12.11 – Novembergrått och Fars dag

Jag har haft morgonrocksdag, uppdaterat, slitit med en disk och ätit fiskmiddag. Idag har vi töjt ut magarna.

Morgonrocksdag
Det var ett tag sen sist, men i torsdags fick jag ett ”morgon­rocks­åter­fall”. Dagen var typiskt novem­ber­grå med ihållande regn så enda utevistelsen bestod i att hämta morgontidningen och posten ett par timmar senare.

Halv fem klädde jag äntligen på mig, så när Husse återkom från stan var jag fullt presentabel igen.

Uppdaterat
Klädseln hindrade mig inte från att vara nyttig. Mest blev det föreningsadministration. Förberedelser för nästa styrelsemöte, planerad verksamhet 2018 och årsberättelsen för 2017. Dessutom upp­da­te­ringar av ett par sidor på föreningens webbsajt.

Slitit med en disk
Min backup-disk har nästan drivit mig till vansinne… Först slutade ”lådan” fungera, datorn kände inte av att disken var ansluten, så jag beställde en ny av min favoritkille på ZasData. Jag bad honom också omformatera disken för att utesluta eventuella läs‑ och skrivfel.

Trots det upphörde problemen inte, det fanns fortfarande felaktiga block på disken meddelade fel­sök­ningen. Efter ytterligare en omformatering verkar allting nu fungera, min Mirror Image pågår som den ska så jag kan bara hoppas att funktionaliteten är bestående.

Fiskmiddag
I förrgår kom Husse upp från stranden och meddelade att han behövde sin fiskkniv. En lagom stor matgädda hade förirrat sig in i katsan i jakt på miniabborrarna som redan simmade där.

Igår var den lagom salt för tillredning bedömde vi. Jag föreslog kokt gädda med pepparrotssås, vilket delvis bifölls: ”Inte äggsås då?”. Resultatet blev äggsås med pepparrotssmak. Jag kunde gott ha haft i mera pepparrot var vi överens om, en tredjedels tub gav inte mycket sting.

Töjt ut magarna
Så snart marknadsföringen för Fars dags-buffén i Labbnäs började på FB beslöt vi boka in oss. Båda gillar vi ju god mat och det får man där vet vi av erfarenhet.

Den andra dukningen skulle börja kl 15, men redan tjugo i tre var vi bänkade vid bord nummer fem som var reserverat för oss. Fem minuter senare meddelades att potatisen stod på bordet så vi var välkomna att hugga in.

Och det gjorde vi med den äran. I synnerhet jag. Dom flesta nöjde sig med två portioner, jag försåg mig med en tredje. Höstgryta med rotsaksgratäng ville jag ju också smaka på. Efter det tog vi en kort paus innan vi ”anföll” dessertbordet.

Magarna är således mer uttänjda än vanligt. Men i morgon återgår vi till ordningen och dom krymper igen. Som bekant har vi det inte så fett på Udden. 😉

7.9 – Morgonrocksdag, ”på sta’n” och ny bekantskap

Gårdagen blev en ”morgonrocksdag”, idag har jag uträttat ärenden ”på sta’n” och gjort en trevlig bekantskap.

MorgonrockMorgonrocksdag
Igår ”hann” jag aldrig klä på mig. När klockan var 18:30 kändes det inte längre motiverat, så jag bodde kvar i morgonrocken tills jag gick och la mig.

Tiden fördrevs med föreningsadministration – telefon‑ och mejlärenden, brev till nya medlemmar, be­tal­ningspåminnelser till en del befintliga, uppdatering av medlemsregistret osv, osv. Faktiskt stack jag inte ut näsan mer än att jag hämtade posten. Det tog jag igen idag.

Ärenden ”på sta’n”
Uttrycket ”på sta’n” är ju inte riktigt tillämpbart när man bor i glesbygd, men ”på byn” passar ju inte heller. Idag lämnade jag nämligen byn och åkte till ett par andra. Det blev stopp på många olika ställen runt sjön innan jag återvände till Udden.

Första stoppet gjordes i kyrkbyn för att hämta mat och återlämna ”tårttransportören” till Kerstin. Färden gick därefter vidare till Dalsbruk, så jag frågade damen som stod på busshållplatsen om hon var på väg dit? Det var hon, så jag erbjöd henne skjuts.

Där gick Launokorpi alltså miste om en biljettintäkt. Om jag hade varit riktigt schyst, hade vi inväntat bussen, betalat för resan och sen åkt bil. Men så schyst är jag inte.

Innan vi nådde Dalsbruks centrum gjorde jag ett snabbstopp för att lämna post till Trollkarlen, därefter lämnade jag av damen vid hennes resmål. Efter besök i K-butiken och inköp av porto till breven som jag postade kände jag för ett ”strandhugg” i Holmbergs Café.

Därifrån vidare till Sale, macken, apoteket och Alko. Då var klockan lite över tre, vilket innebar att jag snart var väntad i Söderlångvik, dagens sista anhalt. Fel, jag stannade faktiskt också vid en post­låda på Söderlångvikvägen när jag åkte hem. Många stopp blev det, men så uträttade jag också allt på ärendelistan. Duktig flicka. 🙂

holmbergsTrevlig bekantskap
Strålande sol och 18° varmt lockade mig att dricka kaffe ute på Holmbergs terrass. Dom har alltså ingen berså. 😉

Vid bordet intill satt en ung man (med trevligt utseende), som med jämna mellanrum knappade på sin smarttelefon. Jag gissade genast att han var journalist på uppdrag i trakten. Troligen skulle han rapportera från Årets by, som Dalsbruk nyligen blev utnämnd till.

