21.12 – Oförglömlig julklapp

Igår skedde ett mirakel tack vare förstående, hjälpsamma och effektiva personer.

Vägen till ett mirakel
Igår kväll kom mamma med ambulans från Helsingfors till en av öns bäddavdelningar på vår begäran. ”Tänk om jag fick komma till Dragsfjärd*” sa hon med tårar i ögonen när jag besökte henne senast på sjukhuset i Helsingfors där hon har legat senast sen den 3.12.

SjukvårdAtt verkställa och administrera förflyttningen var inte helt lätt kan jag lugnt påstå, telefonen har gått varm. Vi började med en vårdansökan till äldre­omsorgen i början av december, men mammas skick bedömdes så dåligt att hon behövde plats på en bäddavdelning. Och då är det andra lagar som gäller blev jag upplyst om.

I början på veckan var jag så desperat så jag övervägde att skicka en invalidtaxi och hämta henne till Udden, men insåg att det kunde göra saken värre om jag förbigick regler och paragrafer. Dessutom är Udden inget optimalt ställe om man är i mammas skick.

Jag beslöt att kontakta öns överläkare för att kolla om det överhuvudtaget fanns plats för mamma och förklarade situationen. Han intygade att det fanns plats, men talade om att två villkor måste vara uppfyllda för att en förflyttning skulle kunna ske. Dels en betalningsförbindelse från Helsingfors och dels att hon avstod från spe­cial­sjuk­vård, annars måste vi få en betalningsförbindelse för det också.

Specialsjukvård i mammas fall betyder cellgiftsbehandling, vilket hon absolut inte vill ha längre talade hon om när jag förklarade vad flytten skulle innebära. Nästa steg var att ordna be­tal­nings­för­bin­delsen.

Efter diverse telefonsamtal fick jag namnet på en dam i Helsingfors som handhar långtidsplatser. In­tressant att notera att när jag ringde sjukvårdsväxeln och pratade svenska blev jag bort­kopplad. 😦

För att veta vem som var mottagare av betalningsförbindelsen kontaktade jag en tjänsteman i kom­munen och fick namnet på öns vårdplatsansvariga. Jag ringde henne och gav henne namnet på tjänstemannen i Helsingfors och trodde att ärendet nu skulle ordna sig.

Det visade sig vara fel instans trots allt, men vår vårdplatsansvariga ringde tillbaka och sa att öns över­läkare åtog sig att kontakta sin kollega på sjukhuset där mamma låg. Det här skedde igår på förmiddagen.

AmbulansKlockan halv två ringde socialarbetaren från mammas sjukhus. En riktig pärla för övrigt, hon har varit oerhört vänlig och hjälpsam, dessutom svenskspråkig, vilket förstås har underlättat. Hon talade om att ambulansen skulle ta mamma från Helsingfors till Kimito klockan fyra!

Hon fick antagligen hörsel­skador av mitt glädjetjut i telefonen och mamma var förstås också jätteglad, hon ville ju inget hellre. Överläkaren i Helsingfors hade lämnat ett muntligt löfte om be­tal­nings­för­bin­del­sen till vår överläkare, pappers­excer­sisen skulle ordnas i efterhand.

Jag räknade med att ambulansen skulle vara framme tidigast klockan sex så jag åkte till Kimito och satte mig att vänta. Halv sju kom den.

Jag behöver verkligen inte skämmas för att inte hitta i Helsingfors. Det visade sig att GPSen i ambu­lansen hade minst sagt föråldrade uppgifter om rutten… I stället för att visa den ”normala” vägen, hade den lurat dom till Angelniemi, vilket betydde att dom måste ta färjan över till ön. Jisses Amalia.

Mamma såg ännu mindre och tunnare ut sen jag såg henne senast, men när hon fick syn på mig lyste hon upp och sa: ”Är du här?”. Hon blev installerad i ett isoleringsrum för att eventuella sjuk­hus­bak­te­rier inte skulle spridas och jag plockade fram hennes tillhörigheter.

”Tänk att jag är här” sa hon med ett förnöjt småleende och tillade: ”Undrar hur länge jag får stanna?”. Stackars mamma, hon verkade tro att hon måste tillbaka till Helsingfors efter ett tag. Jag för­klarade att hon skulle stanna här i och med att hon har en långtidsplats, men jag vet inte om hon uppfattade det riktigt. Jag ska förklara en gång till när jag besöker henne i morgon.

Ett stort och innerligt tack till alla inblandade för den överlägset bästa julklappen någonsin! 🙂

* Dragsfjärd och Kimito är förstås inte samma ställe, men tillräckligt nära i det här fallet.