31.12 – På årets sista dag

Entrén är fri, jag läser en gripande berättelse och ser fram mot en lugn nyårsafton.

Snöröjning 2Fri entré
Udden har fri entré igen. Inträdesavgiften är slopad nästa år. Nä, jag skojar… Jag syftar förstås på bilden i gårdagens inlägg (se Jobb).

Nöden är uppfinningarnas moder sägs det. Även lättjans vill jag påstå. För att slippa skotta mer än nöd­vändigt, ”konstruerade” jag en tipp vid sidan om trappan och lastade snösläden i stället. Innehållet kunde jag sen skuffa upp och tippa rätt så elegant.

Förvånansvärt fort gick det – all snö var bortstädad på en och en halv timme. Det regnade tidvis men jag hann precis bli klar innan det kom en rejäl skur.

Uthustaket är också nästan tomt på snö, men där får ”raset” ligga och töa bortsett från ingången till vedlidret. Den skottade jag också.

Helt otroligt vad töväder och regn får snön att krympa snabbt. Om vi inte får minusgrader förrän i slutet av veckan lär det inte finnas mycket snö kvar! Redan nu sticker gräset fram i kanterna där jag har skottat som mest. Vilket är en himla tur, för resten av stigarna är glashala.

Gripande berättelse
Som omväxling till livsfilosofisk litteratur läser jag berättelsen om en ung mans flykt från ett nord­koreanskt fångläger där han är född(!) och uppvuxen: ”Flykten från läger 14” skriven av journalisten Blaine Harden.

Tillvaron i ett fångläger är naturligtvis alltid vidrig, men det är ofattbart att man kan överleva en så fruktansvärd tillvaro som den här. Och än mer ofattbart att Shin lyckades rymma och klara sig utan att bli tillfångatagen. Men självklart sätter ett sånt liv djupa spår i ens psyke förutom alla kroppsliga ärr.

Boken är baserad på intervjuer med Shin, men det märks att den är skriven av en journalist. Blaine Harden beskriver sakligt alla hemskheter utan känslo­mässigt engagemang. Det gör för all del inte boken sämre, snarare tvärtom. Efter att ha läst boken inser jag att jag har mycket, mycket mer att vara tack­sam för än det jag tidigare har tänkt på.

Lugn nyårsafton
Mias och min nyårsafton blir i stort sett lika lugn och skön som alla andra aftnar. Enda skillnaden är det av­lägsna ljudet av raketer. Tack vare att dom flesta av mina grannar firar på annan ort slipper Mia bli skrämd. Fyrverkerier är vackrast – och billigast – på bild tycker jag.

Middagen består av ärtsoppa idag också och kvällens program innehåller som vanligt en del TV-tittande. Möjligen skålar jag in det nya året i ett glas vin, men det kan lika gärna bli i te. 🙂

Jag önskar dig ett riktigt
Gott och Framgångsrikt Nytt År!

Nyår

Ett snöskottaröde

9e december
Vi vaknade upp till en underbar matta av kristallvit snö, som täckte varenda centimeter av land­ska­pet. Vilken fantastisk syn! Finns det något vackrare ställe i hela världen? Att flytta hit var det bästa jag någonsin gjort. Jag skottade för första gången på flera år och kände mig som ung på nytt. Jag skottade både vår uppfart och trottoaren. I eftermiddags kom snöplogen och fyllde trottoaren med snö igen och blockerade uppfarten, så jag fick ta en vända till med snöskyffeln. Vilket underbart liv.

12e december
Solen har smält all vår fina snö. Vilken besvikelse. Min granne säger att jag inte ska oroa mig, vi kommer absolut att få en vit jul. Ingen snö på julen skulle ju vara förskräckligt! Harry säger att i slutet på vintern kommer vi att ha så mycket snö att jag aldrig vill se snö igen. Jag tror inte att det är möjligt. Harry är en trevlig människa. Jag är glad att han är vår granne.

