Teknikens under

I går gjorde jag slag i saken. Jag investerade i en (rosa) eltandborste. Det har både hygienisten och ”käftis” tjatat om ganska länge, trots att hygienisten har konstaterat att mina tänder är väl rengjorda.

Före läggdags var det då läge att prova den. Jag började med att göra som Husse, gegga ut tandkrämen på tänderna innan jag startade underverket.

Min teknik visade sig ändå bristfällig. Badrumsspegeln fylldes snabbt av tandkrämsprickar. Hur mycket som flög omkring hann jag inte observera. Lärdom: Håll munnen så stängd som möjligt.

Nu förstår jag varför Husse säger att han inte hör nåt när han borstar tänderna. Oväsendet och vibra­tio­nerna var nästan i klass med en bergborr och det kändes som om det inte var långt kvar till hjärn­skakning.

Just då kom jag inte på att testa den andra hastigheten. Enligt instruktionshäftet har tandborsten nämligen två hastigheter. Frågan är vad som händer då? Ändå mer tandkräm som flyger omkring?

Som avslutning borstade jag en del ställen med den vanliga tandborsten. Det kändes som om jag inte hade kommit åt överallt med nymodigheten, men jag får väl träna.

”De första tandborstarna som liknar de vi använder idag gjordes i Kina 1498. De tillverkades av bambu eller ben och försågs med borst från vildsvin” läser jag på Tekniska museets sajt. Före det tuggade man på kvistar av tandborstträdet (Salvadora persica).

Ett verkligt tekniskt under inträffade på väg hem från tandläkaren. På displayen i bilen såg jag helt plötsligt temperaturen! Som mest visade den 29,2°.

I flera år har den bara visat en streckad linje. Servicekillarna talade om att det går att byta termostat, men jag tyckte att jag gott kunde bespara mig den utgiften.

Frågan är om det är värmen som fått i gång den igen? Och i så fall kanske den dör på nytt när det blir kallt? ”Den som äter lever får se”, för att citera en före detta kollega.