21.5 – Förgånget och pågående


Jag har hittat min favoritchef, får kanske sparken, har inlett kortbyxsäsongen, blivit frustrerad och uppvaktat min referenskund.

ChefFavoritchefen hittad
Hur gjorde man innan Google och alla andra sökmotorer fanns? Härom kvällen kom jag att tänka på min favoritchef. Han var VD för Kontorreform AS i Norge och jag var anställd på filialen i Göteborg 1979-1984. Det är ju ett tag sen så jag undrade om han fortfarande lever och vad han i så fall har för sig nuförtiden?

Via hans namn hittade jag ett företagsregister som hade upp­gif­ter  om honom och hans nuvarande före­tag. Dock hittade jag varken webbsajt eller mejladress, men noterade att post­adres­sen var väl­be­kant. På Fredrik Stangs gate 41 i Oslo har jag vistats några gånger.

Än så länge har jag inte skrivit brev till honom, men det ska jag absolut göra bara jag hinner. Han var den bästa chef jag nånsin haft! Att lyssna på hans affärsöverläggningar var dessutom ett nöje. Han kunde få den bittraste konkurrent att tro att det var hans förslag när det i själva verket var min chefs. Helt otrolig förmåga att svänga sig med ord.

Kanske sparken?
Igår kväll hade väglaget styrelsemöte. Vi konstaterade bland en hel del annat att vår mandattid är ute. På kommande årsmöte ska en ny styrelse väljas för nästa treårsperiod. Så vem vet, jag kanske har turen att få sparken från den ena sekreterartjänsten?

Vinter-CroqsKortbyxsäsongen inledd
Jag har förstås klätt mig i shorts hemma på tomten redan tidigare, men idag beslöt jag mig för kort­byxor ”på byn” också. Det var bara ett problem – jag har inte tagit fram sommardojorna än.

Mina gamla, slitna vinter-Croqs fick duga även om dom visade sig vara på tok för varma. Int ens det stora  hålet på den ena räckte till som ventilation. Mia använder dom nämligen som klösbräda med jämna mellanrum. 😀

Frustrerande
Igår ringde jag Swedbank och frågade om det begärda intyget från skattebyrån hade kommit fram. Det hade det inte. Den 7.5 lovade juristen ordna det så då var frågan om han hade glömt eller om skattebyrån sölade?

Jag ringde omgående skatteförvaltningen och fick prata med en knarrig kvinnoröst som förkunnade att några intyg får man inte. Va?

Jag försökte förtydliga min begäran vilket bara ledde till att hon ville veta vad jag skulle med det till? När jag hade förklarat att banken i Sverige kräver det, tyckte hon att jag skulle förklara för dom att det inte fungerar på samma sätt i det här landet. Jag talade om för henne att jag redan hade gjort det men att det hjälpte föga.

SkatteförvDen som lämnar in bouppteckningen kan begära att få en stämpel gick hon med på men nåt intyg kunde jag inte få. Efter att jag hade förklarat att jag därmed aldrig skulle komma i besittning av mitt arv veknade hon något och gick med på att den som lämnat in bouppteckningen kunde be att få ett.

Som vanligt är svaret nej när man frågar men om man envisas får man så småningom ett annat svar. En del statstjänstemän fattar tydligen inte att det är vi som betalar deras lön och att deras jobb är att serva oss!. Grrr.

Hon erbjöd sig till slut kolla om bouppteckningen var registrerad hos skatteförvaltningen. Det var den inte!?! Efter att bouppteckningen förrättats ska den lämnas in inom en månad. Alltså hade jag hetsat upp mig på fel personer. Det var juristen jag skulle ge mig på.

Jag slängde i väg ett mejl, men hade inte fått svar i morse så jag ringde upp och fick lämna ett meddelande. Men så lätt ger jag mig inte. När jag åkte till Dalsbruk idag knackade jag på och hade turen att träffa honom på plats.

Jodå, han hade visst lämnat in bouppteckningen till Helsingfors skattebyrå där mamma var skriven så tydligen låg den där i nån hög. Jag berättade för honom om mina fruktlösa ansträngningar att ordna intyget själv och han blev lika förvånad som jag. Det har åtminstone tidigare varit kutym att man får en kvittering på att bouppteckningen är registerad sa han och lovade kontakta skattebyrån och påtala behovet.

Jag ser redan framför mig att Swedbank får sitt intyg och därefter kräver att jag ska infinna mig per­son­ligen för att skriva under nåt papper. Då är risken stor att jag får ett nervöst sammanbrott.

Så här jäkla krångligt ska det väl inte behöva vara mellan två grannländer som båda tillhör EU? Jag tror baske mig jag ska ta upp det med nån av landets representanter i EU-parlamentet!

KundmöteUppvaktat min referenskund
När jag hade återfått normal andhämtning och adrenalinnivå stoppade jag ner en flaska champagne i en presentpåse och gav mig av mot Dalsbruk. Den 15.5 firade nämligen min första kund i Finland sitt företags 30-årsjubileum och jag hade lovat uppvakta i efterhand.

Som tack för förtroendet att hon anlitade mitt okända företag 2008 utsåg jag henne till referenskund och lämnade därför ett rabatterat pris. Kundförhållandet har fortsatt under åren och jag känner fort­farande lika varmt för henne och hennes företag.

Det blev en oplanerat lång pratstund i företagets te-/kaffehörna eftersom vi inte har setts på ett bra tag. Numera är hon självgående när det gäller datoranvändandet så hon har inte behov av hjälp så ofta. Men jag kunde gott vara social lite oftare insåg jag när jag åkte. Alla relationer kräver ett visst underhåll för att bestå.