8.5 – Vårgöra och annat smått och gott

Vi har fiskat och satt potatis, rosorna är beskurna, bersån möblerad och mjödet är slut, vi har firat fru grannen och jag har avslutat en kundrelation.

Fiskat
Husse gillar som bekant att fiska, så vi har utnyttjat vårt tidigare fiskelov. Med varierande framgång kan tilläggas.

Senaste fiskefänget gav dock bra resultat: Fem fina och lagom stora gäddor. Eller egentligen sex, men en var så liten så den fick växa till sig.

Följaktligen har vi kalasat på fångsten, både som pannstekt och i form av gäddbiffar. Vattenägaren fick givetvis också en fisk som tack för ”vattenlånet”.

Satt potatis
I lördags satte vi sommarpotatis i Tallmo och vinterpotatisen väntar på sin kommande ”begravning”. Jag påminde Husse om att han för inte så länge sen tyckte att han skulle nöja sig med tidigväxt i år, men han tyckte att man kan väl ändra sig (med tanke på sambons friska aptit). Odlingstanden värkte för mycket förstår jag.

Rosorna beskurna
I söndags beskar jag den första rosenbusken och på måndagen de två övriga. Men mycket återstår!

Fast nu är det snart för sent. Med den här värmen växer gräset så det knakar och skuffar i väg löven som vinden elegant förflyttar så jag kan nog ”gena” lite i år också. 🙂

Bersån möblerad och mjödet slut
Söndagens fina väder inspirerade oss till att sommarmöblera bersån och trappan. Det gick mycket snabbare och smidigare än tidigare år tack vare Husses hjälpsamma händer.

Möbleringen avslutades med att inviga bersån. Det sista av mjödet jag gjorde till Valborg fick duga som bubbelvatten.

Husse drack ur sitt glas utan att blinka, men jag tog bara ett par klunkar. ”Men fy f-n!” var det enda jag kunde komma på när jag kände smaken. Kolsyran var obefintlig och jästen hade förbrukat allt socker, så smaken påminde inte ens om mjöd längre.

Syrenerna fick nöjet att avnjuta de sista resterna. Hur Husse lyckades få i sig ett helt glas utan att grimasera fattar jag inte. Fullkomligt vidrigt smakade det! Antagligen var han rädd för att såra mig när jag nu hade gjort mig besväret.

Firat fru grannen
Igår hade fru grannen födelsedag igen. Det händer varje år, men numera går åren så fort så det känns som om det inte var så länge sen senast.

Tiden för firandet hade jag fått helt om bakfoten. ”Efter halv sex” hävdade jag bestämt då Husse frågade vilken tid vi skulle vara där. Så mindes jag hennes inbjudan.

Men när jag kollade, visade det sig att hon hade skrivit ”efter 17”. Det spelade nu ingen roll påpekade hon, man var välkommen när som helst efter 17 och före 24. Tur det! 🙂

Avslutat en kundrelation
Idag har jag avslutat mitt kundförhållande med If. Inte alls för att jag var missnöjd, utan för att se vad vårt lokala försäkringsbolag hade att erbjuda. På S-bankens webbsida kunde man nämligen klicka sig till en offert från LokalTapiola Sydkusten.

Eftersom jag var bekant med försäljaren sen tidigare kändes det ”hemtamt” att boka tid för besök. I eftermiddags gjorde vi upp affären. Dels blev det totala försäkringsbeloppet lägre och dels fick jag mer för pengarna. Och framför allt kan jag få träffa en livs levande människa om jag undrar över nåt!

21.2 – Nyheter och brysselkålsminne

Jag har fått en ny kund, nya bekanta, ny information och har njutit av brysselkål.

Ny kundNy kund
Tidigare i veckan fick jag ett samtal från en före detta kurs­del­ta­ga­re och skolkamrat som bor i en grann­by. Hon behövde hjälp med att minska upplösningen på en del bilder som skulle skickas i väg. Vi kom överens om att jag skulle dyka upp vid 13-snåret i fredags.

Tiden flög i väg… Halv fem masade jag mig äntligen hemåt i snö­blas­ket. I ärlighetens namn ska er­kän­nas att närmare en timme gick åt till social samvaro. Vi hade mycket att prata om över kaffet som hennes man fick order om att bjuda oss på.

Nya bekanta
Vid det här laget är det 93 män i varierande ålder som har besökt min profil på Kontakten. Två av dem har jag kommunicerat med. Fast jag tror att jag redan har skrämt i väg den ena genom att tala om att jag inte är intresserad av vare sig en kärleksrelation eller ett fast förhållande.

