30.9 – Teknikaliteter

Igår fick jag sista bokleveransen och shoppade loss. Idag åkte jag till posten och har testat stereoskopet, respektive ett digitalt mikroskop.

Begagnad bokSista bokleveransen
Sen nåt år är jag registrerad hos Bokbörsen. Tanken var från början att sälja en del av mina böcker, men i och med att den håller till i Sverige är det en aning knöligt med leveranserna. Jag nöjer mig med att vara kund i stället eftersom det numera finns en sida på FB där jag kan bli av med mina böcker (bara jag kommer till skott nån gång!).

När jag senast botaniserade på Bokbörsen hittade jag tre intressanta böcker, varav en om Alexandra David-Néels liv (se inlägget 11.9) och en om den tibetanska formen av buddhism. Igår kom den sistnämnda och den föregående är under läsning. Gamla böcker blir som nya när dom är olästa.

Shoppade loss
Igår var jag ju tvungen att åka till Kimito för att få tag i E65-kuvert. På listan låg sju ärenden på lika många besöksställen. Det blev dessutom ett premiärbesök hos Engelsby verk för att kolla virke till nästa vårs projekt. Allt utom bambu fanns, så det får jag söka nån annanstans ifrån.

12 kolli räknade jag till när jag kom hem och hade tömt bilen. Det innebär att jag i snitt åstadkom drygt 6,5 kolli per timme. Rätt så effektivt shoppat tycker jag. 😀

Till posten
Alla vägavgiftsavier som skulle gå med post låg i en prydlig bunt igår kväll, men när jag hämtade posten idag insåg jag att bunten låg kvar på bordet. Jag hade glömt att lägga den postlådan. Suck. Alltså var jag tvungen att åka till posten med den.

Fast egentligen passade det bra, då kunde jag samtidigt dela ut resterande avier i byn och utföra fotograferingsuppdraget jag fick av en av Daphnias styrelseledamöter i förmiddags. Med kameran nära till hands blev det också en del höst­motiv längs vägen.

Testat stereoskopet
När jag kom hem gjorde jag en sväng till stranden och upptäckte att det fanns en del blågröna alger i vattnet. Perfekt! Då kunde jag använda dom som testobjekt när jag testade stereoskopet jag köpte för ett tag sen.

StereoskopMan kan ju undra hur jag kom på den ljusa idén? Jo, dels tack vare min förtjusning över att få glutta i Firma Zwervers  mikroskop i fjol (och senast i somras) och dels för att jag är väldigt nyfiken på hur pyttesmå orga­nismer ser ut på närmare håll.

Det tog en stund att sikta in sig på objektet men när jag väl såg den lilla, taggiga, gröna bollen var jag alldeles lyrisk. Oj, vad fin den var! Tack vare de båda ”tittrören” får man en 3-dimensionell bild som givetvis ger en helt annan uppfattning än en 2-dimensionell.

Nästa testobjekt utgjordes av en dammtuss. Efter det här ska jag helt sluta städa. Wow vilka fina, lysande trådar som uppenbarade sig! Tänk om det fanns stereo­skop­glas­ögon… Vad många spännande saker man skulle få se!

Vid tillfälle ska jag hämta in lite mossa och kolla om jag kan hitta ett björndjur. Dom fascinerar mig speciellt efter att jag läste om deras otroliga överlevnadsförmåga för nåt år sen.

Test av digitalt mikroskop
Vid gårdagens besök hos Firma Zwerver (och hunden Panda) blev jag ombedd att testa ett nyinköpt digitalt mikroskop. Det låter häftigare än vad det är. I grunden är det en webbkamera med mikro­skop­­funktioner. Idén är ypperlig, men tyvärr har kameran på tok för låg upplösning, bara 640×420.

Digitala mikroskop kostar från 700 € och uppåt, så den här lilla manicken som kostar 79 € kan man förstås inte begära samma kvalitet av. Men nån har kanske eller kommer på att förbättra den så småningom, idén är som sagt bra.

