Temperaturen har för min del passerat tolerabel de senaste två veckorna – allt över 25° är för mycket. Minsta kroppsansträngning har resulterat i svettfloder. Men nu har min kropp tydligen vant sig eller så berodde det på dagens friska vindar?
Jag tackar min smala lycka att jag inte bor i USA eller Kanada! Där borta har dom nästan 50° varmt!
Att svalka sig i sjön är inte att tänka på, vattnet var i dag 27° varmt i vår strand, dvs lika varmt som i skuggan. Husse hävdar visserligen att det ändå svalkar lite grann, men det är i så fall synnerligen kortvarigt.
På eftermiddagarna är det skugga i stranden, så jag bestämde mig för att göra lite nytta. Stigen fram till bryggan har blivit allt smalare efter hand som växtligheten ökat och ”gästhamnen” har blivit alltmer svårtillgänglig.
Dumt nog hade jag inte crocsen på mig när jag vadade ut i vattnet. Att stiga på avklippta vasstrån är inte särdeles behagligt. Eftersom vattnet var grumligt av min framfart såg jag dom inte.
Plötsligt kände jag klor som kröp över ena foten. Det fick mig att raskt flytta på den. Troligen en kräfta som tyckte jag var i vägen. Eller så trodde den att foten var nåt ätbart. 😄
Jag hade sällskap av diverse insekter. Nyckelpigor, larver och sländor. Och bromsar förstås. En av dom största modellerna landade på armen, men kom lyckligtvis på bättre tankar strax innan jag drämde till den. En mindre släkting hann däremot ge mig ett bett.
Blessyrerna blev trots allt minimala. Bara ett torrt vasstrå som stack hål på skinnet och ett par skärsår av vassbladen förutom bromsbettet.
När jag var klar med röjningen tog jag i tu med vasshögen som Husse drog i land för länge sen. Nu var den knastertorr och lätt att flytta bort. Vinden hjälpte till att få högarna att landa där det var tänkt.
I vattnet intill stora alen låg en del som också behövde bärgas. Bland annat hornsärv upptäckte jag. En lurig vattenväxt som saknar rötter och förflyttar sig med vågkraft. Tidvis invaderar den våra stränder i enorma sjok.
Jag lämnade kvar verktygen i stranden i fall jag fortfarande är inspirerad i morgon. Det finns gott om nya vasskott att klippa ner.
Jag hatar bromsar, man blir aldrig av med dem. De surrar kring huvudet, biter när man minst anar det. Ett dopp är alltid skönt och svalkande även om vattnet är i varmaste laget. Om man inte torkar sig utan låter sig lufttorkas kan man ändå uppnå en viss lindring. tycker jag…
GillaGillad av 1 person