Jag har fått hamnhyra, stegat upp gräsmattan, tagit till reserven, gjort mig skyldig till tortyr och lämnat ett bidrag.

Hamnhyra
I söndags kom sommargrannen psykologen in och beskyllde mig för att ha öst hennes båt. Jag er­kände genast. I handen höll hon en plastask med rostfria skruvar och undrade om det var dom jag ville ha? Nytt erkännande: ”Jag har redan tagit dom.”

I samband med att hon fick sin trappa till bastun blev det mesta av 90 mm skruvarna över så jag föreslog att jag kunde köpa dom om hon inte behövde dom. Men jag talade alltså inte om att jag redan hade lagt rabarber på dom i förvissing om att hon säkert skulle avstå från dom. 15 € var jag villigt att betala.

När vi hade rett ut saken och jag gick för att hämta plånboken började hon protestera. Hon ville abso­lut inte ha nån ersättning, det kunde jag betrakta som hamnhyra. Definitivt första gången jag har fått betalning i skruvar. 🙂

Stegat upp gräsmattan
I måndags var det dags att stega upp gräsmattan igen. Som sällskap hade jag dels lilla och dels stora gräsklipparen. Dess värre har jag kommit i ofas när det gäller klippningen. Jag brukar ju dela upp den på två omgångar, men av nån anledning har jag kommit av mig med det, så det tog sina modiga timmar.

Det märktes att kniven var nyvässt på den stora. Igår SMSade jag till herr grannen junior och talade om att han kan räkna mig som stamkund i fortsättningen.

Tagit till reserven
Igår fick jag ta till reserven, tvättlinan räckte inte till. Nån gång i fjol (se inlägg 2.4.2014) fick jag syn på en hop­fällbar torkställning i Klingels katalog och slog genast till. Igår invigde jag den således och kunde konstatera att det är ett utomordentligt bra köp!

Skyldig till tortyr
Det värsta jag vet är oskyldiga varelser som lider… Det spelar ingen roll på hur många ben dom går eller om dom inte alls går som i det här fallet.

På grund av mitt teflonminne hade jag glömt att jag slängde i katsan utanför bryggänden för ett par dar sen. Igår kom jag plötsligt i håg den och gick genast ner till stranden för att ta rätt på den.

Det första jag fick syn på var en maffig, men likstel gädda. Den hade förstås lockats av att se mat simma omkring där inne. Den hade sällskap av en hög småabborrar, sarv och mört som till skillnad från gäddan fortfarande sprattlade livligt.

Stackars gädda. 😦 Mitt fiske var avsett att minska på småfiskarna, inte rovfisken, och framför allt inte att plåga den till döds!

Lämnat ett bidrag
Idag var det laxsoppa och loppis-dag i Labbnäs. Jag var ovanligt tvehågsen den här gången. Skulle jag åka eller inte? Till slut bestämde jag att jag var hungrig och svängde in på Labbnäsvägen. Laxsoppan är jättegod och rabarberpajen är minsann inte fy skam den heller!

Matkvittot hade nr 198 så besökarna var minst lika många som vanligt. Vid ett av borden såg jag före detta grannen och El-Tigerns fru så jag frågade om jag fick göra dom sällskap. Det fick jag.

Efter maten köpte jag tre (nit)lotter och tog en snabbrunda i loppisstallet, men eftersom jag inte hade mer kontanter behövde jag inte köpa nåt. Jag såg förresten inget som frestade mig heller, men det kändes bra att ändå ha lämnat ett litet bidrag till en av våra lokala aktörer.