Jag har fått besked av chefen, krånglat med en överinspektör, ätit rabarberpaj, räddat en fågel och lagt locket på. Mia har återhämtat sig.

Besked av chefen
Igår åkte jag till Varu-Tjänst för att byta B3-limmet till D4. Chefen själv stod i kassan så jag inledde med att säga: ”Nu ska jag vara besvärlig – igen.” Han tittade på mig, log brett och svarade: ”Ja, det hör väl liksom till könet.” Jag log tillbaka och beklagade att jag bekräftade hans fördomar.

Nåt limbyte blev det inte. Chefen försäkrade att B3 går alldeles utmärkt att använda utomhus och förklarade att D4 är tänkt för våtare förhållanden. Bra så. I stället fick han sälja 10 glassäkringar.

Krånglat med en överinspektör
I Egnahemsföreningens medlemsbrev stod om nya varningsmärken som började gälla den 1.6.2015. Fast på Tukes webbsajt hette dom faropiktogram, ett ord som jag aldrig nånsin hört tidigare så fyllde i deras kontaktformulär och föreslog varningsetiketter i stället.

Det ledde till en tät dialog med en kvinnlig överinspektör på Tukes som till slut hänvisade till en sajt för EU:s proffs­översättningar för kemi­ka­lie­ter­mer. Mycket riktigt, där hittade jag det farofyllda ordet och besvarade mejlet med att lova att jag inte skulle trakassera henne mera.

Det hedrar henne verkligen att hon brydde sig om att förklara och motivera. Fler såna offentliga tjänstemän behöver vi! 🙂

Ätit rabarberpaj
Igår höll väglagets styrelse sitt möte på Udden som brukligt. Den här gången var det ”väg­mästa­rens” tur att ha med sig kaffebröd. Och det hade han – en ljummen rabarberpaj som fick strykande åt­gång. Jättesmaskigt. En halv timme senare blev vi seriösa(re) och avhandlade ganska effektivt dagens ärenden.

Räddat en fågel
I förmiddags var det dags igen. En talgoxe förirrade sig in i verandan och var helt säker på att det fanns en utgång i köket. Tack vare den incidenten är spindelväven i taket ett minne blott, men jag hade gärna avstått.

Dess värre infann sig storjägarn också, vilket verkligen inte gjorde saken bättre. Flygturerna slutade så småningom med att Mia fångade pippin, men matte bände upp käkarna och snodde den. Den stackars fågeln var jättestressad, så jag la den i takrännan ovanför trappan för att hon inte skulle komma åt den.

En stund senare kollade jag om den var kvar och då jag kom nära med handen flög den sin väg till närmaste buske. Där höll den en lång monolog som jag inte törs återge i det här forumet. Eller så kanske den kvittrade av pur förtjusning? Inte så lätt att förstå fågelspråk.

Lag locket på
I eftermiddags beslöt jag använda B3-flaskan och limma fast ”taken” på staketsolparna. Det blev precis så fint som jag tänkt mig. Tack vare den gamla enen och juniors insats finns det ingen i hela världen som har så vackra (och originella) regnskydd som jag!

Mia har återhämtat sig
Seni igår kväll kom Mia in och kastade sig raklång på golvet. Hon hässjade och andades våldsamt och tittade mot dörren som om hon tvivlade på att hon verkligen var i säkerhet. Hon hade uppenbarligen råkat ut för nåt fasansfullt.

Jag har tidigare tvivlat på att katter spinner när dom har ont, men det gör jag inte längre… När jag strök henne över magen spann hon på ett sätt som jag aldrig har hört tidigare. Ett mycket ”vassare” ljud än välbehagsspinnande. Var exakt hon hade ont kunde jag inte avgöra. Det kanske kändes som om lungorna höll på att sprängas?

Hon hämtade sig inte innan det var läggdags så jag sa godnatt och lämnade henne på golvet i var­dags­­rummet dit hon hade förflyttat sig. Totalt utpumpad var hon, stackar’n. Vad hon hade sprungit undan vet jag förstås inte, men att döma av hennes tillstånd var det en bra bit hemifrån och nåt som hon var livrädd för.

När köksklockan slog halv tre vaknade jag och kände till min lättnad att hon låg bredvid mig i sängen som vanligt. Skönt, då behövde jag inte oroa mig mer. Efter en välförtjänt sovmorgon var hon lyckligt­vis sig själv igen. 🙂