23.5 – Helgerån, pinsamheter och stenskvättor

Igår höll jag mig inne, idag har jag försökt byta en ost, köpt en stenskvätta och ätit sushi.

Innedag
Trots det fina vädret tillbringade jag gårdagen inomhus. Enda undantagen var när jag skulle ut och damma. Jag greps av städlust som omväxling.

Efter en grundlig städning i sovrummet, normalstädning i köket och fuskdito i vardagsrummet av­slu­tade jag med kroppsrengöring. Efter den städpärsen var jag mogen för vila och sov gott i två timmar. Underbart att kunna göra så, men snudd på helgerån att inte ta vara på det vackra vädret.

Försökt byta en ost
För ett tag sen köpte jag en edam-ost som skulle vara fyllig i smaken. När jag öppnade för­pack­ningen upptäckte jag att förslutningen inte hade hållit tätt, vilket gjorde att osten såg ut som nåt Mia hade släpat in. Bäst före-datum var 23.7.2015 så jag beslöt byta ut den.

EdamIdag tog jag med osten till Sale i Dalsbruk och reklamerade den då jag kom till kassan. För att kunna göra avdrag på in­köpsbeloppet läste killen förstås av streckkoden. Han tittade förbryllat på sin display, gjorde en ny avläsning och tillkallade därefter sin kollega.

Jag greps av onda aningar och erkände att osten kanske inte alls var köpt i den här butiken? Eftersom båda personerna stirrade stint på kassadisplayen kan jag tänka mig att det stod nåt i stil med ”far och flyg” eller ”be kunden dra åt pepparn”. Kön bakom mig blev längre och längre, det började kännas pinsamt.

Till slut tittade den tillkallade kollegan lite beklagande på mig och sa att den här produkten inte alls finns i deras sortiment. Just så, alltså var det som jag befarade. Möjligen kan jag ha köpt den i Kimito, för i Kärra-butiken har dom heller inte fyllig edam. ”Då har jag säkert köpt den nån annan­stans” klämde jag till med lite flåshurtigt och kände hur dom köandes blickar brände hål i jackan.

Osten är därmed tillbaka i kylskåpet på Udden. Jag antar jag ska i väg till Kimito före den 23.7, så då får jag göra ett nytt försök att byta den. Fast då ska jag börja med att be dom kolla om den finns i sortimentet!

StenskvättaKöpt en stenskvätta
På dagens ärenderunda stannade jag till hos Björknäs trädgård för att köpa en gurka. Suveränt god är den! Med mig ut i bilen hade jag dessutom en stenskvätta.

Utanför ingången fick jag nämligen syn på jätteroliga fåglar med runda stenar som kropp och övriga kroppsdelar i metall. ”Stenskvätta” stod det på en handskriven lapp.

En av modellerna var som gjord för mig tyckte jag så jag tog den med mig in för att betala. Och för att ingen annan skulle hinna sno den förstås. Att jag just då var enda kunden hade jag ingen tanke på, habegäret hade tagit överhanden.

Visst är den läcker? Och passar alldeles utmärkt på räcket till uteplatsen (klicka på den för att se den i större storlek).

Sushi-middag
Dagens sista anhalt var Rosala Handelsbod där min sushi‑ och vårrullebeställning från Mitsukon keittiö väntade. Vårrullarna slukade jag direkt när jag kom hem, sushin sparade jag till middag.

Jag hade liksom tänkt äta den civiliserat på mitt japanska porslin och med pinnar, men så blev det inte. Stående vid diskbänken åt jag den med gaffel direkt ur förpackningen i vanlig ordning. Verkligt helgerån må jag säga. Såna delikatesser borde ju avnjutas med lite finess. Men det kanske blir nästa gång (om jag inte är lika hungrig)? 🙂

Sushi-middag

15.5 – Innedag

Igår var jag på en blöt fotovandring, idag har jag haft innedag, tagit fram ryggsäcken och provat ena vinterkappan. Mia har tydligen inbyggt fästingmedel.

VägvaktBlöt fotovandring
Igår kl 18.00 samlades en liten trupp på sju personer vid brandstationen i Dalsbruk inför årets foto­vandring. Molnen såg hotfulla ut, men ingen av oss hade beställt regn så vi hoppades på det bästa.

