31.12 – Goda avsikter

Jag har gjort en tredubbel uppsägning, besökt mamma och är en god skattebetalare. Mia är postvakt.

NyckelTredubbel uppsägning
Då jag besökte mamma på julafton ville hon att jag skulle säga upp hennes lägenhet i stan. ”Jag kommer ju aldrig att bo där mera” konstaterade hon.

Jag visste att huset ägs av (pensionsbolaget) Varma så jag antog att dom skulle ha uppsägningen och skickade den per post till den adress jag hittade på hyresavin. Det var ju inte rätt. Varma har näm­li­gen outsourcat hyresvärdskapet till Realia. Dom har en egen upp­säg­nings­blan­kett som skall fyllas i, vilket jag gjorde.

Realia anlitar i sin tur företaget Tontti-Huolto Oy för fastig­hets­sköt­seln så dom skulle också informe­ras. Inte mycket som är enkelt nuförtiden, men nu har alla tre fått ta del av uppsägningen så jag tror att alla parter är införstådda med att hyresavtalet upphör.

Besök hos mamma
Idag hade mamma en bättre dag. När hon hade ätit klart ville hon sitta i rullstol ett tag. Jag blev alldeles häpen, men också glad förstås.

RullstolEn sköterska såg till att vi fick disponera en rullstol och jag hjälpte mamma att komma i den. Sen gjorde vi en utflykt på avdelningen. När hon kom till ön den 23.12 var hon nog så utmattad att hon inte riktigt uppfattade hur hennes omgiv­ning såg ut.

Vi tog oss ända till receptionen och de gemensamma utrymmena. Hon tyckte miljön var trivsam i säll­skaps­rummet och gillade att avdelningen inte är så stor. Jag instämmer helt. Jämfört med sjukhuset i Helsingfors ser bäddavdelningen klart hemtrevlig ut.

Jag skojade med henne på tillbakavägen och sa att hon antagligen skulle ha muskelvärk i morgon. ”Kanske det” svarade hon obekymrat och rullade vidare. Idag var hon tuff.

God skattebetalare
I dagens tidning läste jag att skatten på mina stapelvaror (utom läsk) stiger i morgon. Ingen över­raskning precis. Finns det nånting överhuvudtaget som blir billigare efter nyår?

Jag kom fram till att nykterister och icke-rökare är skattesmitare och illojala medborgare. Borde inte alla göra sin plikt och fylla på statens skrala kassa? Och efter hand som alkoholkonsumtionen och antalet rökare minskar, blir trycket allt större på oss stackare som gör allt vi kan för att bidra. Himla orättvist. 😀

Mia postvaktMia postvakt
Igår tyckte Mia att det var lämpligt att sätta sig på posthögen. Fråga mig inte varför. Hon kanske tyckte hon kom högre upp då? Eller så ville hon inte smutsa ner bordet ifall hon hade lortiga tassar? Fast det har ju inte bekommit henne förr minsann, så det var nog höjden som lockade.

 

Alla läsare önskas ett riktigt Gott Nytt År
från alla oss på Udden!

Dubbeljubel

Solsken

Första jublet utbröt då solen visade sig ”helnaken” en stund på eftermiddagen.

Julrosknopp

Det andra jublet uppstod då jag fick syn på en blomknopp på julrosen som jag planterade från kruka för ett par år sen. Tänk att den äntligen vill blomma! 🙂

Beklagar bildkvalitén, jag blev så till mig så jag missade skärpan, men det lär bli fler bilder när den har slagit ut.

29.12 – Besett

Jag har sett ”Death Race”, besökt mamma och fått se solen.

Bildkälla: ia.media-imdb.com

Death Race
När jag läste i TV-tidningen vad gårdagskvällens film Death Race handlade om var jag ytterst tveksam. Jag hade också sett en trailer som gav intryck av våld och ond, bråd död, alltså inget för mig. Men recensionen var positiv och det fanns heller inget annat i utbudet som lockade så jag beslöt ge den ett försök.

