Dagens bekantskap

Insekt

Idag hade den här gynnaren förirrat sig in på trappmattan. Trots att jag var i farten med kvasten låg den lugnt kvar. Möjligen en rörbagge av nåt slag?

Tillägg 1.7: En lövträdlöpare (Rhagium mordax) som tillhör släktet långhorningar har jag kommit fram till efter lite googlande.

Aldrig för många?

Örhängen och ringar kan man väl aldrig få för många av? Åtminstone inte om man är funtad som jag. 😀

Idag tittade jag in till Rosala Handelsbod på nya adressen och fick syn på Design Mervis alster. För många, många år sen såg jag dom första gafflarna och skedarna som var omgjorda till smycken i en affär i Stockholm och blev stormförtjust, men köpte inget. Numera finns det många som har anammat idén.

Idag slog jag till och investerade i två skedrester. Visst är dom läckra?

 Örhängen

28.6 – Sopor och annat  

Soptunnan är påfylld, en myra har hämnats, protokollet är godkänt, jag har bjudit på matrester och ”cementkaka”.

SophusSoptunnan påfylld
Jag brukar samla på mig högst fyra-fem soppåsar innan jag går med dom till soptunnan, men i fredags hade jag överträffat mig själv. Mitt ”rosa under” till skottkärra behövdes för transporten av alla kollin.

Soptunnan var redan välfylld, så när jag hade lämpat av alla påsar gick locket inte längre att stänga. Men det gör kanske inget, tunnan står ju i ett eget litet hus tack vare herr grannens snickarglädje.

Myrans hämnd
Då jag ställde in skottkärran i boden igen kände jag nåt som ilsket nöp mig på insidan av låret. Av med shortsen och inspektion på stört. En svartmyra hade tagit ett stadigt grepp om huden och ville inte ge sig förrän jag förintade den. Troligen en hämnd för att honung­ser­ve­rin­gen har upphört i bad­rummet. 😉

Protokollet godkänt
Igår handhälsade jag tre gånger på väglagets ordförande. Dels före årsmötet och dels när han kom till Udden för att kontrolläsa och skriva under protokollet.

HandslagNär årsmötet var överstökat hade solen gått i moln så jag beslöt att skriva protokollet på direkten för att få ledig söndag. Det torde vara personbästa när det gäller snabb protokolleverans. Klockan sex SMSade jag till ordföranden att protokollet var klart och en halv timme senare dök han upp.

Efter ett par justeringar skrev han under och tog med sig protokollet till den ena justeraren. Sen tog vi varandra i hand för tredje gången och jag önskade honom och hans fru en trevlig havsvistelse.

Uppvärmda rester och ”cementkaka”
På förmiddagen idag fick jag en ypperlig idé. Dels kändes det som om det var länge sen jag träffade före detta grannen senast och dels fanns det gott om kålgryta kvar. Alltså ringde jag och erbjöd henne uppvärmda rester.

Hon hade inget annat program inbokat och tackade ja. ”Vilken tid ska jag komma?” undrade hon. Jag talade om att det i så fall kunde bli efter siktdjupsmätningen, dvs vid tre-snåret. Det är flera timmar efter hennes ordinarie mattid har jag för mig, men hon protesterade inte, snäll som hon är.

Då hon kom fick hon välja om hon ville äta ute i bersån eller i köket. Solen sken från klarblå, molnfri himmel så valet föll på bersån.

Birgit i bersånEfter maten satt vi kvar och pratade en stund innan jag serverade kaffe och resten av ”cementkakan” som jag gjorde i torsdags. I fredags fick Vik Husse fick också av den och konstaterade att det krävdes kniv och gaffel för att hantera den. Stämjärn hade kanske också varit på sin plats.

Enligt receptet ska persikopajen serveras ljummen, vilket förstås innebär att den är lättare att han­te­ra, men nu serverades den kylskåpskall, vilket alltså hade vissa följder. Men både Vik Husse, dagens gäst och jag lyckades få i oss den. Men nästa gång ska jag täcka över den medan den ännu är varm så att den förhoppningsvis mjuknar, alternativt värma den före servering.

Risken är förstås att kommande gäster tackar nej till paj i fortsättningen… 😀

(Bilden publicerad med personens tillåtelse)

Bra att ha-besök

Idag hade jag ett sånt där ”bra att ha karl”-besök igen. Vid ett tidigare tillfälle kommenterade Vik Husse det genommurkna virket på ena trappräcket och erbjöd sig vänligt nog att åtgärda saken. Det gjorde han idag med den äran.

