Snuttan 2008

snuttan-2008

Idag halkade jag in på mina bilder från 2008 och hittade en på Snuttan från den 25.11. Hon var ursprungligen vildkatt men blev efter idog träning huskatt. Fast aldrig lika social som Mia, som är född i en ladugård och van vid människor från födseln. 🙂

18.11 – Annorlunda och ovanligt

Onsdagen började lite annorlunda, gårdagen gick i mötestecken och idag har vi varit på besök. Vikten minskar och vi praktiserar ”pillow talk”.

Annorlunda onsdagsinledning
Vid åtta-tiden på onsdag morgon vaknade jag av hulkande ljud från köket. Mia kräktes. Givetvis på en matta som effektivt sög upp vätskan. I resterna låg två döda piskmaskar – ett resultat av pågående avmask­ningskur. Urk. Ingen behaglig start på dagen.

musMen det var inte nog med det. När jag stoppade ner foten i ena stöveln för att gå ut och hämta posten var det nåt som tog emot. Jag fattade genast varför Mia hade visat sånt intresse för dom och låg på lur intill. Självklart var det en mus som tagit sig in i huset och hade hittat ett perfekt gömställe.

Att få ut den ur stöveln visade sig vara svårare än jag hade tänkt mig. Tack vare ullfodret gick det bra att klamra sig fast, oavsett hur mycket jag skakade stöveln. För att slippa jakt inomhus höll jag till ute på trappan.

En behandskad hand ledde inte heller till önskat resultat, jag kunde inte komma tillräckligt långt in på grund att det höga skaftet. Här krävdes ett verktyg så jag tog fram en tång från min verk­tygs­back. Tanken var att knipa till och dra ut musen.

Men hur det nu var, hade jag ändå inte hjärta att göra så. Jag använde den i stället i hopfällt skick för att göra tillvaron tillräckligt obehaglig för att musen ”frivilligt” skulle söka sig bort. Och till slut fann den för gott att göra det.

Jag hann inte ens uppfatta att den ramlade ut, men Mia hade full koll. Och då såg jag också svans­tippen som snabbt försvann in i vintergrönan. Lustigt nog lät Mia den komma undan.

moteStyrelsemöte
Igår eftermiddag hade hembygdsföreningen styrelsemöte. För ovanlighetens skull hölls mötet hemma hos vice ordföranden och inleddes med en projektpresentation.

Som vanligt pratade vi om ovidkommande ämnen mellan varven och skrattade en hel del. För en som strikt vill hålla sig till vedertagen mötesteknik skulle mötet ha varit en mardröm, men lyckligtvis har vi ingen sån i styrelsen.

På besök
I eftermiddags beslöt Husse och jag att göra ett besök hos f d ”bonuspappan”. Han kände väl till Husses pappa så det blev en hel del prat om gångna tider och gemensamma bekanta.

Eftersom jag inte hade värst mycket att bidra med nöjde jag mig med att vila stäm­ban­den. Nån pin­sam tystnad uppstod ändå inte. Både Husse och bonuspappan är lättpratade.

Viktminskning och ”pillow talk”
Tänk att Husses inträde i vår tillvaro har viktminskande inverkan… Ett synnerligen angenämt sätt att banta och som jag kan rekommendera varmt! Hade jag känt till det skulle jag ha praktiserat det för länge sen! 😉

kuddarLäggdags och uppstigning innebär numera att det går åt timvis till ”pillow talk”. Enligt wikipedias definitioner är det inte riktigt korrekt benämning på våra samtal och diskussioner men dom genomförs definitivt i liggande ställning med huv’ena på kudden.

Ämnesområdena varierar storligen. I morse diskuterade vi t ex traditioner och hur vi förhåller oss till dom. Igår ventilerade vi hur man går till väga och vad man behöver veta för att lära känna en person.

Vi utbyter alltså inga hemligheter eller ägnar oss åt konspirationer. Åtminstone inte än så länge.

PS. Tack vare/på grund av det här inlägget ”missade” jag Tongåvan i kväll. 😀 DS.

Nytt rekord

skinnjackan

Idag har jag slagit mitt tidigare ”senhetsrekord”. Det är inte alls ovanligt att jag för upp sommar­kläderna på vinden i oktober, men 15 november är nog premiär. Eftersom jag känner mig själv rätt väl, brukar jag se till att jag har höst‑ och vårplagg lätt tillgängliga så hittills har jag klarat mig med höstmunderingen.

