Vårstädningen har börjat och sjön är så gott som isfri. Jag har haft en morgonrocksdag, nästan sovmorgon och pysslat på graven.
Vårstädning
En stor fördel med snön är att den får tomten se prydlig ut. Annat är det nu… Torrt gräs, vissna växter, nerfallna kvistar och torra löv.
Man kunde därför tro att vårstädningen ger synbara resultat, men det är en sanning med modifikation. I fredags krattade jag och ansade runt buskarna vid staketet, det blev jätteprydligt.
Söndag morgon hade ett gäng löv redan parkerat sig på samma ställe, men det gick fort att plocka upp dom. I morse såg det nästan ut som innan jag krattade. Suck och stön. Lika effektivt som att diska, jobbet blir aldrig slutfört. 😦
Sjön så gott som isfri
Så långt man kan se från Udden är sjön isfri, men jag kan tänka mig att det fortfarande gömmer sig en del på vissa ställen. I lördags försvann isen från vår vik, vilket innebär att den nu gästas av knipor, änder, svanar och fiskgjusen som spanar efter jaktbyte.
Morgonrocksdag
Igår blev det en morgonrocksdag av nån underlig anledning. Jag greps av JSB-syndromet (Jag Ska Bara göra det här först). Klockan hann bli halv fem innan jag fick kläderna på mig.
Och tur var ju det, för en halv timme senare fick jag besök av Trollkarlen och hans assistent. Det var länge sen sist, så det var en glad överraskning. 🙂
Nästan sovmorgon
I vanliga fall är det läggdags runt 23, men igår hörde jag klockan slå 1.30 innan jag la i från mig boken och släckte lampan. Fast det gjorde ju inget för jag hade ingen väckning i morse.
Där bedrog jag mig dock storligen. Tjugo i sex tyckte Mia det var dags att kliva upp.
Jag hämtade henne vid dörren, bar in henne tillbaka i sovrummet och höll en vakande hand på henne så hon inte skulle göra ett nytt försök. Ca en kvart senare hade hon fått nog. Jag resignerade och släppte ut henne.
Lagom tills jag hade somnat om ville hon in igen, morgonkollen var klar. Men efter lite frukost hoppade hon upp i sängen och la sig intill mig. Sen sov vi båda till 11.30.
Pysslat på graven
För flera dar sen köpte jag tre violer avsedda för ”min” grav. Först idag kom jag till skott så Husse hade redan hunnit ställa dit en.
Utrustad med verktyg, arbetshandskar och blommor tog jag vägen förbi efter butiksresan. Ett tjockt lager gamla löv täckte mullen och fjolårsplantorna stod kvar, så jag började med att städa.
För en gångs skull var jag inte sist. Dom flesta gravarna hade fortfarande granris och höstljung kvar, jag såg bara en grav i närheten som hade nyplanterade violer.
Det är ju så befriande när snön försvinner och små tecken på att naturen vaknar till liv kommer.Det är inte lika tydligt i stan men det går ju inte obemärkt förbi, fågelkvitter, vårblommor, folk som vänder näsan mot solen och grönskan som är så skir, det är så skönt!
GillaGilla
Ett mirakel som återkommer varje vår. 🙂
GillaGilla