28.10 – Lärdomar

Posten har svårt att hitta, jag har lärt mig en läxa, är käringen mot strömmen och känner mig så gott som skuldfri. Mia är ensam om reviret igen.

Svårt att hitta
Den 3 oktober beställde jag ett par böcker från Adlibris men har inte sett till dom så jag mejlade den 23 och frågade om leverans. Enligt svaret var bokpaketet skickat till postens ombud i Västanfjärd och jag hade blivit aviserad. Va?!

Jag har tydligen missat aviseringen på nåt sätt för jag har inget minne av nån sån? Efter mejlkontakt med postombudet i Västanfjärd är leveransen nu på väg till Dragsfjärd så allt är snart frid och fröjd, men man kan undra om inte posten vet skillnad mellan Västanfjärd och Dragsfjärd?

AvskrädeLäxa
Sen igår är löskubiken komprimerad till fastkubik och alla spår efter vedhögen är bortstädade. Ved­leveransen har lärt mig följande:

  • Löskubik motsvarar max 2/3 fastkubik och innebär att man betalar samma pris för upp till 5 kg avskräde som för veden.
  • Begreppet färdigklabbat är synnerligen subjektivt – om en enda ”klabb” kräver två­hands­fatt­ning är det inte att betrakta som klabb enligt min uppfattning. Begreppet (färdig)kluven hade varit mer på sin plats.
  • Färdigklabbat innebär också att man i botten på leveransen lägger kluven ved och strör över ett tunt lager med klabbar.

Om det blir fler beställningar från samma leverantör ska jag se till att besikta leveransen innan vi för­handlar om priset.

En del av avskrädet lyckades jag sikta till eldstände. En gammal cykelkorg fick fungera som sikt. Man tager vad man haver – eller finner bäst i det här fallet.

VedtravarKäringen mot strömmen
Det har sina sidor att inte göra eller vara som andra. Alla som nånsin har travat ved skulle skratta ihjäl sig om dom såg mina travar… Min enda ursäkt är att jag nog inte tänkte till riktigt.

I stället för att lägga dom s k klabbarna med kortändan mot väggen, har jag lagt dom med långsidan åt i stället. Det betydde att traven blev pyramidformad så småningom och det fanns ju inget som hindrade den från att rasa. Fast där hittade jag så småningom en lösning. Egenartad också den. 😀

Till mitt försvar kan kanske sägas att veden är ”grepp­vänli­gare” på det här sättet?

Nästan skuldfri
Igår eftermiddag hade jag bjudit händige släktingen på middag som tack för att han drog upp båten i år igen. Kalops med potatis och en grönsak, hör och häpna. Eller två om man räknar med ättiks­gur­kan. Den rudimentära desserten bestod av en söt liten chokladkaka och kaffe.

Faktiskt fick han också med sig en liten påse med flytande innehåll. Middagen var bara ”del­be­tal­ning” så nu känner jag mig så gott som skuldfri. Förhoppningsvis kan jag komplettera med nån gentjänst vid behov.

Ensam på reviret
Igår eftermiddag gav sig dom återstående sommargrannarna av. Som mest har Mia haft konkurrens om reviret med fyra hundar under helgen. I fredags stod hon också öga mot öga med Iitu, en amerikansk cockerdam som tyckte Mia var intressant och rolig att springa efter.

När Iitu hade förföljt henne fram till källardörren tyckte Mia tydligen att gränsen var nådd. Hon satt bestämt kvar trots att Iitu skällde och närmade sig. I och med det lyckades Iitus matte göra sig hörd och ”undersökningen” avslutades.

Mia var dubbelt större än vanligt när hon väl vågade förflytta sig till trappan, men lugnade sig snart när jag kelade med henne och talade om att faran var förbi. (Bilden dock tagen i stranden tidigare i år.)

Mia poserar 3