7.6 – Påfyllning

Jag har haft ett givande samtal, firat en namnsdag, 205 års födelsedag och blivit inspirerad.

KreativtGivande samtal
Igår hade jag ett långt och mycket givande tele­fon­sam­tal med en tidigare styrelseledamot i Dragsfjärds hembygdsförening. Vad härligt det är med människor som har kreativa idéer och som är villiga att engagera sig!

Firat en namnsdag
Vid lokal tid för eftermiddagskaffet infann jag mig hos f d ”bonuspappan” som hade namnsdag igen. Om jag minns rätt hade han det i fjol också? 😉

Förutom äldsta dottern (Draken/Tvillingen) var jag första gratulanten så jag fick snällt vänta tills det dök upp fler kaffedrickare. Så småningom samlades ett knappt dussin på verandan. Nuförtiden har folk så mycket för sig så dom har ingen koll på kaffetiden.

Jag var inte bara först, utan också sist för ovanlighetens skull. Dels för att det kändes trivsamt och möjligen också för att det var trevligt att prata med människor i stället för bara med Mia?

Firat 205 års födelsedag
Den 7.6.1811 föddes Erica Lindroos i Laxvik i Dragsfjärd. Idag firade vi hennes 205-årsdag i sam­band med att en av hennes ättlingar hade bokutgivning i Labbnäs. Bokens titel är Erica från Dragsfjärd och skriven av Leif M Andersson.

Erica-bokFörfattarens avsikt med boken var att belysa det pedagogiska tänkandet I Åbo under första hälften av 1800-talet. Tack vare en liten text i en av kom­mu­nions­böcker­na stötte han på Ericas namn, vilket ledde till att den digra släktutredningen också ingår i boken.

I den lilla gruppen åhörare fanns fler som på långt håll var släkt med Erica så presentationen blev extra intressant. Det framgick också att flera av hennes systrar hade arbetat som pigor i vår by.

Det ska verkligen bli intressant att läsa boken! För övrigt den första i min ägo med författarens egenhändiga signatur. 🙂

Blivit inspirerad
Utöver bokpresentationen fick jag dessutom påfyllning av annat slag. I publiken satt flera damer från gruppen Lustläsarna som träffas en gång per månad i Dalsbruks bibliotek för att dela med sig av en bok man läst.

Den gruppen har lockat mig tidigare, men dag och tid har kolliderat med andra åtaganden, oftast mina kurser. Men i höst ska jag göra ett allvarligt försök att hänga på om Vuxeninstitutet fort­fa­rande erbjuder möjligheten.

31.12 – På årets sista dag

Entrén är fri, jag läser en gripande berättelse och ser fram mot en lugn nyårsafton.

Snöröjning 2Fri entré
Udden har fri entré igen. Inträdesavgiften är slopad nästa år. Nä, jag skojar… Jag syftar förstås på bilden i gårdagens inlägg (se Jobb).

Nöden är uppfinningarnas moder sägs det. Även lättjans vill jag påstå. För att slippa skotta mer än nöd­vändigt, ”konstruerade” jag en tipp vid sidan om trappan och lastade snösläden i stället. Innehållet kunde jag sen skuffa upp och tippa rätt så elegant.

Förvånansvärt fort gick det – all snö var bortstädad på en och en halv timme. Det regnade tidvis men jag hann precis bli klar innan det kom en rejäl skur.

Uthustaket är också nästan tomt på snö, men där får ”raset” ligga och töa bortsett från ingången till vedlidret. Den skottade jag också.

Helt otroligt vad töväder och regn får snön att krympa snabbt. Om vi inte får minusgrader förrän i slutet av veckan lär det inte finnas mycket snö kvar! Redan nu sticker gräset fram i kanterna där jag har skottat som mest. Vilket är en himla tur, för resten av stigarna är glashala.

Gripande berättelse
Som omväxling till livsfilosofisk litteratur läser jag berättelsen om en ung mans flykt från ett nord­koreanskt fångläger där han är född(!) och uppvuxen: ”Flykten från läger 14” skriven av journalisten Blaine Harden.

Tillvaron i ett fångläger är naturligtvis alltid vidrig, men det är ofattbart att man kan överleva en så fruktansvärd tillvaro som den här. Och än mer ofattbart att Shin lyckades rymma och klara sig utan att bli tillfångatagen. Men självklart sätter ett sånt liv djupa spår i ens psyke förutom alla kroppsliga ärr.

Boken är baserad på intervjuer med Shin, men det märks att den är skriven av en journalist. Blaine Harden beskriver sakligt alla hemskheter utan känslo­mässigt engagemang. Det gör för all del inte boken sämre, snarare tvärtom. Efter att ha läst boken inser jag att jag har mycket, mycket mer att vara tack­sam för än det jag tidigare har tänkt på.

Lugn nyårsafton
Mias och min nyårsafton blir i stort sett lika lugn och skön som alla andra aftnar. Enda skillnaden är det av­lägsna ljudet av raketer. Tack vare att dom flesta av mina grannar firar på annan ort slipper Mia bli skrämd. Fyrverkerier är vackrast – och billigast – på bild tycker jag.

Middagen består av ärtsoppa idag också och kvällens program innehåller som vanligt en del TV-tittande. Möjligen skålar jag in det nya året i ett glas vin, men det kan lika gärna bli i te. 🙂

Jag önskar dig ett riktigt
Gott och Framgångsrikt Nytt År!

Nyår