Shortsväder, syrenröjning och curlingmatte

Shortsväder
Senaste dagarna har vi haft shortsväder. Ännu sent på eftermiddagen härom dagen visade ”pessi­mist­termometern” 19 °. Inte alls illa så här års. 😊

Syrenröjning
Husse har uträttat storverk. I går kapade han dom gamla syrenerna vid husgaveln ner mot sjön och började flisa allt som gick att flisa. Fliset har han brett ut i ett dike som han tycker kan täckas igen. I dag fortsatte han och avslutade med att bära upp stammarna som ska huggas till ved.

Jobbet i sig var inte tungt tyckte han, men i gassande sol blev det synnerligen svettigt. Jag försökte påpeka att man kan dela upp arbetet på flera dar, men det klingade för döva öron.

För min del bestod arbetet i att putsa. Bland annat invid husväggen för att buskarna inte ska ligga mot sockeln och väggen, dels vid uthuset och en del andra ställen där grönskan började bli påträngande.

På Udden trivs syrenerna alldeles utmärkt och växer på ett flertal ställen på tomten. Som jag nämnt tidigare hyser jag nån slags hat-kärlek till dom. Så länge dom blommar, är täta och fina är dom helt OK, men när dom sprider sig hejvilt eller blir gamla och glesa gillar jag dom inte.

Curlingmatte
Alla som känner mig eller läser bloggen vet att jag är en riktig fjaskmatte. I söndags tyckte Husse att måttet var mer än rågat.

Vi var bjudna på middag till sommargrannen psykologen halv sex och gav oss av i god tid. Jag sa ”kommer snart” som vanligt till Mia där hon satt uppe på backkrönet.

Det fick till följd att hon började följa efter oss, men stannade nedanför backen. Så snart vi försvann utom synhåll började hon beklaga sig högljutt i diverse tonarter. Det skar i hjärtat på mig, men Husse hävdade bestämt att hon snart skulle ge upp och gå hem tillbaka.

Men si det gjorde hon inte. Efter ett par hundra meter stod jag inte ut längre. Husse sa några väl valda ord om det, men jag vände om och bar henne tills vi kom i kapp Husse som hade stannat och pratade med sommargrannens granne.

Den fortsatta färden var inte lång, men synnerligen långsam för Mias del. Till råga på allt kom det en bil som hon måste hoppa undan för. Efter det satte hon sig på vägen och beklagade sig så snart jag försvann ur synhåll.

Alltså vände jag om och hämtade henne igen. ”Kom nu, maten kallnar säger värdinnan” hörde jag Husse ropa. När vi väl kom in visade det sig att vi var en kvart försenade. Det var värdinnan förstås inte så glad för. Lyckligtvis godtog hon min ursäkt som jag SMSade dan därpå då jag tackade för senast.

Hos sommargrannen har Mia varit tidigare, så väl där gick allt bra när hon fått kolla runt lite. Efter en stund ville hon gå ut, så jag släppte ut henne.

Husse var säker på att hon skulle gå hem tillbaka men det var jag bombis på att hon inte skulle. När hon väl vet var matte är, väntar hon snällt tills det är dags att gå hem. Vilket hon också gjorde. Direkt när vi var på väg dök hon upp i köket.

”Felet” är att jag ända sen hon var liten har vant henne vid att få följa med om jag går till fots. Tar jag bilen stannar hon hemma. Så i fortsättningen gäller bil om hon råkar vara ute när vi ska i väg. Oavsett hur nära väg det är!

Juni & juli i bilder

Kom på att jag hade glömt att ladda upp bilder för maj, juni och juli till mitt webbalbum. Maj känns ganska avlägset, men här hittar du junibilderna:
https://photos.app.goo.gl/FvU7q6xVRmhdkkZr8
och här är julibilderna: https://photos.app.goo.gl/LWSiCkLzvmvbgZc39

(Klicka på en bild för att se den i större storlek. För att gilla eller kommentera krävs att du loggar in på ditt Googlekonto om du har ett.)

Skönt

Svaret på blodanalysen (se föregående inlägg) kom faktiskt på lördagen. Veterinären konstaterade att inga värden var alarmerande på nåt sätt. Värdet på vita blodkroppar var dock under det normala, vilket jag tolkade så att Mia hade en infektion av nåt slag.

Enligt veterinärens råd skulle jag genast börja ge henne antibiotika. Men eftersom jag bara hade en liten mängd hemma och det var helg, så väntade jag till kvällen.

Klockan tre på natten mellan lördag och söndag hoppade hon upp i sängen, la sig mellan oss och spann för fulla muggar. Det hade hon inte gjort på nästan en vecka, så vi blev förstås jätteglada.

Sen dess har det bara gått framåt. Hon äter, dricker, går på toa och tigger mat precis som tidigare. Oändligt skönt att se henne i form igen! 🥰

I helgen hade vi ”sommarskrivkurs”. Det kändes inge’ bra att åka i väg på lördag eftermiddag (vi började 15.00), men jag kunde ju inget göra för att Mia skulle må bättre, så jag litade på att Husse skulle höra av sig om läget förvärrades.

På söndagen visste jag ju att hon mådde mycket bättre, men ringde ändå på lunchpausen för att kolla läget. Mia satt i Husses famn meddelade han och talade om att getingarna hade hittat/gjort ett nytt hål och försökt sig på ett nytt anfall. Med mera tejp hade han kväst invasionen.

Kolonin dör så småningom men med tanke på att drottningen övervintrar på frostfri plats, kan vi räkna med att hon bor kvar i vinter och bildar en ny koloni i vår om vi inte kan bli av med henne på nåt sätt. Raid-burken ligger nära till hands igen.