Snövy 1 14e december
Snö, underbara snö! Det kom 20 cm i natt. Temperaturen hade sjunkit till -20. Kylan får allting att gnistra. Vinden gjorde mig lite kall, men jag värmde upp mig med att skotta uppfarten och trottoa­rerna. Detta är livet! Snöplogen kom tillbaka i eftermiddags och begravde allt i snö igen. Jag insåg inte att jag skulle behöva skotta så här mycket, men jag kommer verkligen i form på det här viset.

15e december
50 cm till. Sålde min van och köpte en fyrhjulsdriven bil i stället. Köpte vinterdäck till frugans bil och två extra snöskyfflar. Frugan vill skaffa en vedspis utifall elektriciteten skulle sluta fungera men jag tycker det verkar löjligt. Vi bor ju faktiskt inte i Alaska.

16de december
Snöstorm i morse. Föll omkull på isen på uppfarten när jag saltade. Ont som fan. Frugan skrattade i en timme … Roligt.

17e december
Fortfarande långt under noll grader. Vägarna är för isiga för att man ska kunna ta sig någonstans. Det var strömavbrott i fem timmar. Inget att göra utom att stirra på frugan och försöka att inte irritera henne. Vi skulle nog ha köpt en vedspis, men det erkänner jag inte för henne. Jag hatar när hon har rätt. Jag kan inte fatta att jag fryser ihjäl i mitt eget vardagsrum.

20e december
Elektriciteten är tillbaka igen, men det kom 35 cm till av den där vita skiten i natt. Mer snöskottning. Det tog hela dagen. Snöplogen kom två gånger idag. Försökte hitta en grannunge som kunde skotta, men dom var upptagna med att spela hockey sa dom. Jag tror dom ljuger. Ringde till den enda järn­affären i trakten för att fråga efter en snöslunga, men dom var slut. Dom får kanske hem fler i mars. Jag tror dom ljuger. Harry säger att jag måste skotta annars kommer kommunen att göra det och sedan skicka mig en räkning på jobbet. Jag tror Harry ljuger också!

22a december
Harry hade rätt om att det blir en vit jul. Det föll 32 cm till av vit jävla snö i natt och det är så inihelvete kallt att det antagligen inte kommer att smälta förrän i augusti! Det tog mig 45 minuter att klä på mig och gå ut och skotta i morse, sedan blev jag pissnödig. När jag klätt av mig, pissat och klätt på mig igen så var jag för trött för att skotta. Försökte hyra Harry att ta hand om snöröjningen resten av vintern eftersom han ju har en plog på sin lastbil, men han säger att han inte har tid. Jag tror att den jävla skitstöveln ljuger!!

23e december
Bara 5 cm snö idag. Det är nollgradigt nu. Frugan ville att jag skulle juldekorera huset i morse. Är hon helt jävla slut eller? Varför sa hon inte det för en månad sen? Hon säger att hon gjorde det men jag tror fan. Kärringjäveln ljuger!

24e december
15 cm. Snön har blivit så jävla hårt packad av snöplogen att jag bröt av skyffeljäveln. Tror jag fick en hjärtattack också. Om jag får tag på han som kör plogbilen så ska jag fanimej ta tag i pungen på han och dra han genom snön! Jag vet att det jävla psykot gömmer sig runt hörnet och väntar på att jag skottat färdigt, sen kommer han i 100 knyck och plogar igen allt. Tanten ville att vi skulle sjunga jul­sånger medans vi öppnade julklapparna men jag var för upptagen med att spana efter plogbilen.

25e december
God jul. 50 cm till av förbannad jävla snö!! Blev insnöad. Tanken på att skotta får mitt blod att koka. Gud vad jag hatar SNÖ!!! Plogbilsföraren stannade till idag och frågade hur läget va, jag slog till den jäveln i huvudet med skyffeln …

26de december
Fortfarande insnöad. Vad fan skulle jag flytta hit för, jävla håla!! Och allt var HENNES idé.. Hon går mig på nerverna …

28e december
Fortfarande insnöad. Satmaran gör mig galen.