Jag satt mer eller mindre som klistrad… Filmen är ju kolossalt spännande i all sin grymhet. Och när ondskan överlistas på ett positivt sätt känns det alltid som ett bra slut. Klart sevärd.

Besök hos mamma
Mamma tycker att det räcker om jag besöker henne varannan dag sa hon före jul. Mest tror jag det är för att hon inte vill ”besvära” mig oftare, men den lösningen tycker jag också är bra. På så sätt har jag kanske lite nytt att berätta eftersom hon varken orkar läsa eller titta på TV.

Idag var det hur som helst en ”mamma-dag”. Strax efter tolv passerade jag dom numera kala och ödsliga Knipängarna. Fast fastighetsägaren beskriver det säkerligen som ”öppet och ljust” efter av­verkningen.

SolglimtHon kände sig trött idag sa hon. I förrgår var hon mer uppåt så tillståndet varierar. När jag efter den lilla halvtimmen såg på hennes blick att hon började bli trött, pussade jag henne på kinden och gick.

Solen
När jag närmade mig avtaget till kyrkbyn såg jag faktiskt en blek sol och ljusblå glimtar mellan molnen. Den syntes ännu en kort stund efter att jag var tillbaka på Udden, fast mest som en spegling i vattnet så prognosen stämde hyfsat.

En ofantlig skillnad i ljusstyrka jämfört med dom föregående dagarna. Mera sånt, tack! 🙂

28.12 – Kamplysten och överraskad

I förrgår regnade det inte, jag har fått födelsedagspresent och julklappar, kämpar med en svensk bank och har blivit glatt överraskad.

Sol!Inget regn!?
Annandag jul var regnfri, hör och häpna, men igår återgick vädret till det ”normala” igen. Suck. Men i morgon lovar en vädersajt faktiskt sol mellan 14 och 17. Fast det tror jag först när jag ser den.

Födelsedagspresent och julklappar
I förrgår fick jag en försenad födelsedagspresent och julklapp, igår ytterligare en julklapp. Julgubben måtte ha fått dåligt samvete och tyckt att jag har varit lite snäll trots allt. 😀

Bankkamp
Sen den 11 december har jag försökt få Swedbank i Sverige att godkänna en bankfullmakt som mamma har skrivit under. Senaste beskedet fick jag igår:
Hej! Nu har jag varit i kontakt med våra jurister och fått följande besked:

Fullmakter ska lämnas in personligen av fullmaktsgivaren alternativt vara bevittnade och kontrollerade om de lämnas in av fullmaktstagaren. Skrivs fullmakten utomlands finns rutiner för det. Gäller då att bevittning sker på ambassad, konsulat eller notarius publicus. Det är alltid upp till bankkontoret lokalt att fatta beslut om ni vill acceptera en fullmakt eller inte och hur den säkerställs.

En telefonkontakt med din mammas lokala bankkontor kan ju vara en lämplig väg att gå eftersom det är det lokala bankkontoret som skall fatta beslut om fullmakten godkänns.” (Mina understrykningar)

Det finns alltså en regel, men den kan åsidosättas av det lokala bankkontoret. Just så. Kampen fortsätter. Jag har gett mig den på att det ska gå att ordna på nåt sätt.

Glad överraskning I
Igår fick jag brev från Trafi. Jag var fullkomligt övertygad om att det innehöll en bot för fortkörning ända tills jag kände nåt hårt i kuvertet. Ha! Det var förstås mitt nya körkort och inget annat.

Tyvärr ville Trafi ha tillbaka mitt gamla, snitsiga papperskörkort, annars hade jag tänkt fortsätta spara det av nostalgiskäl. Jag får nöja mig med bilden jag har av det.

ProvsvarGlad överraskning II
När jag besökte mamma igår frågade jag i receptionen om hon fortfarande var isolerad. Sköterskan svarade att prov­sva­ren hade varit negativa så nu slapp hon isoleringen.

Jag frågade i vilket rum hon låg nu, men fick svaret att hon låg kvar i samma rum som tidigare. Det var ju en glad över­rask­ning, då har hon fortsatt eget rum. Mamma tyckte också det var skönt att slippa flytta och dela rum så det kändes bra.

