Gårdagen blev en ”morgonrocksdag”, idag har jag uträttat ärenden ”på sta’n” och gjort en trevlig bekantskap.
Morgonrocksdag
Igår ”hann” jag aldrig klä på mig. När klockan var 18:30 kändes det inte längre motiverat, så jag bodde kvar i morgonrocken tills jag gick och la mig.
Tiden fördrevs med föreningsadministration – telefon‑ och mejlärenden, brev till nya medlemmar, betalningspåminnelser till en del befintliga, uppdatering av medlemsregistret osv, osv. Faktiskt stack jag inte ut näsan mer än att jag hämtade posten. Det tog jag igen idag.
Ärenden ”på sta’n”
Uttrycket ”på sta’n” är ju inte riktigt tillämpbart när man bor i glesbygd, men ”på byn” passar ju inte heller. Idag lämnade jag nämligen byn och åkte till ett par andra. Det blev stopp på många olika ställen runt sjön innan jag återvände till Udden.
Första stoppet gjordes i kyrkbyn för att hämta mat och återlämna ”tårttransportören” till Kerstin. Färden gick därefter vidare till Dalsbruk, så jag frågade damen som stod på busshållplatsen om hon var på väg dit? Det var hon, så jag erbjöd henne skjuts.
Där gick Launokorpi alltså miste om en biljettintäkt. Om jag hade varit riktigt schyst, hade vi inväntat bussen, betalat för resan och sen åkt bil. Men så schyst är jag inte.
Innan vi nådde Dalsbruks centrum gjorde jag ett snabbstopp för att lämna post till Trollkarlen, därefter lämnade jag av damen vid hennes resmål. Efter besök i K-butiken och inköp av porto till breven som jag postade kände jag för ett ”strandhugg” i Holmbergs Café.
Därifrån vidare till Sale, macken, apoteket och Alko. Då var klockan lite över tre, vilket innebar att jag snart var väntad i Söderlångvik, dagens sista anhalt. Fel, jag stannade faktiskt också vid en postlåda på Söderlångvikvägen när jag åkte hem. Många stopp blev det, men så uträttade jag också allt på ärendelistan. Duktig flicka. 🙂
Trevlig bekantskap
Strålande sol och 18° varmt lockade mig att dricka kaffe ute på Holmbergs terrass. Dom har alltså ingen berså. 😉
Vid bordet intill satt en ung man (med trevligt utseende), som med jämna mellanrum knappade på sin smarttelefon. Jag gissade genast att han var journalist på uppdrag i trakten. Troligen skulle han rapportera från Årets by, som Dalsbruk nyligen blev utnämnd till.
När jag fått i mig ett par tuggor av min cheesecake vände han sig mot mig och kommenterade det härliga vädret. Jag instämde och återgick till kaffet och kakan. Efter en kort stund tilltalade han mig igen: ”Är du härifrån?”
Fortfarande övertygad om att han var ”turistjournalist” specificerade jag vilken by jag bodde i och var den ligger. Den kände han (så klart) inte till, så jag förklarade. Vem vet, han kanske tänkte sig ett besök och reportage från vår lilla by också?
Därefter fortsatte konversationen om annat. Det visade sig att ”journalisten” är anställd som lärare i Dalsbruks skola och nyligen hitflyttad från Ivalo(!) via Helsingfors. Oj oj oj så fel jag gissade. 😀
Efter ett tag kom vi in på katter. Det var dumt av honom att inleda mig i frestelse… Jag fick givetvis mundiarré och serverade honom en längre monolog om vilken förträfflig kisse jag har. Efter ett tag ägnade han sig åt sin telefon igen.
Lyckligtvis är jag observant på när folk tappar intresset så jag avrundade snabbt min svada, reste mig och sa att jag hade en tid att passa. Då lystrade han genast, sträckte fram handen och talade om sitt förnamn, så jag gick fram till honom, skakade tass och presenterade mig jag också.
Trevligt med en ny och trevlig bekantskap. Om vi ses igen ska jag tala om hur fel jag gissade på hans yrke så får han sig ett gott skratt. 😀
Uddmors betraktelser 