11.12 – Tömningar och tank(ning)ar

Jag har tömt pärmar, hämtat mat, fått ny frisyr, har nytömd tank och undrar över en sak.

PärmarTömt pärmar
Igår hade vi ”inneväder” på Udden och det krävdes elbelysning hela dan. Dagarna blir allt kortare ett tag till. Lämplig sysselsättning blev att tömma mammas arkivpärmar.

Medan jag plockade ut papperen slog det mig hur dyrt det är att vara sjuk och hur plöts­ligt man kan drabbas. Största delen av sitt liv var mamma frisk som en nötkärna men efter hand som åldern till­tog, dök krämporna upp en efter en. Vilket förstås inte alls är ovanligt. Ju äldre vi blir, desto slitnare blir vår kropp.

Hämtat mat
Helgens meny är räddad. Igår hämtade jag en portion av Kerstins goda fisksoppa och idag en portion kyckling från Hostel Panget. Fint att ha två matsedlar att välja mellan numera.

Ny frisyr
Några minuter försenad steg jag in hos min käcka och duktiga frissa, Gisela. ”Inga problem” svarade hon glatt då jag bad om ursäkt och förklarade varför jag var sen. Samtalet med Pangets värdinna hade dragit ut på tiden.

Helt otroligt vad långhårig jag hinner bli på sex veckor. Och dom sista dagarna före klippning verkar det som om håret växer extra fort? Av en snygg frisyr återstår plötsligt bara hängande hårtestar och tofsar runt öronen. Men nu är jag fin i håret igen ett tag. 🙂

Tanktömning 2Tanken tömd
För två veckor sen beställde jag tömning av avloppstanken och fick bekräftelse på det. När jag åkte hemifrån vid halv två-tiden idag hade jag ännu inte sett till nån tankbil så i tankar­na(!) skrev jag redan ett uppfordrande mejl till Sydvästra Finlands avfallsservice, som bolaget heter numera.

Då jag parkerade Silverpilen vid hemkomsten såg jag genast att tanken var tömd. Den tunga tank­bilen hade lämnat omisskännliga spår i den regnmättade marken. Så bra, då slipper jag gnälla om den saken.

Undrar över en sak
Det sägs att kunden alltid har rätt, men det finns tydligen undantag. En av öns lokala datorförsäljare är av den uppfattningen att Windows 7 inte behöver uppgraderas till version 10 trots att kunden har bett om hjälp med det. Det var nytt för mig att man inte längre får bestämma själv. 😦

Argumentet var dels att datorn är gammal och dels att Windows 7 fungerar bra och kommer att finnas kvar till 2018 (enligt Microsoft upphör supporten 2020). Vid det laget är datorn så gammal så kunden köper en ny med förinstallerad Windows 10 fortsatte motiveringen.

Till viss del kan jag hålla med om argumenten, men nu är det ju faktiskt kunden som avgör och inte försäljaren anser jag. I just det här fallet har jag svårt att tänka mig att kunden köper en ny dator om tre år. Om man är nästan 90 år gammal tycker man förmodligen att den man har duger gott.

Det innebär att kunden blir tvungen att betala för en ny licens eftersom erbjudandet om gratis upp­gradering bara gäller till hösten 2016. Men försäljaren kanske tänker sig att kunden avlider innan dess? :-/ Fy, nu var jag elak, det sa försäljaren inget om.

13.9 – Från ungerska till banankaka

Jag slipper lära mig ungerska, har smugit i buskarna och hittat ätbart.

Befriad från ungerska
Till skillnad från många män brukar jag ta en titt i bruks­an­vis­ningen när jag har köpt nya grejer. Det tänkte jag också göra då jag hade hämtat röjsågen, men konstaterade att den var enbart på unger­ska! Eftersom mina kunskaper i det språket begränsar sig till enstaka ord, mejlade jag försäljaren och bad att få en svensk upplaga.

I regel brukar ju handböckerna inkludera flera språk men inte den här gången. Husqvarna tror an­tag­ligen att vi kan ungerska i Finland för att dom har hört att ungerska och finska är besläktade. Att vi pratar svenska har dom säkert ingen aaaning om.

Idag fick jag den svenska versionen med posten och har än så länge bara tittat på avsnittet Under­håll. Det gjorde mig helt matt. Varje dag ska 15 punkter kontrolleras! Jag kommer ju inte att ha tid att göra nåt annat än kolla röjsågen efter det här. 😀

Smugit i buskarna
Idag bestämde jag mig för att ta i tu med snöbärsbuskarna längs den västra längan av huset. Dels låg dom för tätt mot väggen och dels var dom för höga. Utsikten från sovrummet har varit klart be­grän­sad.

Det är minst tre år sen sist. Det märktes minsann. Den ”korridor” som ska finnas mellan hus­väggen och buskaget var obefintlig. Bara en smal upptrampad stig som avslöjade att Mia brukar gå där rätt ofta.

Eftersom jag inte har läst bruksanvisningen till röjsågen nöjde jag mig med sekatör och häcksax som redskap den här gången. 😀 Nä, skämt å sido, det kändes lugnare med handverktyg i det här ut­rymmet.

I början toppade jag buskarna lite försiktigt med seka­tören, men till slut gick jag bärsärkargång med häcksaxen. Och upptäckte att dom blev kortare och kortare ju längre jag kom. Om jag hade varit smart hade jag för­stås spänt upp ett snöre som jag kunde hålla mig efter. Men så fiffig var jag alltså inte. Det får bli som det blir. Huvudsaken att dom blir kortare.

När jag var klar med två tredjedelar av sträckan fick jag nog för idag. Då hade det gått fyra timmar (inklusive en kort lunchpaus) och Mia var hungrig så jag plockade i hop redskapen och gick in.

Ätbart
Idag ringde jag Firma Kerstin Forsbom och beställde mat till i morgon. Fiskbiffar vankas det. Jag lyckades också få en portion kållåda trots att jag glömde beställa den igår.

Det ska bli intressant att pröva hennes mat. Enligt ryktet är det rejäla portioner så antagligen har jag mat till två måltider om ryktet talar sant. Om jag ska äta färdig mat betalar jag ju hellre en lokal företagare än Atria eller Saarioinen.

För att få lite bättre plats på diskbänken beslöt jag diska den största kastrullen idag. Och oj vad över­raskad jag blev – där låg ju knackkorvarna jag värmde i förrgår! Dom hade jag helt glömt bort. Tur att jag hittade dom idag och inte om en vecka eller två. 😀

Sista biten födelsedagskaka (biten på bilden är från den 3.9) är nyss avverkad. Jag var nästan säker på att grädden hade surnat, men luktade och smakade för säkerhets skull, det är ju redan 10 dar sen jag gjorde den. Den smakade fort­fa­­rande ut­märkt så ner åkte den. Så bra att jag slapp slänga, det bär mig alltid emot att slänga mat.