Glad överraskning III
Häromdagen fick jag mejl av sommargrannen psykologens syster som undrade om jag var hemma på Udden efter Annandag jul? Hon och hennes man skulle gärna hälsa på. Också en glad överraskning!

Idag på eftermiddagen dök dom upp. Systern mindes inte när hon senast var här och hennes man var på besök senast nån gång på 60-talet kom vi fram till, så man kan inte anklaga dom för att slita på mattorna precis. Fan­tas­tiskt roligt att få prata bort ett par timmar med så sällsynta gäster. 🙂

25.12 – Julpyssel

Planeringen ändrades, jag har blivit trakterad och utan vinst, gillar Djävulssylt och har ätit jul­dags­middag. Mia har tagit död på en tomte och älskar sin julklapp.

KalenderÄndrad planering
Innan jag besökte mamma i förrgår hade jag två punkter på inköpslistan: Jultårtor och palvad (rökt) skinka. Men under besöket godtog mamma tveksamt mitt förslag att fira julafton på Udden, så listan utökades med sånt som jag vet att hon gillar. Eller gillade ska jag kanske säga. Om man saknar hungers­känslor, smak- och luktsinne är det inte mycket som frestar längre.

När jag kom hem beställde jag hämtning med ”inva-taxi” åt henne till kl 11.30. Tyvärr fanns det ingen som kunde hämta henne klockan fem-halv sex när hon ville åka tillbaka så jag för­beredde mig på att göra det så bekvämt som möjligt för henne i Silverpilen.

Vid halv elva igår förmiddag ringde hon och talade om att hon kände att hon inte orkade komma trots allt. Jag förstår henne innerligt väl. Om hon knappt orkar resa sig från sängen för att ta sig till toa­letten tedde sig en (ny) biltransport förstås oöverstiglig. Vi kom överens om att jag skulle besöka henne i stället så vi ändå fick utbyta julkramar.

Trakterad
I söndags (tor jag?) ringde fru grannen och frågade om jag ville äta julmat hos dom. Det tackade jag gärna ja till. Mamma skulle ju enligt planerna åka tillbaka till sjukhuset före den tänkta tiden. Och när den planeringen blev ändrad kändes det ganska mysigt att få äta gott och umgås i trevligt sällskap, även om jag inte har något emot att vara ensam.

På julbordet fanns kantarellsås bland mycket annat gott. Den innehöll delvis nyplockade kantareller minsann! Herr grannen hade nämligen plockat en näve kantareller i skogen för nån dag sen. Verkligen inte så vanligt den här årstiden. Såsen satt finfint till julskinkan kan jag intyga.

Ingen vinstUtan vinst
I fjol köpte jag en sån där skrapkalender som man kan vinna pengar på. Det är väl onödigt att tala om att det inte blev nån vinst?

Men skam den som ger sig, i år köpte jag en igen. Fast med samma nedslående resultat. Det var riktigt nära på en del belopp, men nära skjuter som bekant ingen hare. Tror bestämt jag satsar den tian på nåt annat nästa år.

Djävulssylt
Björknäs trädgård hade öppet under helgen före julafton så jag stack mig in för att låta mig frestas. Förutom ett par julblommor, lantpaté och äppelmust till mamma kom jag hem med en burk ”Djävulssylt”. Jag läste om den i ÅU då matmarknaden hölls här i trakten och tyckte den lät spännande så det var given sak att köpa en burk.

Den gör skäl för sitt namn kan jag påstå. Men jag gillar ju kryddor och chilismak så det var ett bra köp. Dock ska man låta bli att äta den med sked direkt ur burken om man inte är härdad. 😀

Juldagsmiddag
Efter dagens besök hos mamma lagade jag maten jag hade tänkt bjuda henne på: Köttfärs(limpa) med potatis och kokta morötter till i och med att jag inte har köpt nån skinka i år. Den smakade alldeles utmärkt trots att jag ändrade receptet.

