I dag hade vi ett flertal ärenden till öns norra centrum. Tyvärr sprack tidsplaneringen. Men vi handlade allt som stod på inköpslistorna (och en hel del därtill!).

Husses bil behövde åtgärdas, så han lämnade av mig vid Vahlbergs strax före ett. Jag var i behov av nya skor och Vahlbergs är enda stället på ön som säljer såna. Av allt att döma har dom flesta kvinnor 39 i skostorlek, för på dom hyllorna fanns det minst att välja på.

Men jag hittade ändå två par som passade. Varför två par? Jo, mina lågklackade – som jag har älskat! – har tyvärr spruckit i en limning för ett bra tag sen och på det andra paret med klack har lädret spruckit. Sprickan har uppstått intill en tidigare reparation, så skadan är inte ny.

Båda paren har dryga 15 år på nacken så jag ska inte beklaga mig. Fast dom gamla lågklackade får min­sann duga till vardags när det är torrt i gräset. 😊

Att köpa skor på nätet är svårt tycker jag. Det går visserligen att beställa flera par i två olika storlekar, men då kan det ändå vara nåt annat passformsfel.

Husse skulle slå en pling när bilen var klar, så jag knallade över till matbutiken. På listan stod bara ett fåtal artiklar, men tack vare att jag hade gott om tid blev kundvagnen nästan full. 😀 Framåt halv tre ringde han. Då var jag på väg till kassan.

Eftersom han skulle till apoteket först, hann jag betala och packa alla varor innan jag fick syn på honom där inne. Apoteket ligger nämligen i samma hus som matbutiken. Då var det dags för nästa ställe.

Förra våren brann öns lågprisvaruhus Hurrikaani ner, men är uppbyggt och i drift igen. Dit skulle vi. Husse behövde gräsfrö och jag behövde bland annat en sprutkanna och hushålls‑ och toapper.

Det nya varuhuset är våldsamt stort med mina mått mätt, så det var inte så lätt att hitta det man skulle ha. Under skylten Säsongsvaror hittade jag en blommig sprutkanna i metall som jag inte kunde motstå trots priset. Visst är den fin?

Medan Husse hämtade säcken med gräsfrö letade jag efter ”pappersavdelningen”. Nästan framme vid kassan låg den. Jag plockade åt mig hushållspapper, men såg inget toapapper så jag frågade en ung dam som plockade upp varor på hyllorna.

Hon sa att det finns nästan framme vid kassan, varpå jag påpekade att det bara fanns hushållspapper där. Då hon rådfrågade en kollega via mobilen fick hon till svar att det var slut. Slut! Det hade jag inte väntat mig. Det är väl en stapelvara om något?

Nåväl, jag har några rullar kvar på vinden, så det får bli ett nytt försök så småningom eller inköp nån annanstans.

Äntligen klara. Men nu var klockan tjugo över tre. Vår sista anhalt var ett födelsedagsfirande, men med tanke på att jag ville hämta ut ett paket i närbutiken som stänger klockan fem skulle det inte bli mycket till visit så jag ringde jubilaren.

Jag förklarade att vår tidsplanering hade spruckit och frågade om vi får komma i morgon i stället. Jodå, det passade bra. Innan vi avslutade samtalet avslöjade hon lite besviket att gästerna ännu inte fått kaffe för att vi väntades dyka upp. Usch, så pinsamt.

Om bilåtgärden hade tagit mindre tid i anspråk och vi hade låtit bli lågprisbutiken hade vi hunnit med uppvaktningen. Eller så kunde jag ha ringt tidigare. Men gjort är gjort. Hoppas vi blir förlåtna. 😥