När jag fått i mig ett par tuggor av min cheesecake vände han sig mot mig och kommenterade det härliga vädret. Jag instämde och återgick till kaffet och kakan. Efter en kort stund tilltalade han mig igen: ”Är du härifrån?”

Fortfarande övertygad om att han var ”turistjournalist” specificerade jag vilken by jag bodde i och var den ligger. Den kände han (så klart) inte till, så jag förklarade. Vem vet, han kanske tänkte sig ett besök och reportage från vår lilla by också?

Därefter fortsatte konversationen om annat. Det visade sig att ”journalisten” är anställd som lärare i Dalsbruks skola och nyligen hitflyttad från Ivalo(!) via Helsingfors. Oj oj oj så fel jag gissade. 😀

Efter ett tag kom vi in på katter. Det var dumt av honom att inleda mig i frestelse… Jag fick givetvis mundiarré och serverade honom en längre monolog om vilken förträfflig kisse jag har. Efter ett tag ägnade han sig åt sin telefon igen.

Lyckligtvis är jag observant på när folk tappar intresset så jag avrundade snabbt min svada, reste mig och sa att jag hade en tid att passa. Då lystrade han genast, sträckte fram handen och talade om sitt förnamn, så jag gick fram till honom, skakade tass och presenterade mig jag också.

Trevligt med en ny och trevlig bekantskap. Om vi ses igen ska jag tala om hur fel jag gissade på hans yrke så får han sig ett gott skratt. 😀

24.4 – Botemedel och skrivmaraton

Mia har lurats och fått vänta, jag har undertecknat, skrivit brev och är nybakad aktieägare. Idag blev det morgonrocksdag.

Lurig kisse
I tisdags hade Mia tid hos Smådjurskliniken kl 14:00 för att undersöka orsaken till klådan och den ställ­visa päls­uttunningen. Gissa hur det gick? Jo, hon gick ut kl 8:15 och dök inte upp förrän ca 13:30! Då hade jag redan ringt och ombokat tiden. Precis som om hon kände det på sig. 🙂

Mia undersökerEftersom vi ändå skulle hinna, kastade vi oss i väg och jag försökte ringa kliniken, men det var upp­taget ända tills vi nästan var framme vid stora vägen. Det visade sig då att dom redan hade tagit in ett akutfall med ormbett så vi höll fast vid den ombokade tiden och jag vände tillbaka hem. Det var nån annan som behövde tiden bättre än vi.

Lång väntan
Igår kl 10:00 hade vi fått ny tid. Nu tog jag inga risker, Mia fick finna sig i att vara instängd fram till avfärd. Men från 7:50 till 9:30 är lång tid att vänta för en kisse som är van att få gå ut och in efter eget behag. Och enda belöningen för den långa väntan blev att bli inföst i buren och tvungen att åka bil. Stackars kisse.

Inte förrän 11:15 fick hon sin frihet igen. Då var vi tillbaka hemma efter att veterinären hade under­sökt, tagit svamp­odlings­prov och gett henne första dosen mot ohyra. Det slutliga resultatet från labbet dröjer 2-3 veckor så veterinären tyckte det var bäst att gardera sig ifall det ”bara” är ohyra. Jag instämde helhjärtat.

Underskrift
Igår eftermiddag hade jag tid hos juristen för upprättande av bouppteckningen efter mamma. Själva bouppteckningsinstrumentet var en ganska kortfattad historia, men bilagorna desto fler. Efter en timmes genomgång var det klart att skriva under, ta emot dokumenten och fakturan förstås.

Brevskrivning
När jag kom hem satte jag mig så gott som omgående ner och skrev brev till ordföranden i Fredriks­bergs Marthakrets med anledning av gåvobrevet hon skickade i början på februari.

Jag påtalade att juristen ansåg gåvobrevet ogiltigt enligt lag och att han avrådde mig från att betala ut några pengar, men avslutade brevet med att tala om att marthakretsen trots allt skulle få halva beloppet. Därmed hoppas jag innerligt att den dusten är avslutad för gott och att jag slipper fler hotelser!

Nybakad aktieägare
Mamma talade för länge sen om att hon hade några Elisa-aktier, men det hade jag förstås glömt. Dessutom visade det sig att hon var aktieägare i Aktia, så nu ska jag delta i alla bolagsstämmor och ställa besvärliga frågor till styrelsen.

Nä, jag skojar, det ska jag inte alls det men jag tror bestämt att jag aldrig har varit aktieägare tidigare så lite skoj känns det. Tack för det mamma! 🙂

Morgonrocksdag
Skam till sägandes står skottkärran kvar på samma ställe där jag lämnade den i måndags… Vad jag hade för mig i tisdags minns jag inte längre, men igår var det ju en aning ”flöjigt” och idag har jag prioriterat Lion Mountain Finlands infoblad.

MorgonrockEfter fem timmar bakom tangentbordet kunde jag äntligen skicka i väg ett korrektur. Sen väntade en översättning skriven på finska av en limnolog som hade orddiarré och nästan satte rekord i långa meningar. Usch, vad träligt.

Jag har alltså knappt varit utanför dörren på hela dagen och sitter fortfarande i nattlinne och morgon­rock. Så kan det bli ibland – eller snarare då och då i mitt fall. 😀

Men i morgon kanske jag hinner ta i tu med högarna när jag är klar med mina viktigare ärenden?