I vanliga fall blandar jag i gräddfil och en påse löksoppa efter tips från reservmamman för många år sen, men till min stora förvåning hade jag ingen löksoppa hemma så jag uppfann ett eget recept. Det är ju rätt svårt att misslyckas med den rätten så jag improviserade friskt.

Död tomteDöd tomte och populär julklapp
Idag lyckades Mia fånga och döda tomten som hängde i kökslampan. Tur att lampan hänger kvar.

Igår kom Vik Husse helt oväntat med julklapp till både Mia och matte. Mia är omåttligt förtjust i sin: Torkade mujkor.

Hon har petat i sig en tidigare present av samma slag och både visar var dom finns och talar högljutt om när det är dags att servera en av delikatesserna. 😀

22.12 – Blandad kompott

Jag har fått ett erbjudande, försenad glögg, besökt mamma och läst storm­var­ningen.

JulgranErbjudande
Igår ringde frun i ”Pustis” (byns nyinflyttade året om-boende) och frågade om jag ville ha julgran? Hon och hennes man skulle åka i väg och hämta och kunde ta en till mig också. Sån omtanke blir man glad i själen av. 🙂

Jag tackade och sa att jag uppskattade erbjudandet men att min julgran sen många år tillbaka består av en liten plastgran i bordsmodell. Den räcker gott för mig och Mia. Lustigt nog har den fått vara i fred för henne än så länge i år.

I år får det räcka med glitter och ljus. Det brukar vara mammas uppgift att dekorera den, men hon kommer högst antagligen inte ens att få se den. 😦

Försenad glögg
Igår bjöd händige släktingen på glögg med tillbehör. Jag var helt inställd på glöggfärgade byxor, men som så ofta slutade det med nåt annat. Det fick bli dom grangröna i stället.

När jag anlände – en bra stund före utsatt tid – blev jag infor­me­rad om att glöggen hade stått på värmning i 24 timmar och att wienerbröden inte längre var färska. Va?!

Ett kort ögonblick blev jag lite kall invärtes och trodde nästan att jag kom fel dag så jag frågade. Nej då, det var helt rätt dag men han hade väntat mig på fredag för att han trodde det var lördag då. Skönt att höra att det är fler än jag som är lite råddiga ibland.

Besök hos mamma
Vid lunchtid idag åkte jag och hälsade på mamma via blomsterhandeln. Hon hade somnat efter maten, men vaknade till då hon hörde ljud i rummet.

Jag överlämnade blombuketten som hennes väninna hade bett mig ordna och satte den i vatten medan jag berättade vilka fler som hälsade till henne. Hon tackade och bad mig hälsa tillbaka till alla.

Efter en dryg halvtimme sa hon att jag fick åka, vilket jag tolkade så att hon kände sig trött. Men jag lyckades i alla fall få henne att le ett par gånger under den korta tiden. Det kändes som en fin be­lö­ning. 🙂

StormspårStormvarning
Kort efter att jag hade kommit hem fick jag meddelande om stormvarning och eventuellt ström­av­brott 22.12 kl. 18 – 23.12. kl. 6. Då var det dags igen. Jag fyllde genast på vattendunken och kollade att jag har ved inne.

Vinden hade redan friskat i så mycket att stöttorna till kaprifolen hade blåst omkull delvis. Jag tror det är tredje gången jag riktar upp dom. Konstruktionen är för all del inte så stabil och ska göras om i vår, men dom har hållit i många år hittills så vindbyarna måste vara ovanligt hårda i år.

Men, inget ont som inte har nåt gott med sig. Den milda väderleken sparar på elräkningen och jag slipper skotta snö. 🙂

21.12 – Oförglömlig julklapp

Igår skedde ett mirakel tack vare förstående, hjälpsamma och effektiva personer.

Vägen till ett mirakel
Igår kväll kom mamma med ambulans från Helsingfors till en av öns bäddavdelningar på vår begäran. ”Tänk om jag fick komma till Dragsfjärd*” sa hon med tårar i ögonen när jag besökte henne senast på sjukhuset i Helsingfors där hon har legat senast sen den 3.12.

