12.10 – Rätt och fel

Jag har varit på långfärd, fått en ny vedhög, monterat sågkedjan och bjudit på eftermiddagskaffe. Mia är snabbare än en vessla.

TrafikLångfärd
Igår valde jag att frivilligt lämna ön. I sex hela timmar. Om­ständig­he­ter­na krävde min när­va­ro i republikens huvud­stad, så jag kollade upp färdvägen i Google Maps och gav mig av efter lunch. Ganska exakt två och en halv timme senare var jag på rätt adress, nästan utan att köra fel. Sista vänstersvängen kom lite abrupt, men det fanns gott om plats för en U-sväng så det blev inte så många meter fel.

Jo, ett fel till gjorde jag. När jag skulle åka hem tillbaka upptäckte jag att jag hade kört mot för­bju­den kör­riktning in på P-platsen. Men det torde inte leda till några påföljder.

Sen återstår att se om min ringa överhastighet fick hastighetskamerorna att larma? Jag gjorde faktiskt mitt bästa för att vara (nästan) laglig. Som tur finns det inga kameror mellan Ekenäs och Bjärnå (jag körde kustvägen) eller mellan Bjärnå och Kimitoön. Hoppas jag?!? Ju mer jag närmade mig ön, desto större hemlängtan fick Silverpilen nämligen. 😉

Fem timmar bakom ratten kändes mest i ryggen, i övrigt gick resan bra. Fast jag kan inte riktigt fatta hur jag har klarat av 8-9 timmars körning tidigare? Avståndet Östersund-Stockholm är visserligen ”bara” 563 km, men i tid alltså betydligt mer eftersom det inte går att köra 100 km i snitt. Skönt att slippa dom resorna!

VedhögNy vedhög
Alla kattvänner undrar förstås oroligt var jag gjorde av Mia dom många timmarna? Tack och lov finns det goda vänner som ställer upp! Mia fick vara hemma tillsammans med en vikarierande husse som såg till henne. ”Fast jag gör det inte för Mias skull, utan för din” deklarerade han tydligt när jag förde saken på tal.

Det kändes oerhört skönt att veta att hon kunde komma och gå som vanligt medan jag var borta. Jag kunde koppla av helt i förvissning om att hon var i goda händer.

Men det var inte nog med det. I morse gluttade jag in i vedlidret och fick syn på en alldeles ny klabb­hög… En del av tiden hade vikarien alltså tillbringat i vedlidret med yxan svängande. En stor och glad överraskning. Tack snälla Filosofen än en gång! 🙂

Sågkedja och eftermiddagskaffe
Stolt som en tupp deklarerade jag att jag hade monterat sågkedjan på nya elmotorsågen ”alldeles själv” när händige släktingen dök upp till eftermiddagskaffet. Jag förstod naturligtvis att kom­men­ta­ren skulle resultera i en kvalitetsgranskning, vilket den också gjorde.

”Men den sitter ju fel” påpekade han efter några sekunders inspektion. Egentligen var jag inte särskilt förvånad, monteringen hade gått så smärtfritt så jag anade oråd även om allt såg OK ut vid en snabb­titt. ”Med kedjan vänd så där kan du inte såga av en tändsticka ens” fortsatte han och demonstrerade sågriktningen.

Just så. Själv är inte alls alltid bästa dräng. Undrar om jag hade kommit på felet när jag försökt prov­köra? Troligen inte. Sågkedjor är sluffinitivt inte min starka sida, men bara för att Grisen/Tvillingen hade nämnt att hon behövde hjälp för monteringen var jag ju tvungen att bevisa (för mig själv) att jag var snäppet vassare. Fast då blev det alltså ovasst.

SågkedjaKvickt som ögat var kedjan rätt monterad, fick rätt spänning och sågen provstartad. Finfint. Om kedjan hade varit lika spänd som jag tänkte mig, hade den antagligen gått av, så där hade jag också gjort en tabbe.

Sen gick vi in och drack eftermiddagskaffe i godan ro medan vi pratade om helt andra saker som inte hade ett dugg med motorsågar att göra.

Utom möjligen flisning som kanske kan betraktas som närbesläktat?

PS.
Hur många deciliter är 14 ml? Det får man lära sig redan på lågstadiet, men den vetskapen har tyd­ligen trängts undan av en massa(?) annat i mitt huvud.

Behållaren för sågkedsoljan rymmer 14 ml. Just nu är den fylld till bristningsgränsen – jag hällde i en deciliter och hade tänkt fortsätta med 0,4 dl till men insåg att behållaren redan var full. Oljan kommer med andra ord att spruta som små fontäner runt kedjan när jag kör i gång sågen. Suck.

Efter en snabbtitt i instruktionsboken börjar jag tvivla på att jag alls vågar eller är kvalificerad att an­vända sågen. Vad i fridens namn är kolborstar? Dom ska man tydligen kolla och byta vid behov. Och bakåtkast ska man akta sig för. Har man cirkulationsbevär kan man drabbas av blod­ut­gjut­ningar och skador på nervsystemet. Suck igen.

Snabbare än en vessla
Innan jag gav mig av igår kom Mia med dagens första fångst som visade sig vara en vessla. Lite mot­villigt var jag imponerad. För min del får vesslorna helst fortsätta leva, men att fånga en kräver stor snabbhet så den stolta jägaren fick ändå lite beröm.

Mias vessla