1.11 – Oktoberavslut och novemberinledning

Helgdagen tillbringades i trevligt sällskap, jag har samätit, bytt till höstfärg, samprasslat och plockat årets sista blombukett.

MintkrokantHelgdagen
Igår förärade Vik Husse oss ett besök. Med sig hade han torkad fisk till Mia och mintchoklad till matte. Han vet minsann hur han ska hålla sig väl med oss. 😉

Om det berodde på att det var Alla helgons dag eller nåt annat vet jag inte, men en stor del av sam­talet rörde sig om avlidna personer som vi har haft nån slags relation till. Vi hann också prata om levande personer som vi har eller har haft en relation till. En medmänsklig diskussion kan man kanske säga?

Samätit
Det blev supé som avslutning på dagen. Före den slank några centiliter Gammeldansk ner medan potatisen kokade.

Lagom tills jag hade öst upp en portion mat på tallriken ville Mia bli insläppt. Hon hade med sig egen middag. Så medan jag tuggade i mig min mat hörde jag ljudet av krasande ben som knäcktes i hennes. Tur man inte är kräsmagad. 😀

Bytt till höstfärg
November började med kopiering  av oktober-bilderna och viktiga dokument till två externa diskar. Efter det startade jag tvättmaskinen innan jag tog i tu med färgbytet.

Det är nämligen viktigt att bordstabletter och stolsdynor stämmer i färg. Och eftersom det nu är höst, ska färgen harmoniera med årstiden. Vinröda tabletter kräver alltså vinröda dynor.

LönnlövSamprasslat
När snabblunchen var avslutad förflyttade jag mig utomhus. Dom återstående sommarresterna skulle ovillkorligen städas bort. Men först ville jag kratta bort löven från stigen till komposthögen.

Då prasslet från mina löv tystnade hörde jag ändå lövprassel. Sommargrannen var också ute och prasslade. Om det rörde sig om vänsterprassel eller högerprassel var däremot svårt att avgöra.

Vi var för övrigt inte dom enda som hade utomhusarbete. Från udden mittemot hördes en motorsåg. Och när den hade tystnat kunde jag se och höra herr och fru domherre som tog för sig av fröna från den odlade syrenbusken.

Kort därefter hördes lövprassel igen. En ekorre tog sig fram bland löven för att komma fram till min stora gran.

All den här verksamheten gick Mia helt förbi. Hon höll siesta på sin plats i sängen.

Årets sista blombukett
Sommargrannen hade åkt för länge sen och det började nästan skymma innan jag var klar med mitt utepyssel. Som avslutning plockade jag en liten bukett höstastrar – enda ögonfägnaden som finns kvar på tomten så här års.

Höstaster

9.9 – Resultat

Jag har ätit upp en skörd, planterat, lagat mat, varit hos veterinären och gjort mig av med mitt dåliga samvete.

Gult plommonÄtit upp en skörd
Det där med att det krävs två plommonträd av samma sort för att det ska bli frukt verkar stämma. På det gamla plommonträdet hittade jag i år sju gula plommon och på det nya två. Jämfört med tidigare år då jag har hittat högst ett eller två är det alltså rekordresultat!

Ett par hade spruckit/hunnit bli övermogna, men resten var jättesöta och ‑goda. Dom mumsade jag med stort nöje i mig igår.

Bondplommonen börjar också vara mogna, men eftersom jag är inte är nån ”sylt- och saftmänniska” äter jag dom färska tills jag tröttnar och delar gärna med mig till den som vill ha. Det är bara att höra av sig om man är intresserad!

Planterat
Dom två fina astrarna jag fick av Grisen/Tvillingen har fått var sin växtplats. Förhoppningsvis kommer dom att trivas. Jag kallade dom höstastrar men på krukan stod det Victoria, vilket tydligen är en nyare sort även om blommorna ser likadana ut som höstastrarnas.

Under min tid som blompensionat i juli passade jag på att sno skott från en ampellilja och en spännande fetbladsväxt som jag aldrig har sett förut. Alla skotten hade rotat sig och var färdiga att sätta i kruka så det gjorde jag också igår i det fina och varma vädret.

Lagat mat
Det händer ju inte så ofta att jag känner för att laga mat, men igår föll andan på. Det blev en im­pro­viserad korvgryta med frysta thai-grönsaker, potatis och brysselkål. Inte alls illa om jag får säga det själv. Bra att ha i frysen. 🙂

Veterinärbesök
I morse klockan nio hade Mia fått tid hos vår ordinarie veterinär som nu är tillbaka från semestern. Hon lutar fortsatt åt uppfattningen att kliandet kommer sig av nån form av allergi. Sköldkörtelfel trodde hon inte på när jag berättade om vårt besök hos vikarien, i så fall skulle symtomen vara annorlunda.

Eftersom huden inte uppvisar några förändringar och klådan inte orsakar sår är symtomen svår­dia­gnosti­cerade. Det slutade med att Mia fick en ny cortisonspruta och jag fick beskedet att följa ut­veck­lingen under årets lopp. I bästa fall försvinner kliandet när det blir kallare.

Jag var förberedd på ett hudprov som hon nämnde när jag bokade tid, men hon ansåg sist och slut­li­gen att ett sånt kanske inte skulle ge annat svar än att pälsen var bortnött och det vet vi ju redan. An­led­ningen till cortisonsprutan var närmast att den förhoppningsvis lindrar symtomen, vilket jag känner mig tveksam till efter den förra, men som jag förstår det finns det inte så mycket annat att hoppas på.

GladBesöket gjorde mig alltså inte ett dugg klokare och Mia får fortsätta dras med sitt kliande. Vi har i alla fall uteslutit ett antal tänkbara orsaker så jag får väl nöja mig med det.

Gott samvete
Även om luften kändes varm lockade vädret inte till utevistelse idag på grund av regnet. Det passade mig alldeles utmärkt, då kunde jag bli av med mitt dåliga samvete.

En av uppgifterna jag åtog mig för LMFs räkning var att gå igenom en lista över finansieringsalternativ för projekt i afrikanska länder. Listan omfattade 143 bidragsgivare och på min lott föll hälften, så jag har betat av den successivt. Idag skickade jag dom sista 34 tänkbara alternativen och är därmed äntligen klar med åtagandet. Det känns som en stor lättnad, jag avskyr ”långbänkar”.