Enligt mitt förslag gick vi längs Sabbelsvägen mot Dragsedet till. Efter tjugo minuter kom dom första regndropparna, men vi segade på ändå. Tidvis var regnet rätt ymnigt, men varje gång jag föreslog att vi skulle gå tillbaka lugnade det sig.

Efter en dryg halv timme var vi ganska blöta och regnet tilltog, så vi gav upp och vände om. Men alla verkade glada och nöjda ändå.

Av mina 46 bilder refuserade jag 16 och har lagt upp en länk till två av dom som jag valde ut till Linssoppas forum som är samlingspunkten för alla fotovandringar. Här finns samtliga mina bilder om du vill ta dig en titt. (Klicka på första bilden så ser du den i större storlek och kan bläddra vidare.)

Innedag
Ända fram till långt in på eftermiddagen idag var det mulet och kändes klart kallare än föregående dagar så jag bestämde att det fick bli innepyssel. Skolådorna som har legat framme några dagar behövde bland annat åtgärdas.

Det innebär att alla vinterskodon nu är utbytta mot sommardito i klädkammaren. Vårskor (eller höst­dito) får ligga framme året runt. Vinterhandskarna är i sitt sommarförvar, liksom vinterkappor och –jackor. Men sommarkläderna hänger kvar på vinden än så länge, det får bli varmt först.

RyggsäckenFram med ryggsäcken
Det var egentligen ryggsäcken som fick mig att bära upp vinterplaggen på vinden. Om jag ändå gick upp, kunde jag ju ta med mig nåt i stället för att gå ”tomningom”.

Anledningen till att jag ville hämta ryggsäcken var ingalunda en förestående fjälltur eller ens en lång­vandring, utan en helt annan idé. Jag ska sälja den på Bytesbörsen på FB kom jag på. En stor ”proffs­rygg­säck” med metallmes kommer jag garanterat inte att behöva längre, så den kan nån annan gärna få överta.

På köpet får man ett sovsäckstäcke och en kåsa skrev jag i annonsen och prissatte ryggsäcken till 80 €. En ny, liknande ryggsäck, fast i en modernare variant kostar från 150 € och uppåt, så priset borde inte avskräcka om man har köpbehov.

Kapprovning
Under tiden jag fixade ryggsäcksannonsen fick min ”finvinterkappa” hänga ute på vädring. Den har inte fått frisk luft sen i fjol vinter. I vintras använde jag den aldrig.

Den är så gott som oanvänd, mest beroende på att den är ankellång (på mig) och känns otymplig när jag ska åka bil, men är annars varm och skön. Varje gång jag ser den kallar jag den ”be­grav­nings­kappan” i mitt stilla sinne, den är nämligen svart och har en svart (avtagbar) fuskpälskrage.

Innan jag satte den i klädpåsen provade jag den för att utvärdera om jag kanske ska sälja den också? Den var inte direkt trång, men kunde gott få vara en storlek större kändes det som. Jag var nog minst fem kilo lättare när jag köpte den för åtta år sen om jag minns rätt.

Jag fotograferade den i vilket fall innan den åkte i ”malpåsen” och får fundera ett tag innan jag fattar beslut.

Mia medhjälpare

Min ovärderliga medhjälpare. 🙂

Inbyggt fästingmedel?
I regel brukar jag hinna se fästingarna innan dom biter sig fast på Mia, men tre har lyckats undkomma hittills. När jag tog bort dom var dom döda och hade inte hunnit suga blod. Synner­ligen märkligt.

Precis så fungerade fästingmedlet också, men i år har hon inte fått nåt för att jag har läst om hur giftigt det är. Det kan ju räcka med ormgiftet hon får i sig. 😦

Medlet kan ju omöjligt verka så här långt efteråt, så frågan är vad Mias blod inne­håller? Ormgiftet kan det heller inte vara, för den första fästingen hittade jag långt innan hon blev ormbiten. Nån som har en vettig förklaring?

13.10 – Frostigt

Udden har haft frost, jag har gjort en ”delbetalning” och haft en ofrivillig innedag.

Nattfrost
Strax efter sju när jag släppte ut Mia var det vitt på marken. Första frostnatten i höst vad jag vet. Nu lär dom komma på löpande band.

