27.2 – Näring för kropp och själ

Jag har dammat av spisen, förevigat iskonst och agerat svarttaxi. Mia har fått ny dörrklocka.

Storkok
Idag dammade jag av spisen och ställde till med storkok, kålgryta för 4-6 personer. Det var lite oöver­lagt kom jag på efteråt – så trångt som jag har i frysen får jag se till att bjuda in matgäster för att minska på portionerna.

Iskonst
Solen värmde skönt vid uthuset, så jag parkerade mig på tröskeln till vedlidret en stund och be­grun­dade min fridfulla tillvaro medan jag letade bildmotiv. Inom kort hade jag hittat flera fan­tas­tiska konstverk i is som jag gärna ville föreviga. Här nedan ser du ett av dom. Visst är det vackert?

Svarttaxi

Vid lunchtid dök händige släktingen upp och undrade när jag skulle till Dalsbruk nästa gång? Jag anade inga ugglor i mossen utan svarade sanningsenligt ”tidigast torsdag”. Efter lite påtryckning visade det sig att han behövde skjuts senare på dan för att hämta bilen från service.

Subtila formuleringar är totalt bortkastade på mig. Jag försöker alltid svara sakligt på frågan som ställs och har svårt att upptäcka baktankar eller bakomliggande motiv. Det gäller för all del människor jag känner, i annat fall kan jag vara nog så misstänksam. 😀

Strax efter fyra var det dags, så jag blåste liv i Silverpilen och pilade i väg.

Ny dörrklocka
Så länge vattendunkarna stod på verandabänken använde Mia locken som släpp in mig-signal, men så här års förvarar jag dom i köket. Då har hon i stället puttat på dom två fjuttiga metallklockorna som satt på handtaget, men dom hörde jag inte alltid så idag har dom ersatts av en ny klocka, modell större.

Den blev alldeles utmärkt. Plinget hörs tydligt när hon slår med tassen på pendeln.

För den som minns att jag skaffade babyvakt till Snuttan (min förra kisse) kan nämnas att den finns kvar, men känns onödig eftersom Mia har kommit på andra dörrknackarmetoder.