Livrem och hängslen
Efter att för några dar sen ha läst vilka program Microsoft skrotar supporten på i år, insåg jag att det var dags att överge/förnya Office 2010. Igår fattade jag ett avgörande beslut.

Valet stod mellan en Office 2019-licens eller en Office 365-prenumeration. Priset för licensen var drygt 250 €, fast då ingick inte lika många appar som i Office 365. Valet föll därför på den senare där jag betalar 69 €/år.

Att hyra program blir förstås dyrare i längden, men årsavgiften känns överkomlig och så fick jag alla dom appar jag ville ha. Bland annat layoutprogrammet Publisher som räcker gott för mina enkla behov.

”Men det finns ju gratis kontorsprogram!” säger en vän av ordning och som är ekonomiskt lagd. Helt rätt! Jag har flera kunder som använder såna och har därför installerat och prövat de vanligaste.

Men att lära gamla hundar sitta är inte det enklaste. Jag har använt Office-program ända sen dom uppfanns på 1980-talet, så jag är dess värre in­doktri­nerad och helt i händerna på vanans makt.

Bytet betyder ingalunda att jag har avinstallerat Office 2010. Det kan vara bra att ha både livrem och hängslen. Åtminstone ett tag framöver tills jag vant mig vid nymodigheterna.

Så här långt känns bytet helt OK. Den markantaste förändringen är markörförflyttningen på skärmen. Textmarkören ”flyter” fram, tidigare skuttade den. Men det ingår i avdelningen petitesser och futi­liteter.

Bortsett från ändrat utseende, är dom flesta funktionerna naturligtvis samma som tidigare. En av nyheterna är dock att filerna automatiskt sparas i ”molnet”, dvs på OneDrive, men det går förstås att ändra eller så kan man spara en kopia på valfri plats.

Bilden ovan visar vertygsfältet i Word 365

Uppgraderingen skedde förvånansvärt smärtfritt. Vad jag kan se så här långt finns alla mina an­pass­ningar kvar. Det enda som försvann var signaturerna i Outlook (e-postprogrammet), men dom har jag sparat i ett dokument så det var enkelt att kopiera och klistra in dom.

Kursstarter
I morgon har vi årets första träff i Skrivlördag. Vår ”fröken” har hotat med att knuffa ut oss ur vår bekvämlighetszon så jag är beredd på det värsta. Fast egentligen är det inget specifikt jag fasar för. Under årens lopp har jag skrivit allt från instruktionsböcker till dikter.

Nästa vecka är det min tur att vara ”fröken” efter ett års uppehåll. Hela fyra personer känner sig moti­ve­rade att delta på kursen Behöver datorn en vitamininjektion?. Husse deltar av medlidande (tror jag?).

Det innebär att alla deltagare är bekanta sen tidigare, vilket underlättar. På så sätt kan jag för­hopp­ningsvis anpassa innehållet till befintlig kunskapsnivå. Jag är övertygad om att ingen har lust att lära sig hantera registereditorn. 😀