Hömånadsslut

Hömånaden avslutades med tandläkarbesök, en artikel, frissa, ett par visiter och en tillställning på hem­bygdsgården.

Om tandläkarbesöken finns inget intressant att förtälja, annat än att de två små hålen lagades. Jag misstänker att det är få som gillar att gå till tandläkaren. När jag kom hem, la jag sista handen vid en artikel och skickade i väg den till tidningen.

Besöket hos frissan är desto intressantare. Jag har visserligen haft kort hår sen mitten på 70-talet, men inte så här kort. Jag lyckades rubba frissans normala lugn med min beställning.

Nacken trimmades som vanligt med sex millimeters bettet, sen bad jag henne demonstrera resultatet av nio millimeters dito. Sen sa jag att hon fick ta av allt hår med tolv millimeters bettet. ”Allt?!” utbrast hon med stora ögon.

Jag bekräftade att hon hört rätt och såg testarna falla till golvet i snabb takt. Oj, vad skönt! Jag blir inte rufsig i håret när det blåser, sparar schampo och sliter inte på kammar eller borstar. För att inte tala om tiden jag sparar genom att inte behöva fixa och dona med frisyren innan jag ska i väg nånstans.

På onsdags- och torsdagskväll var vi på visit hos bekanta i närområdet, men fredagen var ”hemmadag” för min del. Det innebar en grundligare städning i köket och två nytvättade mattor som Husse hämtade från tvätten.

Eftersom jag var i städtagen blev tvättmaskinen också tömd. Tack vare sol och friska vindar torkade tvätten på nolltid.

På lördagen var det dags för hem­bygds­före­ningens första aktivitet för i år. Nuvarande restriktioner med­gav tillfället som sträckte sig från 11-15. Redan klockan åtta var Husse på plats för att ta emot och assistera vår tillkallade expert som skulle bygga den nya gärdsgården inför publik.

Halv tio anslöt jag och styrelsemedlemmen som ansvarade för kaffetilltugget. Hon hade bakat bullar och en blåbärspaj av årets blåbär. Vi hade räknat med max 20 personer, vilket var ganska bra gissat. 17 blev det, vilket vi var fullt nöjda med.

Hon hade också kokat soppa till arbetsfolket. Den var mycket uppskattad, i synnerhet av gärdsgårds­byggaren. För hans del blev det en tolv timmars dag om man räknade med restiden, så han behövde verkligen få i sig lite energitillskott.

Strax före fyra hade jag städat undan det sista och åkte hem. Husse och gärdsgårdsbyggaren blev kvar, eftersom det återstod lite arbete innan gärdsgården var komplett. En timme senare kom Husse hem, så det blev en lång dag för honom också.

I mina ögon finns det inget staket som är vackrare än en gärdsgård gjord på gammalt vis. Men få anar hur mycket arbete den kräver, allt från material till själva konstruktionen.