Kontakten är nog fel ställe att skaffa sig nya herrbekanta på. Nästan alla vill ha ett fast förhållande och då avses inte en vänskapsrelation misstänker jag. Den återstående kontakten försvinner väl också när vi väl har träffats. Men det var ju kul att testa. 🙂

VattenvårdNy information
Igår eftermiddag var det dags för inhämtning av ny kunskap. Via Vuxeninstitutet anordnade Daphnia en föreläsning om vattenvård och ‑underhåll i Kärra café.

Första halvtimmen underhölls vi med levande musik medan vi drack kaffe, sen tog ekolog Pasi Salmi över. Att så mycket av tiden ägnades åt personlig samhälls- och myndig­hets­kri­tik hade jag inte för­väntat mig. Vattenvården kändes som en bisak.

Till råga på allt slutade datorpresentationen fungera efter den tionde bilden, så det blev mycket ”torrsim”. Fast det kunde ju föreläsaren inte rå för. Teknikstrul råkar vi alla ut för, men det gjorde ju inte saken bättre.

Föreläsningen skulle vara slut kl 17 enligt aviserat program, men ännu 17.30 återstod hälften av pre­sen­ta­tions­bilderna, så jag och några andra avvek. Återstår att se hur den andra och sista före­läs­ningen förlöper?

BrysselkålNjutit av brysselkål
På Udden vankades idag färsk, inhemsk brysselkål. Suveränt gott! Min första bekantskap med bryssel­kål har jag skrivit om för många år sen men jag kör en repris.

Så här var det. Nån gång alldeles i slutet av 50-talet, hur som helst innan jag börjat skolan, fick jag följa med mamma på julbesök hos mormor och (styv)morfar i England.

Till den ugnsstekta kalkonen serverades bland annat brysselkål. Det hade jag aldrig sett eller ens hört talas om tidigare, men redan då var jag ett matvrak som inte skämdes för att ta för mig så jag högg in utan att tveka och tyckte det var gott.

Jag är övertygad om att en del av min begeistring hänger ihop med min rara mormor och det besöket. Plommonpudding, konserverad frukt med kondenserad mjölk, Quality Street-konfekt och Cadbury’s choklad med nötter och russin är andra goda smak­minnen från mina få besök hos mormor och morfar.

7.10 – Innedagar

Igår hade jag skrivbordsarbete och ”mina alger” lever än. Idag har jag träffat en ny kund. Mia tillstår att hon är en godisråtta.

Skrivbordsarbete
Den kalla och friska vinden lockade inte till utevistelse mer än nödvändigt igår så jag tillbringade det mesta av dagen vid skrivbordet och datorn. Fråga inte vad jag gjorde för det har jag redan glömt, men timmarna rann i väg utan problem. Och ingenstans syns några resultat, det är nackdelen med administration. 😦

CyanobakterierMina alger lever än
Dom flesta blågröna algerna (cyanobakterierna) jag hämtade i sjön inför stereoskoptestet lever än. Hur jag vet det? Jo, om jag rör på glaset med vatten som dom ligger i sjunker dom till botten, men kommer om några sekunder upp till ytan igen.

Det är ett utmärkande drag för blågröna alger har vår lokala planktonexpert på Firma Zwerver förklarat för mig. Andra alger kan inte förflytta sig, men det kan dom här.

I glaset finns också några andra organismer (mindre än algerna) som pilar omkring i vattnet ser jag. Dom ska jag undersöka härnäst innan dom svälter ihjäl.

Ny kund
Strax före utsatt tid idag ringde min nya kund på dörrklockan. Han hade utforskat vägen till Udden redan igår tillsammans med sin svärdotter talade han om. Det var nämligen hans svärdotter som hade tipsat honom om att vända sig till mig.

För att skoja med henne mejlade jag och tackade och meddelade att förmedlingsprovisionen kommer att dras av från nästa faktura. I somras pratade vi om att hon behövde datorassistans när tiden så medger, men än så länge har den inte det förstår jag.

DK-logoMin nya kund tyckte jag bodde på en fin plats. Det har han ju alldeles rätt i! Bästa stället på ön och i hela världen för min del. 🙂

Han behövde dels hjälp med att ta bort gamla an­vän­dar­upp­gif­ter på en begagnad mininotebook (med Windows 7 Starter) som han nyligen hade köpt och dels ta i bruk ett mobilt bredband. Meningen var alltså inte att jag skulle städa datorn helt och hållet, men jag tog ändå bort spel- och en del andra program som han sa att han inte använder. Som avslutning laddade jag ner och körde Ccleaner, en smuttig liten gratisprogramvara som raderar skräpfiler och städar registerfilen.