Eventuellt känner en del bloggläsare igen skinnjackan från den nerlagda bloggen.fi? Bilden är från 2011, men jag köpte jackan i Dalarna som­ma­ren 1989, vilket betyder att den har fyllt 27 år. Men den är fortfarande i fullt användbart skick och perfekt att ha på när det blåser isande vindar. 🙂

14.11 – Från nya rutiner till tråkigt besked

Jag har lyssnat på radio, haft besök, bekantat mig, träffat skyddslingen och fått ett tråkigt besked.

radioLyssnat på radio
Som bekant(?) lyssnar jag i vanliga fall på radio bara när jag kör bil. Jag har ställt in radion på en station som mest spelar ”skval­musik” och den spellistan kan jag nästan utantill vid det här laget. På Udden föredrar jag tystnad.

Men nu har det blivit annan ordning. På fredagkvällar vill Husse lyssna på Tongåvan. När jag senast hörde det programmet hette det En gåva i toner men det är väl snart 100 år sen. Innehållet är dock fortfarande det samma.

Besök
Strax efter lunch i lördags anlände Vik Husse, i vanlig ordning välförsedd med kaffebröd. Förlåt, tebröd. Kaffe dricker han aldrig.

Självfallet diskuterade vi bland mycket annat det amerikanska presidentvalet. Vi var rörande eniga om den nya presi­dentens kompetensnivå och väljarnas, eller snarare elektorernas, intelligensnivå. Den kvinnliga kandidaten fick ju de facto flest röster om än med knapp marginal.

Vad valet leder till påminner mig om ett citat av min avlidna vän Apan/Tvillingen: ”Den som äter lever får se”. Flera upprop är redan i gång på nätet för att påtala missnöjet noterar jag, bland annat ett hos avaaz.org.

familjBekantat mig
Bland de nyinförda rutinerna ingår ju också lördagsbastu i Tallmo numera. Fast den här gången nöjde jag mig med att duscha. När vi nyskrubbade kom tillbaka in i köket kändes en aptitretande doft. Husses dotter som var på besök med två av sina döttrar gräddade pannkaka.

Då den var klar bänkade vi oss runt köksbordet och lät oss väl smaka. Därmed fick jag tillfälle att be­kanta mig närmare med både dotter och barnbarn. Helt plötsligt håller familjekretsen på att utökas mar­kant. 🙂

Träffat skyddslingen
Skyddslingen hade aviserat besök på Udden så vi kom överens om att söndagen var lämplig dag eftersom lördagen var (nästan) fullbokad för min del. Och ingen hade gratulerat honom på Fars dag försäkrade han när jag frågade vid ankomsten. 😀

Innan Husse gjorde oss sällskap vid kaffebordet hann jag få reda på det senaste från hans jobbfront och lite annat som var nytt för mig. Ett trevligt och välkommet besök som alltid.

Ett tråkigt besked
Jämfört med de chockartade besked som de omkomna personernas anhöriga fick förra helgen har jag verkligen ingen anledning att klaga! Här handlar det om ett dött ting, men det var ändå ett oväntat och tråkigt besked.

reparatorVärmepumpsreparatören som först skulle komma i fredags förmiddag och enligt senare besked idag mellan 11 och 12 dök upp 16:30. Han ringde för all del vid två-tiden och talade om att han blir för­senad så jag var förvarnad den här gången.

Jag hade inte väntat mig en vacker ung man men det var inte ett dugg tråkigt. Däremot hade han ett tråkigt besked efter att ha tagit sig en titt på luftvärmpumpen. Han konstaterade att gasen som be­hövs för att pumpen ska alstra värme läckte ut nånstans.

Lagren behövde för all del också bytas, men gasläckaget är så gott som omöjligt att åtgärda talade han om, eftersom det finns en mängd rör i den yttre enheten. Att söka och täta läckan blir prismässigt orimligt och eventuellt inte heller hållbart om man lyckas reparera den. Usch, vad deppig jag blev. 😦

Alternativen är alltså en ny luftvärmepump, ökad eluppvärmning (när min förnämliga kakelugn inte räcker till) eller att bomma igen vardagsrummet vintertid. Inget av alternativen är särskilt tilltalande så jag får ta mig en allvarlig funderare.