Resten av veckan är helt tom för min del. Husse har ett tand­läkar­besök, men inget annat inbokat han heller så det känns som rena semestern. Det känns verkligen skönt! 😊

Eländes elände

Mia är konvalescent igen. Sen i onsdags kväll har hon mått jättedåligt. Efter kräkningarna sent på onsdag kväll trodde jag hon skulle repa sig i fall hon ätit nåt olämpligt, men så enkelt var det inte. Eftersom jag upptäckte spolmaskar i spyorna fick hon maskmedel följande dag.

På torsdag förmiddag åt hon lite grann, men har varken druckit eller varit på sin innetoa. Eventuellt har hon uträttat sina behov utomhus eftersom hon mest legat ute.

I morse ringde jag veterinären och fick tid till i dag 12.30. Nu är hon groggy på grund av det lugnande medlet hon fick, men har ätit lite grann.

Veterinären tog temp, blodprov och gav henne dropp, men kunde inte hitta orsaken till hennes tillstånd. Han påpekade att hon var för fet för att kunna komma åt att trycka på hennes inre organ. (Helt och hållet mattes fel.)

I samråd med veterinären gav jag henne en första dos paraffinolja när vi kom hem i fall hon har för­stopp­ning igen. Blodprovet har gått i väg till ett labb (i Kuopio!) för analys och svaret kommer för­hopp­ningsvis redan i morgon.

Ett annat elände inträffade i går kväll. Plötsligt var vi omgivna av getingar i köket. Efter att ha släppt ut ett tjugotal upptäckte Husse varifrån dom kom.

Under väggfästet till gardinstången i köket fanns ett litet hål som snabbt fylldes på med nya getingar. Det förklarar prasslet och alla konstiga ljud som hörts i sommar. Dom har alltså sitt bo i innerväggen!

Snabbast möjligt pillade jag dit en bit häftmassa. Som hämnd fick vi var sitt stick. Husse fick ett mellan ögonbrynen och jag fick ett på överarmen. Tur att det finns Etono!

Eftersom mängden getingar blev övermäktig tog jag till slut till Raidflaskan trots att det bar mig emot. Prasslet i väggen fortsätter, så i dag klistrade jag tejp över häftmassan. Men antagligen är dom fullt sysselsatta med att göra ett nytt hål innan säsongen är slut. ☹

Larvigt

Den 23.7 skrev jag om en larv i min krukros. Fram till den 29.7 växte den, frodades och lät sig beundras, men efter det har den inte synts till längre. Har den tröttnat på rosblad, blivit en fjäril eller mat åt nån?

För ett par dar sen spanade jag in en annan larv, en blivande gräsulv. Den höll som synes till på marken och verkade ha bråttom. 😉

Hömånadsslut

Hömånaden avslutades med tandläkarbesök, en artikel, frissa, ett par visiter och en tillställning på hem­bygdsgården.

Om tandläkarbesöken finns inget intressant att förtälja, annat än att de två små hålen lagades. Jag misstänker att det är få som gillar att gå till tandläkaren. När jag kom hem, la jag sista handen vid en artikel och skickade i väg den till tidningen.

Besöket hos frissan är desto intressantare. Jag har visserligen haft kort hår sen mitten på 70-talet, men inte så här kort. Jag lyckades rubba frissans normala lugn med min beställning.

Nacken trimmades som vanligt med sex millimeters bettet, sen bad jag henne demonstrera resultatet av nio millimeters dito. Sen sa jag att hon fick ta av allt hår med tolv millimeters bettet. ”Allt?!” utbrast hon med stora ögon.

Jag bekräftade att hon hört rätt och såg testarna falla till golvet i snabb takt. Oj, vad skönt! Jag blir inte rufsig i håret när det blåser, sparar schampo och sliter inte på kammar eller borstar. För att inte tala om tiden jag sparar genom att inte behöva fixa och dona med frisyren innan jag ska i väg nånstans.

På onsdags- och torsdagskväll var vi på visit hos bekanta i närområdet, men fredagen var ”hemmadag” för min del. Det innebar en grundligare städning i köket och två nytvättade mattor som Husse hämtade från tvätten.

Eftersom jag var i städtagen blev tvättmaskinen också tömd. Tack vare sol och friska vindar torkade tvätten på nolltid.

På lördagen var det dags för hem­bygds­före­ningens första aktivitet för i år. Nuvarande restriktioner med­gav tillfället som sträckte sig från 11-15. Redan klockan åtta var Husse på plats för att ta emot och assistera vår tillkallade expert som skulle bygga den nya gärdsgården inför publik.

Halv tio anslöt jag och styrelsemedlemmen som ansvarade för kaffetilltugget. Hon hade bakat bullar och en blåbärspaj av årets blåbär. Vi hade räknat med max 20 personer, vilket var ganska bra gissat. 17 blev det, vilket vi var fullt nöjda med.

Hon hade också kokat soppa till arbetsfolket. Den var mycket uppskattad, i synnerhet av gärdsgårds­byggaren. För hans del blev det en tolv timmars dag om man räknade med restiden, så han behövde verkligen få i sig lite energitillskott.

Strax före fyra hade jag städat undan det sista och åkte hem. Husse och gärdsgårdsbyggaren blev kvar, eftersom det återstod lite arbete innan gärdsgården var komplett. En timme senare kom Husse hem, så det blev en lång dag för honom också.

I mina ögon finns det inget staket som är vackrare än en gärdsgård gjord på gammalt vis. Men få anar hur mycket arbete den kräver, allt från material till själva konstruktionen.