Gårdagens finväder var en parentes och tangentbordet är en katastrof. Dagens enda ljuspunkter (förutom Mia) var Lantmäteriet och mina kursdeltagare.

Från blått till grått
Gårdagens solsken kändes som en hallucination när det äntligen ljusnat så mycket att jag såg väder­tillståndet. Men riktigt ljust blev det inte på hela dan.

Vid lunchtid började det regna också. Usch, vilket förskräckligt deppigt väder. 😦 Inte ens dom gene­rösa värmegraderna (+7,9 kl 7.40) kunde kompensera.

Sorgligt tangentbord
Idag hämtade jag ut paketet med ersättningstangentbordet. Jag hyste visserligen inga förhoppningar om att jag skulle bli glatt överraskad, men jag hade heller inte väntat mig att det nya skulle vara sämre än det billiga som jag köpte i reserv.

Vilket fruktansvärt gräsligt tangentbord! Och det kostar dryga femtilappen om man ska köpa det!! Vem som nu kan tänkas göra det.

Jag är säkert extrem när det gäller tan­gent­bord, men jag kräver att skrivkänslan ska vara en njut­ningsfull upplevelse. Jag har därför en hel rad med krav som alla uppfylldes av Logitechs diNovo-tangentbord. Nu fick jag ett plastigt, slamrigt och sladdrigt K270 (se bilden) med hög profil på tangenterna. Tvi vale.

Eftersom leverantören hade varit dum nog att avsluta senaste mejlet med ”Tag gärna kontakt om det är något”, kastade jag mig förstås över dom motbjudande tangenterna och talade om att det nya tangentbordet inte ens är i närheten av det gamla.

Tangentbordet är nu tillbaka i förpackningen och står i ett mörkt hörn så jag slipper se det. Den billiga reserven får tjänstgöra tills jag får mitt nya diNovo (från en ny leverantör). Om man ska vara noga heter senaste modellen diNovo Edge.

Tack Lantmäteriet!
Jag har i flera år velat ha en karta där man tydligt ser bygränserna och jublade när jag hittade länken till Kart­platsen på Lantmäteriets sajt för ett bra tag sen. Men tyvärr fanns det ingen sån karta där så jag mejlade en beställning i måndags i stället.

Igår ringde en svensktalande(!) dam och ville ha lite närmare info om vad jag var ute efter. Efter beskedet skulle hon se vad hon kunde åstadkomma och lovade återkomma idag. Och tänk att det gjorde hon också!

Hon hade tagit fram två alternativ och beskrev dom. Redan innan hon hade pratat klart hade jag be­stämt mig – jag ville ha båda två. Det fick jag förstås gärna. Eller fick och fick, dom ska givetvis betalas för.

Hon ville veta om jag ville ha dom i digital form eller utskrivna? Efter­som min A3-skrivare fortfarande står kvar i butiken, bad jag om en utskrift. ”Får jag vika dom?” undrade hon sen. ”Nej, jag vill helst ha dom rullade” svarade jag. Det blir lite dyrare porto talade hon om, men jag försäkrade att jag var be­redd på det.

Tanken är att åtminstone den ena ska ramas in och då vill jag inte ha några fula veck på kartan. Det får bli årets julklapp till Udden. 🙂

Rara och skojfriska kursdeltagare
Det känns redan tråkigt att det är sista kursdagen i Västanfjärd nästa vecka. Men så är det alltid i kurs­­sammanhang, när man äntligen börjar lära känna varandra är det dags att ta avsked.

Vid det här laget är det ingen som hoppar till längre när jag får mina ”utbrott”, dom bara småler eller kommer med en rolig kommentar. Idag utbrast jag ”klantarsle” för att jag gjorde fel när jag skulle visa dom en grej. Den snabbtänkta damen slog genast till: ”Du eller vi?” Jag försäkrade henne att det ut­trycket alltid gäller mig. Kan vara bra för fler att veta. 😀