Vilket djur?

djur

I väntan på Husse tog jag bland annat en fotorunda ner till sjön. Först när jag hade överfört bilden till datorn upptäckte jag något mörkt på isen borta vid ”Vidbusken” och förstorade bilden (därav den dåliga kvalitén).

Nu är frågan vilket djur jag ”fångat”? Vid första anblicken ser det ut som en krokodil, men det är knappast troligt i vårt klimat. Halslängden skulle tyda på en mårdhund, men eftersom utter har synts till i vår sjö kan det också vara en sån. Nån som vet? Jag har också ställt frågan till Naturväktarna på FB.

9.11 – Lite gnäll följt av leenden

Felfrekvensen har ökat igen, jag har motionerat och administrerat, träffat en bekant och Silverpilen ler förnöjt.

luftvarmepumpenÖkad felfrekvens
Felfrekvensen har ökat igen. Under helgen som var greps luftvärmepumpen av dödsryckningar. Den har en längre tid kvidit av smärta så jag blev inte värst överraskad.

Redan för flera veckor sen ringde jag leverantören och bad honom komma och ta en titt, men han har inte hörts av. Eftersom han inte gick att nå på telefon i måndags ringde jag Strandells i stället, dom säljer samma fabrikat.

Första beskedet jag fick var att dom kunde åtgärda pumpen ”inom två veckor”. Bättre än inget, men nöjd var jag inte. Nån timme senare ringde herr Strandell och meddelade att på fredag förmiddag (11.9) skulle dom komma. Ett nytt litet mirakel. 🙂

Sen var det kameran, en av mina kärare ägodelar. Den ”hängde sig” helt plötsligt då jag skulle tanka över bilder till datorn. Den gick inte ens att stänga av. Fullständigt obegripligt?!

Men jag är ju inte tappad bakom en vagn så jag löste problemet genom att ta ut batteriet och vips var den sig själv igen. Fast jag fattar inte hur det kom sig att den betedde sig som den gjorde?

vinterliktMotionerat och administrerat
Udden har nu full vinter om man ser till snömängden. Förhoppningen om att vi skulle få plusgrader igen grusades av ymniga snöfall så det var bara att plocka fram snö­skott­nings­atti­ral­jer­na igår.

”Vägmästaren” hade redan röjt vägen och sett till att jag kunde ta ut svängarna när skulle ta mig ut från parkeringen men alla mina stigar på tomten behövde förstås skottas. Efter två timmars arbete var jag nöjd och Silverpilen hade fått kupé‑ och motorvärmarsladdar.

Resten av dagen gick åt till diverse administration för både väglagets och hem­bygds­före­ningens räkning så jag kände mig riktigt belåten när jag väl gjorde kväll. Troligen fick jag för mycket frisk luft för jag somnade framför teven redan innan 22-nyheterna var slut.

Träffat en bekant
Idag hade jag tid på macken efter lunch för att få dom nya vinterdäcken monterade. En dryg timme skulle det ta så jag knallade raka spåret till Holmbergs för att få nåt ätbart, magen skrek av hunger.

Vid ett av borden fick jag syn på en f d kursdeltagare som jag inte har sett på länge så jag frågade om jag fick göra henne sällskap. Det fick jag sa hon, men talade om att hon inte blir långvarig för hon har en tid att passa.

Vi hann ventilera en hel del ändå tyckte jag. Bland annat hade hon sett på FB att jag har blivit med karl. Ett mer eller mindre onödigt bihang med andra ord. Så sa hon nu inte, men det lät nästan så.

Hon menade säkert inte alls så, men ibland har jag en förmåga att tolka saker på mitt eget, underliga sätt. Det kan Husse förresten intyga. 😀

dubbdackSilverpilen ler förnöjt
Visserligen har jag så gott som nya sommardäck, men det kändes ändå lite lurigt att ta sig till Dalsbruk i vinterföret. Jag höll för säkerhets skull max 60 och kröp i alla branta kurvor för att slippa incidenter. Lyckligtvis fick jag inga möten så jag kunde köra som ”in­fö­dingar­na”, dvs mitt på vägen.

