2.2 – Slutet gott


Årets första kurs är avslutad och det sprakar i både spis och kamin. Mia äter broccoli och har varit ovanligt billig.

Kursavslut
Idag var sista kurstillfället för Ordning och reda i datorn. Deltagarna var lika engagerade och moti­ve­rade som vanligt, men konstaterade att det krävs en hel del praktisk träning innan bitarna faller på plats.

Jag instämmer till fullo. Det tar ett tag innan man orienterar sig på lagringsenheterna och har fått kläm på hur man flyttar och kopierar filer.

I samband med kaffepausen – en av deltagarna hade med sig ”picknick-korg” idag också och en annan hade bakat chokladrutor – fick jag en härlig tulpanbukett och tackkort. Jag försökte påpeka att jag har betalt för att undervisa, men deltagarna tyckte jag skulle ha blommor ändå. Jättegulligt av dom. 🙂

Kallare
För en stund sen visade termometern -21°. En ökning med fyra minusgrader sen jag kom hem från kursen. Stackars Silverpilen fick stå och huttra på parkeringen i nästan tre timmar. Men den startade snällt utan knot.

Värre var det när jag skulle i väg, trots att motor- och kupévärmaren hade stått på. Antagligen var jag för snål med tiden, motorn var lika trögstartad som om motorvärmaren inte hade varit i gång alls kändes det som. Med lite lirkande och några kärleksfulla ord startade den vid andra försöket.

För att avlasta el-elementen tände jag upp både i köksspisen och kaminen i sovrummet när jag kom hem. Frysa inom­hus tänker jag då inte!

Hittills har jag klarat mig bra utan att använda elfilten. Dels har det inte varit så kallt och dels är jag totalt ”flanelliserad”. Flanellakan och ‑nattlinne är inte speciellt sexigt, men ack så varmt och skönt!

Grönsakskisse
Mia har för vana att dela mina måltider. Jag har förstås uppmuntrat henne till det. Frukost vid datorn och övriga måltider vid diskbänken för det mesta. Hon får smakbitar av pålägget och det som jag tror hon gillar på min tallrik. Idag testade jag med kokt broccoli. Jodå, det gick också ner.

Jag tror för all del inte att hon skulle äta det om hon fick det i matskålen, men hon tror tydligen att det som matte äter är gott. Utom thai-maten, den får jag ha i fred.

Billig kisse
Jag hann bara sätta blommorna i vas och ställa den på bordet så var Mia uppe och tuggade på deko­ra­tions­bladen. Jag bannade henne förstås, men hon hade av allt att döma bestämt sig för att testa mig. Till slut hoppade hon ner och gick ut en sväng.

När hon kom in tillbaka hade jag tagit fram julklappsduken jag fick av fru grannen och ställt vasen på den med en ljusstake på var sida. Dom lila tulpanerna matchade min lila vas, som i sin tur över­ens­stämde med färgen på duken kom jag på.

Medan jag fyllde på ved i kaminen inne i sovrummet hörde jag ett klingande ljud som jag omgående asso­cierade till mässingsljusstakarna. Hon var alltså uppe på bordet igen. Jag gick direkt in i köket för att se vad hon höll på med.

Det var redan färdigt. Blomvasen låg omkullstjälpt på bordduken och vattnet rann omkring och ner på golvet. Mia stod kvar på bordet och såg ut som ett frågetecken. Då blev matte ”sint” som dom säger i Jämtland. ”Förb…e kattskrälle” vrålade jag, tog tag i nackskinnet och släppte, eller snarare slängde, ner henne på golvet.

Då fattade hon att det var allvar. Hon gick låg i ryggen in och gömde sig i vardagsrummet. Ett par minuter senare ville hon gå ut. Min negativa energi fick henne antagligen att vilja fly längre bort.

När hon kom in en stund senare var vi förstås vänner igen. Varken hon eller jag är långsint. Bord och golv är avtorkade, blomvasen står på bordet igen och duken hänger på tork i badrummet. För­hopp­nings­vis associerar hon blomvaser med obehag i fortsättningen.

 

6 tankar om “2.2 – Slutet gott

  1. Det är fortfarande såå trevligt när jag finner ett nytt inlägg från dig 😉 . Då avslutar jag eventuella kringaktiviteter, för att helhjärtat tillgodogöra mig dagen berättelse. 🙂

    Gilla

Kommentarer inaktiverade.