Att installera det mobila bredbandet var ju inte svårt, men dess värre visade det sig att SIM-kortet saknades i modemet. Hur det är möjligt vet jag inte? Inte han heller, han hade köpt det för länge sen sa han. Men han sa sig vara nöjd med hjälpen ändå och tackade flera gånger.

Medan han väntade fick han kaffe. Först tackade han nej, han ville inte uppta min tid, men jag över­talade honom och påpekade att jag inte debiterar för kaffedrickande. Kundservice kallas det.

Mia mäterMia (och matte) är en godisråtta
Idag fick jag mig ett gott skratt. Mia har ett visst läte när hon säger ja. Det tillämpar hon när jag frågar om hon vill gå ut eller ha mat. Däremot aldrig när jag frågar om hon vill ha en puss, hur det nu kommer sig?

Mitt belöningssystem har, som jag nämnt tidigare, övergått till att hon själv avgör när hon har varit duktig. Idag tiggde hon godis utan anledning så jag frågade om hon var en godisråtta? ”Ja” svarade hon genast.

Mest troligt kom det jakande svaret för att hon uppfattade ordet godis, men det fick mig ändå att skratta. Hon tittade lite undrande på mig men var förstås nöjd när hon fick som hon ville. Sådan matte sådan katt och vice versa. 😀

10.11 – Mental och kroppslig föda

Jag vet hur man känner igen en stadsbo, har fått en ny kund, har handlat i blindo och ätit indianmat.

Kännetecken för stadsbor
Av klädseln att döma verkar många stadsbor tro att det alltid är kallt och högvatten ute på landet. Långskaftade gummistövlar och bylsig ylletröja är standardklädsel. Eller klär dom sig möjligen likadant i stan?

Det är så klart praktisk klädsel om man jobbar utomhus, men om man åker ”på byn” behöver man väl inte den utstyrseln annat än om det stormar och hällregnar?

Jag är nog lite småaktig. Folk måste ju få klä sig som dom vill. Men mönstret finns där och åter­kommer har jag märkt.

Ny kund
I eftermidddags styrde jag kosan mot Västanfjärd och Villa Felix. Den ena delägaren och jag hade via mejl kommit överens om att jag skulle dyka upp klockan tre för att hon skulle få välja vykortsmotiv.

Ingen syntes till i receptionen när jag kom in så jag övervägde att ringa på betjäningsklockan, men passade i stället på att klä av mig kappan så länge. Strax efteråt öppnades dörren till ett av rummen och tre damer uppenbarade sig. Damen som gick främst log och nickade så jag tog för givet att hon trodde att jag tillhörde personalen. Jag log lite avmätt tillbaka.

Bland de tre damerna fanns en av mina kursdeltagare som hejade ögonblicket senare. Det är helt och hållet hennes för­tjänst att Villa Felix ville bli ny kund. Hon är nämligen anställd där och hade visat vykorten som hon har köpt av mig, vilket alltså ledde till att jag nu stod där jag stod.

En lång, ung dam med mörklockigt hår sträckte därefter fram handen och presenterade sig som den person jag har kom­municerat med. Äntligen visste jag vem det var jag skulle träffa.

I blindo
På hemvägen svängde jag in till butiken. Just nu är det extrapris kattmat. Nåt annat behövde jag inte. Trodde jag.

Det slog mig medan jag botaniserade i hyllorna att tiderna sannerligen har förändrats. Pesto, mari­nerad vitlök och couscous fanns minsann inte i bybutiken på mosters tid. Dillköttet hade däremot försvunnit ur konservsortimentet.

Min stora shoppingkasse var mer än halvfull när jag var klar. Att handla ”i blindo” utan inköpslista är förkastligt. Dessutom var jag hungrig, vilket är förödande – då åker allt möjligt ätbart ner i varu­korgen. Och halvvägs hemma kom jag på att jag hade glömt att köpa kattmaten! 😦

Indianmat
Bland inköpen låg en förpackning qinoa, en av indianernas favoriter. Det var länge sen jag åt det senast och tyckte det kunde vara gott som omväxling. Eller gott förresten, det smakar inte speciellt mycket, men är klart nyttigare än potatis, pasta eller ris om man får tro dom som säljer det.

Som sällskap till qinoan återupplivade jag rester av en kycklinggryta och lät mig väl smaka. Hunger är onekligen den bästa kryddan.