Till min stora förvåning tog åktiden bara några minuter längre än vanligt så jag var på plats i god tid. Macken höll som vanligt den utlovade väntetiden och när jag kom fram till macken såg jag på långt håll att Silverpilen sträckte på sig och log förnöjt. Första gången den har däck med ”fartränder” på. 🙂

Det gjorde den hela vägen hem också. I synnerhet då vi passerade en stor skåpbil som stod tvärs över ena körfältet med ett bakhjul i diket. Tur att det inte gick värre än så.

7.11 – Från modem till eldprov

Jag har nytt modem, bastat, firat Svenska dagen och fått diagnos. ”Hunden” har blivit befordrad och genomgått ett eldprov.

Nytt modem
Nån timme innan Ordinarie Husse anlände i fredags slutade modemet fungera igen (se inlägg 3.11). Men då var ju ett nytt på ingång så jag överlevde utan biverkningar. Vis av den nya erfarenheten beslöt jag an­vända dom nya kablarna den här gången.

Badat bastu
I lördags badade jag bastu i Tallmo. Jag försökte komma på när jag gjorde det senast och kom fram till att det måste vara mer än 20 år sen.

Jag saknar nämligen ”bastugenen” till skillnad från mina landsmän, men tackade ja för att se om jag möjligen uppskattade bastandet mer nuförtiden. Det gjorde jag nu inte, så för min del kan det gott få gå 20 år igen till nästa gång.

svenska-dagenFirat
Igår kväll var det så dags för firandet av Svenska dagen i församlingshemmet. Två av sty­rel­se­leda­möterna var redan på plats när vi och ordföranden dök upp vid sex-snåret för att hjälpa till med för­be­re­del­ser­na.

I egenskap av värdar höll vi mest till i köket, men sången nådde oss förstås dit. När Torbjörn Kevin, ÅUs före detta chefredaktör, höll sitt festtal beslöt jag ta en paus för att lyssna på honom.

Det var ett bra tal tyckte jag. Han började med våra identiteter och slutade med hem­bygds­fö­re­nin­garnas roll, som i hans tycke är viktig.

Fått diagnos
I morse fick jag en diagnos. Jag lider av sömnapné konstaterade Husse som hade legat vaken och lyssnat till mina snarkningar och andningsuppehåll. Det kan ju vara en för­kla­ring till att jag ofta inte känner mig utsövd när jag vaknar.

Enligt Vårdguiden finns det hjälp att få: ”…De flesta blir bättre av en så kallad CPAP-apparat, som via en näsmask blåser in en lätt luftström när man andas in under sömnen och som vidgar luftvägarna. För andra hjälper det att använda en speciell tandställning på natten.” Kan vara värt att pröva.

”Hunden” har blivit befordrad och genomgått ett eldprov
Enligt en del av mina vänner på FB är Hunden ingen tilltalande benämning på en så viktig person som vår Ordinarie Husse. Jag instämmer gärna och har därför befordrat honom till Husse i fortsättningen. Hoppas alla är nöjda med det nu då? I annat fall har jag många fler alternativ att bjuda på. 🙂

skogsmus-2Eldprovet genomgick han med den äran i går kväll innan vi la oss. Föregående natt hade Mia tydligen fått korn på ett byte som tagit sig in i huset, men på morgonen var allt lugnt och stilla så vi tänkte inte mer på det. Ända tills hon lyckades skrämma fram det inom synhåll vill säga.

Därmed var kvällens ”underhållning” räddad. När vi gick och la oss tog hon också paus i arbetet. Den fiffiga skogsmusen hade nämligen hittat ett utmärkt tillhåll under köksspisen och var oåtkomlig trots mödo­sam­ma insatser från mattes sida.

Husse tyckte vid ett tillfälle att jag skulle pytsa i väg den ut i verandan, men det var ju lättare sagt än gjort. Alltså la vi oss i godan ro.

På morgonsidan började musen tydligen flytta på sig, så nu bestämde Mia att den skulle fångas. Och mycket riktigt, när vi klev upp i morse låg den döda musen väl synlig på golvet i köket. När jag hade tänt upp i spisen kremerades den omgående utan några större ceremonier.

Vi gratulerar därför Husse som genomled eldprovet med glans. Så mycket värre än så här kan hans nya liv på Udden knappast bli – hoppas jag innerligt! 😀