8.6 – Från elavbrott till disk

Vi har haft elavbrott, roligt hos tandläkaren, smörjt kråset och haft tebesök. Jag är nyfrissad och diskbänken är tom.

Elavbrott
På förmiddagen i måndags var jag sysselsatt med väglags‑ och föreningsadministration då det blev elavbrott en stund. Tack vare min UPS gjorde det lyckligtvis ingen skada. Nästa avbrott blev dock längre.

Strax efter kl 17 var det dags igen, troligen beroende på stormvindarna. Planerna var att värma resterna från middagen dagen innan, men efter hand som hungern tilltog övergavs planerna.

Det blev kall potatissallad i stället. Den hade vi tänkt ha dagen därpå, men nu kom den ju väl till pass. Vi kunde förstås ha värmt maten på spisen men det kändes onödigt att elda, så kallt var det inte.

Först efter tre timmar var elen tillbaka så det var ju bra att vi råkade ha ”reservproviant”.

Roligt hos tandläkaren
På tisdag eftermiddag hade jag tid hos tandläkaren igen. Sista besöket för den här gången. Husse följde med som moraliskt stöd och lyckades framkalla ett av mina värre skrattanfall i väntrummet.

Jag såg ”min” tandläkare gå förbi och försökte förklara för Husse vem av damerna hon var. Först gissade han på en dam bakom receptionsdisken, men hon var det ju inte.

En stund senare kom en äldre, gråhårig liten kvinna i vita sockor gående i korridoren. ”Är det hon?” undrade Husse. Frågan fick mig att brista ut i gapskratt. Jag skrattade så gott och så länge att de andra i väntrummet också började skratta.

Egentligen kunde det ju mycket väl ha varit tandläkaren, men skillnaderna i utseende och personlig utstrålning mellan henne och den här lilla kvinnan var som natt och dag, vilket jag fann kolossalt komiskt. Att Husse inte riktigt förstod varför jag skrattade så hejdlöst gjorde saken ändå roligare.

Så roligt har jag aldrig haft i samband med ett läkarbesök tidigare!

Smörjt kråset
Onsdagens program utgjordes av en social aktivitet. Vi var välkomna till Dalsbruk kl 15 och skulle inte vara mätta när vi kom hade vi fått anvisning om.

Medan vi smuttade på vår välkomstdryck gick värdinnan förbi med det ena matfatet efter det andra. Efter en stund blev vi ombedda att flytta in i matsalen och sätta oss till bords.

Där blev vi sittande länge och väl medan vi smörjde kråset. En jättegod laxröra, rökt forell och en mustig köttgryta avrundades med kaffe och två sorters tårtor förutom kex. Gissa om vi blev mätta!

Tebesök
Igår hade vi tebesök. Det var länge sen Vik Husse sågs på Udden. Den här gången serverades teet inomhus, vistelse i bersån gick nästan att jämföra med en kylskåpsdito, temperaturen låg nästan 20 grader lägre än vid förra besöket!

Nyfrissad och diskbänken tom
Idag blev jag korthårig igen. ”Ska vi ta favorit i repris?” frågade frissan. Hon fick ett jakande svar.

Eftersom middagen blev tidigare än vanligt, blev fredagsdisken också det. Så pass tidig att Tongåvan ännu inte hade börjat, men det gick bra att diska ändå. Fast vid det här laget finns det redan ny disk. Sannerligen ett sisyfos-arbete!

8.10 – Arvegods och konflikter

Igår dukade jag för tre, idag har jag tömt diskbänken och mejlat en nyfunnen släkting. En del stadsbor gör mig ytterst konfunderad…?

Dukat för tre
Igår när jag pratade med mamma och talade om att jag skulle få middagsgäster undrade hon om jag tänkte duka i ”matsalen”. Jag sa nej med motiveringen att kålgryta inte känns så högtidligt och att jag därför dukade i köket.

Som kom­pen­sa­tion plockade jag fram finaste porslinet och diverse annat arvegods. Bland annat mormors fasters silversked som garanterat är äldre än jag.

Kaffet intogs som brukligt i ”södra salongen”, också det serverat i arvegods. Examensskedarna i silver från 1974 användes för att inmundiga kakan som serverades på silverfat. ”Fint ska det va’, fast trasorna hänger” som mammas kompis brukar säga. 😀 Jätteroligt att få använda saker med lång historia.

Diskbänken tömd
Efter frukosten tog jag i tu med disken. Jag övervägde att diska innan middagsgästerna kom, men kom fram till att det skulle bli mer disk inom kort så jag struntade i det.