Patient29e december
25 cm till. Harry säger att jag måste skotta taket annars kan det rasa in. Jävla dumskalle, tror han att jag är helt sänkt eller??

30e december
Taket rasade in. Plogföraren har stämt mig på 1 miljon för att jag slog honom i huvudet och kärringen har åkt till sin mamma …

31a december
Eldade upp hela jävla hushelvetet. Ingen mer snöskottning här!!

8e januari
Jag mår så bra. Jag älskar dom här små pillren dom ger mig. Men varför är jag fastbunden i sängen?

(c) https://www.facebook.com/roligaste.bilden

29.12 – Fiffiga lösningar

Jag har krympt julskinkan och fått mer plats i garderoben. Mia gillar plommonkräm och är alltmer lik matte.

ÄrtsoppaKrympt julskinka
Igår kväll la jag ärter i blöt. Nu skulle det vankas hemlagad ärtsoppa på Udden. Det var minsann inte igår! Jag minns inte ens när jag lagade ärtsoppa senast?

Soppan blev jättegod. Och resten av jul­skin­kan krympte betydligt. En god och praktisk lösning. Fast det betyder förstås att jag nu har ärtsoppa för ett helt kompani så en del får nog åka in i frysen.

Mer plats i garderoben
Före jul fick jag en strålande idé. Skyddslingens syster kanske kunde tänkas gilla tröjan som jag över­vägde att lämna till klädinsamlingen? Jag har bara använt den ett fåtal gånger trots att den är jättefin. Modellen känns dessutom alldeles för ungdomlig numera tyckte jag.

Jag skickade ett meddelande och fick svaret att hon gärna ville ta en titt när hon kom hem på jullov. I kväll kom hon. Jodå, hon godkände tröjan och ärvde den gärna. Den passade henne perfekt. Så bra!

I stundens ingivelse frågade jag om hon ville ärva vinterstövlar också? Det första paret föll henne inte i smaken, men ett par bruna och ett par vinröda tog hon gärna hand om. Suveränt, då kommer dom till användning i stället för att ta plats i garderoben år ut och år in. Den tiden är förbi när jag klär mig i långskaftade läderstövlar.

Det känns mycket roligare att ge dom till nån jag känner. Då har jag liksom bättre koll på att dom får ett bra hem. 😀

Mia poserarMia gillar plommonkräm
Mia blir alltmer lik sin matte. Framför allt är vi båda lika förtjusta i mat och godsaker – vilket också syns på kropps­hyddan. Skillnaden är bara att jag inte äter av hennes mat. Med några få undantag vill hon nämligen gärna smaka på det jag äter och det mesta går ner som jag tidigare skrivit om.

Det inkluderar också till exempel vispgröt med mjölk och senast idag plommonkräm med grädde. Det är egentligen bara färsk frukt och grönsaker jag får behålla för mig själv. Och thai-maten, den befattar hon sig inte heller med.

Vi är rätt lika i många andra avseenden också kan jag tycka men den utredningen skulle bli rätt lång, så jag avstår. 🙂

28.12 – Från snösörja till ny vän

Igår var det ruschigt och ruskigt på Udden, idag har jag lärt mig ett nytt begrepp, lagat ris­gryns­pudding och fått en ny vän.

Ruschigt
Det är sällan mattorna slits lika mycket under en och samma dag som igår! Skyddslingen anlände vid lunchtid, följd av fru grannen. Efter dom kom herr grannen junior en sväng och Oxen/Tvillingen som vikarierade postbäraren högst tillfälligt.

Ruskigt
Alla besökare pratade om tövädret och dålig framkomlighet på byvägen. Plusgraderna hade för­vand­lat snön till en blöt och hal sörja och det var därför Oxen hade ryckt in som postbärare. Ju mer dom berättade, desto nervösare blev jag inför mammas förestående avfärd.