Det murkna virket ersattes med ingenting och mittstolpen ansåg Uddmor överflödig. Det är värt att notera att vänstra hörnet på den nya tvärbalken är snyggt avfasad för att jag inte ska slå hål i huv’et ifall jag somnar i stolen som ska stå intill. Hjärtligt tack än en gång! 🙂

Så här såg det ut innan…
Före… och så här ser det ut nu:
EfterSå småningom ska dom nya delarna förstås få samma gröna färg som innan.

25.6 – Kortspel, nattligt äventyr och annat

Jag har städat dasset, förlorat i kortspel, haft en nattgäst, plockat rosor och varit huslig.

GetingboStädat dasset
I förrgår städade jag dasset. I regel brukar jag göra det i slutet av maj, men på grund av väderlek och kyla har inspirationen inte infunnit sig förrän nu. Dessutom fuskade jag i år, det fick räcka med en omgång med piassa­va­kvasten. Att dra ut dammsugare och skarvsladd kändes motigt.

Det gamla geting­boet som har hängt där sen 2013 fick dock stryka på foten. Fascinerande vilken möda dom små liven lägger ner bara för en sommar.

Förlorat i kortspel
För snart ett år sen spelade jag ”marjas” senast och förlorade. Igår var det dags igen. Men det var ganska jämnt spel ända till slutet. Min motspelare stod på 11 och jag på 10 inför avgörandet.

Med tanke på att jag spelar högst ett par gånger per år och min motspelare flera gånger per vecka ser jag inte förlusten som särskilt neslig. Träning ger färdighet också i det här fallet. Jag kan i alla fall skylla på det. 😉

Nattgäst
Under tiden som vi spelade kort igår kväll hörde jag Mia rumstera i verandan och öppnade dörren för att kolla vad som stod på. Det var himla dumt. In genom dörren sprang en skogsmus i full karriär för att undkomma sin fiende.

SkogsmusFienden följde givetvis efter, men musen hann in under vedspisen. Mia var på god väg att fånga den, men då kom den smarta musen på att klättra upp på baksidan av spisen. Efter kortspelet försökte jag bistå i jakten ett tag, men musen överlistade mig också.

Halv sju i morse väcktes jag av ett välbekant nödrop. Musen hade vågat sig fram och råkat ut för Mias tänder. Men hon släppte den dumt nog, vilket innebar att den hittade ett nytt oåtkomligt gömställe och Mia föredrog att gå ut ett tag. Men hon kom igen så småningom och exakt 12 minuter över 12 avslutades jakten äntligen 1-0 till Mia.

Plockat rosor
Först nu är bondrosorna på väg att slå ut. Efter att ha öst båtarna och plockat bort vissna blommor från rhododendron, plockade jag en liten bukett som pryder köksbordet. Dom står sig visserligen inte så länge, men ett litet tag får man njuta av den ljuvliga doften.

Huslig
Eftermiddagen har gått i huslighetens tecken som omväxling. Fru grannen trodde knappt sina ögon när hon tittade in och fann mig i matlagningstagen. Jag längtade efter kålgryta och persikopaj med vaniljsås så det fick det bli. 🙂

Det innebär att jag får äta kålgryta en vecka framåt om jag inte fryser in en del. Lyckligtvis blir den inte sämre av att frysas.

23.6 – Från sopor till fågelskri

Sopberget är avlämnat, vaccinationen verkställd, tvätten torr och vädret är opålitligt. Jag undrar vem som skriker?

Sopfritt
Vid lunchtid igår åkte jag i väg till sopstationen med mitt lass. Mest plast som vanligt, vilket innebar klassificering som ”energiavfall” och en avgift på 9 €. Men gärna det bara jag blev av med högarna.

Vaccinering verkställd
I morse hade vi tid hos veterinären kl 7.45. Jag hade för mig att Mia skulle ha sin vaccination mot kattflunsa senast den 1 juli men när jag kollade hennes vaccinationskort, visade det sig att hon fick den redan 11 mars i fjol så det var drygt tre månader över tiden.

Mia njuterDet gjorde inget sa veterinären. Hon påpekade också att det räcker att vaccinera vuxna katter vartannat eller vart tredje år. Det har hon bestämt talat om tidigare, men det hade jag förstås glömt. Fast i och med hennes svaga immunförsvar (= allergin) kanske det ändå är bra att hon fick den.