För min del får det gärna komma snö redan om ett par veckor så känns dagarna inte så mörka. Men bara lite lagom så man inte behöver skotta. 😀

Tack-middag
Igår fick händige släktingen den utlovade middagen som tack för hjälpen. Inget avancerat, det får man inte på Udden, men i mitt tycke ganska gott: Köttfärs(limpa) med kokt Udden-potatis och rårivna morötter.

Det vankades ingen förrätt, men väl en improviserad efterrätt. Jag hade tänkt mig en fruktkompott på  äpplen och lingon, men det blev ­kräm i stället. Med vispgrädde slank den ner utan problem. Middagen avslutades med en mugg te av bland­nin­gen Höst­mys som är lämplig så här års.

Det betyder inte att jag känner mig skuldfri, hjälpen känns mycket värdefullare än maten. Men hur ersätter man en tusenkonstnär som inte ska ha nån ersättning?

Ofrivillig innedag
Klockan slog fem i eftermiddags innan jag fick på mig kläderna. Datorstrul kan få mig att glömma tid och rum.

Strulet började med att jag skulle svara på ett mejl, men det gick aldrig i väg. Efter reparation av pst-filen verkade det fungera, men felet återkom en stund senare. Efter ytterligare ett antal åtgärder gav jag upp och skickade via webbmejlen ett meddelande till operatören.

Eftersom det är lördag är kundtjänsten stängd, men jag satt ju inte i sjön. Inkommande mejl funge­rade, så jag kunde ju skicka från nåt av mina webbmail-konton.

Jag övergick till att försöka lösa ett annat problem i stället. Webbsynkroniseringen av an­teck­nings­böcker­na i OneNote fungerar inte i OneNote 2007 som jag använder på den bärbara datorn. Det tog också sin runda tid och blev en krånglig omväg, men nu har jag löst det. 🙂

Jag återgick till Outlook och skickade ett meddelande till mig själv för att testa ännu en gång och då fun­ge­rade allt som det skulle igen! Antingen hade problemet löst sig själv eller så hade nån vänlig själ läst min fel­an­mä­lan och åtgärdat felet.

Det innebär att jag i stället för att ta vara på det vackra vädret ägnade flera timmar åt nåt som jag ändå inte lyckades få till. Suck. :-/

7.8 – Vaknatt och innedag

Jag förstår nästan hur spädbarnsföräldrar har det och har hållit mig inomhus.

Vaknatt
Mia kom snällt in vid halv tio igår kväll och såg ut att vara redo för nattsömnen. Två timmar senare propsade hon på att få gå ut. Regnet som smattrade på taket fick henne tydligen att tro att det var åska igen.

Jag släppte ut henne för att hon skulle få se att regnet hällde ner (totalt 15 mm), sen bar jag in henne och stängde dörrarna. Så fort regnet lugnade sig gjorde hon också det, men regnsmattret återkom i omgångar, vilket fick henne att upprepa sin högljudda begäran varje gång.

Efter ett tag ville hon gå ut bara för att hon var för pigg att sova tror jag. Jag tappade till slut räk­ningen på hur många jag hämtade henne vid dörren och bar henne till sängen. 01.40 stod digitalklockan på innan hon äntligen somnade. Jag också.

Ungefär så kan jag tänka mig att späd­barns­föräld­rar också har det ibland. Skillnaden är att Mia är ”barn” hela sitt liv, så det blir säkerligen fler vaknätter. Tack och lov behöver jag inte stiga upp tidigt nästa morgon och ingen ställer krav på att jag ska vara produktiv trots ”nattsuddet”.

Innedag
Jag borde ta upp potatisen snarast möjligt, men just idag kändes det inte ett dugg frestande att gräva i blöt jord så det blev en innedag i stället – i morgonrock. Då klockan var halv fyra verkade det onödigt att klä på sig.

Bortsett från en stunds sällskap till eftermiddagskaffet har tiden mest gått åt till datorunderhåll, in­for­ma­tions­in­hämt­ning och bild­hantering. Jag skickade bland annat fyra bidrag till Sommarbilden som Radio Vega informerade om redan i slutet av maj.