Nån timme innan det var dags upptäckte jag att vår ovärderlige ”vägmästare” hade varit i farten och skalat av snö­sörjan så han fick en stjärna i himlen igen och jag kände mig betydligt lugnare. Nu skulle det nog gå bra att ta sig fram också för lilla Silverpilen.

Restiden till kyrkbyn tog bara två minuter längre tid än vanligt noterade mamma. Eftersom vi hade gett oss av med extra god tidsmarginal hann vi in på Varu-Tjänst för att köpa snöskoveln jag behöver och var ändå i god tid till bussen.

Hemresan gick lika smärtfritt. ”Snorigast” var det att köra upp till Silverpilens parkeringsplats, men det gick efter lite hjulsläng. Eftersom det finns gott om svängrum kunde jag ha kört på annat sätt, men envis som jag är, sätter jag en ära i att köra som jag brukar.

Det innebär att svänga tvärt höger strax före backkrönet och ha tillräckligt med fart för att komma uppför sista knycken innan jag kan parkera. Det gick med viss nöd, men det gick. Duktig flicka. 🙂

Nytt begrepp
Idag stötte jag på ett för mig helt nytt begrepp på sajten vackertvader.se. Borgerlig gryning och skymning har jag aldrig hört talas om tidigare? Det är nog inget jag tänker svänga mig med i fort­sätt­ningen för jag har redan glömt vad det innebär exakt trots att jag läste förklaringen på Wikipedia.

Risgrynspudding
Ingen utom jag kan väl misslyckas med att koka risgrynsgröt? Det är för all del inget fel på smaken, men när man kokar den för länge får den en gulrosa färg. Dessutom hade den blivit brun längs kastrullkanterna. Suck.

Mamma och jag kom överens om att koka en extra stor portion för att kunna laga risgrynspudding av det som blev över. Den lyckades jag i alla fall med! Lite vaniljsocker hade inte skadat men tyvärr hade jag inget så jag var desto generösare med russinen i stället.

Den som är sugen på att provsmaka är välkommen! I annat fall lär den räcka minst en vecka om jag ska äta den ensam.

FB-logoNy vän
Det inträffar då och då att jag får vänförfrågningar på Facebook av personer jag inte känner. Idag hände det igen. Personen i fråga har 290 vänner så jag antog att det var nån som vill imponera med kvantitet i stället för kvalitet.

Innan jag eventuellt bekräftar förfrågan skickar ett standardmeddelande i stil med: ”Beklagar, men jag vet inte på vilket sätt vi känner varandra?” och brukar förklara att jag är väldigt kräsen när det gäller vänner. Om jag får en vettig förklaring till varför personen vill bli min FB-vän är det helt OK förstås även om vi inte känner varandra.

Som svar fick jag en omsorgsfull presentation av personen i fråga och en motivering till för­frå­gan så jag accepterade den. Det visade sig också att min nya vän är förtjust i katter, så vi har i alla fall en gemensam nämnare förutom gemensamma bekanta. Nån högre makt tycker kanske att jag behöver utvidga vänkretsen?

26.12 – Julfirande och tö

Julen är förbi och det har blivit plusgrader.

Julafton
Efter frukost på julaftonsmorgonen klädde mamma granen och runt lunchtid fick Udden besök av både stora och små julgubbar. Klapparna hopade sig under var­dags­rums­bor­det. Vår gran är nämligen av bordsmodell så under den går det inte att lägga några större paket.

JulgranPå grund av det ymniga snöfallet övergav vi idén att åka till gravarna med ljus på eftermiddagen. Vi värmde glöggen i stället medan vi väntade på att skinkan skulle bli färdig och plockade fram alla go’saker som fanns i kylskåpet.