Att vara instängd i bur och åka bil var som vanligt en pärs, men oj vad lycklig hon var när vi kom hem tillbaka! Hon förnyade genast alla doftmarkeringar, jamade belåtet och spann högljutt.

Tvätten torr
Dagen bjöd på strålande sommarväder. Bäst att passa på tyckte jag och laddade tvättmaskinen. Då tvätten var upphängd och lunchen uppäten, la jag mig i hammocken och tittade på när den torkade. 😉

Opålitligt väder
Vädret är minst sagt omväxlande. Sol, regn, sol och regn igen. Idag var inget undantag. Efter den vackra och ovanligt varma inledningen drog molnen ihop sig sent på eftermiddagen och ett par timmar senare regnade det. Igår var det tvärtom.

ÅskvarningNärmaste dygnet hotar den lokala prognosen dessutom med våldsamt åskväder, vilket verkligen inte gör saken bättre!

Vem skriker?
Jag blir inte klok på vilken fågel det är som skriker dag ut och dag in? I söndags såg jag två korpar på Långholmsudden, men dom har inte sånt ljud.

Möjligen kan det vara en gråhäger, men jag begriper inte varför den måste hålla låda jämnt och ständigt? Jag har också svårt att lokalisera ljudet. Nånstans mot öster håller den till, vad det nu är för nåt?

Nykläckt

Igår träffade jag på en nykläckt slända som satt i solen på bryggan och torkade vingarna. Sländor tillhör också mina favoritinsekter. 🙂

Slända 1

Slända 2

21.6 – Midsommarpyssel och premiärer

Kniven är vass igen, jag har vaga minnen, haft arbetsdag och fyra premiärer.

GräsklipparknivarKniven vass
Till glädje för mig och många andra, slutade det regna efter lunch på midsommarafton och solen började titta fram. Nästan med solen kom herr grannen junior. Han hade lovat slipa kniven till stora gräs­klipparen och efter en kort stund var han tillbaka med den i nyvässt version. Suveränt med också unga män som är händiga. 🙂

Vaga minnen
Midsommardagen började regnfritt minns jag bestämt. När jag gick omkring med kameran på för­middagen såg jag att sommargrannen var i farten med att klippa häcken så jag knallade fram till henne för att byta några ord.

Enda arbetsredskapet hon hade var en sekatör, så jag erbjöd henne att låna min grentång i stället. Men hon hann inte värst långt innan regnet avbröt arbetet och sen regnade det resten av dan.

Jag minns också att jag serverade glass till en besökare efter lunch och att jag diskade. Det var slut på rena reskedar igen. Antagligen åt jag också, men i övrigt kommer jag inte ihåg vad jag pysslade med? Troligen inget viktigt.

Arbetsdag
I morse vaknade vi till strålande sol som faktiskt har förgyllt vår tillvaro hela dan och termometern orkade upp till hela 18° på eftermiddagen. Redan kl 9 påminde Outlook om att jag skulle lasta bilen med sopor och en timme senare var jag i full gång.

SoporDet var ju inte så enkelt som det lät. Dels var inte alla sopor nerstoppade i sopsäckar än och dels behövde jag städa och få ordning i boden. Framåt halv två var jag klar. Då var det gott om svängrum i boden och Silverpilen var full­prop­pad med sopor.

Sommargrannen psykologen kom farande på cykel medan jag tog igen mig en stund. Hon ville prompt ta en simtur. Skönt påstod hon till råga på allt att det var och gissade att vattentemperaturen låg på 17 grader. Oavsett antalet är det långt till min badtemperatur!

Fyra premiärer
Resten av dagen bjöd på fyra premiärer, två synnerligen angenäma: Säsongens första roddtur, ankring, siktdjupsmätning och kvarta i hammocken.

Sommargrannen psykologen hade vänligt nog öst min båt också såg jag när jag kom ner till stranden med bänkar och åror. Inom några minuter var Mia på plats för att kolla vad jag hade för mig.

AnkareNär jag hade ställt båten i ordning och rodde ut på sjön satte hon sig på bryggänden men konstigt nog sa hon inte ett smack den här gången. Alla tidigare år har hon suttit och jamat ända tills jag nått Hästholmen. Hon kanske äntligen har fattat att jag snart kommer tillbaka som jag lovat?

