2.12 – Insändare


Följande text är min insändare i Hufvudstadsbladet och Åbo Underrättelser.

Gammal + sjuk = Värdelös
Så länge vi är någorlunda friska och oavsett ålder klarar oss själva är samhället villigt att bistå. Men när vi passerat 80, är sjuka och både fysiskt och psykiskt nerbrutna, då är vi inget värda längre och har framför allt inget att säga till om. Åtminstone verkar det fungera så i Helsingfors.

VårdSen den 28 oktober har jag på nära håll bevittnat hur en åldring blir behandlad. Efter en och en halv månads sjukhusvistelse ansågs min mor kunna klara sig hemma med hemvårdens hjälp. Efter hand som cell­gifts­be­hand­lingarna har fortsatt, har hon mått allt sämre och blivit allt svagare. Idag är hon akut intagen för tredje gången.

Att hon själv känner att hon inte klarar sig hemma tar man ingen som helst hänsyn till. Rent medi­cinskt bedöms hon vara i till­räck­ligt gott skick. Förmodligen har sjukvården rätt i sin medicinska bedömning, men då frågar man sig varför det inte tas nån hänsyn till hennes psykiska skick och hennes egen bedöm­ning?

Hemvården upplever hon som i det närmaste obefintlig. Man kollar att hon lever två gånger om dagen, i övrigt får hon klara sig själv bäst hon kan. Vilket hon upplever att hon inte gör. Är det rätt att vi automatiskt skall anses vara värdelösa och omyndigförklarade för att vi är gamla, sjuka och svaga?

Situtationen för mig som anhörig är inte mycket bättre. Jag har ingen rätt att ta del av eventuell behandling eller medicinska åtgärder har jag blivit upplyst om när jag har försökt.

Det är förstås möjligt att det här fallet är ett undantag, men det gör inte saken bättre. Med tanke på kommande inbesparingar kan vi utgå från att det blir regel. Institutionsvården är för dyr, så vi ska ”vårdas” hemma, helst tills vi dör – gärna så snart som möjligt.

6 thoughts on “2.12 – Insändare

  1. Förstod inte på en gång att det var din mamma insändaren handlade om, läste inte dom första raderna ordentligt. Det är absolut en stor oro vi får bära som nära anhöriga och ett dåligt samvete som vi egentligen inte ska behöva ha. Va tokig man kan bli på alla besparingar och byråkrati. Mamma ansågs inte ens behöva färdtjänst till affären 89 år gammal, börjar bli lite virrig och har vad är det 5km dit?

    Gilla

    • Nej, även om vi har vissa rättigheter är det upp till oss/de anhöriga att bevaka dem. Och alla inbesparingar drabbat konsekvent de svagaste i samhället, speciellt dom som inte kan göra sin röst hörd, dvs åldringar, sjuka och barn. Ensamstående föräldrar och arbetssökande har det heller inte så lätt. 😦

      Gilla

  2. Så ont det gör mig att höra hur du och din mamma har det just nu. Och upprörande är det för det är tyvärr inte en engångshändelse. Det har jag upplevt på nära håll. Jag är själv snart 59 år gammal, jag har jobbat som distriktssköterska inom hemsjukvården i många år men klarade inte av att se hur de gamla behandlades, denna syn på dem som är 80+, att de inte längre vet vad som är bäst för dem…. Det är såååå respektlöst och jag blir bara så arg. Jag klarade inte av att slåss mot systemet för de gamlas skull, för många magsår var resultatet. Omskolade mig till ingenjör i stället för att rädda min livhank. Och detta var i början på 1990-talet!!!!!!!!!!!!!!!!! Hur illa är det inte nu!!!!!!!!!! Men oj vad jag har tänkt och tänker på dem som är äldre. Har ALDRIG förstått logiken som samhället verkar ha gentemot de äldre. Fick ju se det också när mina egna föräldrar blev äldre och behövde hjälp, de behandlades som barnungar, tilltalades som barnungar. Fy fasen vad arg jag blir!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

    Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att ni kommer nånvart med de bestämmande.

    Sen undrar jag om detta att du inte kan få ta del av den medicinska behandlingen som din mamma fått. Om hon ger sin tillåtelse så ska det inte vara några problem. Det var det då inte då jag kämpade för mina föräldrar. Då hade jag flyttat tillbaka till Finland och det var bara för några år sedan så det borde inte ha ändrats. Nej det kan inte ha gjort det för min kusin i Vanda kämpar just nu för sina föräldrar och vet allt om deras behandlingar.

    Tänker på er och håller alla mina tummar, tar Nanis fyra tassar till hjälp också!

    Gilla

  3. Jag har flera gånger sagt till mina barn att jag är rädd för att bli gammal, sjuk och ensam, ditt inlägg skrämmer mig. Är det verkligen så dåligt att en sjuk gammal människa skall klara att vara ensam 23 timmar i dygnet, för jag kan ju inte tro att hemhjälparen stannar mer än en ½ timme per gång. Hoppas att din mor får mera hjälp och stöd. Kramar till er båda.

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.