En konjak till kaffet kanske?

När jag äntligen hade lärt mig uppskatta whisky övergick jag till att bekanta mig med konjak. Fast jag har ju gjort fel. Konjak ska man smutta på, inte dricka, har Husse påpekat. Så nu får jag börja om. 😉

När jag flyttade hem och gick till Alko (Systemet) för att köpa konjak fick jag syn på en etikett som tilltalade mig: Apteekkarin konjakki (Apotekarens konjak). Anledningen till min förtjusning var att min farfar var apo­tekare – eller för att låna pappas uttryck: Giftblandare.

Den kändes väldigt lagom, både smak‑ och prismässigt och har gillats/accepterats av alla som ”tvingats” smaka på den. Senast jag var på Alko fanns den inte längre i Dalsbruks­bu­ti­ken så jag fick nöja mig med en Monopol, men den går väl ner den också så småningom. Det var pappas märke om han inte hade råd med nån bättre sort.

Sen jag lärde känna Husse har mitt förhållande till konjak ändrats en aning. I hans gömmor hittade jag en fantastiskt vacker konjaksflaska av en sort som jag inte var bekant med: Cognac Frapin VIP XO.

Den var så klart inte alls jämförbar med Apotekarens VS, så jag föreslog vid ett tillfälle att vi skulle bjuda gästerna på den. ”Nej, nej, det är ju min kakkonjak!” fick jag till svar. Om jag minns rätt vågade jag därför inte ens smaka på den.

I en kaka duger det gott med konjak av sämre kvalitet tycker jag, men Husse är alltså av annan upp­fattning. Till hans försvar ska sägas att han faktiskt har bjudit av den till våra gäster också.

Men nu är flaskan tom. Dom sista dropparna gick åt till att dränka kakbottnen med till Svenska dagenfesten den 6.11. Husse hade åtagit sig att fixa tre gräddtårtor till evene­manget.

”Fyllkakorna” fick idel beröm och det med all rätt! Vi som är vana vid hans tårtor tyckte dom smakade som vanligt, men för publiken var dom ju en nyhet.

”Vill du ha tomflaskan?” frågade Husse. Han tänkte förstås på den man här i byn som hällde över billig konjak i en fin flaska för se om ”finsmakarna” märkte nån skillnad. Det gjorde dom inte.

”Javisst, gärna!” svarade jag. Så nu vet ni vad som väntar på Udden om ni tackar ja till konjak! 😀

26.10 – Lördag-söndag på Udden

Jag har fått konjak till kaffet, blir lyckligare, har ätit tidig lunch, kollat signalerna, haft besök, skickat korrektur och minimerar mikroanvändningen.

KonjakKonjak till kaffet
Lagom tills jag hade diskat klart igår kom skyddslingens mor. Hon hade lovat titta in för att prova min teddy­fodrade skinn­kappa. Enligt storleksetiketten är det en 38a men i nutida storlek snarare en 40/42a. Det innebar att hon drunknade i den, liten och tunn som hon är, så jag får fundera vidare på vad jag ska göra med den.

Hon tackade hur som helst ja till kaffe och jag hade dessutom turen att få servera oss en konjak medan vi ventilerade stora och små händelser. Det är liksom roligare att dricka sprit när man har sällskap. 😀

Lyckligare
Under tiden vi satt vid kaffebordet hördes kraset från porslin utifrån. Jag gick ut och tittade i tron att stormvindarna hade ställt till med nåt. Mycket riktigt, det mesta som hade stått på trappbordet låg i skärvor på trappan och bordet var omkullvält, men jag misstänker starkt att Mia hade försökt hoppa upp på det och dess värre fått det att vicka omkull i och med att det inte står speciellt stadigt.

Så egentligen är det kanske inte jag som blir lycklig, utan Mia? Gärna det! 🙂

Tidig lunch
Jag kan inte minnas att jag nånsin har ätit lunch klockan tio på förmiddagen? Det gjorde jag idag. Då hade jag hunnit vara i gång i nästan fyra timmar. Det går ju inte att ställa om Mia till vintertid, så halv sju var vi redan i farten.

TVKollat signalerna
Idag har blåsten fortsatt och dessutom kom det en regnskur på förmiddagen. Idealiskt väder för att testa om TV-signalerna når fram med andra ord. Med tanke på den saftiga räkningen var för­vänt­nin­garna höga.

Och det gjorde dom lyckligtvis så nu kan jag titta på alla TV-kanaler i alla väder igen!

Besök
I och med den tidiga lunchen var det ju lämpligt med eftermiddagskaffe vid lunchtid. Sommar­grannen psykologen hade osedd gått till stranden och öst båten medan jag höll till i boden så jag bad henne stiga på och ”tvingade” i henne te när hon kom upp tillbaka. Själv föredrog jag kaffe. Det blev inget långt besök, men ett trevligt avbrott i sysslorna.

Skickat korrektur
Efter att hon hade lämnat oss och jag hade avslutat utomhusgöromålen tog jag i tu med LMFs presentkort i finsk version. Sekreteraren skickade tidigare i veckan formuleringarna så det gällde bara att läsa innantill och skriva rätt. Det var fort gjort och nu är korrekturet avsänt så jag kan med gott samvete ta ledigt resten av dagen.

MikroMikroskopisk mikroanvändning
För många år sen läste jag en forsk­nings­rapport om vad som händer med födoämnen som tillagas eller värms upp i mikron. Det var verkligen ingen munter läsning, men den rapporten förträngde jag snabbt och har glatt fortsatt värma och tina i mikron. Det blir det en klar minskning av i fort­sätt­nin­gen! Idag kom jag av en händelse över ytterligare forskningsresultat om effekterna.

Att man helt förbjöd mikro i Ryssland på grund av skadeverkningarna hade jag ingen aning om, men jag har dubbelkollat uppgiften så det torde stämma. Numera gäller inte förbudet längre, men mikrons egen­skaper är ju säkerligen de samma. På Udden blir det således mikroskopiskt lite mikro i fort­sätt­nin­gen!

Så här skriver t ex kiropraktor Tobias Melin om mikron: http://kiropraktorn.wordpress.com/tag/mikrovagsugn/ .