Fördelen med att lämna in dom sent är att jag kan se vilka bidrag andra har kommit med. Jag hittade genast två bekanta namn från ön när jag tittade på dom redan inskickade bilderna. Här finns det många flitiga fotografer. Rikedomen på vackra motiv är säkert en delförklaring.

Sent i eftermiddags började det regna igen, så i morgon är jorden ändå blötare. Men den här veckan ska potatisarna upp ur jorden, annars ruttnar dom väl. :-/

18.10 – Klart, slut

Jag har förlorat mitt e-kort, kursdeltagarna var nöjda, saftblandaren är testad och jag behöver vind­skydd bakom TV-stolen. Mia har haft innedag.

Nix e-kort
Idag blev jag sur. Riktigt sur. Det började med att det dök upp en dialogruta som meddelade att e-kortet inte längre är i bruk när jag skulle logga in. Järnspikar.

Anledningen var enkel. Jag tyckte det var onödigt att betala årsavgift för ett bankkort jag inte använder eftersom kortet var utfärdat av Swedbank i Sverige. Att e-kortet var kopplat till bankkortet hade jag ingen tanke på just då.

Efter köandet till telefonbanken blev jag hänvisad till servicelinjen av killen som svarade. Dom kunde kanske se till att jag fick ett nytt kort. So far so good.

Ny telefonkö. Nina på servicelinjen bekräftade att dom kunde utfärda ett nytt kort till priset av 400 kronor, skicka det med DHL och att jag kunde avhämta det på något av deras kontor i Finland.

”Jaha, och var har dom kontor här då?” undrade jag. Jag kunde välja mellan Vasa, Tammerfors eller Helsingfors fick jag reda på. Jag förklarade att jag bor på en ö i skärgården och att jag har fyra timmars enkel resa (en lätt överdrift) till närmaste kontor så det gick inte alls. ”Men tack ändå” avslutade jag samtalet med.

Shit pommes frites. E-kortet som är en av dom bästa uppfinningarna när det gäller säker betalning på nätet. Jag kan aldrig bli av med mer än beloppet jag handlar för och det virtuella kortet upphör auto­matiskt efter en eller max tre månader beroende på vad jag väljer.

Tänk att det ska vara så krångligt två grannländer emellan. Samtidigt förstår jag bankens för­siktig­het. Det stjäls tusentals kort dagligen som hamnar i orätta händer och nyttjas för kriminella ändamål så bankerna har all anledning att vara restriktiva.

Det går naturligtvis att handla med finska betalkort i vanliga fall, men en av mina favoritsajter accepterar bara svenska kort. Köp mot faktura à 25 kronor godkänns inom Sverige, annars måste jag kontakta kund­tjänsten. Det kanske inte är meningen att jag ska köpa nåt mer från dom?

Kursavslut
Idag var sista kursdagen för den ena gruppen. Enligt utvärderingarna var dom nöjda och belåtna även om någon tyckte det var svårt att förstå allt. Det förstår jag mycket väl. Mängden ny och främmande information känns överväldigande när man är nybörjare. Jämfört med inledningen har det ändå skett en avsevärd kunskapsutveckling fast del­ta­gar­na kanske inte upplevde det så.

Testutryckning
På hemvägen från kursen kunde jag inte låta bli att testa saftblandaren. Jag anslöt den till cigarrett­uttaget och ställde den i framrutan. Jodå, den fungerade finfint. Mötande trafik fick antagligen skräm­sel­­hicka.

Nästa steg var att kolla att den satt kvar på taket trots stormvindarna. Det gjorde den också. Skitroligt att leka utryckare ett tag. Dom 20 eurona var en lyckad investering. 😀

Behov av vindskydd
Att titta på TV i kväll var inget nöje. Stormvindarna pressade sig in bakom fåtöljen och fick nästan håret att fladdra. Innan nästa storm får jag konstruera ett vindskydd bakom stolen.

Tack och lov kommer vinden från söder, annars hade jag tappat signalen från antennen. Frågan är hur man vind­skyddar en antenn?

Innedag
Mia har tillbringat mesta delen av dagen inomhus. Hon var nöjd med att stanna inne också när jag åkte till kursen, men höll en längre utläggning när jag väl kom hem. Antagligen tyckte hon att hon hade varit instängd för länge.