Utanför Långholmsudden släppte jag ner ankaret som jag fick av Siris matte i höstas. Vinden var ganska svag idag, men innan jag har sänkt ner och tagit upp secchiskivan igen hinner båten driva rätt långt om jag inte ankrar.

Dagens siktdjup blev 3,06 m. Det är ett bra värde för vår sjö och tyder på att vattnet är ganska klart.

Som vanligt väntade Mia i stranden tills jag kom tillbaka. Min lilla utflykt hade tagit högst 20 minuter.

Efter det ”intog” jag hammocken och en stund senare hoppade Mia upp och la sig på mina lår. Hon värmde skönt, linne och shorts kändes nog så svalt i skuggan under taket, men jag ville inte störa henne så jag låg kvar och somnade jag också efter ett tag. Det kändes som en riktig sommardag! 🙂

Hammock

18.6 – Krångel och myror

En del dagar krånglar det mesta (känns det som) och jag har studerat myror.

DatorproblemDatorkrångel
Igår krånglade datorn igen. Förmiddagen gick åt till att försöka få den att fungera normalt. På kvällen tilltog problemen på nytt, vissa program gick inte att starta längre. Men det är förstås I-landsproblem. Dessutom kan jag alltid ta till den bärbara om det blir akut kris katastrof.

I morse gick den snällt i gång och verkar fungera normalt. Ack hur länge?

Annat krångel
Idag krånglade låsmekanismen till paraplyet, men jag fixade till det efter lite pillande. Då var det värre med vindrutetorkarna.

Eftersom det ösregnade när jag skulle åka och hämta mat och till butiken, var jag beroende av att kunna se ut genom framfönstret. Halvvägs till kyrkbyn gick det inte längre att reglera torkar­hastig­heten och när jag på tillbakavägen efter mathämtningen stannade vid stoppskylten ”frös” torkarna mitt på vindrutan.

Jag beslöt att sakta köra nerför backen till butiksparkeringen för att där se om inte det gick att få liv i torkarna igen. Jodå, dom lydde snällt när jag hade givit dom en knuff så jag stängde motorn, gick in i butiken, handlade och åkte hemåt igen.

VindrutetorkareFast nu fungerade torkarna bara på max­hastig­het. Alla andra lägen fick dom att dö. Det fick alltså bli maxläge tills jag kom hem bestämde jag. På ”Strandvägen” kunde jag ändå inte låta bli att fippla med lägena och plötsligt fungerade dom som dom skulle igen!

Vad säger man om sånt? Att Silverpilen inte hade nån lust att ge sig ut i regnvädret? Om torkar­mo­torn hade lagt av helt hade jag kunna förstå det hela, men maxläget fungerade ju bevisligen och mig veterligen är det samma motor som genererar den kraften? Mysko.

Till råga på allt läckte mina skor märkte jag. Limningen har tydligen släppt på ena sidan av den vänst­ra skon. Bra att veta, då används dom bara i torrt väder i fortsättningen.

Reflektion
Visst är det underligt att det behövs så lite för att man ska uppleva att ”allting krånglar”? Man har full fokus på det som är åt skogen och glömmer fullständigt allt som faktiskt fungerar perfekt.

Vi tar så mycket för givet utan att reflektera över eller skänka sakernas tillstånd en tacksam tanke. Det var ju mycket mer och oändligt mycket värre saker som kunde ha krånglat!

Studerat myror
För tre dar sen fick jag en mindre invasion av svart-/sockermyror i badrummet. Tidigare år har dom intagit disk­bän­ken, men i år kom dom tydligen in en annan väg.

MyrmatMålningen på badrumströskeln visade sig vara ett ganska effektivt hinder för dom att ta sig vidare, men jag hade ingen lust att ha dom drällande på golvet heller. Således hällde jag upp en skvätt honung på ett litet fat och ställde det strax innanför tröskeln i den enfaldiga tron att dom skulle drunkna i honungen.

Inom bara några timmar var en mängd myror bänkade runt maten, men det förekom fortfarande trafik fram till fatet förstås, så igår flyttade jag det närmare deras ingång. I morse var fatet tomt och myrorna som bortblåsta med undantag av ett par vilsna och hungriga stackare som fåfängt kröp omkring på fatet.

Av det här lilla experimentet har jag lärt mig att bara dom får äta sig mätta försvinner dom ut till­baka. Inga gifter eller myrmedel behövs alltså, bara ett fat honung (eller nåt annat dom gillar) så nära deras ingång som möjligt. Du kan alltså bortse helt från Anticimex’ råd. 🙂