När vi hade gjort heder åt anrättningarna och dukat av bordet blev det julklappsutdelning. Den tog sin runda tid, både mamma och jag hade varit väldigt snälla under året. Mia fick förstås också en jul­klapp. 🙂

Juldagen
Gårdagen var lugn och stillsam. På juldagen får man ju inte gå och hälsa på nån om man inte är bju­den och vi hade varken fått nån inbjudan eller bjudit in nån, så vi umgicks på tu man hand – eller tre om man räknar med Mia.

Julannandag
Idag hade jag det dubiösa nöjet att skotta snö igen efter gårdagens paus. Mängden var inte så stor men framkallade ändå svettpärlor så småningom. Silverpilen behövde också putsas på nytt.

Under tiden dukade mamma fram lunch/middag och vid tre-snåret åkte vi i väg på eftermiddagskaffe och lite social samvaro. Också en lugn och skön dag med andra ord.

Plusgrader
Visserligen talade väderprognosen om att vi skulle få blidväder, men att temperaturen från morgo­nens -14 skulle stiga till -0,4 bara på nån timme var vi verkligen inte förberedda på. När vi var på väg hem efter kaffet kändes det nästan sommarvarmt.

Sen dess har det duggregnat och fallit blötsnö. Det tycker jag är himla onödigt eftersom det bäddar för halkigt före. Jag ska för all del bara åka och lämna av mamma vid bussen i morgon, men vill gärna ta mig fram och tillbaka utan missöden.

22.12 – Inför julfirandet

Jag har överlevt, är innerligt tacksam, har levererat julklappar, hälsat mamma välkommen och senapen är klar.

Överlevt
Det blev ingen undergång den här gången heller trots alla domedagsprofetior. Fast jag är verkligen inte lessen för det! Tvärtom kändes det riktigt angenämt att min lilla värld var sig lik när jag vaknade i morse.

Att maya-kalendern tog slut den 21.12.2012 betyder ju bara att en ny tidsperiod tar sin bör­jan. Och det bästa av allt, nu blir dagarna längre igen. 🙂

KuusamoInnerligt tacksam
Om jag hade bott i Kiutaköngäs hade jag garanterat inte gått utanför dörren i förrgår. En­ligt MI uppmättes 34,7 minusgrader på morgonen. Huvaligen. Det kan man kalla kallt!

Fast ändå värre var det tydligen 1978: -45 grader på samma ort, allt enligt gårdagens ÅU. Jag är innerligt tacksam över att vi kommer undan med tiotalet minusgrader. Det är lagom.

Julklappsleveranser
I samband med att jag skulle hämta mamma vid bussen passade jag på att leverera ett par jul­klap­par. På första stället stannade jag till bara en kort stund och glömde totalt att ge en julkram kom jag på efteråt. Jag får kompensera den när vi ses nästa gång.

På nästa ställe satte jag mig en längre stund och gjorde mitt bästa för att komma med intressanta nyheter och händelser. Det var fort gjort, på Udden händer ju inte så mycket mer än att Mia fångar mössen som lyckas hitta in.

Mamma välkomnad
Mamma stod redan utanför bussen när jag dök upp. Bussen var ett par minuter för tidig och jag var i senaste laget – ingen bra kombination. Stackars mamma, hon trodde att jag hade glömt tiden.

Jag hade hunnit före bussen om jag hade låtit bli att gå på toaletten innan jag åkte, men då hade det kanske inträffat en värre katastrof så jag prioriterade toabesöket. Jag var ju de facto inte sen, klockan var 16.05 först när vi hade ställt in mammas bagage i Silverpilen. Allt var alltså buss­chauf­förens fel. 😀

Julsenapen klar
Efter att mamma hade installerat sig och fått mat, åtog hon sig att göra senap. Till jul ska det vara hemlagad senap tycker vi båda.

I morgon återstår att leverera några julklappar till, sen är det dags att börja julfirandet på allvar. Dit hör förstås också julmaten. På julafton äter vi ugnsstekt skinka efter diverse godsaker som förrätt, men sparar lutfisken och gröten till juldagen för att inte spräcka magsäcken. Den lär bli spänd nog ändå. 😀