Gästerna såg tyvärr eländet när dom hjälpte till att duka av, men damen i sällskapet konstaterade lugnt ”Det är ju ditt kök”. En befriande kommentar.

Som ”värdinnepresent” fick jag förresten ekologiskt handdiskmedel och torkduk. Fiffig present.

Nyfunnen släkting
Igår eftermiddags hade jag fått ett meddelande från Facebook. En dam som bodde i byn för länge sen hade sett mina bilder och undrade om jag möjligen kunde vara den person hon tänkte på?

Jag bekräftade att hon hade rätt och fick till svar att hon skulle skicka ett mejl. Av det framgick att vi är släkt. Min fostermor och min mormor var kusiner med hennes far. Jag blir därmed brylling med hennes son så släktskapet är inte så nära, men det känns ändå jätteroligt med en nyfunnen släkting. 🙂

Idag besvarade jag mejlet och redogjorde i korta drag för vad jag har haft för mig sen 60-talet. Tack vare datorn och webben kan vi nu hålla fortsatt kontakt.

Konstiga typer
Under det senaste halvåret har jag hört talas om flera konflikter mellan våra stads- och bybor. Osäm­jan har i samtliga fall upp­stått på grund av träd eller buskar!?! Va’? Måste man verkligen bråka om sånt?

Det verkar som om många stadsbor behandlar träd och buskar som saker. Dom tycks tro att om man fäller ett träd eller klipper av en buske så blir resultatet ett svart hål där det aldrig växer nåt mer?

I ett par fall har konflikten lett till polisanmälan. Hur tänker man då? Att trädet eller busken kommer tillbaka om man får rätt i domstol?

Jag har alltså haft en vådlig tur som har klarat mig från åtal förstår jag, med tanke på mitt egen­mäk­tiga beteende när det gäller grannens häck (som står på tomtgränsen). Om jag hade varit stads­bo hade jag antagligen krävt att häcken skulle tas bort för att den står för nära min tomt­gräns och in­kräktar på utsikten, vilket minskar värdet på min fastighet.

Nä, vet ni vad! Att gräla om växtlighet ter sig väl ändå ganska fånigt? Och att vuxna människor inte kan resonera sig fram till en lösning tycker jag är skrämmande. Inte att undra på att det krigas i världen om man kan bli osams om en buske eller ett träd?

26.11 – Storartat

Jag har fått gratis skönhetsvård och motion, köket är mörklagt, diskbänken är tom och kvälls­pro­gram­met är givet. Mia gillar nya gardinerna.

Gratis skönhetsvård och motion
På förmiddagen letade jag rätt på nya linnegardinerna till köket. När jag hade tagit upp dom ur för­pack­ningen insåg jag att jag var tvungen att försöka få dom släta innan jag kunde hänga upp dom.

Enda sättet att få vecken att försvinna var att pressa dom. Dess­utom hade jag full ånga på stryk­järnet. Det var där skönhetsvården kom in. Ång­bad ska ju vara nyttigt för hyn har jag hört/läst så jag antar att jag är len som en persika i ansiktet efter en timmes ångbehandling. 😉

Motion fick jag i samband med att jag hängde gardiner och tvätt och städade. Av nån konstig an­ledning fick jag för mig att jag skulle vara huslig idag.

Mörkt i köket
Att byta från ljusa sommarkappor till mörka sidogardiner gjorde markant skillnad. Trots att solen sken blev det mörkt i köket. Men jag ångrar mig inte. På så sätt syns inte heller mörkret lika mycket.

Tom diskbänk
Då klockan slog fyra var allt klart utom disken. Eftersom magen skrek efter påfyllning tog jag en mat­paus först. Dagens rätt bestod av uppvärmd fisksoppa som intogs på stående fot direkt ur kastrullen.

Sen tog jag i tu med disken. Tydligen har jag lagat mer mat än vanligt på sistone – jag diskade två ugnsformar och fem kastruller inklusive den jag värmde soppan i.

Givet kvällsprogram
Så småningom ska jag göra Mia sällskap ”i södra salongen” och kommer antagligen att somna framför TVn som vanligt. Det har varit kutym hela veckan. Jag kanske behöver öka C- och D-vitaminintaget?

Mysiga gardiner
Den här gången fick jag ha strykbrädan för mig själv, men Mia parkerade sig på köksbordet så hon kunde hålla uppsikt över mina förehavanden. Under tiden jag pressade den nästsista gardinen bytte hon plats och la sig på den som återstod.