SjukvårdAtt verkställa och administrera förflyttningen var inte helt lätt kan jag lugnt påstå, telefonen har gått varm. Vi började med en vårdansökan till äldre­omsorgen i början av december, men mammas skick bedömdes så dåligt att hon behövde plats på en bäddavdelning. Och då är det andra lagar som gäller blev jag upplyst om.

I början på veckan var jag så desperat så jag övervägde att skicka en invalidtaxi och hämta henne till Udden, men insåg att det kunde göra saken värre om jag förbigick regler och paragrafer. Dessutom är Udden inget optimalt ställe om man är i mammas skick.

Jag beslöt att kontakta öns överläkare för att kolla om det överhuvudtaget fanns plats för mamma och förklarade situationen. Han intygade att det fanns plats, men talade om att två villkor måste vara uppfyllda för att en förflyttning skulle kunna ske. Dels en betalningsförbindelse från Helsingfors och dels att hon avstod från spe­cial­sjuk­vård, annars måste vi få en betalningsförbindelse för det också.

Specialsjukvård i mammas fall betyder cellgiftsbehandling, vilket hon absolut inte vill ha längre talade hon om när jag förklarade vad flytten skulle innebära. Nästa steg var att ordna be­tal­nings­för­bin­delsen.

Efter diverse telefonsamtal fick jag namnet på en dam i Helsingfors som handhar långtidsplatser. In­tressant att notera att när jag ringde sjukvårdsväxeln och pratade svenska blev jag bort­kopplad. 😦

För att veta vem som var mottagare av betalningsförbindelsen kontaktade jag en tjänsteman i kom­munen och fick namnet på öns vårdplatsansvariga. Jag ringde henne och gav henne namnet på tjänstemannen i Helsingfors och trodde att ärendet nu skulle ordna sig.

Det visade sig vara fel instans trots allt, men vår vårdplatsansvariga ringde tillbaka och sa att öns över­läkare åtog sig att kontakta sin kollega på sjukhuset där mamma låg. Det här skedde igår på förmiddagen.

AmbulansKlockan halv två ringde socialarbetaren från mammas sjukhus. En riktig pärla för övrigt, hon har varit oerhört vänlig och hjälpsam, dessutom svenskspråkig, vilket förstås har underlättat. Hon talade om att ambulansen skulle ta mamma från Helsingfors till Kimito klockan fyra!

Hon fick antagligen hörsel­skador av mitt glädjetjut i telefonen och mamma var förstås också jätteglad, hon ville ju inget hellre. Överläkaren i Helsingfors hade lämnat ett muntligt löfte om be­tal­nings­för­bin­del­sen till vår överläkare, pappers­excer­sisen skulle ordnas i efterhand.

Jag räknade med att ambulansen skulle vara framme tidigast klockan sex så jag åkte till Kimito och satte mig att vänta. Halv sju kom den.

Jag behöver verkligen inte skämmas för att inte hitta i Helsingfors. Det visade sig att GPSen i ambu­lansen hade minst sagt föråldrade uppgifter om rutten… I stället för att visa den ”normala” vägen, hade den lurat dom till Angelniemi, vilket betydde att dom måste ta färjan över till ön. Jisses Amalia.

Mamma såg ännu mindre och tunnare ut sen jag såg henne senast, men när hon fick syn på mig lyste hon upp och sa: ”Är du här?”. Hon blev installerad i ett isoleringsrum för att eventuella sjuk­hus­bak­te­rier inte skulle spridas och jag plockade fram hennes tillhörigheter.

”Tänk att jag är här” sa hon med ett förnöjt småleende och tillade: ”Undrar hur länge jag får stanna?”. Stackars mamma, hon verkade tro att hon måste tillbaka till Helsingfors efter ett tag. Jag för­klarade att hon skulle stanna här i och med att hon har en långtidsplats, men jag vet inte om hon uppfattade det riktigt. Jag ska förklara en gång till när jag besöker henne i morgon.

Ett stort och innerligt tack till alla inblandade för den överlägset bästa julklappen någonsin! 🙂

* Dragsfjärd och Kimito är förstås inte samma ställe, men tillräckligt nära i det här fallet.