalsbruk och beslöt att samtidigt ta en titt på ett par utställningar. I ämbets­huset (kommunhuset) pågår en fotoutställning där mina forna kolleger i fotoklubben har ställt ut sina alster och i Rosala Handelsbod kan man se Det här vill jag säga.

Rosala hbAv fotona gillade jag bara ett fåtal eftersom jag föredrar naturbilder. Dessutom får dom i mitt tycke inte vara alltför ”behandlade” även om temat förtrollning kan locka fantasin.

Utställningen Det här vill jag säga var ett Norpas-projekt som har fått förlängd visningstid. Det är det värt! Ett antal män och kvinnor i 80-års åldern har intervjuats om sina liv. Samtliga bor på ön. Bland de intervjuade hittade jag till min överraskning två f d kurs­del­tagare.

Jag tillbringade säkert närmare en timme i handels­bo­dens övervåning innan jag hade tittat på allt och läst alla livs­historier (och fotograferat dom). Den hemtrevliga inredningen gör att man trivs och gärna förlänger besöket.

Trappan är vinterbonad
Dom senaste två nätternas minusgrader fick mig att raskt ta i tu med att städa bort sommaren. Både bersån och trappan tömdes på möbler och allt annat sommarjox som har legat framme.

Det enda som återstår är enstaka sommarblommor som ska ”pensioneras” och vattentunnan vid trappan. Efter två timmars kånkande och fixande beslöt jag spara resten till en annan dag.

Vinterbonat

30.3 – Ros och ris

Jag rosar en film, har beträtt osäker mark, skäms, risar en formulering och ska vara kulturell för ovanlighetens skull.

Bildkälla: adlibris.com

Gripande film
Igår kväll valde jag att se filmen om Stuart Shorters liv, originaltitel ”Stuart: A Life Backwords”. Filmen är baserad på boken som Stuarts vän, Alexander Masters, skrev om honom.

Filmen är en nyttig lektion i icke-fördömande och bevisar att vi alltid blir lurade av förutfattade meningar. Det är också en film om vänskap, tolerans och ömsesidig respekt. En klart sevärd film om man är intresserad av människoöden.

På osäker mark
Idag tog jag mig ner till videsnåren nere vid sjön. Jag visste att det fanns ”videkissor” som jag i bästa fall kunde komma åt utan att riskera livet, men nog blöta kläder. Isen har släppt i stränderna och pressar upp vatten på land så det var lurigt att ta sig fram till dom hägrande kvistarna.

Mia tyckte företaget var synnerligen intressant och visade mig hur man tar sig fram utan att bli blöt om tassarna. Hon klev på dom lutande grenarna strax ovanför vattenpölarna. Dom vajade betänkligt under hennes tyngd så jag förklarade att jag föredrog min egen metod.

Området är sankt också andra årstider så jag vågade inte lita på att grästuvorna skulle hålla att stiga på, men jag lyckades komma åt några kvistar innan jag krånglade mig tillbaka på säker mark. Nu pryder dom verandan och signalerar att det snart är påsk.

Skämmigt
På väg mot dom eftertraktade kvistarna föll min blick på gamla synder. En tom sprayburk som en gång innehöll deodorant låg och guppade i en vattenpöl… Den enda som har använt sån deodorant på Udden är jag. :-/

Om det är jag som har slängt burken vet jag inte, men jag kände mig hur som helst träffad. Den fick följa med in och blev förpassad till kärlet för metallavfall.

Roande formulering
I nån av e-tidningarna jag läser hittade jag en roande formulering: ”Men SvD avslöjar att det var en tidigare högt uppsatt chef som i onsdags arresterades för insiderbrott i sitt hem.” Vad säger lagstiftningen om insiderbrott i hemmet kan man undra? Och vilken straffsats tillämpas för dylika brott? 😀

Kulturell aktivitet
I morgon ska jag som omväxling vara kulturell i ett par timmar. Vår Kultur har i år fotografering och fotokonst som tema och den här helgen pågår åboländska fotodagar.

Morgondagens programpunkter är förlagda till Villa Lande som jag har tänkt bevista, mest för att höra proffsens åsikter om de tre bilder jag har skickat in för bedömning, men också för att ta del av ett par programpunkter i övrigt.