5.9 – Lyckat och misslyckat

Städlusten har passerat, vi har haft bakstuga, fått middag på byn och D-dagen är förbi.

Städlusten har passerat
Av nån obegriplig anledning har jag sen ett par veckor tillbaka dragits med städlust. Jag har putsat och fejat både här och där, stort som smått, tvättat och strukit.

Till och med köksgolvet är rent. Riktigt rent. Jag litar inte ett dugg på moppar (dom bara breder ut smut­sen) och tvivlar också på Sini-Piikas förmåga, även om den är klart bättre än en mopp.

Nä, ner på knä och torka med trasa är det enda som är riktigt effektivt tycker jag. Då är det kanske förståeligt att det inte blir så ofta?

Det var några år sen sist kunde jag se av dammet på knäskydden. För såna måste man nämligen ha, annars tar städlusten slut väldigt fort.

Nu verkar dock städlusten vara över för den här gången, jag har återgått till normaltillstånd igen. 😀

Bakstuga
Senaste lördag-söndag hade vi bakstuga på Udden. På Husses fråga vad jag önskade mig i födelsedagspresent svarade jag ”en födelsedagstårta”. Sagt och gjort.

Det var bara det att kakbottnen inte dög när den togs ut ur ugnen. Mitten hade sackat ihop. Jag för­sökte insistera på att den visst dög, men det gick inte hem. Han propsade på att göra en ny, så det gjorde han.

Baklusten smittade tydligen av sig för jag fick för mig att jag skulle baka en äppelpaj på havregryn nu när ugnen ändå var varm.

Den blev rena katastrofen! Föreställ dig rostade havregryn med kanelsmak – äppelbitarna kunde man knappt upptäcka. 😦

Men skam den som ger sig. På söndagen tog jag nya tag med ett annat recept. En äppelkaka i stället för paj. Den blev faktiskt helt OK och såg ut som den skulle, bortsett från att pärlsockret som skulle strös ovanpå hade smält, men det visste ju inte gästerna.

Middag på byn
På söndag eftermiddag var vi bjudna till sommargrannen psykologen på middag. En timme innan vi skulle ge oss av dök oväntade gäster upp, så vi fick be om ursäkt efter en stund och be dom åter­komma en annan gång.

Vi blev två minuter försenade. Det var mitt fel. Jag ville ju ogärna gå bort på middag i min hemma­stass. Men det gjorde inget sa värdinnan, så exakt var tiden inte menade hon.

Middagen bestod av kycklinggryta med många tillbehör, så det var ingen risk för att vi skulle gå hem halvmätta. Till kaffet/teet fick vi hembakade mockarutor. Konstigt nog slank det ner två stycken trots att jag var proppmätt. 😀

D-dagen förbi
Alla som har ett hum om historia vet att D-day står för den 6 juni 1944 då de allierade invaderade Normandie. Det kan gott överföras till fö­del­se­dags­fi­rande tycker jag. F-dagen låter inte alls lika bra eller hur?

Mina allierade inva­de­ra­de Udden på måndag eftermiddag försedda med blommor och presenter. Det totala gäst­an­talet blev tvåsiffrigt i år också noterade jag när jag diskade igår. Det blev en trevlig efter­mid­dag och kväll. Tack igen för all uppvaktning! 🙂

17.7 – Pågående och avslutat

Mamma har installerat sig, jag har avslutat ett konto, söker ägare till en jordhög och har blivit snuvad på födelsedagstårta.

KantarellerMamma installerad
Mamma anlände som planerat igår och har överlevt natten på nya gästmadrassen som pryder gäst­sängen jag köpte på Labbnäs loppis. Eller rättare sagt bytte jag upp mig, jag lämnade den befintliga till försäljning i stället.

Idag tog vi en provianteringstur till ”Bruke” och har frossat på kantarellstuvning. Fast svampen köpte vi inte där, den hade mamma med sig från stan(!). Nästan pinsamt kan jag tycka med tanke på hur nära jag har till svampskogen, men dom lär nog vara svårhittade efter den långa torkan.

Avslutat konto
I våras hittade jag en sajt som lät intressant: freelancer.com. I min enfald trodde jag att det bara var att vänta på lämpliga uppdrag, men riktigt så var det inte. Man får i stället lägga bud på dom jobb som man anser sig kvalificerad för.

Vid ett tillfälle blev jag intresserad av ett uppdrag så jag loggade in och kunde konstatera att det var 40 personer som hade lämnat bud på jobbet. Då gav jag upp. Jag hade heller inte klart för mig att för­fråg­ningarna skulle komma från hela världen eftersom startsidan var på svenska. Min mejl­korg har aldrig varit så välfylld tidigare.

Igår ville jag avsluta kontot men hittade ingen länk för det så jag frågade via kontaktformuläret. I morse fick jag ett mejl där man ville veta orsaken. Jag förklarade att jag tänkte pensionera mig på heltid om ett par veckor. En liten nödlögn, det är faktiskt 48 dagar kvar till dess.

Svaret godtogs och jag fick bekräftelse på att kontot skulle avslutas. Enligt villkoren upphör kontot automatiskt efter 365 dagar, men då skulle jag debiteras 10 $ och det hade jag ingen lust med. Nu är inkorgen normal igen. 🙂

GrävmaskinJordhögsägare sökes
Igår träffade jag grävaren som ska anlitas för den nya våtmarken som planeras i Söderby. Han upp­skattade ytan som ska grävas upp till ca 20 x 20 meter, vilket betyder ca 1.600 kubikmeter jord. Innan han lämnar anbud på jobbet vill han veta vart han ska frakta jordmassorna.

För att hålla transportkostnaderna nere bör fyllningen helst transporteras inom Dragsfjärdsområdet. Jag har en presumtiv intressent i Rosala, som ju ligger ganska så långt bort, men jag har i alla fall frågat hur många billass det kan bli frågan om.

Dess värre är det ju heller inte siktad mylla det rör sig om, utan blöt jord som är full av trädrötter och annat bråte så det lämpar sig inte till vad som helst. Idealet vore ju att hitta en jättegrop som behöver fyllas igen, men var hittar man såna inom närområdet?

Snuvad på födelsedagstårta
Idag stack sig vägmästarens fru in och meddelade att morgondagens födelsedagsfirande företas på annan ort den här gången. Och vi som hade köpt present och bespetsat oss på hemlagad grädd­tårta… Nä, så farligt är det ju inte, vi överlever nog. 😀

 

13.9 – Från ungerska till banankaka

Jag slipper lära mig ungerska, har smugit i buskarna och hittat ätbart.

Befriad från ungerska
Till skillnad från många män brukar jag ta en titt i bruks­an­vis­ningen när jag har köpt nya grejer. Det tänkte jag också göra då jag hade hämtat röjsågen, men konstaterade att den var enbart på unger­ska! Eftersom mina kunskaper i det språket begränsar sig till enstaka ord, mejlade jag försäljaren och bad att få en svensk upplaga.

I regel brukar ju handböckerna inkludera flera språk men inte den här gången. Husqvarna tror an­tag­ligen att vi kan ungerska i Finland för att dom har hört att ungerska och finska är besläktade. Att vi pratar svenska har dom säkert ingen aaaning om.

Idag fick jag den svenska versionen med posten och har än så länge bara tittat på avsnittet Under­håll. Det gjorde mig helt matt. Varje dag ska 15 punkter kontrolleras! Jag kommer ju inte att ha tid att göra nåt annat än kolla röjsågen efter det här. 😀

Smugit i buskarna
Idag bestämde jag mig för att ta i tu med snöbärsbuskarna längs den västra längan av huset. Dels låg dom för tätt mot väggen och dels var dom för höga. Utsikten från sovrummet har varit klart be­grän­sad.

Det är minst tre år sen sist. Det märktes minsann. Den ”korridor” som ska finnas mellan hus­väggen och buskaget var obefintlig. Bara en smal upptrampad stig som avslöjade att Mia brukar gå där rätt ofta.

Eftersom jag inte har läst bruksanvisningen till röjsågen nöjde jag mig med sekatör och häcksax som redskap den här gången. 😀 Nä, skämt å sido, det kändes lugnare med handverktyg i det här ut­rymmet.

I början toppade jag buskarna lite försiktigt med seka­tören, men till slut gick jag bärsärkargång med häcksaxen. Och upptäckte att dom blev kortare och kortare ju längre jag kom. Om jag hade varit smart hade jag för­stås spänt upp ett snöre som jag kunde hålla mig efter. Men så fiffig var jag alltså inte. Det får bli som det blir. Huvudsaken att dom blir kortare.

När jag var klar med två tredjedelar av sträckan fick jag nog för idag. Då hade det gått fyra timmar (inklusive en kort lunchpaus) och Mia var hungrig så jag plockade i hop redskapen och gick in.

Ätbart
Idag ringde jag Firma Kerstin Forsbom och beställde mat till i morgon. Fiskbiffar vankas det. Jag lyckades också få en portion kållåda trots att jag glömde beställa den igår.

Det ska bli intressant att pröva hennes mat. Enligt ryktet är det rejäla portioner så antagligen har jag mat till två måltider om ryktet talar sant. Om jag ska äta färdig mat betalar jag ju hellre en lokal företagare än Atria eller Saarioinen.

För att få lite bättre plats på diskbänken beslöt jag diska den största kastrullen idag. Och oj vad över­raskad jag blev – där låg ju knackkorvarna jag värmde i förrgår! Dom hade jag helt glömt bort. Tur att jag hittade dom idag och inte om en vecka eller två. 😀

Sista biten födelsedagskaka (biten på bilden är från den 3.9) är nyss avverkad. Jag var nästan säker på att grädden hade surnat, men luktade och smakade för säkerhets skull, det är ju redan 10 dar sen jag gjorde den. Den smakade fort­fa­­rande ut­märkt så ner åkte den. Så bra att jag slapp slänga, det bär mig alltid emot att slänga mat.